Lovande och blodigt från Grönland

Just nu läser jag en mycket lovande deckare av danska författaren Mads Peder Nordbo. Flickan utan hud heter den och utspelar sig i två tidsplan – 70-tal och nutid – på Grönland dit den danska journalisten Matthew Cave har flyttat för att försöka få distans till bilolyckan där han förlorade både sambo och barn. Han blir utskickad för att skriva om en mumie som hittats i isen men när den som vaktar mumien mördas på ett utstuderat brutalt sätt hamnar han mitt i en mordutredning med kopplingar till fyra olösta mord på 70-talet. Flickan utan hud är rejält blodig men har samtidit en fantastiskt språk för att beskriva så väl den speciella naturen som det tuffa förhållanden som framförallt ursprungsbefolkningen lever under på Grönland. Suverän läsning så här långt.

Deckare som utspelas på Grönland tillhör heller inte vanligheterna vilket naturligtvis gör läsningen extra intressant. På rak arm kan jag egentligen bara komma på Peter Höegs fantastiska Fröken Smillas känsla för snö som så småningom hamnar på grönland, isländska Yrsa Sigurdardottirs inte riktigt lika bra Ödemark där hennes huvudperson advokaten Thora reser till Grönland för att undersöka försvinnanden där. Och så danska syskonen Lotte och Sören Hammers Allting har sitt pris från 2013 som jag tyvärr inte har läst än. Det finns säkert fler.
Vill man läsa andra riktigt bra deckare som också utspelas i arktisk miljö kan man läsa brittiska Melanie McGraths deckare om vildmarksguiden och isbjörnsjägaren Edie Kiglatuk som utspelas i den kanadensiska delen av Arktis. Den första delen White Heat finns på svenska med titeln Där ingen har gått och sedan finns det ytterligare två, The boy in the snow och Bone Seeker på engelska. Rekommenderas!

Från Hitchcock till A J Finn

 

”Richly enjoyable tale of love, loss and madness.” Så beskrivs A J Finns (pseudonym för Daniel Mallory) psykologiska thriller Kvinnan i fönstret i en recension i The Washington Post. Jag kan bara instämma efter gårdagens sträckläsning. Bokens huvudperson är Anna Fox som är barnpsykolog men lider av agorafobi (torgskräck) och inte kan lämna sitt charmiga hus i ett lugnt kvarter i New York. Hennes familj tycks ha lämnat henne och hon fördriver dagarna med att dricka stora mängder vin, titta på gamla svartvita noirfilmer och spionera på grannarna. En dag ser hon något hon nog inte borde ha sett och frågan är om någon kommer att tro på henne när hon berättar det. Och naturligtvis göms det högvis med hemligheter här och frågan är vem man egentligen kan lita på.
Mycket i Kvinnan i fönstret påminner naturligtvis om Paula Hawkins bestseller Kvinnan på tåget och om dess succéföregångare Gone Girl – böcker som gjort att psykologiska thrillers med kvinnor som ingen vill lyssna på, opålitliga berättare och komplicerade kärleksrelationer nu duggar väl tätt. Samtidigt står sig Kvinnan i fönstret väldigt väl här. Dels för att den är mycket välskriven och välkomponerad och även om jag kan ana mig till en del av det som döljs under ytan långt innan det avslöjas så kvarstår gott om gåtor och inte minst spänningen. Och framförallt är det otroligt fascinerande hur A J Finn väver in de klassiska noirfilmer som Anna tittar på i handlingen – hur han beskriver dem och låter dem återspeglas i handlingen.
Och naturligtvis är det egentligen inte alls Kvinnan på tåget eller Gone girl vi ska tänka på när vi läser Kvinnan i fönstret utan Alfred Hitchcocks mästerliga skräckfilm Fönstret åt gården (Rear Window) från 1954 där den gipsade yrkesfotografen L.B. ”Jeff” Jefferies (James Stewart) också sysselsätter sig med att spionera på sina grannar genomsitt fönster och ser saker som får honom att misstänka att en av dem mördat sin fru.
24 maj besöker A J Finn Sverige och jag ska göra en telefonintervju med honom. Det finns definitivt mycket att prata om så håll utkik efter artikeln på våra kultursidor om ni vill veta mer.

Anders Roslund solo

Anders Roslund.   Foto: Marc Femenia / TT

I tisdags intervjuade jag sympatiske journalisten och författaren Anders Roslund om den kommande kriminalromanen Tre timmar, den första om Ewert Grens och Piet Hoffman som han skrivit utan Börge Hellström.
– Det här är min tionde bok och ändå är det min första bok, konstaterade Anders Roslund bland annat.
Nagelbitarspänning, fängslande och gripande parallellhistorier och ett angeläget ämne utlovas för den som läser boken (recensionsdag 9 maj) och en intressant intervju med författaren kommer på kultursidan någon gång nästa vecka.
Och naturligtvis pratade vi också om den kommande amerikanska storfilmen Tre sekunder, baserad på Roslund &Hellströms Tre sekunder, som får svensk premiär i höst och där Joel Kinnaman spelar Piet Hoffman.

Deckarhelg i Kristianstad

Snart packar jag väskan och åker hela vägen till Kristianstad. I helgen är det nämligen dags för Svenska Deckarakademins vårmöte och denna gång bänkar vi oss på biblioteket i Kristianstad. Påpassligt nog är det deckarhelg där samtidigt där även deckarakademin kommer att delta. Själv kommer jag att prata skånska deckare med min akademikollega Kerstin Bergman. Andra från akademin kommer att prata om historiska deckare och om läkare som huvudpersoner i kriminalromaner. Dessutom kommer Niklas Natt och Dag få ”Den gyllene kofoten” för sin debutroman 1793.

Programmet för hela deckarhelgen finns kan ni hitta via länken nedan.

Visa

Birk och Mattsson möttes i Lund

I går kväll var jag på en väldigt trevligt deckarkväll på Akademinbokhandeln i Lund. På plats var två aktuella deckarförfattare – Set Mattsson vars fjärde historiska deckare om Douglas Palm, Kvinnan i kanalen, kom ut nyligen och Phlip Birk som precis debuterat med thrillern Kyldygnet. Bägge kommer ut på det Lundabaserade förlaget Historiska Media vars redaktionschef Lena Amurén höll i författarsamtalet som rörde sig mellan likheter mellan fotboll och författande och bästa sättet at stjäla en tavla (Philip Birk) till Malmö på 40- och 50-talet och hur svårt det är att vara geografiskt korrekt när man skriver historiska deckare (Set Mattsson).
En kortintervju med Set Mattsson inför släppet av Kvinnan i kanalen hittar ni nedan och snart kommer en intervju med Philip Birk på kultursidan. Bägge böckerna, som är bra på väldigt olika sätt, rekommenderas för övrigt varmt!
http://www.skd.se/2018/03/13/set-mattsson-tillbaka-med-ny-palm-deckare/

Lovande svenskt i Doggerland

Just nu närmar jag mig med hög hastighet slutet i Maria Adolfssons Felsteg, den första delen i en planerad trilogi som utspelas på den fiktiva önationer Doggerland. Det påminner en del om när Håkan Nesser skapade en fiktiv värld för sin serie om kommissarie Van Veeteren. Adolfsson har lagt sitt Doggerland på ett antal öar mellan Danmark, Storbritannien och Nederländerna och gjort det både övertygande och fascinerande. På ön får hemvändande kriminalinspektör Karen Eiken Hornby ansvar för en mordutredning där hennes chefs exfru hittats mördad i sitt hem. Detta samma dag som hon efter att ha firat den traditionella ostronfesten vaknar upp på ett hotellrum med samma chef …

Det är verkligen härligt när man dras in i en riktigt, riktigt bra svensk deckare. Adolfssons Felsteg är på många sätt en traditionell svensk polisdeckare men genom det fiktiva Doggerland blir den också något alldeles eget. Nu ska jag försöka dra ut på slutet så det räcker ett tag till. Och sedan direkt börja längta efter nästa del. Mer noggrann recension kommer på kultursidan framöver.

Duperad av förskräcklig Glasgowhjälte

Jag har precis avslutat skotska debutanten Alan Parks kolsvarta Glasgowdeckare Blodig januari. Förutom att den har ett otroligt snyggt omslag så kan jag inte låta bli att tycka om den trots en huvudperson som är helt hopplös. Polisen Harry McCoy är bästa vän med en av Glasgows värsta kriminella, han dricker enorma mängder öl och whisky, han knarkar, han har ett förhållande med en prostituerad, han blundar för brott, han slåss och blir slagen och han kommer tillbaka efter motgångar helt osannolikt snabbt. Mängder av klichéer med andra ord. Samtidigt är det här välskrivet, otroligt bra fångade slitna arbetarstadsmiljöer, ett intressant klassperspektiv och på något mystiskt sätt lyckas Parks få mig att tro på McCoys innerst inne goda hjärta (ännu en kliché). Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag rekommenderar läsning för att det är spännande att se om andra blir lika duperade som jag. Att jag är störtförälskad i Glasgow sedan innan kanske spelar in här för övrigt …

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: A certain justice av P D James.
Missar inte: Att läsa. Måndagar med Sharp Objects. Hundpromenader.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Höstrusk. Nästa resa.
×