Alla dessa insamlings- och faddergalor – när ska en gala för våra djur bli av?

Eldsjälsgalan, Svenska Hjältar, Musikhjälpen, Faddergalan, Cancergalan – you name it – är en del av de insamlingsgalor eller galor där man vill höja enskilda personers agerade i samhället. Absolut INGET fel med det – tvärtom!

Men det jag saknar är en gala för våra djur. Då menar jag inte för de djur som har det bra utan till de djur som inte mår bra. Utan för de djur saknar ett hem och till de föreningar som jobbar ständigt med ideell hjälp och vänder och vrider på varenda krona för att hjälpa de stackars varelserna. Det finns fantastiska föreningar som hjälper hundar, katter, smågnagare, igelkottar, fåglar och hästar t ex här i Sverige. Varför kan vi inte Sverige hjälpa dom, få upplysningar och information om deras arbete och samtidigt lyfta deras hjärta av guld?

Vi säger att vi är stolta över det svenska djurskyddet. Nja, om vi ser på de domar som fallit i Sverige där djurplågeri har dömts är det en katastrof. Likaså finns ju ingen prioritering när det gäller upphittade eller försvunna husdjur. Snart är det ju dags för Länsstyrelsen att ta över Polisens arbete – vi får väl se hur det går. Jag är optimist så jag hoppas att ett bättre samarbete kan arbetas fram med allmänheten och men att man kan bevisa att man är en ”tyst” myndighet.

Men åter till ämnet – en kombination av insamlings- och faddergala för våra djur hade väl inte varit så tokigt? Vi har många svenska artister, skådespelare och idrottsprofiler i vårt land t ex som kanske skulle tänka sig att ställa upp med auktioner eller tävling eller musik. Vi får inte glömma vad djuren ger till oss människor om de får må bra. Kolla bara på de vårdhem som använder sig av terapihund eller de skolor som använder sig av pedagoghund.

Men sen finns det de djur som aldrig får känna kärlek, trygghet och ett hem. Vi får aldrig glömma dem! De kan inte göra något själva åt situationen utan de måste ha vår hjälp. Det skrivs mycket mera i media om misshandel, vanvårdade och tama djur som släpps ut i skogen då man har tröttnat och vill inte ta ansvar längre. Det är fruktansvärt respektlöst, empatilöst och som verkligen inte bör få skaffa något djur igen – inte ens vandrande pinnar. Och de som har valpfabriker eller säljer smuggelhundar – till de människorna har jag inte ord till – jo, det har jag men inga ord som jag vill skriva här.

Jag hoppas att detta blir verklighet en dag för våra djur behöver oss med varma hjärtan och föreningarna behöver all hjälp de kan få.

Minns Ni ”skokartongsvalparna”? Här är en uppföljning av ärendet.

Minns Ni de tre hundvalparna som hittades i en skokartong på en återvinningsstation i Hofterup?

Skånskan var en av alla tidningar som skrev en artikel om det fruktansvärda fyndet som en privatperson gjorde i början av juni i år. Valparna kallades ”skokartongsvalparna”. Tyvärr överlevde inte alla tre valparna. Dock har en valp överlevt tack vare di i nappflaska, omsorg och en schäfertik som tvättat honom ren.

Får jag presentera Herkules. Han är snart redo för ett eget hem. Visst är det en sötvarning på honom?

Foto: Grahnskans Pensionat

Han kommer troligtvis att väga runt 4 kg som vuxen. Då valparna hittades vägde han 124 gram, därav är han lite sen i sin utveckling och håller i nuläget på att sina tänder. Vikten idag ligger runt 1 kg.

Herkules visar dock att storlek har ingen betydelse för han är en pigg påg som älskar livet och är nyfiken på världen, det vill säga att ligga still är ingenting för honom. 😃

Husdjurshjälpen.Skåne håller verkligen alla tummar och tassar för att Herkules snart får ett hem med mycket kärlek och omvårdnad. Han väntar så länge i några veckor till tills han blir 8 veckor gammal, på Grahnskans Pensionat.

 

Hunden Gustav – en av många som fallit i människans makt- och hatbehov. Vad är det som gör djur så ”förlåtelsebara”?

Berättelsen om Gustav

Detta är berättelsen om hunden Gustav.
Genom Gustavs försvinnande i veckan och som slutade lyckligt blev jag nyfiken på Gustavs liv.
Gustav är en av många många hundar (och jag vill även tillägga andra djur) som har fått uppleva människans makt- och hatbegär.
Gustav fick en andra chans.
När jag fick höra ett kort utdrag om Gustav så kan jag knappt idag förstå att Gustav överhuvudtaget litar på någon enskild människa efter vad han har fått utstå.
Vad är det som gör djur så ”förlåtelsebara” om och om igen? Förtjänar vi människor det?
En sak är säker – djuren förtjänar inte människans ondska. De är oskyldiga med känslor och med stora hjärtan av kärlek. Det är aldrig ett djurs fel med fel beteende.
Jag tog kontakt med Gustavs räddare i sitt hemland och jag tog kontakt med Gustavs nuvarande ägare för jag kände att jag ville skriva om Gustav och upplysa alla vad som försiggår i Europa och faktiskt även här i Sverige. Djur misshandlas och vanvårdas även i Sverige.

Gustav - misshandlad och mycket plågad
Gustav – misshandlad och mycket plågad

Här är Marlene och Rolfs egna berättelse;
Gustav var ca 4 år då han kom till oss. Han är född och uppvuxen som gatuhund i en mycket hård miljö och vardag. Liksom de flesta andra gatuhundar hade han inget som helst värde. Svält och stryk var vardagsmat. På något vis som många andra hundar fångades Gustav in och placerades i ett statligt hägn, där svälts och hundarna misshandlas till döds.

Gustav försöker andas ut efter en tuff operation. Man fick vänta i veckor innan hans kropp var redo.
Gustav försöker andas ut efter en tuff operation. Man fick vänta i veckor innan hans kropp var redo.

Gustav behövde omfattande veterinärvård när han hittades och lyckades släpa sig ut genom dödshägnet. Han räddades av en eldsjäl som tog honom till veterinär. Vanligtvis bekostar man inte så omfattande vård för så skadade hundar men Gustav hade livsgnistan i ögonen. Han kunde inte stå på sina bakben, ingen hud på vissa ställen och svåra förfrysningsskador. Han har inga genitalier (snopp eller testiklar) han kissar genom ett hål i magen. Paketet var så skadat att det inte gick att räddas de fick amputera.

Gustav när han fångades in.
Gustav när han fångades in.

Efter en tid i det nya hägnet där kärlek fanns och efter operation, tack vare eldsjälar av föreningen DogRescue, så behövde Gustav en familj med mycket kärlek och trygghet.
Det var jag som såg hans ögon i en annons och föll direkt. Gustav var min.

Han var så rädd vid ankomsten till oss att han inte vågade gå. Stod stelfrusen på golvet. Gick inte trots lockande med köttbullar. Jag bar honom hela vägen ut till parkeringen och in i bilen. Jag satt i baksätet och min väninna körde. Gustav lindade jag in i en filt för han var så kall. Efter någon mil kände jag att han stoppade sin nos i min hand och där låg han helt still i två timmar. Jag tror att vi båda kände kärleken till varandra. Han luktade skit verkligen. Som ett avloppsrör så det var nästan olidligt att sitta i bilen.

Väl hemma så går han med tvekan in i huset. Han har aldrig sett ett hem med möbler och saker. Han kröp på golvet och såg skräckslagen ut. Jag hade bäddat en säng vid soffan åt honom. Där lade han sig och jag fick ligga på soffan och sova i två nätter. Han vågade knappt röra sig från sin säng.

Han gjorde inte sina behov på två dagar.Tittade bara med stora rädda ögon.
Med mycket kärlek lock och uppmuntran så vågade Gustav mer och mer för varje dag. Han var mycket rädd för män och kröp ihop till en liten boll. Min svåger tränade med honom. Han satt på golvet med lammkött i handen. Gustav tog mod till sig och började äta ur hans hand. Jag var på den tiden singel när Gustav kom. Träffade därefter en man från Skåne (Malmö) och Gustav fick en husse som älskar honom över allt. De har ett speciellt band tillsammans. Husse bäddar varje natt åt Gustav i soffan med kudde, filt och nattlampa. Sedan skall Gustav ha en puss på nosen så han kan somna tryggt. Skulle husse glömma så vägrar Gustav gå upp i sin bäddade säng i soffan.

Gustav tycker idag mycket om barn till att börja var han reserverad och gick undan om han såg barn. Barn brukar också kasta sten och misshandla gatuhundar grymt så de var reserverade. Gustav hade mardrömmar till att börja med, det var otäckt att vakna till hans skräckyl. Det gick över efter en tid. Gustav har sedan han lade sin nos i min hand i bilen visat sin kärlek på alla sätt han kan.  Han hänger med på allt jag gör. I somras tältade vi på Gotland. Han åker båt, tåg och buss som han inget annat gjort i livet. Vad vi än gör, gör han det också för han  litar på oss och att vi inte utsätter honom för något hemskt.
Att bli matte och husse till en gatuhund eller en vanvårdad hund är det bästa som kan hända en människa. Han visar alla på ett så kärleksfullt sätt att han älskar världen. Han är vad man kan säga tacksam. Han visar tacksamhet varje dag.

Gustav idag
Gustav idag

Det bästa jag gjort är att adoptera honom! Gustav var veterinärbesiktigad innan avfärd och fått alla sprutor han behövde och veterinärbesiktigades även här hemma.

Gustav idag
Gustav idag

Gustav tycker om att gräva hål och ligga i husses knä. De är bästa vänner. Gustav kan skratta när jag kommer hem. Han är så härlig när han kommer fram till mig med en viftande svans och ett stort varmt leende. Han lärde sig själv att skratta och upptäckte att det blev positivt för honom.

Han har hundkompisar men tycker i övrigt inte om andra hundar. Han går inte till attack han försöker smyga undan.

Han tycker inte om människor som kommer med olika verktyg i handen, som borstar eller snöskyfflar m.m. Han har förmodligen blivit slagen av olika tillhyggen. Han drar in svansen och smyger försiktigt förbi. Han har mycket kalla tassar om vintern och tycker inte om att gå på isiga gator. Han vet hur att hitta mat i olika soptunnor.

När jag och min fästman träffades så bjöd han på grillad entrecote i trädgården. Vi gick in för att hämta lite tillbehör då var hela entrecoten borta. Gustav hade svalt den hel. Det blev bara tillbehör den sommarkvällen. Han är underbar och älskad av oss båda.
Den kvällen de 13 september 2016, då han försvann från husse så var husse helt förtvivlad.
Tack igen till er beundransvärda människor på Husdjurshjälpen.Skåne som engagerade er i att han kom tillbaka till oss. Jag åkte ned direkt till Malmö dagen efter för att ge Gustav en kram.

Gustav och sin älskade husse
Gustav och sin älskade husse

Jo,en sista sak man får inte säga gå till farmor om man inte går till farmor. Gustav älskar farmor för hon har alltid godsaker i skafferiet. Gustav älskar sin gudmor Gunilla Wingårdh. Gunilla är som Gustavs andra matte. Hon har en kolonilott som man får gå fri på och alltid något kul på gäng som att leka godsaker i en kastrull full med bestick. Marlene & Rolf.

Jag vill med detta inlägg belysa djurs kärlek och lojalitet till människan.
Jag vill med detta inlägg belysa djurplågeriet som pågår i Europa, och i för övrigt i hela världen.
Jag vill med detta inlägg berätta om eldsjälar som kämpar i motgång runt omkring i världen.
Jag vill med detta inlägg tacka Gunilla, Gustavs ägare och till Ewa som kämpade med Gustav i hemlandet för den tid Ni lagt till att hjälpa mig att skriva detta inlägg.
Jag vill med detta inlägg också upplysa att den 14 september 2016 tog man upp förslaget om ändringar i lagen för fängelsestraff för den som plågar, dödar eller torterar ett djur i Rumänien och kommissionen antog och röstade för en ändring. En stor seger för djuren och nu hoppas vi att det går hela vägen fram. En stort eloge till alla som protesterat, demonstrerat och verkligen jobbat hårt för att denna förändringen ska ske.
Detta är ett blogginlägg för alla djur som faller eller har fallit i människans ondska.
En sista sak ”Låt aldrig ditt makt- och hatbehov gå ut över oskyldiga – tvåbent som fyrbent”!

Lotta Sjölin Fredriksson
×