Duperad av förskräcklig Glasgowhjälte

Jag har precis avslutat skotska debutanten Alan Parks kolsvarta Glasgowdeckare Blodig januari. Förutom att den har ett otroligt snyggt omslag så kan jag inte låta bli att tycka om den trots en huvudperson som är helt hopplös. Polisen Harry McCoy är bästa vän med en av Glasgows värsta kriminella, han dricker enorma mängder öl och whisky, han knarkar, han har ett förhållande med en prostituerad, han blundar för brott, han slåss och blir slagen och han kommer tillbaka efter motgångar helt osannolikt snabbt. Mängder av klichéer med andra ord. Samtidigt är det här välskrivet, otroligt bra fångade slitna arbetarstadsmiljöer, ett intressant klassperspektiv och på något mystiskt sätt lyckas Parks få mig att tro på McCoys innerst inne goda hjärta (ännu en kliché). Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag rekommenderar läsning för att det är spännande att se om andra blir lika duperade som jag. Att jag är störtförälskad i Glasgow sedan innan kanske spelar in här för övrigt …

Reatips för deckarsugna

I dag startar årets bokrea och på dagens kultursida har vi samlat reatips från tidningens litteraturkritiker. Själv tipsar jag bland annat om samlingsvolymerna Smileys 60-tal och, Smileys 70-tal där sju av John Le Carrés nio spionromaner om George Smiley finns samlade. Ett måste för alla som gillar genren.

Naturligtvis finns det gott om andra bra deckare att fynda. Här är ett antal tips till:
Utmarker av Arne Dahl:
Första delen i Dahl spännande nya serie om poliserna Sam och Molly. Klurig, lurig, överraskande och förstås suveränt välskriven.
Slutet på sommaren av Anders de la Motte:
Suggestiv thriller om ett gammalt försvinnande i igenkänningsbara nordvästskånska miljöer.
Yxmannen och Mafioso av Ray Celestin:
Fascinerande historiska kriminalromaner om jazz och maffia i USA. New Orleans 1919 i Yxmannen och Chicago 1928 i Mafioso.
Svart som natten, Vita nätter, Rött stoft och Blå gryning av Ann Cleeves:
Att stifta bekantskap med de fyra första böckerna i Cleeves fina Shetlandsserie passar väl utmärkt just nu när säsong fyra av Shetland precis inletts på SVT:
Blindgång av Jörn Lier Horst:
Stifta bekantskap med en av Norges intressantaste deckarförfattare och hans huvudpersoner – den sympatiske kriminalaren William Wisting och hans dotter, kriminaljournalisten Line.
Offline av Anne Holt:
Och så Norges deckardrottning så klart. I Offline är Hanne Wilhelmsen äntligen tillbaka ordentligt.
Störst av allt av Malin Persson Giolito:
Det här prisade och unisont hyllade rättegångsdramat är måsteläsning för alla.
Mörka platser av Gillian Flynn:
Flynn är framförallt välkänd för den överraskande thrillern Gone Girl men Mörka platser är minst lika bra, om inte snäppet bättre i sin mörka, vridna ton och med sin oförglömliga huvudperson Libby Day.
Den siste pilgrimen av Gard Sveen:
I den här 400-sidiga, norska tegelstenen kombinerar debutanten Sveen den historiska deckaren med en klassisk polisdeckare och låter läsaren växla mellan Oslo 2003 och Oslo i början av 1940-talet. Både spännande och upplysande.
De fördärvade av Karin Slaughter:
Här befinner vi oss i Atlanta 1974 där poliserna Kate Murphy och Maggie Lawson arbetar i en nästan osannolikt kvinnoförtryckande och rasistisk arbetsmiljö – som naturligtvis speglar samhället utanför. Sida vid sida med den fängslande och förskräckande polishistoriska skildring finns också en spännande och överraskande jakt på en mördare som skjuter poliser.
Tre minuter av Roslund & Hellström:
Engagerande nagelbitare som är en direkt uppföljare på författarduons fantastiska Tre sekunder och ännu en bok i deras starka serie om kriminalkommissarie Ewert Grens. I vår kommer ytterligare en uppföljare, Tre timmar, som Anders Roslund dock skrivit själv efter Börge Hellströms död förra året.
Trevlig läsning!

Shetland tillbaka i tv

Vilken glad överraskning! Jag upptäckte precis att säsong fyra av Shetland startar på SVT i kväll. Under sex lördagar får vi träffa Douglas Henshall som Jimmy Perez igen. Handlingen? En öbo som suttit 23 år i fängelse får sin dom upphävd och Perez måste öppna utredningen av morse på tonåringen Lizzie Kilmuir igen. Och så inträffar ett nytt mord som liknat det förra. En kväll att se fram emot!

Det där med kärlek och deckare

Foto: TT

Det är Alla hjärtans dag i dag och som den deckarnörd jag är kan jag inte låta bli att fundera på det där med kärlek och kärleksrelationer som så ofta fungerar som både motor och cliff hanger i deckarserier. Ska Val McDermids Carol Jordan och Tony Hill någonsin få varandra till exempel? Hittills, genom tio böcker, har de inte lyckats så bra även om det har varit nära ibland. Men så kommer alltid något mord som sätter extra press på deras komplicerade relation och kärleksliv.

Eller Peter Robinsons Alan Banks. Serien är uppe i 30 böcker men efter skilsmässan från frun Sandra i de tidiga böckerna har Banks avverkat ett antal lovande relationer som alla tagit slut. Mest hållbar var väl den med kollegan Annie Cabbot som inleddes i Dalen som dränktes och höll genom flera böcker. I den senaste, Skuggan av tvivel (2017), återvänder till och med en gammal kärlek, profileraren och psykologen Jennie Fuller, så det kanske kan bli något.
I Ann Cleeves populära Shetlandsserie återstår nu bara den avslutande åttonde boken, Wild Fire som kommer ut i september. Lika nyfiknen som jag är på den avslutande mordgåtan är jag naturligtvis på om seriens huvudperson Jimmy Perez ska hitta lyckanmed Willow Reeves efter flickvännen Fran Hunters tragiska död i seriens fjärde del, Blå gryning.

Svenska Lars Keplers rafflande kriminalromaner där huvudpersonens Joona Linnas liv på flera olika sätt präglas av förlusten av hustrun Lumi är också klassiska exempel hur olycklig, tragisk kärlek är drivkraften. Samtidigt verkar det äkta paret Ahndoril, som gömmer sig bakom pseudonymen Kepler, själva lyckas betydligt bättre vad det gäller kärlek. Vi får väl se hur det går i deras fiktiva värld när seriens sjunde bok kommer ut i oktober.
I Roslund & Hellströms serier om Ewert Grens finns olyckan med redan från början i debuten Odjuret efters som Grens aldrig kommit över den svåra olycka som gjorde hans älskade hustru Anni svårt handikappad. En bit in i serien dör hon och kanske, kanske kan Ewert till slut släppa taget. Vi får väl se i nya Tre timmar som kommer i maj och som Anders Roslund skrivit själv efter att författarkollegan Börge Hellström tragiskt gick bort förra året.

Lycklig kärlek då? Finns det i deckarnas värld? Ja Dorothy Sayers underbara kärlekspar lord Peter Wimsey och Harriet Vane fick ju faktiskt varandra till slut efter ett antal böcker där mordmisstankar mot Harriet liksom hennes egen ovilja att binda sig och riskera sin egen frihet sätter många käppar i hjulet – inte minst i fantastiska Kamratfesten. I Lord Peters smekmånad åker de just på smekmånad och även om ett mord naturligtvis komplicerar situationen så verkar de kunna leva lyckliga i alla sina liv.
Och faktiskt var det väl så att även den ständigt olycklige och magsårsdrabbade Martin Beck hittade kärlekslyckan till slut när han i Sjöwall & Wahlöös åttonde bok, Det slutna rummet, möter Rhea Nielsen som han till slut blir särbo med.

Och på något sätt verkar väl även Anne Holts Hanne Wilhelmson ha hittat hem. Här inleds serien med Blind gudinna och hanne som lyckligt förälskad i sambon Cecilie Vibe – även om hon pressad av en fördomsfull omgivning känner sig tvingad att hålla förhållandet hemligt. När Cecilie dör och lämnar Hanne ensam börjar hennes förfall och hamnar också  så småningom i rullstol. I de senaste böckerna har hon dock hittat tillbaka till kärleken tillsammans med Nefis även om hon på många sätt är en skugga av den forna Hanne. Nu är väl frågan om hennes nya arbetskollega Henrik Holme ska få något kärleksliv?

Men som sagt den där kärlekslyckan i kriminalromaner kommer oftast när en serie är på väg mot sitt slut för när väl lyckan finns på plats försvinner ofta motorn och även den där frågan som kan hänga kvar när mördaren väl är fast – ska de förälskade få varandra eller inte?

Det må låta smått raljant när jag skriver om kärlek och deckare men genom åren har jag verkligen engagerats starkt av så mycket olycklig kärlek, kärlekstragedier och eventuell stundande lycka i kriminalromanerna jag läst att jag utan tvekan rekommenderar en riktigt blodig Alla hjärtans dags-läsning.

 

Irländskt återseende

Det var med en besviken suck jag lade isländska Yrsa Sigurdardottirs Silence of the Sea åt sidan. Den började så oerhört lovande men slutade inte alls på samma nivå tyvärr. Men naturligtvis blir det fler av henne ändå under våren.
Innan dess passar jag dock på att återknyta kontakten med irländska Julie Parsons som är aktuell med en ny thriller för första gången på tio år. Jag gillade verkligen hennes överraskande När tiden är inne (2001) om en Rachel som dömts till livstid för mord på sin man men släpps villkorligt efter 12 år och har en alldeles egen plan för att få rättvisa. För att inte tala om  För sina synders skull (2003) där den åttaåriga Owen försvinner på Halloween 1991 och hans pappa tio år senare hittar spår som kanske kan tala om vad det var som hände.
Parsons nya bok heter En sista söndag och är en ny del i hennes serie om polisinspektör Michael McLoughlin. Han är nu pensionär men gör lite privatdeckaruppdrag för att dryga ut pensionen. När hans granne, en pensionerad domare, hittas skjuten i sitt hus blir han indragen i utredningen.
Jag började läsa i går kväll, läste på tåget till jobbet och skulle gärna plocka upp boken precis just nu för att fortsätta läsa. Så bra är den just nu.

 

 

Engelsk omväg till Sigurdardóttir

Lite tråkigt är det att behöva gå omvägen via engelskan för att läsa en nordisk författare. Av suveräna isländska Yrsa Sigurdardóttirs böcker finns mindre än hälften översatta till svenska.
Just nu läser jag hennes The Silence of the Sea. Det är den senaste, och sjätte delen, i hennes serie om advokaten Thóra Gudmundsdóttir. På svenska finns Aska, Eldnatt och Ödemark på svenska. Yrsa Sigurdardóttir skriver en fin blandning av vardagshumor och spänning och med fascinerande glimtar av övernaturliga inslag. I The Silence of the Sea kraschar en helt tom lyxyatch in i Reykjaviks hamn. Besättningen och den isländska familj som fanns ombord är spårlöst försvunna. Rykten går om att det vilar en förbannelse över yatchen och när Thora får i uppdrag av familjens anhöriga att hjälpa till att ta reda på vad som egentligen har hänt blir det en både otäck och komplicerad utredning. Parallellt får man dessutom i kort nedslag följa vad som hände ombord på båten. Suverän deckar/rysarläsning och när jag är klar med den ska jag kasta mig över Sigurdardóttirs tre fristående deckare och hennes nya serie som har barnpsykologen Freyja som huvudperson. Allt på engelska …

Här kan man läsa vad som finns av Yrsa Sigurdardóttir på engelska:
https://www.fantasticfiction.com/s/yrsa-sigurdardottir/

 

Egholm bäst i Danmark

Elsebeth Egholms Jeg finder dig alltid är förra årets bästa danska deckare. Det och sina övriga deckarpriser avslöjade Det Danske Kriminalakademi i fredags.
Elsebeth Egholm är känd för sin serie om journalisten Dicte Svendsen som också blivit tv-serien Dicte. Totalt finns det 9 böcker i Dicte-serien men bara fyra av dem har översatts till svenska. Vinnarboken Jeg finder dig altid är dock en fristående deckare  – eller möjligen inledningen till en ny serie. Huvudperson är läkaren Rina som lever dubbelliv och ägnar nätterna åt gatukonst på höga byggnader under pseudonymen Private Eye. När en ung man störtar i döden från ett hus som Rina också har klättrat på och hon sedan blir överfallen inser hon att någon är ute efter henne. Det är väl bara att hålla tummarna för att den här boken så småningom översätts till svenska. Eller så kan man förstås läsa den på danska.

Samtliga deckarpriser som Det Danske Kriminalakademi delar ut 2018:
Palle Rosenkrantz pris för bästa utländska deckare: Til döden os skiller av Michelle Richmond (Michelle Richmond är från USA. den svenska titeln på boken är Pakten)
Harald Mogensens pris för bästa danksa deckare eller spänningsroman: Jeg finder dig alltid av Elsebeth Egholm)
Årets debutantdiplom: Ligblomsten av Anne Mette Hancock
Anton Koch-diplomet: Nabolandskanalerna.dk
Tage la Cour-diplomet: Bullshit – fortaellingen om en familie av Janus Köster-Rasmussen, Camilla Stockman

Läs mer om priserna här:
http://krimimessen.dk/og-prisen-gaar-til.html

 

 

 

 

 

 

Fransk krim i rutan

Den franska skådespelaren Carole Bouquet som spelar seriemördaren La Manté (Bönsyrsan) i Netflix-serien med samma namn. Foto: TT

Först var det tyska Dark och sedan franska La Manté. Det är definitivt uppfriskande att följa tv-serier som inte är engelska, amerikanska eller skandinaviska. Före jul satt jag som klistrade framför den tyska Netflix-serien Dark – en fascinerande blandning av skräck, sciene fiction och deckare som rör sig i ett antal olika tidsplan i en liten tysk stad med många hemligheter. Efter det blev det franska La Manté som är en slags fransk Hannibal Lecter-historia där en seriemördare kopierar en annan, fängslad, seriemördares mord och den fängslade mördaren erbjuder sig att hjälpa polisen. Förutsättningen är dock att hon får samarbeta med sin son som hon inte träffat sedan hon hamnade i fängelse för 20 år sedan. Sonen är numera polis. Skruvad historia kan man tycka men bra och vansinnigt spännande. Det franska gav mersmak så jag fortsätter med Glacé som utspelas i franska Pyrenéerna och börjar med isande snö och en död tävlingshäst i ett mycket lovande första avsnitt.

Laddar med omläsning

Ibland bara måste man ta en paus från recensionsläsandet och ägna sig åt ren njutningsläsning. Hela nyårsdagen låg jag därför i soffan djupt försjunken i en gammal, gammal favorit – Donna Tartts The Secret History. Och trots att jag säkert läst den minst fem gånger tidigare och egentligen vet precis hur historien utvecklas så är det verkligen ren njutning. Tartt komponerar sin hemliga historia med så oerhört skicklig hand, hon målar universitetsmiljön i det höstliga/vintriga Vermont med samma känsla och hennes grupp av världsfrånvända, självupptagna men också så sårbara och unga huvudpersoner är ständigt lika fascinerande. Jag hann inte igenom de totalt 629 sidorna under nyårsdagen så boken följde med på tåget till jobbet i morse och räcker ett bra tag till. Njutningsläsningen fortsätter därmed en bit in i 2018 och bättre upplandning inför allt nya som snart kommer finns nog inte.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina.
Missar inte: Att läsa. Handmaids Tale. Westworld. Marcella. Hundpromenader.
Ser fram emot: Sommar och semester. Jämtländska fjäll. Årets första sjöbad.
×