Deckarlucka 22

img_0359

22/12 När lammen tystnar av Thomas Harris (1988):
En dos rejält kalla kårar så här precis före jul är inte fel. Thomas Harris klassiker När lammen tystnar är minst lika mycket skräck som kriminalroman. För den som mot förmodan inte känner till den är handlingen i korthet att den unga FBI-aspiranten Clarice Starling blir indragen i jakten på en seriemördare som flår sina offer – alla kvinnor – och får i uppdrag att besöka doktor Hannibal Lecter – psykiater och mördare – i fängelset för att ta reda på om han vet något. En minst sagt udda ”vänskap” utvecklas …
Hannibal Lecter finns med redan i Thomas Harris tidigare bok Röda draken från 1981 och även i två böcker efter När lammen tystnar – Hannibal (1999) och Hannibal Rising (2006). Medan Röda draken också är riktigt, riktigt bra och läskig så är de två sista böckerna inte alls i samma klass. Bra är däremot regissören Jonathan Demmes filmatisering av När lammen tystnar med Jodie Foster som Clarice Starling och Anthony Hopkins som Hannibal Lecter.

Högar överallt

fönsterOj, oj, oj vad det är höst och snart Bokmässa just nu. Recensionsböckerna formligen vräker in och jag skulle gärna ta en veckas semester, eller två, för att hinna läsa allt bra – så väl deckare som annan skönlitteratur.
I brist på semester får jag i stället stapla böcker på hög – en hög för måste-läsas-nu och en hög för måste-läsas- så-fort-jag-hinner. Högarna finns så väl på mitt sovrumsgolv som i fönstret på jobbet. Överst i måste-läsas-nu hamnade i alla fall i dag Kristina Ohlssons Lotus Blues (recensionsdag 15/10). Väldigt spännande att se vad hon kan göra med ny miljö och ny huvudperson – advokaten Martin Benner. Annat så måste-läsas-nu är Alex Marwood vars Onda flickor tillhörde förra årets bästa läsningar. Nu kommer hon med en helt ny historia – Granne med döden. Och så har historikern och författaren Henrik Berggren (som bland annat skrev Palme-biografin Underbara dagar framför oss) skrivit en thriller – Det röda arvet.
Och pratar vi inte deckare vill jag väldigt gärna läsa Sigrid Combüchens Den umbärliga, Ida Lindes Norrut åker man för att dö, Sigrid Hustvedts Den lysande världen och naturligtvis John Ajvide Lindqvists Himmelstrand. Bara att kämpa på med andra ord!

 

Slutläst och smakprov på mer

HayderpopTidigt i morse läste jag ut de sista sidorna i brittiska Mo Hayders Poppet. Hon är verkligen en mästare på att kombinera spänning med ren skräck. I Poppet verkar det till en början som ett mentalsjukhus hemsöks av ett spöke och de inledande beskrivningarna är otroligt läskiga. Naturligtvis finns det en någorlunda naturligt förklaring också – och den är inte mindre otäck den.  Jag har sträckläst min väg mot upplösningen och det känns sorgligt tomt just nu.
Samtidigt är Hayders böckerna om kriminalaren Jack Caffrey och polisdykaren Flea Marley (Ritual, Skin, Gone, Poppet) så smart upplagda att förutom det fall som löses i varje bok finns det också ett fall där Caffrey och Marley är högst personligt inblandade som löper vidare genom alla böckerna i serien och som inte är löst än. Men det närmar sig definitivt …
Min engelska pocketutgåva av Poppet slutar med ett smakprov från Wolf – nästa bok i serien – och efter att jag läst det var det bara att trycka på beställknappen igen. Wolf kommer nämligen redan 6:e maj i år.

Läs om mer om Wolf på Mo Hayders hemsida.

Dålig koll på Val

ValcrossInser att jag har haft lite dålig koll på favoriten Val McDermid den sista tiden. Redan i oktober förra året kom en ny Tony Hill/Carol Jordan bok. Den har titeln Cross and Burn och tar vid precis efter den minst sagt chockerande upplösningen av The Retribution. Måste självklart läsas så snabbt som möjligt även om jag för tillfället är lyckligt försjunken  i Rebusvärlden. John Rebus alltså.
Mer nytt av Val McDermid-bok verkar det för övrigt bli att läsa av val under 2014. I september kommer en ny fristående bok med den fantasieggande titeln The Skeleton Road. För övrigt är det lite förvånande att The Retribution inte finns i svensk översättning än.

Deckarlucka 15

standinginanothermansgraveBakom lucka 15 hittar vi en mycket efterlängtad återkomst:

Standing in another mans grave av Ian Rankin:
När Ian Rankin månårige kommissarie Rebus gick i pension i Exit music (2007) trodde jag verkligen att det var det sista vi skulle höra om honom. Speciellt som Rankin ganska kort där efter presenterade en ny huvudperson, internutredaren Malcolm Fox. Men Rebus är av segare virke än se. Naturligtvis kunde inte en pensionering hålla honom utanför polisarbetet. 2012 gjorde han mycket efterlängtad comeback, tillsammans med Malcolm Fox, i Standing in another mans grave. Här jobbar han i en cold case-grupp och får korn på ett fall som skulle kunna vara en seriemördares första. I konflikt med allt och alla som vanligt går han sina helt egna vägar i en av sin mest överraskande utredningar hittills. Nu hoppas jag på mer.

Vår på väg

sömnVintern har inte ens kommit till Skåne men redan nu har jag kunnat snegla lite på deckarvåren. Här finns bland annat en fortsättning av danska Lene Kaaberböl och Agnete Friis serie om sjuksköterskan Nina Borg (De oönskade, januari) och Tana French senaste på svenska (Otrygg hamn, mars). Karin Fossum tillbaka med en ny bok om Konrad Sejer (Carmen och döden, januari) och Johanna Mo följer upp debuten Döden tänkte jag mig så med Vänd om och var stilla i januari. Och så ska vi få lära känna ytterligare en dansk deckardebutant – Danmark kommer starkt på deckarfronten nu – när Jesper Steins Oro kommer i mars.
Mest spännande alla kategorier är naturligtvis ändå Doktor Sömn där Stephen King efter 36 år följer upp sin succé The Shining och låter oss träffa Danny Torrance som vuxen. I USA klättrade boken snabbt upp i topp på bestseller-listorna när den kom ut i september i år. Kanske blir det samma här?

Tid för skräckstämning

Lite Halloweenkänsla får vi ha i deckarspalten också. Det finns en hel del kriminalromaner som balanserar på skräckgränsen och många författare i genren som är skickliga på att bygga upp en sådan skräckstämning att åtminstone jag måste kolla några gånger extra under sängen och i garderoberna innan jag går och lägger mig. Konstigt nog gillar jag att bli rädd – trots att jag är rejält mörkrädd. Här är några favoriter bland skrämmande kriminalromaner:

Tio små negerpojkar av Agatha Christie: En isolerad ö, en mördare och gäster som inte känner varandra, inte vet vem som bjudit in dem och som dör som flugor. Christies klassiker är inte bara en komplicerad och mycket skickligt uppbyggd pusseldeckare utan också en perfekt kalla-kårar-bok.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor: Dimmigt London på 1800-talet och en kvinna som flyr sin våldsamma man och hamnar i ett hyreshus där de andra gästerna har gott om kusliga hemligheter. Varför får till exempel en av dem ruttnande hjärtan med posten? Brittiska Andrew Taylor är mästerlig på skräckstämningar och de flesta av hans böcker är riktigt otäcka, oavsett om de utspelas i nutid eller historisk tid.

Röda draken av Thomas Harris: Röda draken är en seriemördare som mördar en ung familj varje gång det är fullmåne. Han jagas av FBI-agenten Will Trent och naturligtvis finns Hannibal Lecter med på ett hörn. Harris stora succé är När lammen tystnar men Röda draken är snäppet ännu otäckare och det vill inte säga lite. ”En av de kusligaste någonsin” står det på omslaget till min slitna pocketutgåva och jag kan bara instämma.

Eldvittne av Lars Kepler: Mord på en anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende, ett medium som kanske vet något och en skrämmande mördarjakt genom Sverige. Lars Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril) kan som ingen annan i Sverige skapa andlös spänning och bygga upp mycket övertygande skräckstämning. I Eldvittnet går associationerna till allt från The Shining (världens bästa skräckfilm) till ovan nämda Harris och hans Lecter och det är definitivt riktigt, riktigt ruggigt.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson: Ett mordoffer (mördat på otäckast tänkbara sätt) som inte kan få ro och en gammal hemlighet i nordligaste Sverige. Åsa Larsson är precis som Kepler mästerlig på skräckstämningar och hon vågar dessutom låta sina kriminalromaner tassa in på de övernaturliga. Inledningen på Till dess din vrede upphör är bland de otäckaste jag läst i deckarväg och den här boken håller definitivt hela vägen från den rysliga början.

Det finns mycket, mycket mer skräck att hitta i deckargenren (Sherlock Holmes, Yrsa Sigurdardottir, Johan Theorin, Tana French, Gillian Flynn, Amanda Hellberg, Val McDermid för att bara nämna några författare till som kan) men tipsen ovan borde räcka för halloween och resten av höstlovet.

Och vill man ha mer renodlad skräck tipsar fyra, fantastiska skånska författare om det på dagens kultur sida och även på webben.

En riktig klassiker i lucka 21

21/12: Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle
Med julafton nästan inom räckhåll är det dags för de riktigt tunga deckarna. Och vad passar då bättre än privatdetektivernas privatdetektiv Sherlock Holmes och den absolut bästa historien om honom – Baskervilles hund. Det här är den ultimata detektivromanen med spänning, kittlande skräck, en riktigt otäck skurk och inte minst en suverän miljö i den suggestiva Dartmoorheden. Kanske en läsupplevelse för jullhelgen?

Så här börjar det i alla fall:
”Mr Sherlock Holmes, som inte var vidare morgontidig av sig, utom vid sådana rätt ofta förekommande tillfällen när han varit uppe hela natten, satt vid frukostbordet. Jag stod på mattan framför den öppna spisen, böjde mig ner och tog upp den käpp som vår besökande från kvällen förut hade glömt. Det var en duktig knölpåk med bastant knopp av den sort som brukar kallas ”Penang lawyer”. ”

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×