Motgångar = framgång!

Idag vaknade jag 11.30, rummet var fuktig och upplevdes kallt. Har aldrig varit borta såhär länge från min älskade man Christian.

Det har varit ensamt och tomt dessa två veckor. Förutom att sjunga i kör och supporta våran låt som låtskrivare är jag här för att bygga relationer och göra bra affärer inför framtiden. Har känt mig nedpushad, bortschasad och naggad på många gånger under denna tiden. Inte av de som velat göra affärer utan av de som inte förstått varför jag skulle haft ett intresse av att sprida mina vingar.

Det är som om, om jag hade haft riktig fysisk stake hade det varit välkommet. Men tyvärr har jag bara stake av den ”vanliga” sorten.

Livet som artist är väldigt stressande. Att ständigt bära snygga kläder, vara fixad och möta världen i sitt bästa essä får man kämpa med.

Jag älskar dock att träffa fansen och utbyta tankar. Ett fan till både mig och Gromee sa häromkvällen att det hade varit intressant för Polen om min historia som flyktingpojke haft kommit ut i polska medier. För det skulle inspirera och kanske förändra deras sätt att resonera kring flyktingfrågan.

En annan ville bara säga att våra låtar trots att det är musik som ofta spelas i klubbsammanhang ändå påverkade och inspirerade honom. Och vissa vill bara ta en selfie.

Jag låg vid poolen idag utan att vända på steken, och ni vet vad som händer om man grillar en sida!! Röd och lätt frusen gick jag till hotellet och mös i sängen en stund. Kevin frågade om jag ville spela på Euro café inatt… svaret var hm, inatt.vill.jag.sova.HELST…

Men nån timme senare efter en härlig romanistisk stund på italienska restaurangen aka ”Turturduvornas näste” sittandes och tuggandes på en bit kött med överdoserad peppar från världens alla hörn i min ensamhet, var det dags att ta tåget med nästan hela gänget till stationen där Euro café låg.

Folket började samlas och snart var nästan de 2000 platser som lokalen rymmer fullsatt.

Jag värmde upp rösten på damtoaletten och försökte förtränga min absolut tröttaste stund under Eurovision veckorna.

Presentatören ropade till publiken ”Hon är från MelFest 2014, nu 2018 i Eurovision som en av låtskrivarna och körsångerskorna för polska bidraget – välkommen upp Mahan Moin!”

Jag intog scenen och sjöng ”Aleo”, och halva lokalen sjöng med. Otroligt hur folk kommer ihåg ”Aleo”. Tydligen var det en låt som hade support från de utländska fansen 🙂

Kort berättade jag om bakgrunden till Aleo och vad låten står för. Tillsammans, oavsett vilken religion, kultur eller vem vi än älskar är vi starkare trots våra olikheter. Det är det som gör att vi kan flytta berg!

(Applåder)

Sedan sjöng jag ”Spirit” min och Gromees första baby!

Lukas intog scenen och började med låten ”Without You”, som var den första låt vi som team skrev ihop. Och avlutade perfekt på baren! Hela salongen var vänd mot honom och alla sjöng med: ”Light Me up.., oh oh oh!”

Snabbt som bara den satt vi i taxin påväg hem och en stund senare död igen tills morgonen därpå.

Godnatt!

Mahan Moin
Mahan Moin tävlade i Melodifestivalen på Malmö Arena 2014, skrev damkronornas kampsång 2015 och skrev och framförde invigningssången till MAX IV i Lund 2016.

I år har hon varit med om att skriva Polens bidrag i Eurovision Song Contest.

Nu befinner hon sig i Lissabon och tidningens läsare får följa hennes upplevelser i den här dagboken.

Kategorier

×