”Jag har hållit en hemlighet för er”

”Det är inte bara tack vare den som gjorde målet, utan även den som passade!”

Semifinal 2.

Vi är nervösa. Speciellt jag som har hållit en hemlighet för er. Jag har under denna tiden inte varit helt ensam i min kropp, utan inom mig har jag ett litet embryo som är 8 veckor gammal och som ibland varit frustrerad över att jag ätit lite för sent, lite för tidigt, sovit lite för lite… ja. Hen är inte större än ett hallon men har ändå en massa krav.

En dröm jag har haft länge har varit att vara gravid och sjunga på Eurovision-scenen. Orden ”be careful what you wish for” ekar ofta i mitt huvud. När saker och ting väl sker undrar jag varför jag inte önskade mer. Jag blir lite girig mot mig själv och tänker att nästa gång ska jag önska att jag är med och vinner hela grejen! Jag tror dock att önskningar som universum responderar på är ärliga känslor som man önskar i ett ärligt möte med sitt högre jag. Flum. Flum. Ja, jag är inte totalt fyrkantig och pragmatisk alla gånger. Skulle vilja säga att jag är en spirituell person som tror på en högre makt. Universums kraft. Kärlekens kraft.

Allt vad man vill ha kan man få. Man måste bara våga visualisera det och tro på det man önskar.
“Everything is possible” som jag hade uttryckt det om jag varit ansvarig för Adidas marknadsföring och inte tvärtom: “impossible is nothing”. Vad är då skillnaden mellan de båda. Den ena uttrycker en positiv självkänsla och självbild. Den andra utstrålar en skeptism och osäkerhet.

Jag har då haft flera berg- och dalbanor under dessa två hektiska veckor och ibland har man ifrågasatt mina pustanden och frustanden, in- och utandningar och undrat varför jag gett svar med tårar fallandes längs kinderna.
Jag åt en rejäl frukost idag och det gjorde resten av teamet. Lukas har haft halsont i två dagar och idag kände han sig lite bättre.
Matinéframträdandet vid 14.30 var kul men alla var inte 100% närvarande.

Kevin Lee, Laurell Barker, Mahan Moin

Jag hängde i solen med Kevin Lee och Greig Watts däremellan med scensminket som blev kladdigare ju mer solen strålade. Sedan tog jag en glass med Greig och Leonid Gutkin, en av tre låtskrivare för Rysslands bidrag och pratade framtid.
Dax att förbereda sig inför den viktigaste stunden: semifinal 2.

Alla klappar oss på ryggen och gör Gromees berömda ”snake-dance”.
Hjärtat rusade som vanligt, men det lilla hjärtat i mig lugnade mig lite… ”Light me up, light me up” sjöng vi och hela publiken sjöng med och ormliknande rörelser gjordes i publikhavet.
Vi gick av och allas smil på ansiktet gav oss intrycket att vi lätt skulle gå vidare till final.

I greenroom samlades vi och stod upp och dansade och hoppade och höll tummarna för att vi skulle komma till final. När programledarna hade läst upp alla 10 finalbidrag föll tårarna för en femte gång idag!
Det var inte bara jag som grät utan även den fantastiska ryska sångerskan också.

Christer Björkman och Mahan

Jag mötte Christer Björkman och frågade honom: ”Christer, varför kommer jag inte till final? Vad är grejen?” Han sa något i stil med: ”Jag är lika chockad, hade inte förväntat mig detta”.
Greig stod bredvid och kastade kommentaren: ”Mahan kanske kommer tillbaka och tävlar för Sverige igen”.
– Ja, det vore kul! svarade Christer.

Sedan tog jag en bild med en av mina idoler och genast kändes allt mycket bättre 🙂
Kvällen var inte slut. Teamet samlades kort och vi gav varann en tacksam blick med en sorgsen anda och började packa för att gå tillbaka till hotellet från arenan.
Jag lämnade väskan till Rabb och gick vidare före de andra till hotell Maryette och där mötte vi Laurell Barkin, en av låtskrivarna och artisterna till Schweiz bidrag, isländarna och tjeckerna.

Christian Rabb & Kevin Lee gör Gromees ”snake-dance”

Vi gick vidare, jag och Kevin, till EuroClub, där möttes jag av polska fans som berättade att vi varit grymma och att de var stolta att just vårt team representerade Polen och igen fick jag lova att jag skulle komma tillbaka som artist och representera Polen.

Kvällen blev lång, efter andra gången de spelade Light me up och Lukas blev upptvingad på lilla scenen i EuroClub, då var det dags att åka hem.
Jag kom hem säker med vår filmare Krzysiek och huvuddelegationen Mateusz och hans tjej. Tvättade bort smink i 30 min sedan låg jag som en död fisk i sängen tills kl 11.30 senare den dagen.

Godmorgon!

Ps. Jag är superglad att vårt svenska gäng med Benjamin Ingrosso tog sig till final!!
Hela team Polen håller tummarna för att Sverige ska ta hem guldet!

Mahan med SVT:s koreograf Lotta Furebäck (till vänster), Leonid Gutkin (mitten överst), Islands Arie (mitten underst) och make up-artisten Lola (till höger).
Mahan Moin
Mahan Moin tävlade i Melodifestivalen på Malmö Arena 2014, skrev damkronornas kampsång 2015 och skrev och framförde invigningssången till MAX IV i Lund 2016.

I år har hon varit med om att skriva Polens bidrag i Eurovision Song Contest.

Nu befinner hon sig i Lissabon och tidningens läsare får följa hennes upplevelser i den här dagboken.

Kategorier

×