Sommardjuren är människors handling

Jag sitter framför datorn och reflekterar (återigen) över alla kattefterlysningar som finns inne på olika djurgrupper på Facebook, däribland inne hos oss på Husdjurshjälpen.Skåne.

Katter som saknar ägare, katter som blivit påkörda och ligger längs vägkanten eller på vägen, katter som vi människor får besök av inne i sina trädgårdar men som inte vill ha en katt springandes där, katter som sitter utanför deras altandörr och vägrar lämna platsen utan sitter och skriker och vill in – ja, listan kan bli lång tyvärr.

Jag googlar lite på ”Sommarkatt” och finner en artikel ifrån Expressen, den 28 september 2009, där man påstår att sommarkatten är en myt – man menar på att det är andra orsaker som gör att det finns över 100 000 (!) förvildade katter i Sverige.  I artikeln menar veterinär Ulla Björnehammar att fokus måste läggas på ett annat plan än på just sommarkatterna:
”- Kastrera din katt! Det är där problemet ligger!
En katt kan nämligen, rent biologiskt, få kattungar redan från sex månaders ålder. En enda katthona kan faktiskt få runt 120 kattungar under sitt liv.
Tänk då att de kattungarna snart också får nya kattungar… Så kan man snart vara uppe i tusentals katter.
Och – katten behöver inte vara förvildad för att föda sina ungar ute i naturen. Även din okastrerade dräktiga katthona kan dra sig undan och föda utomhus någonstans och aldrig ta med ungarna hem igen. Och så har vi i ett svep kanske fyra-fem nya hemlösa katter ute i skogen. Som snart får nya ungar.
En lösspringande, okastrerad katt kan därför snart ge upphov till en snabbt växande kattkoloni, där det snabbt sprids virussjukdomar som kattpest och kattsnuva mellan katterna. De får även ofta mask som orsakar dem stort lidande.
Kattkolonier kan också bildas genom att man börjar mata en till synes övergiven katt. Det kan leda till att det samlas fler katter på platsen, eftersom det finns tillgång till mat.” Längre ner i artikeln berättar Åsa Hagelstedt, ordförande i Djurskyddet Sverige, som kämpar hårt för att det ska bli lagstadgat att id-märka katter.
”- Det är inte alla som lämnar sina katter frivilligt vid sommarstugan eller i skogen. Det kan faktiskt vara så att katten går hemifrån och sen inte hittar hem igen. Det behöver inte alls handla om att folk har slängt ut dem – de kanske inte alls vill bli av med sin katt. Men katten sticker sin väg.
Vid id-märkning av katter finns ett register som polisen och veterinärer lätt kommer åt, och en upphittad katt kan återförenas med sin ägare.
Jordbruksverkets djurskyddschef anser också att katter borde kosta betydligt mer pengar att köpa än vad de gör i dag, nu är det många som skänker bort kattungar gratis.”

Jag tänker på vår Husdjurshjälpen.Skåne-dag där en av föreläsarna där var Kastreringsbussen. Jag kollar i mina anteckningar ifrån denna föreläsning och läser mina ”kråkfötter” att deras syfte är att förhindra att oönskade katter föds till en oviss framtid. Verkligheten rymmer många hemlösa, övergivna och förvildade katter. Genom att förhindra att oplanerad avel ger ännu fler avkommor och genom att ta hand om och värna om de katter som redan finns, skulle situationen kunna bli så mycket bättre. Ett gigantiskt arbete – som kostar – och som känns för mig som hopplöst då det hela tiden kommer att komma nya katter som på något sätt hamnar utan hem. Jag hoppas verkligen att jag har fel -för alla djur har rätt till trygghet, kärlek, respekt och omtanke.

En annan artikel som också ploppar upp för mig gällande ”sommar djur” är ifrån 2011 med rubriken ”Sköldpaddan är den nya sommarkatten” (tidningen DT). Under den sommaren hade DT skrivit om flera sköldpaddor och andra tama reptiler som hittats i det fria på olika håll i länet. Enligt Jonas Wahlström, djurexpert och föreståndare för Skansen-Akvariet, var det här inte något unikt för Dalarna. På Skansen hade de fått in runt 70-80 sköldpaddor bara den sommaren. Och det gäller alltså bara Stockholm (!). Vi på Husdjurshjälpen.Skåne har under den senaste månaden fått in efterlysningar om upphittade tamkaniner som irrar omkring och inte vet vart de ska ta vägen – men det skulle inte förvåna mig om det snart dyker upp just sköldpaddor eller reptiler som hittas i den gröna Skåne-skogarna.

Jag gillar Jonas Wahlströms slutkläm på denna artikel  – hans råd till dem som vill köpa en reptil är att kolla upp grundläggande saker i förväg, så man är säker på att man kan ta hand om djuret. Hur gammalt det kan bli, och hur stort. Ska man köpa ett till sitt barn har han ett annat tips. ”– Köp en bok om djuret i stället som de kan titta i. När den är utnött kan man ju börja fundera på att skaffa ett på riktigt.” 

Själv tänker jag att så borde alla tänka inför ALLA djur.

Så vad säger Ni? Vad ska vi i samhället kunna göra för att hjälpa dessa djur? Är det rätt tänk som personerna i artikeln ifrån 2009? Upplever Ni någon förändring – till det bättre eller till det sämre – gällande förvildade katter eller sommarkatter om Ni tänker tillbaka ett par år?

En sak är säker – det är vi människor som gjort att det blivit så här – det är vi som gör handlingen – det är inte djuren – och där med är det också djurägaren som har ansvaret för det hela.

Att få skriva HEMMA på en efterlysning

Sen Husdjurshjälpen.Skåne startades i januari 2012 har vi i gruppen haft 100-tals (kanske till och med 1000-tals) efterlysningar på saknade och på upphittade husdjur. Majoriteten av de efterlysningar som hamnar på vår sida får ett lyckligt slut och det är en otrolig lycka för en ägare att deras djur hittar hem. För oss medlemmar är det ett härligt ögonblick då det där magiska ordet, HEMMA, skrivs på en efterlysning. Äntligen kan ägarna andas ut och rå om sitt husdjur och vi andra kan ta tag i nästa försvunna husdjur.
Det är oftast inte en persons förtjänst att ett djur hittar hem, det är samarbete och engagemang från många fantastiska människor på Facebook men även fantastiska människor som aldrig satt sin ”fot” på sociala mediers förtrollade värld. Det finns fullt av empatiska och hjälpsamma människor, ibland så många att man blir helt mållös.


Bild: Privat

Lille Arne som var försvunnen en vecka i september 2013 i Lund
En lördagskväll i september vid 18.30 var Arne och matte på besök i Lund då mardrömmen började, Arne blev skrämd av en person och sprang iväg. Han sprang bakom en buske och när matte någon sekund efter kom dit var han puts väck! Man letade efter lille Arne i flera timmar utan resultat och kl. 4 på morgonen la matte upp en efterlysning i Husdjurshjälpen.Skånes grupp och medlemmar började genast engagera sig i Arnes försvinnande.  Det söktes och sattes upp efterlysningslappar flitigt varje dag och observationer av Arne kom in från alla håll och kanter. Under 7 dagar gäckade Arne sökarna i Lund. Sista dagen hade vi samlat till ”storsök” kl. 8.30. Folk placerades bland annat ut längst Norra Ringen, där han setts springa över tidigare, andra gick runt och sökte. Strax efter lunch kom en observation att han setts vid Sydsec på Magistratvägen, några fortsatte vakta vid Norra Ringen medan andra gav sig iväg till platsen.

Arne google maps
Bild: Google maps

Så här skrev Catarina, en av Lundaborna som engagerat sig, i Arnes evenemang om infångandet:
”Ska försöka berätta för jag vet att många som varit engagerade vill veta. Mimmi såg honom vid bron St. Hans backar. Han sprang då mot Skarpskyttevägen. Emely och Kim var väldigt nära honom där och jag tätt efter. Sedan fick vi olika obs överallt men det riktiga var när Gun såg honom korsa Magistratsvägen ner mot Norra Ringen och företaget där vid McDonalds. En kille försökte fånga honom i vägrenen och han slank genom staketet in till det området med stängsel runt. Så nu stod folk på rad längst med Norra Ringen så att han inte i panik skulle springa över där. En rad stod på Magistratsvägen. Nu var han inringad! Matte gick runt byggnaden flera gånger och till sist kommer han runt hörnet och fram till henne. Lyckan är total
Det går egentligen inte att återberätta  i ord den veckan i september 2013, ni som läser kan inte känna den oro och förtvivlan som matte kände i 7 dagar, den tacksamhet för folks hjälpsamhet eller den där euforiska känslan när vi kunde skriva HEMMA på Arnes efterlysning.

Arne
Bild: Privat

Fler av Husdjurshjälpen.Skånes solskenshistorier finns på Facebook i gruppen Hemkomna – Husdjurshjälpen.Skåne

Svettas Du? Djuren svettas också!

Solens strålar värmer skönt på oss människor. De flesta av oss människor njuter att värmen har kommit. Men våra djur njuter inte – inte alla djur iallafall – och definitivt inte när de befinner sig i bilar, släp eller andra trånga utrymmen som snabbt kan bli väldigt varma. Varje år ser vi flämtande hundar i heta bilar utanför mataffärer, byggvaruhus, på parkeringsplatser vid badstränder, parker, butiker och caféer. Redan nu i maj har det i media förekommit artiklar om människor som räddat djur ifrån väldigt varma bilar och Polisen i Halland och i Skåne har gått ut med en varning och påminnelse till oss djurägare hur snabbt det kan bli varmt även om bilen står i skuggan och har rutorna nervevade – bara under tisdagen den 20 maj fick Polisen i Skåne in 5 samtal om hundar som satt instängda i varma bilar. Varje år är det hundar som inte klarar av påfrestningen utan dör av värmen. Men vi vill även påpeka att andra djur  INTE heller ska vara i bilar eller instängda i t ex släp när det är varmt.

Hundar svettas inte som vi människor och blir lätt överhettade.

Även om det är tidigt på dagen, molnigt ute och temperaturen aldrig stiger över 20 grader kan det snabbt bli uppemot 40 grader varmt i bilen.

Så här varmt blir det – se tabellen nedan!

Tid på dagen Temp. ute Väder Temp. i bilen
08.30 + 14 °C skugga + 19 °C
09.30 + 18 °C skugga + 38 °C
10.30 + 20 °C blandat + 47 °C
11.10 + 20 °C sol + 57 °C
12.00 + 23 °C sol + 62 °C
13.30 + 22 °C sol + 85 °C

Källa: http://www.skk.se/nyheter/2012/8/lamna-inte-hunden-i-bilen-i-sommar/

SÅ SNÄLLA DJURÄGARE – TÄNK EN GÅNG EXTRA INNAN NI SKA IVÄG MED ERT/ERA DJUR – BEHÖVER DOM FÖLJA MED (ÄVEN OM DET ENBART ÄR EN KORT STUND) – OM DU SVETTAS I BILEN HUR TROR NI DÅ ERT/ERA DJUR SVETTAS? 

Det händer på ett ögonblick!

Vi har under de två och ett halvt år vi funnits, fått in efterlysningar på stulna hundar runt om i Skåne.

Några har slutat lyckligt medans andra fortfarande är försvunna. Det har ingen betydelse vilken ras hunden är, ålder eller kön, vilket vi har fått uppleva att många hundägare tror. Det är också så att dessa hundtjuvar blir mer och mer fräcka att de till och med stjäl hundarna som finns inne i sina hundgårdar, är lösa ute i trädgården, på parkeringsplatser utanför varuhus och hundar som binds utanför affären. Man lockar med något riktigt smaskigt eller drogar hundarna för att få dem till sig. Allt för att tjäna pengar på ett eller annat sätt. Det är verkligheten och den är hemsk! Det är därför vi skriver om detta – och vi kommer troligtvis att skriva om det igen – för det händer på ett ögonblick och tyvärr kommer det alltid att finnas människor som inte kan skilja på ditt och mitt.

Ett av de första fallen hände 4 mars 2013. En hundägare binder sin hund utanför en tobaksbutik och går in och är borta i endast 5 minuter. När han kommer ut ifrån tobaksbutiken är hunden borta. Man polisanmäler händelsen direkt och vi får kontakt med en väldigt förtvivlad hundägarfamilj. Vi går ut med en efterlysning sent på eftermiddagen på Facebook.

En polis får ut på ett uppdrag under natten till en lägenhet inte långt ifrån där hunden blivit stulen. När polismannen kommer till lägenheten tycker han att han känner igen hunden ifrån efterlysningen. Lägenhetsinnehavaren får en massa frågor om hunden som denna inte kan svara på riktigt och när man ordnar en chipläsare konstateras det att det är den stulna hunden.  Här kan Ni läsa polisrapporten om detta fall. Och Skånskan tog upp detta ärende i sin nyårskrönika för 2013.

Sydsvenska Dagbladet_131227

 

Ett annat fall som slutade lycklig hände sommaren 2013 – fallet med den stulna mopsvalpen Evert som många tidningar skrev om. Lille Evert stals ifrån sin inhängnad på Miniarken i Folkets Park i Malmö. Här kan Ni läsa en artikel skriven av Kvällsposten när mopsen Evert är åter i hundägarnas famn.

Det fall  som hänt ganska nyligen, i mars 2014, och som hände i Malmö är om valpen Peppar. Peppar är en långhårig Chihuahua valp på 8 veckor, som stals från sitt hem 21 mars 2014 på eftermiddagen i Lindeborgsområdet i Malmö.
Händelsen är polisanmäld. En kille som kallade sig Adam  ringde från dolt nummer på en Blocket-annons om valpar som var till salu. Han var artig och trevlig, tog i hand och hälsade och tittade ägarna i ögonen. Det verkade helt normalt allting. Inget annorlunda som ägarna hann se då allt gick så snabbt på ca 4 minuter. Tjuven lyckades tränga sig förbi uppfödaren med valpen i famnen och sprang ut och körde iväg i en bil. Allt hände som sagt så snabbt!

Peppar_maj

Bildcollage på Peppar 

Vi ger inte upp om att finna Peppar! Vi ger inte upp att finna någon av de andra stulna hundarna heller! Vi har över 1500 engagerade människor ifrån hela Sverige som letar, kollar sidor och kollar runt sitt område efter Peppar. Vi är tacksamma för varje tips som Polisen eller vi får in. Mer information finns i Peppars egna Facebookgrupp.

Som jag skrev i början i detta inlägg så finns det ett antal hundar till som är stulna och som inte har fått komma hem. Vi kommer att nämna dessa också senare i denna blogg – och kan Ni inte vänta tills dess så finns information om dessa inne hos oss på Facebook.

Snälla människor där ute – håll ögonen öppna – och hjälp de stulna hundarna att kunna komma hem igen. 

Och till Er hundägare -var försiktiga – håll hårt i kopplet – bind inte Er/Era hundar utanför affären – håll uppsikt över Er trädgård och så vidare. Det händer på ett ögonblick. 

Siesta eller inte Siesta

Då är det fredag kväll. Fredagskvällar brukar vara rätt så lugna inne hos oss. Det är precis som om alla tar ”siesta” och bara ”är” och det är ju inget fel med det – det behöver man det också.

Vi på Husdjurshjälpen.Skåne tar dock inte siesta. I skrivandet stund håller vi på att planera och packa ihop inför helgen då vi ska visa oss ute på fältet. Imorgon lördag och söndag kommer vi att finnas på den Internationella Hundutställningen i Hässleholm – vårt material kommer att finnas till hands i sekretariatet – men vi kommer också att gå runt i våra gula reflexvästar där det står Husdjurshjälpen.Skåne på ryggen och dela ut broschyrer till folk runt omkring på området. Kom gärna fram och säg ”Hej” om Ni är där.

På söndag kommer vi även att befinna oss på en rasspecialutställning för Leonberger precis utanför Hässleholm. Om vädret tillåter kanske Ni ser detta lilla släp på en Gold Wing på vägarna på söndag.

Winge_släp

 

Foto: Privat 

Det har kommit in en del nya efterlysningar till oss denna vecka och vi har även ökat i medlemsantal till över 5450! En handfull djur har kommit hem till sina ägare under dessa vardagar och vi delar självklart vår glädje tillsammans med dem. Men vi stöttar även dem som inte fått hem sina älskade husdjur ännu – det är en traumatisk upplevelse när ett husdjur försvinner och att ständigt gå och vara orolig och inte veta var eller vad som kan ha hänt. Det tär både fysiskt och psykiskt. Vi har verkligen blandade efterlysningar inne just nu – på en grå jako i Kristianstad, kanin i Malmö samt katter och hundar runt om i hela Skåne.

Ha en njutfull helg ute i solskenet tillsammans med Era husdjur!

Tänk på att inte ha Era husdjur i bilen nu när det är varmt! Det blir snabbt varmt i bilen även om bilen står i skuggan och rutorna är nervevade ett par centimeter.

 

Den osynliga id-märkningen

Det är ju inte riktigt så enkelt som att bara alla id-märker och registrerar sina husdjur så är allt frid och fröjd. En förutsättning för att det ska göra någon nytta är ju att den som hittar ett husdjur kontrollerar om djuret är chipmärkt. Många känner inte till att istället för en tatuering i örat så id-märks många husdjur numera med ett osynligt litet chip som bara syns om man skannar djuret med en chipläsare. Hittar du ett husdjur som inte har tatuering i örat så ta det till en veterinär som kan kontrollera om det är chipmärkt. De flesta veterinärer gör det gratis. Har djuret ingen id-märkning och/eller inte är registrerad så ska man kontakta polisen och gör en anmälan av upphittat djur.

207_41648749376_1377_n

Katten K försvann från sitt hem sommaren 2013 och matte efterlyste sin katt på olika sätt men utan resultat. När det gått 10 månader fick matte ett samtal från ett par i närheten, de berättade att K bodde hos dem och hade gjort det i 9 månader. Paret hade tagit väl hand om K och när hon skadade sig så tog de henne naturligtvis till veterinären. Veterinären upptäckte att K var chipmärkt och efter en sökning i ett kattregister fick de fram vem som ägde K. Matte kontaktades, lyckan var fullständig och K fick komma hem igen. K trivdes dock bättre hos paret är hemma hos matte så hon fick flytta tillbaka till paret. Ägarbyte gjordes och paret registrerades som ägare åt K.

Denna berättelse från verkligheten fick tack o lov ett lyckligt slut och alla inblandade är nöjda. Men tänk om paret känt till att husdjur kan ha en osynlig id-märkning i form av ett chip och då tagit K till veterinären, det hade besparat matte 9 månaders oro och saknad.

Varför id-märka sitt husdjur?

Enligt lag ska alla hundar, stadigvarande i Sverige som är äldre än 4 månader, id-märkas och registreras i Jordbruksverkets centrala hundregister det framgår i Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter.

Kostnaderna för märkning och registering av en hund är inget som en uppfödare/ägare kan komma ifrån. Id-märkningen ska vara bestående, vilket innebär bland annat att ägaren till en hund med en märkning i forma av en örontatuering ansvarar för att tatueringen är läsbar. Är tatueringen inte läsbar måste hunden märkas om. Att skylla på att man inte har råd eller att man inte kände till lagen, och därför inte id-märkt sin hund är inte en legitim ursäkt.

När det gäller andra husdjur än hundar så finns det tyvärr inget lagkrav på id-märkning. Det är dock möjligt att få sin katt id-märkt och registrerad. Den som lägger några 100-lappar på id-märkning och registrering av sin katt har en betydligt större chans få tillbaka sin katt om den skulle springa bort. På Husdjurshjälpen.Skåne får vi in många efterlysningar av bortsprungna och på upphittade katter. Tack o lov hittar många av dessa katterna hem! Men om en upphittad katt inte är id-märkt är det ofta mycket svårt att lokalisera kattens ägare. Det faktum att katter kan ta sig lång från hemmet försvårar arbetet med att hitta ägaren.
Blogginlägg ID-märkning

 

I slutet av april hade ett av polisens djurstall i Skåne lagt in en annons på Blocket om en upphittad katt. Vid en sökning på Husdjurshjälpen.Skånes Facebookgrupp hittade vi en katt som var försvunnen på samma ort. Ägaren, S, till katten kontaktades och S kunde efter samtal med djurstallet hämta sin katt. S får sen kontakt med en annan kattägare, L, som saknar en katt som ser likadan ut som den upphittade, det visar sig så småningom att det var L´s katt och inte S katt. Hade katten varit id-märkt och registrerad hade det besparat alla inblandade tid & tårar.

För mig var det självklart att id-märka och registrera mina hundar oavsett om det var lagstadgat eller inte, för om olycka är framme och någon av mina hundar springer bort eller blir stulna så vill jag ha maximerat chanserna att få tillbaka min älskade familjemedlem. Det borde vara en självklarhet för alla djurägare.

Lite statistik:
I Skåne fanns det 114.979 st märkta och registrerade hundar enligt Jordbruksverkets statistik från hundregistret per den 31 december 2013. Utöver den statistiken finns det ett mörkertal för alla de hundar som inte är registrerade. Enligt en undersökning som SCB gjorde på hösten 2012 så finns det drygt ca 1.2 miljoner katter i Sverige. Av dessa var endast 28% ägarregistrerade.

Hundregistret – Jordbruksverket

DjurID.se (hund och katt)

 SVERAKs ID-register för katt

En tragisk dag

Morgonen börjar med att en person skrivit in till oss på vår hemsida sent igår kväll om en upphittad hund. När vi tar kontakt med upphittaren så har ägaren precis varit och hämtat sin hund hos upphittaren. Glädje!

Annars under dagen har speciellt en efterlysning (även om vi fått in ett antal andra efterlysningar denna dag) engagerat våra medlemmar. Två separata tragiska händelser har hänt i Skåne idag.

En hästfödsel i Höganäs och en hästfödsel i Flyinge slutade med att båda fölen förlorade sin mammor. Så nu söker vi efter ljus och lykta efter ett eller flera sto i Skåne som kan ta emot dessa föl och gärna att stoet/stoen bor i Skåne så det kan ordnas snabbt. Delningarna på vår sida om detta har varit otrolig och i skrivandets stund vet vi att fölet i Höganäs har eventuellt ordnat ett sto – så nu hoppas vi att stoet accepterar fölet samt att vi snarast kan få uppdatering om hur det går i Flyinge. Så länge vi inte fått besked om att allt har ordnat sig så försöker vi finna hjälp.

Håll tummarna för att det ordnar sig för fölen!

UPPDATERING KL 21.22 FÖLET I HÖGANÄS HAR EN AMMA ORDNATS OCH DE HÅLLER PÅ ATT BEKANTA SIG MED VARANDRA.

GÄLLANDE FÖLET I FLYINGE HAR VI FORTFARANDE INTE FÅTT NÅGON NY INFORMATION OM.

Välkomna in till oss!

Första blogginlägget! Spännande och lite pirrigt!

Välkomna in till oss!
Idén med denna blogg är att visa hur vårt ideella nätverk fungerar, hur fantastiska våra medlemmar är, solskenshistorier som vi vill dela med oss till Er alla läsare, tankar och reflektioner som kommer under tiden vi jobbar med Husdjurshjälpen.Skåne, berätta och visa bilder när Husdjurshjälpen.Skåne är ute på fältet och jobbar med mera.

Vad är Husdjurshjälpen.Skåne?

Husdjurshjälpen.Skåne startade den 11 januari 2012 av Ulrika. Vi är ett ideellt nätverk som har sitt säte på Facebook. Vi hjälper Er som äger ett eller flera husdjur och som bor i Skåne som behöver hjälp med att;

  • efterlysa försvunna husdjur
  • efterlysa ägare till upphittade husdjur
  • önskning om hund/kattpassning
  • information om föreläsningar som handlar om något husdjur i Skåne
  • omplacering av husdjur (vi tar inte själva emot omplaceringsdjur)
  • annan information som anses viktig för husdjursägare

Vi är för närvarande sex administratörer. Vi bor lite varstans i Skåne och har olika dygnsrytmer, vilket passar bra för att kunna vara ”på hugget” mer eller mindre dygnet runt. Tid är viktig när ett djur försvinner – vi kommer att berätta mer om det i senare inlägg här på bloggen. Vi har nu i maj 2014 över 5200 medlemmar inne hos oss!

Hur arbetar Husdjurshjälpen.Skåne?

Vi som är administratörer lägger nästan all vår fritid på att hålla koll på sidan för att gruppen ska fungera. Det krävs en massa arbete.

Kommer det in ett försvunnet husdjur så ska vi tagga in folk till hjälp i området. Har vi ägarkontakten så blir det en hel del ringande och då gäller det att kunna peppa upp och lugna folk som är mitt i ett kaos när deras älskling är försvunnen. Vi försöker få ut folk till sök, gör efterlysningslappar, kartor och startar event.

Leder vi sök så kan det bli långa nätter med väldigt lite sömn för någon måste ju försöka samordna dom som är ute och söker.

Husdjurshjälpen.Skåne är en grupp för hjälp och inget diskussionsforum.

Vi måste även hålla koll i andra grupper ifall det kommer in något tips på ett husdjur som vi har ute på vår sida. Eller så ligger det något djur ute i en grupp där dom inte få någon hjälp och vi lägger ut den på vår sida för att försöka få fram hjälp.

Vi tar inte emot några bidrag till alla våra telefonsamtal, bensin eller utskrift av efterlysningslappar utan vi betalar allt ur egen ficka. Vi jobbar ideellt som sagt var för våra hjärtan brinner för djuren.

Vi hoppas att vi tillsammans med Er läsare delar glädje och sorg, gemenskap, få egna reflektioner till Er där ute samt lära känna oss administratörer på Husdjurshjälpen.Skåne lite mera.

VARMT VÄLKOMNA IN HIT TILL VÅR BLOGG!

Vår Facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/husdjurshjalpen.skane/
Vår hemsida: www.hdhskane.hemsida24.se

Lotta Sjölin Fredriksson
×