Västligaste kusten

Dag 8: Västligaste kusten!

Vinden tog mig nästan med till underlandet, men jag har ännu fötterna på jorden, så lättflyktig är jag inte även om jag har varit flykting …

Vi stod 8 minuter ifrån den västligaste platsen i Europa. Atlanten skojade inte utan vågorna small med en obeskrivbar styrka i stenar och berg nära fastlandet. Cacais är den stad som ligger närmast den kusten.

 

En stund innan var vi nära på att krocka med en annan buss som trängdes och svängde samtidigt på den smala vägen som tog oss från dalstaden Sintra, med fantastiska byggnader och grönska som i en fantasisaga. Madonna har tydligen köpt sig ett slott där. Här är förundran paketerad i en ministad, i en dal högt uppe i bergen 45 minuter från Lissabon.

I morse var det dags att avsluta det vi påbörjade för några dagar sedan, Salvador Sobrals ”Amar pelos dois”. Det tog inte lång tid att sjunga den, men var mest frustrerande att sjunga ihop och hålla den svåra takten enligt Sobrals mönster. Efter den långa femtimmars resan från Sintra väntade bilar på oss från polska ambassaden där det var ett fanparty. Vi hade 15 minuter på oss att byta om, hungriga satte vi oss i deras bilar och jag lärde mig en liten kort fras som sa: ”trevligt att träffa er” på polska. ”Chia she she jja panjist-fa vidza”

Lite mingel och mina nya favoriter: friterade potatis och ostbollar.

Team Gromee samlades mot en vägg och alla andra omringade oss. Ambassadören välkomnade oss och sekreteraren intervjuade oss. Jag hade smala vita klackskor och sjönk hela tiden i gräsmattan, varje fråga var 4 minuter lång och svaret var 15 minuter längre och allt givetvis på polska 🙂

Intervjuaren gjorde sitt bästa att tolka på engelska, men polska är ett väldigt målande språk som jag har förstått, precis som persiskan, därför var det fysiskt omöjligt för intervjuaren att hinna med att säga alla ord på engelska.

De applåderade och vi alla kände kärlek från stolta polacker.

Själv börjar jag känna mig lite som en polack också med tanke på alla år jag varit där och alla konserter jag haft och den underbara supporten mina polska fans ger. Salvador Sobrals låt som vi hade krigat med vid flera tillfällen hade nu klippts ihop till en video där folket som jobbade på ambassaden sjöng och även vi i den, lite komiskt:) Vi tackade för oss och åkte tillbaka

Dags att byta om igen, för Gromee ska spela och vi åker och supportar honom givetvis. Han bjöd upp mig och vi sjöng vår andra hit Runaway i dj-båset. Mysig stämning och blyg som jag är smög jag ut från club Europa och ihop med min nya vän och kollega Kevin Lee gick vi till EuroClub. Jag hade glömt min Eurovision badge, men Karin Gunnarson, som är Head Of delegation för Sverige tog sig an mig direkt – som en svensk gör för en annan – och sa: Du går in med oss!

Tacksam och glad var jag och vi applåderade och hejade när Benjamin Ingrosso intog scenen och avslutade galant ”Dance you off”.

Jag dansade inte mig off, men blev ganska off efter en stund och Übrade mig hemåt. I morgon blir det inte mycket sömn, ska ha intervju på morgonen.

God natt!

Mahan Moin
Mahan Moin tävlade i Melodifestivalen på Malmö Arena 2014, skrev damkronornas kampsång 2015 och skrev och framförde invigningssången till MAX IV i Lund 2016.

I år har hon varit med om att skriva Polens bidrag i Eurovision Song Contest.

Nu befinner hon sig i Lissabon och tidningens läsare får följa hennes upplevelser i den här dagboken.

Kategorier

×