Inte blir det John le Carré

Just nu ger John le Carré 34 gånger pengarna för den som vill satsa på vem som avslöjas som Nobelpristagare i litteratur klockan 13 i dag. Inte för att det är oddslistorna man ska gå efter men det blir knappast le Carré. Visserligen visade Svenska Akademien med råge ifjol att man visst kan överraska och vi fick på kuppen en spännande debatt om vad som är litteratur och vad som kan prisas.

En thrillerförfattare skulle nog ändå överraska ännu mer även om det vore en mästarnas mästare som le Carré som har ett fantastiskt, lågmält språk och som ingen annan fångat efterkrigstiden och kalla kriget. Och sedan fortsatt in i nutid med oförminskad kraft. En av mina favoriter är Den lilla trumslagarflickan med fokus på konflikten mellan Israel och Palestina.

Förra året kom John le Carrés fascinerande självbiografi Duvornas tunnel och i år är denne 86-årige författare aktuell med en ny spionroman The Legacy of Spies där han knyter ihop nuet med böckerna om George Smiley, framförallt klassiska Spionen som kom in från kylan. Ett författarskap väl värt ett Nobelpris kan man tycka om man vill ha ett pris med bredd. Nu blir det knappast så men man kan ju alltid drömma …

Klockan 13 i dag vet vi i alla fall vem det blir. Och hur förvånade, överraskade, glada, besvikna eller kanske helt nollställda vi blir.

Lagercrantz nya en besvikelse

Nu har jag äntligen hunnit skriva en recension om David Lagercrantz nya Millenniumbok Mannen som sökte sin skugga. Jag kan redan här avslöja att den blev en rejäl besvikelse. Hela recensionen + även recension av Denise Minas Långt fall kan ni läsa via länken nedan:

Från Millennium till skotsk seriemördare

För övrigt har Jane Campions kriminalserie Top of the Lake, andra säsongen, börjat sändas på SVT på måndagar och är än så länge fantastiskt annorlunda och väldigt lovande.

Trettio år med Alan Banks

(Peter Robinson. Foto: Caroline Andersson)

1987 kom Gallows View, Peter Robinsons första bok om kriminalkommissarie Alan Banks. I år har Robinson alltså skrivit om sin kommissarie i hela trettio år. I Gallows View har han precis flyttat med familjen till Yorkshire från London för att slippa storstadsstressen. Tre olika fall hamnar på hans bord – en fönstertittare som skrämmer kvinnor, två ynglingar som begår inbrott och rån och så en äldre kvinna som eventuellt har blivit mördad.

Den som följt serien vet att Alan Banks under de trettio åren han varit verksam på boksidorna har hunnit med att stiga i graderna rejält och att lösa många stora och otäcka fall – i den första boken om honom på svenska, En ovanligt torr sommar, hittas till exempel ett kvinnoskelett i ett hus i en by som legat under vatten i fyrtio år, i  I ondskans spår görs en fruktansvärd upptäckt i en källare när polisen gör en uttryckning till ett förmodat familjegräl, I Efter alla år av saknad får han gå tillbaka till sin egen barndom när skelettet efter en försvunnen barndomskamrat hittas och i En märklig affär är det hans egen bror som är försvunnen. Fallen som Alan Banks utreder har ofta en koppling bakåt i tiden och hamnar ofta nära hans eget liv och ger honom möjlighet att reflektera över sitt eget liv, över sin uppväxt och över tiden som går.

Naturligtvis är Banks privatliv också en viktig del av serien och under de trettio åren som gått har det naturligtvis hänt en hel del – han har skilt sig och sedan dess avverkat ett ganska imponerande antal kvinnor, bland dem kollegan Annie Cabbot, men aldrig med riktigt lycklig eller varaktig utgång. Han förblir ganska ensam (trots en relativt bra relation med sina två barn), melankolisk, förtjust i vin, whisky och med bred musiksmak. En minst sagt klassisk kommissarie som Peter Robinson ändå har förmågan att göra så intressant och låta lösa så spännande fall att det inte är svårt att hålla intresset uppe trots alla dessa år som gått.

Jag tillbringade söndagen i solen i en trädgårdsstol med gung i sällskap med den senaste, och 24:e, Banks-boken Sleeping in the ground som inleds dramatiskt när en krypskytt öppnar eld mot ett bröllop och dödar och skadar ett stort antal personer. Naturligtvis blir det här en stor utmaning för Banks och hans kollegor – inte minst med tanke på det stora medieintresset. Dessutom dyker en gammal bekant till Alan Banks upp, profileraren Jenny Fuller som han var väldigt förtjust i redan före sin skilsmässa. Mycket melankoli, en del åldersnoja och en riktigt spännande gåta blev det i söndagssolen och jag hoppas verkligen att den här serien fortsätter att rulla på ett tag till.
Sleeping in the ground kommer för övrigt på svenska med titeln Skuggan av tvivel i slutet av augusti (Forum).

Mina Alan Banks-favoriter:
En ovanligt torr sommar, I ondskans spår, Wednesdays Child, Innocent Graves och En bit av mitt hjärta.

Samtliga böcker om Alan Banks:
Gallows View, 1987
A Dedicated Man, 1988
A Necessary End, 1989
The Hanging Valley, 1989
Past Reason Hated, 1991
Wednesday’s Child, 1992
Dry Bones that Dream, 1994
Innocent Graves, 1996
Dead Right, 1997 (Roten till det onda, 2011)
In a Dry Season, 1999 (En ovanligt torr sommar, 2001)
Cold is the Grave, 2000 (Kall som graven, 2008)
Aftermath, 2001 (I ondskans spår, 2002)
The Summer that Never Was, 2003 (Efter alla år av saknad, 2003)
Playing with Fire, 2004 (En lek med eld, 2004)
Strange Affair, 2005 (En märklig affär, 2005)
Piece of My Heart, 2006 (En bit av mitt hjärta, 2006)
Friend of the Devil, 2007 (I djävulens sällskap, 2007),
All the Colours of Darkness, 2008 (Mörkrets alla färger, 2009)
Bad Boy, 2010 (Bad boy, 2010)
Watching the Dark, 2012 (I mörkrets skugga, 2013)
Children of the Revolution, 2013 (Revolutionens barn, 2014)
Abbatoir Blues, 2014 (Själens dunkla rum, 2015)
When the Music’s Over, 2016 (När musiken tystnar, 2016)
Sleeping in the ground, 2017 (Skuggan av ett tvivel, 2017)

 

 

 

 

Underhållande men lättviktig Lehane

    

Dennis Lehanes nya thriller Since We Fell har varit trevligt sträckläsningssällskap på varma Kretastränder. Samtidigt känns historien om Rachel som växer upp ständigt sviken men som slutligen hittar tryggheten i sympatiske Brian som dock visar sig vara en man med minst sagt överraskande hemligheter väl lättviktig för en författare som ligger bakom de underbart stenhårda deckarna om Patrick Kenzie och Angela Gennaro (Gone, Baby, Gone och Sacred tex) och fantastiska fristående thrillers som Mystic River och Patient 67. För att inte tala om den historiska trilogin som inleddes med Ett land i gryningen.

 Senaste Lehane jag läste innan denna, The Drop, var också en besvikelse eftersom den uppenbarligen var skriven för att bli film eller till och med med ett filmmanus som förlaga. Since We Fell är till skillnad från den mycket mer av en riktigt bok men samtidigt lite svår att ta på allvar. Visst är Rachels personliga utveckling intressant och intrigen definitivt välkomponerad och överraskande men samtidigt är det mycket av gammal klassisk noirfilm a la amerikanskt 40- och 50-tal över den utan att man riktigt förstår syftet.

Stilsäkert gjord och underhållande att läsa men inte på minsta vis oförglömlig som Mystic River till exempel som jag nog läst 3-4 gånger vid det här laget.
En snygg bagatell helt enkelt.

Överraskande Holt


Jag hade helt glömt bort att det redan i sommar är dags för en ny Anne Holt. En väldigt glad överraskning blev med andra ord I stoft och aska som väntade på mig i ett tjock vadderat kuvert när jag kom hem. Hanne Wilhelmsen är tillbaka igen – liksom i förra årets Offline. Tillbaka är också den unga polisen Henrik Holme som presenterades för första gången i Offline och som jag då skrev att jag gärna ser mer av.

Än har jag bara hunnit läsa de första två sidorna där kommissarie Kjell Bonnaksen köper varm korv och tänker på den stundande pensionen och de nyinköpta huset i Provence och jag önskar att det var helg redan nu så att jag kunde fortsätta läsa hela natten.

Paula Hawkins och den svåra tvåan 


Över 20 miljoner exemplar har den sålt brittiska Paula Hawkins debut Kvinnan tåget. Själv har jag lite svårt att förstå dess storhet men håller med om att det är en suggestiv och välskriven thriller. Som dock brister i slutet och inte alls har samma oborstade egensinnighet som till exempel Gillian Flynns Gone Girl. Nåja en världssuccé är Hawkins bok och den har redan (kom ut 2015) hunnit bli film också – en minst sagt medioker sådan.

Och nu är det dags för den efterlängtade bok nummer två av Paula Hawkins. Nya I djupt vatten kommer säker att sälja just för att det är Hawkins nummer två. Samtidigt tror jag att de flesta läsare, liksom jag, kommer att bli besvikna. I djupt vatten är en rörig och ganska ospännande historia med ett oinspirerat slut kan man sammanfatta. Idén är samtidigt spännande – historien vävs kring en flod och en damm i ett litet brittiskt samhälle. Ända sedan häxprocessernas vattenprover har dammen och floden haft rykte om sig att vara en plats där besvärliga kvinnor dör. När så först en tonåring och sedan en medelålders ensamstående mamma hittas döda i vatten – troligen självmord men skulle kunna vara något annat …, skulle det kunna bli hur spännande som helst. Det blir det inte tyvärr.

Nu hoppas jag att Paula Hawkins slipper lite av succépressen och i lugn och ro kan skriva bok nummer tre och hitta tillbaka till ettans driv och till synes enkla upplägg. Det behöver inte vara så komplicerat som hon gör det i I djupt vatten.

Dags för deckarakademiäventyr

Till helgen är det dags för vårmöte med Svenska Deckarakademin. Denna gång i Göteborg där Malin Persson Giolito ska få den gyllene kofot hon mycket välförtjänt tilldelades 2016 för sitt rättegångsdramer Störst av allt som blev bästa svenska kriminalroman. Och så ska deckarakarmins tre nya medlemmar – Karin Alfredsson, Bo R. Holmberg och Ninni Schulman – presenteras. Allt detta på det offentliga framträdandet på Göteborgs stadsbibliotek på söndag 14.00. 

På lördagen blir det alldeles vanligt möte med deckarprat och en trevlig middag med ännu mera deckarprat.

 Jag laddar upp genom att förbereda bra frågor till presentationen – som jag ska hålla i – och genom att läsa en norsk Glasnyckelkandidat, Torkil Damhaugs En femte årstid. På norska. Den får nog följa med som tåglektyr också. Tillsammans med Ian Rankins Rather be the devil.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×