Trippelrecension

Viveca Stens I fel sällskap, Karen Clevelands Hon som inte vet och Mads Peder Nordbos Flickan utan hud. Alla tre recenserar jag i min deckarspalt denna månad.

Läs här.

Lovande svenskt i Doggerland

Just nu närmar jag mig med hög hastighet slutet i Maria Adolfssons Felsteg, den första delen i en planerad trilogi som utspelas på den fiktiva önationer Doggerland. Det påminner en del om när Håkan Nesser skapade en fiktiv värld för sin serie om kommissarie Van Veeteren. Adolfsson har lagt sitt Doggerland på ett antal öar mellan Danmark, Storbritannien och Nederländerna och gjort det både övertygande och fascinerande. På ön får hemvändande kriminalinspektör Karen Eiken Hornby ansvar för en mordutredning där hennes chefs exfru hittats mördad i sitt hem. Detta samma dag som hon efter att ha firat den traditionella ostronfesten vaknar upp på ett hotellrum med samma chef …

Det är verkligen härligt när man dras in i en riktigt, riktigt bra svensk deckare. Adolfssons Felsteg är på många sätt en traditionell svensk polisdeckare men genom det fiktiva Doggerland blir den också något alldeles eget. Nu ska jag försöka dra ut på slutet så det räcker ett tag till. Och sedan direkt börja längta efter nästa del. Mer noggrann recension kommer på kultursidan framöver.

Duperad av förskräcklig Glasgowhjälte

Jag har precis avslutat skotska debutanten Alan Parks kolsvarta Glasgowdeckare Blodig januari. Förutom att den har ett otroligt snyggt omslag så kan jag inte låta bli att tycka om den trots en huvudperson som är helt hopplös. Polisen Harry McCoy är bästa vän med en av Glasgows värsta kriminella, han dricker enorma mängder öl och whisky, han knarkar, han har ett förhållande med en prostituerad, han blundar för brott, han slåss och blir slagen och han kommer tillbaka efter motgångar helt osannolikt snabbt. Mängder av klichéer med andra ord. Samtidigt är det här välskrivet, otroligt bra fångade slitna arbetarstadsmiljöer, ett intressant klassperspektiv och på något mystiskt sätt lyckas Parks få mig att tro på McCoys innerst inne goda hjärta (ännu en kliché). Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag rekommenderar läsning för att det är spännande att se om andra blir lika duperade som jag. Att jag är störtförälskad i Glasgow sedan innan kanske spelar in här för övrigt …

Shetland tillbaka i tv

Vilken glad överraskning! Jag upptäckte precis att säsong fyra av Shetland startar på SVT i kväll. Under sex lördagar får vi träffa Douglas Henshall som Jimmy Perez igen. Handlingen? En öbo som suttit 23 år i fängelse får sin dom upphävd och Perez måste öppna utredningen av morse på tonåringen Lizzie Kilmuir igen. Och så inträffar ett nytt mord som liknat det förra. En kväll att se fram emot!

Det där med kärlek och deckare

Foto: TT

Det är Alla hjärtans dag i dag och som den deckarnörd jag är kan jag inte låta bli att fundera på det där med kärlek och kärleksrelationer som så ofta fungerar som både motor och cliff hanger i deckarserier. Ska Val McDermids Carol Jordan och Tony Hill någonsin få varandra till exempel? Hittills, genom tio böcker, har de inte lyckats så bra även om det har varit nära ibland. Men så kommer alltid något mord som sätter extra press på deras komplicerade relation och kärleksliv.

Eller Peter Robinsons Alan Banks. Serien är uppe i 30 böcker men efter skilsmässan från frun Sandra i de tidiga böckerna har Banks avverkat ett antal lovande relationer som alla tagit slut. Mest hållbar var väl den med kollegan Annie Cabbot som inleddes i Dalen som dränktes och höll genom flera böcker. I den senaste, Skuggan av tvivel (2017), återvänder till och med en gammal kärlek, profileraren och psykologen Jennie Fuller, så det kanske kan bli något.
I Ann Cleeves populära Shetlandsserie återstår nu bara den avslutande åttonde boken, Wild Fire som kommer ut i september. Lika nyfiknen som jag är på den avslutande mordgåtan är jag naturligtvis på om seriens huvudperson Jimmy Perez ska hitta lyckanmed Willow Reeves efter flickvännen Fran Hunters tragiska död i seriens fjärde del, Blå gryning.

Svenska Lars Keplers rafflande kriminalromaner där huvudpersonens Joona Linnas liv på flera olika sätt präglas av förlusten av hustrun Lumi är också klassiska exempel hur olycklig, tragisk kärlek är drivkraften. Samtidigt verkar det äkta paret Ahndoril, som gömmer sig bakom pseudonymen Kepler, själva lyckas betydligt bättre vad det gäller kärlek. Vi får väl se hur det går i deras fiktiva värld när seriens sjunde bok kommer ut i oktober.
I Roslund & Hellströms serier om Ewert Grens finns olyckan med redan från början i debuten Odjuret efters som Grens aldrig kommit över den svåra olycka som gjorde hans älskade hustru Anni svårt handikappad. En bit in i serien dör hon och kanske, kanske kan Ewert till slut släppa taget. Vi får väl se i nya Tre timmar som kommer i maj och som Anders Roslund skrivit själv efter att författarkollegan Börge Hellström tragiskt gick bort förra året.

Lycklig kärlek då? Finns det i deckarnas värld? Ja Dorothy Sayers underbara kärlekspar lord Peter Wimsey och Harriet Vane fick ju faktiskt varandra till slut efter ett antal böcker där mordmisstankar mot Harriet liksom hennes egen ovilja att binda sig och riskera sin egen frihet sätter många käppar i hjulet – inte minst i fantastiska Kamratfesten. I Lord Peters smekmånad åker de just på smekmånad och även om ett mord naturligtvis komplicerar situationen så verkar de kunna leva lyckliga i alla sina liv.
Och faktiskt var det väl så att även den ständigt olycklige och magsårsdrabbade Martin Beck hittade kärlekslyckan till slut när han i Sjöwall & Wahlöös åttonde bok, Det slutna rummet, möter Rhea Nielsen som han till slut blir särbo med.

Och på något sätt verkar väl även Anne Holts Hanne Wilhelmson ha hittat hem. Här inleds serien med Blind gudinna och hanne som lyckligt förälskad i sambon Cecilie Vibe – även om hon pressad av en fördomsfull omgivning känner sig tvingad att hålla förhållandet hemligt. När Cecilie dör och lämnar Hanne ensam börjar hennes förfall och hamnar också  så småningom i rullstol. I de senaste böckerna har hon dock hittat tillbaka till kärleken tillsammans med Nefis även om hon på många sätt är en skugga av den forna Hanne. Nu är väl frågan om hennes nya arbetskollega Henrik Holme ska få något kärleksliv?

Men som sagt den där kärlekslyckan i kriminalromaner kommer oftast när en serie är på väg mot sitt slut för när väl lyckan finns på plats försvinner ofta motorn och även den där frågan som kan hänga kvar när mördaren väl är fast – ska de förälskade få varandra eller inte?

Det må låta smått raljant när jag skriver om kärlek och deckare men genom åren har jag verkligen engagerats starkt av så mycket olycklig kärlek, kärlekstragedier och eventuell stundande lycka i kriminalromanerna jag läst att jag utan tvekan rekommenderar en riktigt blodig Alla hjärtans dags-läsning.

 

Deckarlucka 23 – viktig deckarröst

23/12
Gänget av Katarina Wennstam
Under många år har Katarina Wennstam, först i sina reportageböcker och sedan i sina kriminalromaner, skrivit om allt det som #metoo satt ljuset på i år. Tiden har änrligen kommit i kapp hennes böcker kan man säga. Samtidigt fortsätter hon att gå längst fram. Årets Wennstam har titeln Gänget och handlar om ett sexuella övergrepp, män som skyddar varandra och offer som ingen lyssnar på. Dessutom handlar den näthat. Mer i tiden kan man inte vara och som vanligt lyckas Katarina Wennstam både med att skriva en riktigt bra kriminalroman och säga något angeläget och viktigt.

Deckarspel klapptips i sista stund

Så här i sista stund tänkte jag passa på med ett extra klapptips för alla deckarnördar. Krimspelet är ett enkelt frågespel med fokus deckare – på alla möjliga sätt och vis.
Efter att ha spelat ett par ganska jämna omgångar med mina barn och visserligen vunnit, men bara knappt, kan jag konstatera att det passar både deckarnördar och de lagom intresserad och dessutom alla generationer. Själv kan jag tycka att det är väl mycket fokus på tv-serier i genren och önskat mig lite mer litteraturfrågor men någon annan tycker kanske precis tvärt om.
Roligt är också att det inte bara handlar om frågor och svar utan så väl frågor som svar innehåller en massa fakta vilket innebär att man lär sig allt möjligt intressant under spelets gång. Till exempel kan en fråga låta så här: ”Den amerikanska tv-serien ”Murder she wrote” sändes år 1984-1996. Vilket är det svenska namnet på serien?” Svaret lyder då: ””Mord och inga visor” Seriens titel är hämtad från filmen ”Murder, she said” (1961) om Miss Marple, Agatha Christies åldriga amatördetektiv.”
Varje kort i spelet innehåller fyra frågor, där de två första hör ihop liksom de två sista. Svaren står på baksidan. Reglerna är befriande enkla. Den som börjar får svara på två frågor, oavsett om man svarar rätt på nummer ett eller inte. Efter det är det nästas tur att svara på två frågor osv. Först till 15 poäng vinner. Lätt att lära sig, lätt att spela och som sagt både underhållande och lärorikt.

Deckarlucka 16 – den evige Rebus

16/12
Hellre vara djävulen av Ian Rankin
Den börjar bli lite av en evighetsserie Ian Rankins om Edinburghkriminalaren John Rebus. Efter pensioneringen i Rebus sista fall 2007 har han återvänt i ett antal böcker och framförallt grävt i gamla fall. I den senaste Hellre vara djävulen (på engelska som Rather be the devil 2016) tar han tag i mordet på en kvinna på ett lyxhotell många år tidigare samtidigt som hans kollegor utreder misshandeln av en maffiaboss. Nu och då möts naturligtvis och även om Rebus ibland känns väl trött tillhör den här serien fortfarande bland det bästa i genren.

Deckarlucka 7 – stark uppföljare

7/12:
En bror att dö för av Anders Roslund och Stefan Thunberg
Redan i januari kom den här starka uppföljaren till Roslund & Thunbergs Björndansen. I Björndansen berättade de i fiktionens form om den grupp rånare som gick under namnet Militärligan och där Stefan Thunbergs egna bröder och pappa var stommen. Uppföljaren ger läsarna både början på historien genom att berätta om brödernas uppväxt men också slutet genom att ta vid där Björndansen slutade. Det handlar om familj, om våld om uppväxtmiljöns betydelse men också om kärlek. En av årets viktigaste böcker utan tvekan.

Hela min recension av En bror att dö för kan ni läsa här nedan:

Aktuell, angelägen och evig historia

Deckarlucka 6 – norsk vampyrism

6/12
Törst av Jo Nesbö
Om det har varit en bra deckarhöst är det lätt att glömma alla bra deckare som kom under våren. En av dessa var i alla fall Törst – norska Jo Nesbös elfte kriminalroman om den slitna polishjälten Harry Hole. Tegelstenstjock, spännande, våldsam och blodig och med en Harry Hole som naturligtvis inte får förbli så glad och nöjd med livet som han är i bokens inledning. Frågan är också om den gäckande mördaren han jagar lider av vampyrism? Självklart läsvärd som allt om Harry Hole men en viss saknad efter de lite mer lågmälda böckerna i början av serien finns det ändå:
Ännu mer saknade jag dem för övrigt när jag såg Thomas Alfredsons filmatisering av Nesbös Snömannen. En förbryllande och förvånansvärt nog ganska själlös film tyvärr.

Samtliga Harry Hole-böcker: Fladdermusmannen 1997, Kackerlackorna 1998, Rödhake 2000, Smärtans hus 2002, Djävulsstjärnan 2003, Frälsaren 2005, Snömannen 2007, Pansarhjärta 2009, Gengångare 2011, Polis 2013, Törst 2017

Här kan ni läsa min recension av Törst från 27 mars i år:

I Harry Holes värld tar mörkret aldrig slut

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina.
Missar inte: Att läsa. Handmaids Tale. Westworld. Marcella. Hundpromenader.
Ser fram emot: Sommar och semester. Jämtländska fjäll. Årets första sjöbad.
×