Alla hjärtans-deckare

hjärta2Fira Alla hjärtans dag med en deckare! Genren fullständigt svämmar över av starka kärlekshistorier att följa. Speciellt om man är lite extra svag för olycklig kärlek.

Mina fem-i-topp:
1. Lord Peters smekmånad av Dorothy Sayers: Till slut fick de varandra ändå – Lord Peter Wimsey och Harriet Vane. men naturligtvis blir det en smekmånad med ond bråd död, intellektuella utmaningar och trots lyckan en anings av kärlekskomplikation.
2. In the Woods av Tana French: En fantastisk deckare och en sådan där fullständigt omöjlig kärlekshistoria där man håller tummarna in i det sista trots att man vet att det inte hjälper det minsta.
3. Cold in Hand av John Harvey: En mycket överraskande vändning i en fin kärlekshistoria. Näsduksvarning!
4. Gone Girl av Gillan Flynn: Den mest skruvade kärleks/relationshistoria man kan tänka sig. Så lång från romantik man bara kan komma.
5. For the sake of Elena av Elizabeth George: Ännu en sådan där äntligen-får de-varandra-deckare men med ett rejält mörkt, för att inte säga kolsvart, kärleksstråk i själva mordintrigen.

 

 

Dags att fira Lang

DAGMAR LANGE

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På måndag skulle Maria Lang ha fyllt 100 år. I början av veckan intervjuade jag Lena Lundgren och Lisbet Wikner som skrivit ”Maria Lang, vår första deckardrottning”. Det är den första biografin någonsin om Maria Lang och den kommer ut nu i samband med jubileet. Den intervjun kan ni ta del av på kultursidan på måndag men varför inte börja fira Maria Lang redan nu i helgen genom att läsa om någon gammal favorit.
Min Maria Lang fem-i-topp ser ut så här:
1. Tragedi på en lantkyrkogård
2. En främmande man
3. Mördaren ljuger inte ensam
4. Svart sommar
5. Vitklädd med ljus i hår

Vad har ni för favoriter?
(Foto:TT)

 

Konjak i biblioteket

Äntligen har jag sett Maria Langs Mördaren ljuger inte ensam på bio. Och tack och lov blev jag inte det minsta besviken – bara rejält konjakssugen. I den här femtiotalsdoftande filmen dricks det nämligen mycket konjak – sent på midsommarnatten, i biblioteket medan Christer Wijk förhör alla potentiella mördare och naturligtvis blir avsvimmade kvinnor uppiggade med konjak.
Själv hällde jag bottenskyla i min finkupa när jag kom hem och satte mig i soffan i mitt bibliotek (vardagsrummet). Medan jag drog i den härliga doften och smuttade funderade jag över vad som gjort mig så nöjd med filmen. Helt klart det faktum att det finns en fin känsla för miljön och inte minst för genren. Jag formligen älskar hur alla misstänkta springer om varandra i mystiska promenader eller möten i den isolerade öns skog och hur man upprätthåller något slags socialt umgängesliv samtidigt som liken travas på hög. Ola Rapace som en både smart och flirtig Christer Wijk är också mitt i prick. Över lag är det bra skådespelarinsatser i filmen och det tillsammans med tidsandan är lyfter definitivt Mördaren ljuger inte ensam i förhållande till många andra svenska deckarfilmatiseringar.
Sedan finns det naturligtvis en del saker jag är mindre nöjd med också. Om man i likhet med Puck varit småförälskad i Einar Bure som tonårig Langläsare känner man till exempel inte alls igen hans långa, magra och brunögda gestalt i Linus Wahlgren. Och så undrar jag en hel del över en del förbryllande och ganska onödiga ändringar i handlingen. Ämnet i Pucks avhandling till exempel som plötsligt är Mördaren i litteraturen i stället för Männen kring Fredrika Bremer, Lill Arosanders röda hår som blivit blont, ett självmord som skiljer sig en hel del från bokens med mera. Men på det hela taget bra alltså – och konjaksdoftande.

Övriga Lang-filmatiseringar (Kung Liljekonvalj av dungen, Inte fler mord, Rosor, kyssar och döden, Farliga drömmar och Tragedi en lantkyrkogård) kommer direkt på tv och blir förhoppningsvis samma fina nostalgitripp.

Pusseldeckarens förlovade land

De misstänkta samlas och dricker värmande konjak och förhörs av en piprökande kriminalkommissarie. Folk dör på löpande band förgiftade av cyankalium och arsenik, strypta av sidensjalar eller knivhuggna av uråldriga egyptiska dolkar. Sida upp och sida ner diskuteras alibi, motsägelser i förhör och alla ljuger och har dessutom hemliga förhållande med varandra.
Under ett par dagar har jag nu rört mig i pusseldeckarens förlovande land – det vill säga Maria Lang gånger tre (Mördaren ljuger inte ensam, Farligt att förtära och Inte fler mord). Och det har varit helt underbart roligt med mord enbart som intellektuell avkoppling. Faktum är att jag varit ganska deckartrött ett tag men den här tidsresan har fått min entusiasm att vakna till liv igen. Frågan är om jag inte ska klämma ett par Agatha Christie också när jag ändå håller på. Eller ett gäng Lang till.

Tid för skräckstämning

Lite Halloweenkänsla får vi ha i deckarspalten också. Det finns en hel del kriminalromaner som balanserar på skräckgränsen och många författare i genren som är skickliga på att bygga upp en sådan skräckstämning att åtminstone jag måste kolla några gånger extra under sängen och i garderoberna innan jag går och lägger mig. Konstigt nog gillar jag att bli rädd – trots att jag är rejält mörkrädd. Här är några favoriter bland skrämmande kriminalromaner:

Tio små negerpojkar av Agatha Christie: En isolerad ö, en mördare och gäster som inte känner varandra, inte vet vem som bjudit in dem och som dör som flugor. Christies klassiker är inte bara en komplicerad och mycket skickligt uppbyggd pusseldeckare utan också en perfekt kalla-kårar-bok.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor: Dimmigt London på 1800-talet och en kvinna som flyr sin våldsamma man och hamnar i ett hyreshus där de andra gästerna har gott om kusliga hemligheter. Varför får till exempel en av dem ruttnande hjärtan med posten? Brittiska Andrew Taylor är mästerlig på skräckstämningar och de flesta av hans böcker är riktigt otäcka, oavsett om de utspelas i nutid eller historisk tid.

Röda draken av Thomas Harris: Röda draken är en seriemördare som mördar en ung familj varje gång det är fullmåne. Han jagas av FBI-agenten Will Trent och naturligtvis finns Hannibal Lecter med på ett hörn. Harris stora succé är När lammen tystnar men Röda draken är snäppet ännu otäckare och det vill inte säga lite. ”En av de kusligaste någonsin” står det på omslaget till min slitna pocketutgåva och jag kan bara instämma.

Eldvittne av Lars Kepler: Mord på en anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende, ett medium som kanske vet något och en skrämmande mördarjakt genom Sverige. Lars Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril) kan som ingen annan i Sverige skapa andlös spänning och bygga upp mycket övertygande skräckstämning. I Eldvittnet går associationerna till allt från The Shining (världens bästa skräckfilm) till ovan nämda Harris och hans Lecter och det är definitivt riktigt, riktigt ruggigt.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson: Ett mordoffer (mördat på otäckast tänkbara sätt) som inte kan få ro och en gammal hemlighet i nordligaste Sverige. Åsa Larsson är precis som Kepler mästerlig på skräckstämningar och hon vågar dessutom låta sina kriminalromaner tassa in på de övernaturliga. Inledningen på Till dess din vrede upphör är bland de otäckaste jag läst i deckarväg och den här boken håller definitivt hela vägen från den rysliga början.

Det finns mycket, mycket mer skräck att hitta i deckargenren (Sherlock Holmes, Yrsa Sigurdardottir, Johan Theorin, Tana French, Gillian Flynn, Amanda Hellberg, Val McDermid för att bara nämna några författare till som kan) men tipsen ovan borde räcka för halloween och resten av höstlovet.

Och vill man ha mer renodlad skräck tipsar fyra, fantastiska skånska författare om det på dagens kultur sida och även på webben.

Fyrtio författare i förhör

40 deckarförfattare på 6 timmar. De kan man uppleva om man bänkar sig framför Dalalitteraturs scen på Bokmässan i Göteborg på lördag. Det är nämligen där som det traditionsenliga Korsförhöret genomförs i år. Lilian och Karl G Fredriksson från Svenska Deckarakademin och deckarförfattaren Barbara Nadel håller i trådarna som vanligt och grillar raskt takt svenska och utländska deckarförfattare i en spännande blandning. Två eller tre författare och 15 minuter är vad som gäller och det brukar vara både underhållande och lärorikt. Själv ser jag nog allra mest fram emot konstellationen Rolf och Cilla Börjlind och Helene Tursten eller Katarina Wennstam och Jens Lapidus.

Så här ser årets schema ut:
10.00 – 10.15 Hans-Olov Öberg och Anders de la Motte
10.15 – 10.30 Ann Rosman  och Sofie Sarenbrant
10.30 – 10.45 Olle Lönnaeus  och Tomas Eriksson
10.45 – 11.00 Kåre Halldén  och Björn Jakobsson
11.00 – 11.15 Tove Alsterdal och Jonas Moström
11.15  – 11.30 Claudia Piñeiro och Peter James
11.30 – 11.45 Kristina Appelqvist och Carin Gerhardsen
11.45 – 12.00 Elsie Petrén och Anna Jansson
12.00 – 13.00 Prisutdelning Spårhundenpriset,  Nominerade är Mårten Sandén,Veronica von Schenck  och Elsie Petrén
13.00 – 13.15 Malin Persson Giolito och Veronica von Schenck
13.15 – 13.30 Aino Trosell
13.30 – 13.45 Rolf&Cilla Börjlind och Helene Tursten
13.45 – 14.00 Katarina Wennstam och Jens Lapidus
14.00 – 14.15 Camilla Grebe och Åsa Träff
14.15 – 14.30 Viveca Sten och Ninni Schulman
14.30 – 14.45 Olle Mattsson
14.45 – 15.00 Tomas Arvidsson och Sven Westerberg .
15.00 – 15.15 Roslund&Hellström  och Pierrre Larancuent
15.15 -15.30 Mats Ahlstedt  och Kristina Ohlsson
15.30 – 15.45 Chris Forsne och Lars Pettersson
15.45 – 16.00 Jesper Ersgård och Magnus Jahnsson

 

Den mest hängivna i lucka 24

24/12
Kitty Drew:
Vem passar bättre än Kitty ( Nancy) Drew att avsluta en 24 luckor lång kavalkad över deckarhjältar. Hon är den verkligt hängivna detektiven som sätter gåtlösandet före allt annat. Hon är dessutom intelligent, modig, godhjärtad och kan allt från att från att köra bil, motorbåt och flygplan till att måla tavlor, prata franska, simma som ett proffs och rida som en cowboy.  Bättre förebild kan man knappast ha.
Kitty heter den här unga detektiven förstås  bara i Sverige. I USA och för många andra läsare runt om i världen är hon Nancy Drew (i Finland heter hon å andra sidan Paula Drew, i Frankrike Alice Roy och i Tyskland Susanne Langen). Den första boken om Nancy Drew kom i USA 1930 och hette The Secret of the Old Clock). Nancy är här 16 år (åldern ändras till 18 senare i serien) och vi får veta allt det grundläggande som att hennes mamma dog när hon var liten, att hennes pappa advokaten Carson Drew har uppfostrat henne tillsammans med hushållerskan Hanna Gruen. Kitty har två bästa vänner som hjälper henne i mysterielösandet – Bess Martin och George Fayne. Hon har också ett synnerligen kyskt förhållande med Ned Nickerson som får vara med på ett hörn ibland. Författarnamnet Carolyn Keene är en pseudonym för flera olika författare varav Mildred Wirt Benson var den första. Skapare av själva figuren Kitty var den amerikanska författaren och förläggaren Edward Stratemeyer.
Som så många andra tonåringar slukade jag Kitty-böcker under flera år och har fortfarande en rejäl hög rödryggade böcker kvar i min bokhylla. Här grundlades definitivt min kärlek till genren och inte minst till starka, självständiga kvinnliga hjältar. Och bättre än med slutorden i Kitty och i ekot i grottan kan inte Kittys hängivenhet beskrivas:
”- Mysterier. Får du aldrig nog av dem?
Kitty var säker på att det var något hon aldrig kunde få nog av. Hon längtade redan efter något nytt.
– I alla fall vet jag ett mysterium som aldrig blir löst, sa Ned.
– Vilket då Ned?
– Varför byter du alltid samtalsämne när jag försöker prata med dig om sånt som inte alls är mystiskt?
Kitty log mot honom och gick ut i solskenet.”

God Jul från mig och Kitty! Hoppas ni får många bra deckare i julklapp.


Skönsång och farlig lucia i lucka 13

13/12
Camilla Martin (gift Wijk)
Skulle hon passa som Lucia? Ja, sjunga kan hon i alla fall operasångerskan Camilla Martin. Hon dyker upp för första gången upp i Maria Langs Ofärd i huset bor (1959) där Langs ständige huvudperson Christer Wijk blir förälskad i henne samtidigt som han letar efter en mördare i hyreshuset där hon bor. Efter detta inträde i handlingen är Camilla med i många av Langs följande böcker. Christer och hon blir ett par, de gifter sig och skiljer sig faktiskt också nästan. Camilla med sin karriär och sin självständighet är en välbehövlig utmaning för Maria Langs något självgoda, piprökande kommissarie och parets ständiga dilemma är hur de ska hinna träffas. I slutet på Att vara kvinna (1961) är de på väg från ett uppklarat mordfall och Christer ska vidare mot nästa mord och Camilla till San Francisco för att sjunga. Att Maria Lang har glimten i ögat och en del åsikter vad gäller äktenskap och karriär visar följande dialog:
”Hon vrider på huvudet för att få honom i synfältet, och det glittrar plötsligt i de bruna ögonen.
– Fastän… Christer?
– Ja?
– Tror du det är för sent att byta yrke och omskola sig?
– N… neej. Du är ju ung. Men det skulle jag förstås aldrig låta dig gö –
– Mig? Vem har talat om mig? Jag tänkte att kanske du…
Därmed gäspar hon som en kattunge, kryper ihop bredvid honom och somnar.
Kriminalkommissarien kör sammanbitet vidare.”

För övrigt är det kanske läge att se upp om Lucia bjuder på glögg i dag. I Maria Langs Vitklädd med ljus i hår från 1967 lussar Camilla rart för Christer men i deras grannlägenhet kommer en okänd lucia på visit hos läkarparet Palm och bjuder på glögg spetsad med stryknin…

Tv-favorit i lucka 5

5/12
Ellery Queen:
Författaren och amatördeckaren Ellery Queen bor på West 87th Street I New York tillsammans med sin pappa Richard Queen som är chef för mordkommissionen. Ellery Queen är huvudperson i författarna och kusinerna Fredric Dannay och Manfred B. Lees klassiska pusseldeckare som de skrev under just pseudonymen Ellery Queen. Han presenterades för första gången i The Roman Hat Mystery (Håll i hatten!) 1929 och dök sedan upp i en stor mängd deckare fram till 1971 när den sista, A Fine and Private Place (Ett mord blir till) gavs ut. Han förändrades också rejält på vägen från en nästan övermänsklig gåtlösare till mer mänsklig. Mest känd bland Ellery Queen- böckerna är nog Cat of Many Tails (Katt med många svansar).
För mig är det ändå skådespelaren Jim Hutton som är Ellery Queen. Han hade huvudrollen i den amerikanska tv-serien som gjordes mellan 1975 och 1976 och och som även visades i svensk tv. I slutet av varje avsnitt vände sig Ellery Queen till oss tv-tittarna och utmanade oss att lösa mysteriet. Det här – mitt första möte med tv-deckaren – gjorde ett outplånligt intryck och skapade ett sedan dess oavbrutet beroende av genren.

Njut av tv-seriens (något ålderstigna…) intro här:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=i8MLfQRJQ40]

Och läs mer om Ellery Queen här.

Tv-favorit i lucka 5

5/12
Ellery Queen:
Författaren och amatördeckaren Ellery Queen bor på West 87th Street I New York tillsammans med sin pappa Richard Queen som är chef för mordkommissionen. Ellery Queen är huvudperson i författarna och kusinerna Fredric Dannay och Manfred B. Lees klassiska pusseldeckare som de skrev under just pseudonymen Ellery Queen. Han presenterades för första gången i The Roman Hat Mystery (Håll i hatten!) 1929 och dök sedan upp i en stor mängd deckare fram till 1971 när den sista, A Fine and Private Place (Ett mord blir till) gavs ut. Han förändrades också rejält på vägen från en nästan övermänsklig gåtlösare till mer mänsklig. Mest känd bland Ellery Queen- böckerna är nog Cat of Many Tails (Katt med många svansar).
För mig är det ändå skådespelaren Jim Hutton som är Ellery Queen. Han hade huvudrollen i den amerikanska tv-serien som gjordes mellan 1975 och 1976 och och som även visades i svensk tv. I slutet av varje avsnitt vände sig Ellery Queen till oss tv-tittarna och utmanade oss att lösa mysteriet. Det här – mitt första möte med tv-deckaren – gjorde ett outplånligt intryck och skapade ett sedan dess oavbrutet beroende av genren.

Njut av tv-seriens (något ålderstigna…) intro här:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=i8MLfQRJQ40]

Och läs mer om Ellery Queen här.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Snömannen av Jo Nesbö, A Legacy of Spies av John le Carré.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning.
×