”En Antarktisk Dagbok” Del1/3

Hej vänner!

Snart kommer min bok ”En Antarktisk Dagbok” ut på Engelska och snart efter det även på Svenska. Därför tänkte jag att ni läsare skulle få en exklusiv inblick i boken. Från och med idag och tre inlägg framöver kommer utdrag från min bok om min galna resa till ett ställe som känns fruset i tiden.

 
Hej från havet!

Hipp hipp hurra, för att jag överlevt första natten med Drake (eller Drakula som min kära mamma kallar det)! Natten var tuff, i vissa stunder visste jag knappt vad som var upp eller vad som var ner. Men jag höll hårt i min kudde och tänkte på hur det skulle kännas att krama en pingvin.

Jag har färdats med båt många gånger innan: Stora kryssningsfaryg, mindre yachter samt uppblåsbara motorstyrda Dingys. Ingen av dem kan jämföras med dagens färd. Min båt, som heter något så tjusigt som ”Sea Spirit”, är en riktig kämpe och flyger fram trots att vågorna piskar henne från alla håll. Drakespassage, är en mötespunkt för fyra olika hav – och likt en Polsk riksdag– försöker alla att bestämma samtidigt.

Inredningen på Sea Spitrit är ytterst intressant; ett möte mellan lyxen från James Bonds privata yacht och öststatscharmen från ett gammalt sovjetsikt fartyg. Heltäckningsmattornas lukt gömmer minnen av tidigare seglatser och i restaurangen ramlar servitörerna runt med silverbrickor i händerna.
Jag sitter just nu i kafferummet och blandar mina sömngivande åksjuksetabletter med extra doser av koffein – allt för att kunna skriva ett par rader till er.

Nyss var jag uppe i styrhytten och pratade med kaptenen. Han är sinnebilden av en rysk kapten med pokerface och klarblå ögon. ”Priviet” sa jag (vilket betyder ”hej” på ryska, som jag en gång i tiden talade flytande). ”Hur vet du att jag är Ryss” frågade han mig. Vad skulle jag svara? Att den ryska accenten avslöjade honom? Att det var hans typiskt sovjetiska allvarsamma stil, som hintade? Eller att hans namn, Vladimir, var mer ryskt än själva Ryssland? Jag svarade: Att jag hade hört att han var från Moskva.

Sen frågade jag honom om hur resan gått och kommer att gå. Hans svar var väldigt ingående, med en detaljerad beskrivning av knop, havsströmmar och vindstyrka, dessvärre förstod jag ingenting. Däremot kunde jag konstatera att vi redan rest halva vägen och att vågorna för tillfället var 5 meter höga.
För att lätta upp stämningen, försökte jag skoja till det lite och sa: Att jag var lockad att trycka på någon av de tusentals knapparna i rummet. Ett skämt som resulterade i att jag fick ”onda ögat” och var tvungen att lämna rummet.

Alltså så är jag nu här i kafferummet och det är 360 km kvar till Antarktis. Vilket innebär 1,5 dag till. Men nu lämnar jag dig för en stund. Buffén har öppnat igen, och eftersom 80% av båtens passagerare har huvudet i toaletten, känner jag att det är min plikt att äta upp på alla muffins!

”En Antarktisk Dagbok” Del1/3

Hej vänner!

Snart kommer min bok ”En Antarktisk Dagbok” ut på Engelska och snart efter det även på Svenska. Därför tänkte jag att ni läsare skulle få en exklusiv inblick i boken. Från och med idag och tre inlägg framöver kommer utdrag från min bok om min galna resa till ett ställe som känns fruset i tiden.

 
Hej från havet!

Hipp hipp hurra, för att jag överlevt första natten med Drake (eller Drakula som min kära mamma kallar det)! Natten var tuff, i vissa stunder visste jag knappt vad som var upp eller vad som var ner. Men jag höll hårt i min kudde och tänkte på hur det skulle kännas att krama en pingvin.

Jag har färdats med båt många gånger innan: Stora kryssningsfaryg, mindre yachter samt uppblåsbara motorstyrda Dingys. Ingen av dem kan jämföras med dagens färd. Min båt, som heter något så tjusigt som ”Sea Spirit”, är en riktig kämpe och flyger fram trots att vågorna piskar henne från alla håll. Drakespassage, är en mötespunkt för fyra olika hav – och likt en Polsk riksdag– försöker alla att bestämma samtidigt.

Inredningen på Sea Spitrit är ytterst intressant; ett möte mellan lyxen från James Bonds privata yacht och öststatscharmen från ett gammalt sovjetsikt fartyg. Heltäckningsmattornas lukt gömmer minnen av tidigare seglatser och i restaurangen ramlar servitörerna runt med silverbrickor i händerna.
Jag sitter just nu i kafferummet och blandar mina sömngivande åksjuksetabletter med extra doser av koffein – allt för att kunna skriva ett par rader till er.

Nyss var jag uppe i styrhytten och pratade med kaptenen. Han är sinnebilden av en rysk kapten med pokerface och klarblå ögon. ”Priviet” sa jag (vilket betyder ”hej” på ryska, som jag en gång i tiden talade flytande). ”Hur vet du att jag är Ryss” frågade han mig. Vad skulle jag svara? Att den ryska accenten avslöjade honom? Att det var hans typiskt sovjetiska allvarsamma stil, som hintade? Eller att hans namn, Vladimir, var mer ryskt än själva Ryssland? Jag svarade: Att jag hade hört att han var från Moskva.

Sen frågade jag honom om hur resan gått och kommer att gå. Hans svar var väldigt ingående, med en detaljerad beskrivning av knop, havsströmmar och vindstyrka, dessvärre förstod jag ingenting. Däremot kunde jag konstatera att vi redan rest halva vägen och att vågorna för tillfället var 5 meter höga.
För att lätta upp stämningen, försökte jag skoja till det lite och sa: Att jag var lockad att trycka på någon av de tusentals knapparna i rummet. Ett skämt som resulterade i att jag fick ”onda ögat” och var tvungen att lämna rummet.

Alltså så är jag nu här i kafferummet och det är 360 km kvar till Antarktis. Vilket innebär 1,5 dag till. Men nu lämnar jag dig för en stund. Buffén har öppnat igen, och eftersom 80% av båtens passagerare har huvudet i toaletten, känner jag att det är min plikt att äta upp på alla muffins!

Var tog bina vägen?

1011093_252915624849725_1440923260_n
”BEE the solution”

Jag har aldrig riktigt tänkt på bin. I alla fall inte tills de började försvinna. Men idag är mysteriet nästan helt löst och vi kan mer än ana var de slutar upp. Den andra sidan av tunneln.

Varför?

Forskare vet att bina dör av en mängd olika faktorer som bekämpningsmedel, torka, förstörelse av livsmiljöer, näring underskott, luftföroreningar, global uppvärmning och faktum att Justin Bieber anses vara en seriös artist.

bees-small1
”Köp ekologiskt odlade varor och hjälp bina”

Bin står för 70% av all pollinering i världen så ifall de skulle dö ut så blir vi av med både en och annan jordgubbe. Einstein sa till och med att ”om bina skulle dö ut så kommer människan endast överleva ett par år efter det”. Autch.

BEE the solution genom att köpa ekologiska varor och på så sätt stödja besprutningsfri odling. Kolla in den fantastiska dokumentären ”More than honey” och stöd Greenpeace rörelse.

Bzzzz. No Honey. No money.

Tips för vattensparande!

Vatten-ar-viktigt
”Stäng av kranen när du tvättar håret och spara upp till 570 liter/månad”

Den senaste tiden har jag försökt att ändra mina vardagliga vattenvanor och leva mer sparsamt än vad jag gjort/gör. I Sverige har vi turen att kunna leva ett stressfritt liv då det gäller vatten som vi ser som något oändligt. Själv är jag ett stort fan av badkar och fyller upp det så fort jag får ett tillfälle. Jag tvättar kanske mer än vad jag skulle ha behövt och sen har jag vuxit upp i en kultur där vattenkrig är ett rituellt sommarbeteende. Typ som Kalle på julafton.

Men så är det inte för alla.

situation_3_2464819876
”Här regnar det så sällan att inget förutom den närliggande öknen växer”

När jag bodde i Vietnam var saker och ting mycket annorlunda. Byn Mui Ne, som jag bodde i ligger i provinsen Bin Thuan som är känd som ”Guds glömda land”. Här regnar det så sällan att inget förutom den närliggande öknen växer. Ett liknande problem stötte jag på i Brasilien då det inte hade regnat på nästan 3 månader i Itacaré där jag bodde. ”Åh så skönt” tänker jag nu automatiskt då jag sitter i Sverige och ber för en längre sommar än 3 dagar, men så kände jag inte där. Panik, det var den härjande känslan då jag på julafton duschade i en skål med 5 dl vatten i. Toaletter fungerar inte, allt (och alla) börjar lukta illa, skörden förfaller, disken växer i vasken och personlig hygien är inte längre ett val. Men det värsta av allt är törsten. En törst som endast går att släckas med köpta vattenfyllda PET flaskor då kranen står tom. Och gissa om folk blev skrämda när skvallret att leverantörerna hade slut på vatten började härja i byn?

Jag brukar fundera tillbaka på detta när jag nu sitter i den Svenska vatten-lyxen och noja över småsaker. Jag minns hur jag var beredd att ge bort allt jag ägde för att få en enda liten skvätt av vatten. Men om det är en grej som gör att man glömmer hur viktigt det är att spara på vattnet vi har så är det: att ha tillgång till det! Och jag tycker inte att man ska vänta tills det tar slut för att börja tänka på åtgärder. Så har vi redan gjort med mycket här i världen och se hur det slutade.

Men att förändra vardagen tar sin tid och man måste tillåta sig själv att gå med babysteps. Därför får ni idag 5 små saker som ni själva kan göra hemma för att spara på vår dyrbara resurs. Lycka till!

1. Stäng av kranen när du borstar tänderna och spara 95 liter/månad.
2. Ha en kanna med vatten i kylskåpet, på så sätt behöver du inte spola tills du får kallt vatten från kranen.
3. Stäng av kranen när du tvättar håret och spara upp till 570 liter/månad.
4. Ha locket på kastrullen när du lagar mat och spara både vatten och energi.
5. Ställ en hink bredvid dig när du dushar. Detta vattnet kan du sedan återanvända till disken, golvet eller blommorna.

Hur mycket ”Tree hugger” är du?

treehugger-love
Vilken typ av trädkramare är du?

Det finns en tunn linje mellan att vara ”eco” och att få ”tree-hugger” stämpel i pannan. Jag funderade idag på var den gränsen egentligen går under tiden då jag stod i köket och diskade mina sugrör.

Diska sugrören? Min 100 år gamla grekiska farmor gör likadant. Inte av hållbara anledningar dock utan av ren snålhet. Min man brukar reta mig för att jag göra som jag gör men om jag inte återanvänder dem så kliar det i fingrarna på mig.

Ordet ”Tree hugger” som till svenska översätts som ”trädkramare” har blandade definitioner bakom sig. Det har förankrats till synonymer som ”hippie” och ”aktivist” men vad det egentligen betyder ifall man ska vara en pina och kolla ordboken så är det ”en person som bryr sig om miljön och är emot koldioxidutsläpp”.

Diska sugrören? Min 100 år gamla grekiska farmor gör likadant. Inte av hållbara anledningar dock utan av ren snålhet.
Diska sugrören? Min 100 år gamla grekiska farmor gör likadant. Inte av hållbara anledningar dock utan av ren snålhet.

Men även inom trädkramarnas ramar så finns det olika grader av hur kramig man är. Det kan sluta vid diskandet av sugrören eller så fortsätter det till en nivå där man har flyttat ut i en husvagn på landet och bara odlar biodynamiskt. Men lever man i staden som jag gör då får man hålla sig på en lägre nivå. Min version av ”stadsflickoträdkramare” är att jag odlar ruccola på min balkong, cyklar, stänger av vattnet när jag borstar tänderna, ja och så var det mina sugrör också. Och sen så är jag på alla min polare och använder kompis-kortet för att tvinga dem att panta mera!

Vilken typ av trädkramare är du?

Jag gillar WikiHows manual till att vara bevara träden, kolla du med!

×