Deckarlucka 16 – den evige Rebus

16/12
Hellre vara djävulen av Ian Rankin
Den börjar bli lite av en evighetsserie Ian Rankins om Edinburghkriminalaren John Rebus. Efter pensioneringen i Rebus sista fall 2007 har han återvänt i ett antal böcker och framförallt grävt i gamla fall. I den senaste Hellre vara djävulen (på engelska som Rather be the devil 2016) tar han tag i mordet på en kvinna på ett lyxhotell många år tidigare samtidigt som hans kollegor utreder misshandeln av en maffiaboss. Nu och då möts naturligtvis och även om Rebus ibland känns väl trött tillhör den här serien fortfarande bland det bästa i genren.

Deckarlucka 7 – stark uppföljare

7/12:
En bror att dö för av Anders Roslund och Stefan Thunberg
Redan i januari kom den här starka uppföljaren till Roslund & Thunbergs Björndansen. I Björndansen berättade de i fiktionens form om den grupp rånare som gick under namnet Militärligan och där Stefan Thunbergs egna bröder och pappa var stommen. Uppföljaren ger läsarna både början på historien genom att berätta om brödernas uppväxt men också slutet genom att ta vid där Björndansen slutade. Det handlar om familj, om våld om uppväxtmiljöns betydelse men också om kärlek. En av årets viktigaste böcker utan tvekan.

Hela min recension av En bror att dö för kan ni läsa här nedan:

Aktuell, angelägen och evig historia

Deckarlucka 6 – norsk vampyrism

6/12
Törst av Jo Nesbö
Om det har varit en bra deckarhöst är det lätt att glömma alla bra deckare som kom under våren. En av dessa var i alla fall Törst – norska Jo Nesbös elfte kriminalroman om den slitna polishjälten Harry Hole. Tegelstenstjock, spännande, våldsam och blodig och med en Harry Hole som naturligtvis inte får förbli så glad och nöjd med livet som han är i bokens inledning. Frågan är också om den gäckande mördaren han jagar lider av vampyrism? Självklart läsvärd som allt om Harry Hole men en viss saknad efter de lite mer lågmälda böckerna i början av serien finns det ändå:
Ännu mer saknade jag dem för övrigt när jag såg Thomas Alfredsons filmatisering av Nesbös Snömannen. En förbryllande och förvånansvärt nog ganska själlös film tyvärr.

Samtliga Harry Hole-böcker: Fladdermusmannen 1997, Kackerlackorna 1998, Rödhake 2000, Smärtans hus 2002, Djävulsstjärnan 2003, Frälsaren 2005, Snömannen 2007, Pansarhjärta 2009, Gengångare 2011, Polis 2013, Törst 2017

Här kan ni läsa min recension av Törst från 27 mars i år:

I Harry Holes värld tar mörkret aldrig slut

 

Deckarlucka 1-4 – vinnare

1-4 december
Husdjuret av Camilla Grebe
Kåda av Ane Riel
Detta år är jag lite sent på det men i årets Deckarkalender tänkte jag passa på att lyfta fram det bästa i deckarväg som jag läst, sett på tv eller på bio under året.
Jag börjar med en lite sammanslagen lucka och presenterar här  två vinnare – Camilla Grebes Husdjuret som vi Deckarakademin utsåg till årets bästa svenska kriminalroman och danska Ane Riels fantastiska och mycket annorlunda Kåda som vi utsåg till årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Bägge recenserade jag i min senaste Deckarspalt så jag gör det enkelt för mig och bjuder på en liten länk till den här under.

Svensk och dansk måste-läsning

Fångad av Fångade

Jag har skrivit om det många gånger förr. Min förkärlek för kombinationen snö och ond bråd dö. Just nu får jag verkligen mitt lystmäte på det området genom den isländska deckarserien Fångaed som man kan se på Netflix. Serien är från 2015 och utspelas i en liten isländsk by där ett mordoffer hittas strax innan en rejäl snöstorm isolerar byn från resten av Island. Lokalpolisen får själv försöka hitta en mördare som kan finnas ombord på den stora färja som precis anlänt till byns hamn – eller bland någon av byinvånarna. Kopplingar till en tragisk mordbrand för ett antal år sedan finns och polischefen Andris krångliga privatliv är på ett intrikat sätt också en del av gåtan. Och så är det så klart iskallt och massor av snö. Och dessutom fantastiskt välspelade karaktärer, rejält spännande och helt enkelt bara så där riktigt bra som denna genre kan vara när allt stämmer. Att snöstormen dessutom toppas med en lavin gör inte saken sämre …
Rekommenderas iskallt!

Fångade är skapad av Baltasar Kormákur och huvudkaraktärerna spelas av Ólafur Darri Ólafsson, Ilmur Kristjánsdóttir och Ingvar Eggert Sigurðsson.

Inte blir det John le Carré

Just nu ger John le Carré 34 gånger pengarna för den som vill satsa på vem som avslöjas som Nobelpristagare i litteratur klockan 13 i dag. Inte för att det är oddslistorna man ska gå efter men det blir knappast le Carré. Visserligen visade Svenska Akademien med råge ifjol att man visst kan överraska och vi fick på kuppen en spännande debatt om vad som är litteratur och vad som kan prisas.

En thrillerförfattare skulle nog ändå överraska ännu mer även om det vore en mästarnas mästare som le Carré som har ett fantastiskt, lågmält språk och som ingen annan fångat efterkrigstiden och kalla kriget. Och sedan fortsatt in i nutid med oförminskad kraft. En av mina favoriter är Den lilla trumslagarflickan med fokus på konflikten mellan Israel och Palestina.

Förra året kom John le Carrés fascinerande självbiografi Duvornas tunnel och i år är denne 86-årige författare aktuell med en ny spionroman The Legacy of Spies där han knyter ihop nuet med böckerna om George Smiley, framförallt klassiska Spionen som kom in från kylan. Ett författarskap väl värt ett Nobelpris kan man tycka om man vill ha ett pris med bredd. Nu blir det knappast så men man kan ju alltid drömma …

Klockan 13 i dag vet vi i alla fall vem det blir. Och hur förvånade, överraskade, glada, besvikna eller kanske helt nollställda vi blir.

Lagercrantz nya en besvikelse

Nu har jag äntligen hunnit skriva en recension om David Lagercrantz nya Millenniumbok Mannen som sökte sin skugga. Jag kan redan här avslöja att den blev en rejäl besvikelse. Hela recensionen + även recension av Denise Minas Långt fall kan ni läsa via länken nedan:

Från Millennium till skotsk seriemördare

För övrigt har Jane Campions kriminalserie Top of the Lake, andra säsongen, börjat sändas på SVT på måndagar och är än så länge fantastiskt annorlunda och väldigt lovande.

Trettio år med Alan Banks

(Peter Robinson. Foto: Caroline Andersson)

1987 kom Gallows View, Peter Robinsons första bok om kriminalkommissarie Alan Banks. I år har Robinson alltså skrivit om sin kommissarie i hela trettio år. I Gallows View har han precis flyttat med familjen till Yorkshire från London för att slippa storstadsstressen. Tre olika fall hamnar på hans bord – en fönstertittare som skrämmer kvinnor, två ynglingar som begår inbrott och rån och så en äldre kvinna som eventuellt har blivit mördad.

Den som följt serien vet att Alan Banks under de trettio åren han varit verksam på boksidorna har hunnit med att stiga i graderna rejält och att lösa många stora och otäcka fall – i den första boken om honom på svenska, En ovanligt torr sommar, hittas till exempel ett kvinnoskelett i ett hus i en by som legat under vatten i fyrtio år, i  I ondskans spår görs en fruktansvärd upptäckt i en källare när polisen gör en uttryckning till ett förmodat familjegräl, I Efter alla år av saknad får han gå tillbaka till sin egen barndom när skelettet efter en försvunnen barndomskamrat hittas och i En märklig affär är det hans egen bror som är försvunnen. Fallen som Alan Banks utreder har ofta en koppling bakåt i tiden och hamnar ofta nära hans eget liv och ger honom möjlighet att reflektera över sitt eget liv, över sin uppväxt och över tiden som går.

Naturligtvis är Banks privatliv också en viktig del av serien och under de trettio åren som gått har det naturligtvis hänt en hel del – han har skilt sig och sedan dess avverkat ett ganska imponerande antal kvinnor, bland dem kollegan Annie Cabbot, men aldrig med riktigt lycklig eller varaktig utgång. Han förblir ganska ensam (trots en relativt bra relation med sina två barn), melankolisk, förtjust i vin, whisky och med bred musiksmak. En minst sagt klassisk kommissarie som Peter Robinson ändå har förmågan att göra så intressant och låta lösa så spännande fall att det inte är svårt att hålla intresset uppe trots alla dessa år som gått.

Jag tillbringade söndagen i solen i en trädgårdsstol med gung i sällskap med den senaste, och 24:e, Banks-boken Sleeping in the ground som inleds dramatiskt när en krypskytt öppnar eld mot ett bröllop och dödar och skadar ett stort antal personer. Naturligtvis blir det här en stor utmaning för Banks och hans kollegor – inte minst med tanke på det stora medieintresset. Dessutom dyker en gammal bekant till Alan Banks upp, profileraren Jenny Fuller som han var väldigt förtjust i redan före sin skilsmässa. Mycket melankoli, en del åldersnoja och en riktigt spännande gåta blev det i söndagssolen och jag hoppas verkligen att den här serien fortsätter att rulla på ett tag till.
Sleeping in the ground kommer för övrigt på svenska med titeln Skuggan av tvivel i slutet av augusti (Forum).

Mina Alan Banks-favoriter:
En ovanligt torr sommar, I ondskans spår, Wednesdays Child, Innocent Graves och En bit av mitt hjärta.

Samtliga böcker om Alan Banks:
Gallows View, 1987
A Dedicated Man, 1988
A Necessary End, 1989
The Hanging Valley, 1989
Past Reason Hated, 1991
Wednesday’s Child, 1992
Dry Bones that Dream, 1994
Innocent Graves, 1996
Dead Right, 1997 (Roten till det onda, 2011)
In a Dry Season, 1999 (En ovanligt torr sommar, 2001)
Cold is the Grave, 2000 (Kall som graven, 2008)
Aftermath, 2001 (I ondskans spår, 2002)
The Summer that Never Was, 2003 (Efter alla år av saknad, 2003)
Playing with Fire, 2004 (En lek med eld, 2004)
Strange Affair, 2005 (En märklig affär, 2005)
Piece of My Heart, 2006 (En bit av mitt hjärta, 2006)
Friend of the Devil, 2007 (I djävulens sällskap, 2007),
All the Colours of Darkness, 2008 (Mörkrets alla färger, 2009)
Bad Boy, 2010 (Bad boy, 2010)
Watching the Dark, 2012 (I mörkrets skugga, 2013)
Children of the Revolution, 2013 (Revolutionens barn, 2014)
Abbatoir Blues, 2014 (Själens dunkla rum, 2015)
When the Music’s Over, 2016 (När musiken tystnar, 2016)
Sleeping in the ground, 2017 (Skuggan av ett tvivel, 2017)

 

 

 

 

Underhållande men lättviktig Lehane

    

Dennis Lehanes nya thriller Since We Fell har varit trevligt sträckläsningssällskap på varma Kretastränder. Samtidigt känns historien om Rachel som växer upp ständigt sviken men som slutligen hittar tryggheten i sympatiske Brian som dock visar sig vara en man med minst sagt överraskande hemligheter väl lättviktig för en författare som ligger bakom de underbart stenhårda deckarna om Patrick Kenzie och Angela Gennaro (Gone, Baby, Gone och Sacred tex) och fantastiska fristående thrillers som Mystic River och Patient 67. För att inte tala om den historiska trilogin som inleddes med Ett land i gryningen.

 Senaste Lehane jag läste innan denna, The Drop, var också en besvikelse eftersom den uppenbarligen var skriven för att bli film eller till och med med ett filmmanus som förlaga. Since We Fell är till skillnad från den mycket mer av en riktigt bok men samtidigt lite svår att ta på allvar. Visst är Rachels personliga utveckling intressant och intrigen definitivt välkomponerad och överraskande men samtidigt är det mycket av gammal klassisk noirfilm a la amerikanskt 40- och 50-tal över den utan att man riktigt förstår syftet.

Stilsäkert gjord och underhållande att läsa men inte på minsta vis oförglömlig som Mystic River till exempel som jag nog läst 3-4 gånger vid det här laget.
En snygg bagatell helt enkelt.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×