Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Såld på Cass Neary

neary

Så lycklig man blir när man hittar något helt nytt att snöa in på. För mig är det just nu bara Cass Neary som gäller. Hon är huvudperson i amerikanska kultförfattaren Elizabeth Hands deckarserie som inleds med Generation Loss som kom på engelska 2007.
Det är det lilla förlaget Constant Reader som tagit Cass Neary till Sverige och fått mig att upptäcka henne. Neary är en helt osannolik trasig men också stentuff föredetting som fotograf som högst motvilligt ramlar in i riktigt otäcka mordutredningar. I Generation Loss får man veta att hon en gång var en lovande fotograf inom punkscenen i New York på 70-talet. I nutid är hon en härjad medelålders kvinna beroende av så väll knark som alkohol och en destruktiv livsstil. I Generation Loss får hon ett fotouppdrag av en gammal vän och hamnar i iskalla Maine bland övervintrade hippies, misstänksamma ortsbor och en seriemördare. Underbar läsning!
Efter Generation Loss kastade jag mig över del två i serien som också kommit på svenska i år, utgiven av samma förlag. Se mörkret heter den och här hamnar Cass i kylan igen – denna gång först i Finland och sedan på Island där hon konfronteras med foton av döda och black metall. Jag är bara halvvägs än men det känns minst lika lovande som del ett.
Som en röd tråd genom Cass Neary-serien går fotokonsten – foto står i centrum för utredningarna och man får lära sig mängder av intressant om så väl konstfototeknik som fotografins historia längs vägen. Titeln på bok ett Generation Loss är symboliskt nog ett utryck för hur mycket ett foto kan förlora i kvalitet när det överförs till ett annat format. Eller kanske för hur mycket Cass har fölorat när hon tvingas leva i en helt annan tid än den som var hennes glansperiod…
Möjligen är jag sen på att upptäcka den här fantastiska serien men jag njuter för fullt och uppmanar alla andra till läsning!

P.S Hard Light heter den tredje och ännu inte översatta boken i Cass Neary-serien.
D.S

Deckarlucka 1 och 2

Deckar1

Jag är lite långsam i år – december och julkänslan har inte riktigt kommit i kapp. Men en Deckarkalender blir det så klart även i år och inspirerad av min resa till Shetlandsöarna och av Shetland Noir tänkte jag ta er med på en liten deckarresa runt om i världen.

1 & 2 december, Island: Resan börjar på Island en mörk novemberkväll med den feministiska isländska deckarförfattaren Yrsa Sigurdardottirs suggestiva Eldnatt från 2009. Här utreder Sigurdardottirs advokat Thora Gudmundsdottir ett gammalt fall där en pojke med Downs syndrom dömdes för mordbrand när ett vårdhem för gravt handikappade brann upp. Så här börjar det: ”Katten smög ljudlöst och gömde sig i mörkret bakom den kala, men täta busken. Den stod blickstilla och tillät sig endast att röra sina gula ögon fram och tillbaka, den var minutiöst vaksam mot allt som delade natten med den. Även om människorna som brukade ge den mat hade glömt för länge sedan, visste katten att det som inte trivdes när solen sken höll sig gömt i mörkret.”

Som extra bonus, eftersom jag glömde lucka 1, passar jag på att tipsa om ytterligare en bok av Yrsa Sigurdardottir, Det tredje tecknet från 2008. Även den med Thora som huvudperson. Här handlar det om en mördad student  – och om häxbål…

En isländsk britt

FOut

Jag fortsätter att beta av alla böcker jag köpte under Shetland Noir. Just nu är det Quentin Bates Frozen out som gäller. Hans isländska polis Gunnhildur, ”Gunna”, Gisladottir är defintivt en spännande bekantskap. Hon är stark, självständig, rolig och smart och dundrar fram genom bokens mordutredning utan att låta sig stoppas av vare sig surmagade överordnade eller korrupta politiker.
Frozen Out är den första delen i Quentin Bates vid det här laget sex böcker långa serie om Gunna. Bates är engelsman men reste till Island 1979 för att arbeta där ett år och blev kvar i nästan tio år. Under Shetland Noir kändes det tydligt att de andra isländska deckarförfattarna, Yrsa Sigurdardottir och Lilja Sigurdardottir, räknade honom sen en av dem och det är uppenbart i Frozen Out att han känner sig hemma i den isländska miljön och samhället.

Bates är ännu inte översatt till svenska än men fungerar alldeles utmärkt att läsa på engelska. Frozen Out är som sagt seriens första del. Efter den är det bara att fortsätta med Cold Comfort, Winterlude, Chilled to the Bone, Cold Steel och Summerchill. Nästa år kommer Thin Ice.

Om älvor och tigrar i isländska deckare

DSC_0305

Dagens mest underhållande seminarium var utan tvivel det isländska där de isländska deckarförfattarna Yrsa Sigurdardottir och Lilja Sigurdardottir och den till Island inflyttade britten Quentin Bates berättade om hur det är att skriva deckare i ett litet land som i princip inte hade någon deckartradition alls före Arnaldur Indridason, som har väldigt begränsad brottslighet (mest droger och så kallade ”banksters”) och där alla nästan känner alla – med andra ord så väl offer som förövare – och där Lilja Sigurdardottir fick mer kritik för osannolikhet när någon blev biten av en tiger i hennes deckare än när någon räddades av tio älvor. Intressant och definitivt något som gör att nästa års Iceland Noir känns väldigt lockande.

Samtalsledare var suveräna Katrin Jacobsdottir som bland annat varit Islands utbildnings- och kulturminister. Som kritiker var jag extra fascinerad av att alla böcker på Island i princip kommer ut i november och december, den så kallade Christmas book flood. Katrin Jacobsdottir som också recenserat så väl barnböcker som deckare beskrev hur fullständigt utmattad hon var efter dessa veckor – och hur orättvist det blir eftersom så många böcker drunknar i mängden och det är svårt att göra ett bra jobb. Jag som suckar över höstens bokflod ska ägna de isländska recensenterna en tanke nästa gång jag klagar…

(Katrin Jacobsdottir, Yrsa Sigurdardottir, Quentin Bates och Lilja Sigurdardottir. Foto: Bengt Wedding)

Förmiddag med Shetland Noir

DSC_0292

Ute blåser stormen Abigail men jag har tillbringat förmiddagen i Mareels* kulturcentrums fina auditorium och bara lyssnat och lyssnat på deckarsnack. Var kommer idéerna från, hur växer karaktärerna fram och likheter och skillnader mellan skotsk och nordisk noir har avhandlats hittills. En hel del intressant som när poeten, naturvetaren och deckarförfattaren Valerie Laws försvarade deckargenren med: ”Det finns ingen anledning till varför man inte kan vara underhållande och allvarlig samtidigt” eller när hon Arne Dahl och Lilja Sigurdardottir fick svara på frågan om sina mest udda inspirationskällor. Arne Dahls var grekiska tragedier, Lilja Sigurdardottirs röster i drömmar hon drömmer om nätterna och Valerie Laws var saker som hänt henne själv som gjort henne arg och sugen på hämnd.
Arne Dahl samanfattades också begreppet nordisk (nordic) och skotsk (tartan) noir med att det kan sägas vara den tredje vägen inom genren där de två andra typerna är brittiska liket-i-biblioteket-böcker, amerikanska hårdkokta deckare. Skotsk och nordisk noir förenas i att det handlar om politiska frågor baserade på verkligheten och en närhet till människorna. Intressant sammanfattning.
Annars kan nog förmiddagen också sammanfattas med Arne Dahls önskan om att ibland få gå under ytan ordentligt på sina böcker i sådana här sammanhang. Det är mycket fråga-svar, ganska lättsamt och inte mycket diskussion mellan paneldeltagarna – de får snarare svar på frågor i tur och ordning. Nåja Shetland Noir har bara börjat än…
För övrigt har engelskspråkiga läsare bara hunnit till bok fyra av Arne Dahl, Europa Blues, – tänk vad mycket bra de har kvar! Och så har jag redan köpt två böcker – brittiska debutanten Sarah Wards In bitter chill och brittisk/isländska Quentin Bates Frozen Out.

*Mareel betyder för övrigt norrsken.

(Arne Dahl i samtal med isländska deckarförfattaren Yrsa Sigurdardottir. Foto: Bengt Wedding)

Danska favoriter och Glasnyckeln

Det tog ett par dagar men nu är jag framme vid mina danska favoriter. Blir en betydligt mer varierad lista än den isländska vilket ju kan bero på att det finns betydligt mer danskt än isländskt översatt och att danska definitivt är lättare att läsa på originalspråk. Så här ser listan ut i alla fall:
1. Paparazzons heder av Leif Davidsen
2. Kalla mig prinsessa av Sara Blaedel
3. Personskada av Elsebeth Egholm
4. Stormvarning av Michael Katz-Krefeld
5. Pojken i resväskan av Lena Kaaberbøl och Agnete Friis

Naturligtvis måste danska favoriter följas av finska när jag nu håller på – kommer i morgon.

Och när vi nu talar om nordiska deckare kan jag berätta för den som missat det att Åsa Larssons Till offer åt Molok är den svenska deckare som nominerats till det skandinaviska deckarpriset Glasnyckeln för 2012.
Övriga nominerade är: Danmark – Michael Katz Krefelds Sort sne falder, Norge – Jørn Lier Horsts Jakthundene, Island – Sigurjón Pálssons Klækir (Intriger) och Finland – Pekka Hiltunens Vilpittömästi sinun (I rättvisans namn).

Isländska favoriter

I går utlovade jag en lista över isländska deckarfavoriter, Det är helt klart betydligt svårare än norska favoriter eftersom jag i princip bara läst två isländska deckarförfattare – Arnaldur Indridason och Yrsa Sigurdardottir. De är å andra sidan vansinnigt bra bägge så jag gör helt enkelt en kort lista och skriver upp mina bästa Indridason och mina bästa Sigurdardottir:
1. Eldnatt av Yrsa Sigurdardottir
2. Änglarösten av Arnaldur Indridason
3. Glasbruket av Arnaldur Indridason
4. Tredje tecknet av Yrsa Sigurdardottir
5. Vinterstaden av Arnaldur Indridason
I morgon får det bli en dansk lista. Lite lättare.

Norsk fem-i-topp

demonenVill man veta vad påskekrim egentligen är kan man läsa den här artikeln av norska deckarexperten Nils Nordberg. Själv hyllar jag den norska traditionen genom en fem-i-topp-lista med norska favoritdeckare:
1. Demonens död av Anne Holt (1995) – Gripande och nyanserat porträtt av den vilsna och våldsamma 12-åringen Olav.
2. Frälsaren av Jo Nesbö (2005) – Bibliskt tung om skuld och förlåtelse, en av det svartast böckerna om Harry Hole men samtidigt befriande oförutsägbar.
3. En kärnfrisk död av Kim Småge (1995) – Klassik och vansinnigt välskriven polisroman om doping och elitidrott.
4. Älskade Poona av Karin Fossum (2000) – Om kärlek och verklighetens bräcklighet och så en riktigt  stark kriminalroman på en och samma gång.
5. En liten gyllene ring av Kjell-Ola Dahl (2000) – Njutbar kriminalroman som sätter dialogen i centrum.

För övrigt levde inte riktigt gårdagens Babel upp till mina förväntningar.Intervjun med Anne Holt var visserligen riktigt intressant men samtalet om Maria Lang var banalt och ganska innehållslöst. Intressantast var reportaget från Island och intervjun med min nyupptäckta favorit Yrsa Sigurdardottir. Funderingar över hur bristen på tung kriminalitet och vapen påverkar isländska deckarförfattare var minst sagt tankeväckande. På Babels hemsida listar den isländska deckarexperten Ulfhildur Dagsdottir sina isländska deckarfavoriter. I morgon fortsätter jag påskekrimveckan med att lista mina. Inte helt lätt eftersom jag i princip bara läst två isländska deckarförfattare…

 

Startskott för påskekrim

Strax går vi in i påskveckan och självklart ska vi följa den norska traditionen att läsa mycket deckare – påskekrim. Ett bra startskott inför detta är att titta på kvällens avsnitt av Babel som bjuder på en deckarspecial- Anne Holt är i studion, två poliser pratar Maria Lang och isländska Yrsa Sigurdardottir intervjuas.Tv-soffan 20.00 i kväll alltså! Och i morgon tipsar jag om norska deckarfavoriter.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×