Den stora dagen: Eurovision Song Contest 2018

Christer Björkman på Marcel Benezcon award.

Dag 13 lördag

I dag åt jag en rejäl frukost, gjorde rejäla mackor till senare och började samla mig i två väskor.

Frukost

Greig bekräftade att vi skulle ses i ”bubblan” i dag och kolla showen.

Jag åkte ner till Gromee och Sara idag och hade ett möte om tiden som varit och hur han såg på framtidens samarbete. Vi har en låt som är med på albumet som även den ska bli en singel, ”Lingo”. Den har en orientalisk ljudbild samtidigt som den är väldigt mycket radio.

Men frågan var nu om vi skulle skriva nåt mer och när.

Gromee är en tacksam person och kommer ihåg hur allt startade, det gör även jag. Vi tackade varandra för att vi hade varit envisa och fortsatt göra musik ihop och trott på varann, det tog oss hela vägen till Eurovision. Det handlar aldrig om en person, utan om ett helt team och ett sammanhang.

Fatima Lopes kom till receptionen på VIP Grand där vi bor och jag mötte henne med hennes vackra klänning, skor och väska som jag fick låna av henne och så en flaska portugisisk vin. Hon är en alldeles underbar och jordnära person. Hon är extremt berömd i Portugal men ändå tar sig tiden att åka förbi mig för att hämta en klänning som jag borde ha skickat till henne eller lämnat själv personligen.

Ingen människa med stort huvud utan ett stort hjärta.

Jag tog en tupplur på en timme och vaknade av panik när min vänsterhand hade domnat av och trodde att min hand hade svullnat så att jag inte kunde ta av mig min vigsel & förlovningsring…!

Jag sprang ut till korridoren och ropade på hjälp av denna chock. Städerskan kom fram till mig och lugnade mig och då insåg jag att allting var lugnt, vi sköljde min hand i kallt vatten sen var det över. Hon var så underbar. Jag kände mig som ett stort barn! Hon kunde lika gärna satt ett plåster på mitt vänster knä och jag skulle ha känt samma sak. Det var kanske lite ensamheten som fick mig att fälla tårar efteråt. Utan att tänka två ggr på att det är Eurovision final och att jag borde ha klätt upp mig mer och åtminstone satt på mig de fina vita pärlörhängen jag brukar använda med ljusa kläder och det snygga mässing armbandet, var jag nu i hissen och fast besluten att ta tåget till Oriente där Altice Arena finns, där jag ska titta på Eurovision 2018 med de andra delegationerna, folket bakom scenen och crew medlemmarna, i bubblan med Greig. Från Entrecampos till Oriente är det ca 15 min och så en promenad genom alla tusen fans som var utspridda, i klunkar och som sprang som huliganer för att ställa sig i kön för bästa plats vid scenen.

Fans utanför Altice Arena.

I bubblan började folket samlas och Greig satt i diskussion med Kryštof en av killarna från tjeckiska delegationen. Jag tog över diskussionen som handlade allmänt om musikbranchen och media varav om det samarbetet var gynnsamt när media bestämmer sig för att skriva om detaljer om huruvida det dricks och efterfestas eller inte.

Nervösa i Bubbleroom.

Kryštof var inte glad över en sådan händelse som hänt nyligen och var besviken för felaktig information som hade angetts. Han lämnade oss för att förbereda och hjälpa Mikolas.

Jag och Greig vände på den stora vita skinnsoffan som Kryštof satt i så att vi hade perfekt vy mot den jättestora bildskärmen.

I högtalarna ropade de ut att kl 19.00 skulle de dela ut Marcel Benezcon priset. Som är ett pris för ”the best composer award, press award & artistic award”

Christer Björkman aka Generalen delade ut till tre länder: Bulgarien, Frankrike och Cypern.

Jag köpte de godaste kakorna jag nånsin smakat på med vaniljkladd i mitten x 4 aka Pastel de nata, för att dela ut till mina vänner Greig, Arie och Netta, men endast ett åts upp av de andra och resten…

Showen startade och alla i rummet var så exalterade!

När röstningen väl var klar och juryns röster tilldelades hoppades jag en lång stund att Sverige skulle ta hem segern, men jag har sen dag ett alltid trott att Nettas ”Toy” från Israel skulle vinna hela Esc!

Eleni Foureira Cypern.

I början av veckan började jag intressera mig för Cyperns bidrag låten ”Fuego”.

Skillnaden mellan Israel och Cypern är att Elenis ”Fuego”är mer en simpel och lättsmält låt att ta in och den spelades massor på dansgolven i Portugal medan Nettas ”Toy” är mer komplicerad även om båda är super coola starka kvinnor och båda låtarna rockar min kropp. Netta som artist sticker ut mer och har en egen cool stil men med pondus och mycket kvinnlighet och Elena är en stjärna med mycket sensualism som gått all in med showen.

Netta från Israel vann hela Eurovison Song contest. Partyt fortsätter nästa år i Tel Aviv!

Jag och Greig gick vidare till den svenska efterfesten på hotell Tivoli-taket och där togs Benjamin Ingrosso emot med varma applåder och bilder av media, låtskrivare andra delegationer som var bjudna och nära och kära till Benjamin som slutade på en 7:e plats. Han höll ett superroligt och inspirerande tal och även där underhöll han publiken. Som svensk-perser är jag väldigt stolt över honom!

Även Eleni från Cypern var närvarande med en del av sitt låtskrivarteam.

Kvällen slutade i min säng ätandes på min smuggelmacka med min mans röst i mitt öra, nu hade jag cirka två timmar på mig innan jag skulle vakna upp för att åka till flygplatsen.

Jippie!!

Kärlek/ Mahan.

Mahan Moin
Mahan Moin tävlade i Melodifestivalen på Malmö Arena 2014, skrev damkronornas kampsång 2015 och skrev och framförde invigningssången till MAX IV i Lund 2016.

I år har hon varit med om att skriva Polens bidrag i Eurovision Song Contest.

Nu befinner hon sig i Lissabon och tidningens läsare får följa hennes upplevelser i den här dagboken.

Kategorier

×