Ida är Celestins favoritkaraktär

Privatdetektiven Ida Davies som finns med i både Yxmannen och Mafioso är den brittiska deckarförfattare Ray Celestins favoritkaraktär. Och hon kommer också att finnas med i alla fyra böckerna i hans serie om jazz, maffia och mord.
– När man träffar henne och Louis Armstrong i den första boken är de tonåringar och i sista boken är de runt sextio år, berättade han i den intervju jag gjorde med honom i torsdags.
Intervjun i sin helhet kommer på kultursidan inom kort. I väntan på den kan de som inte läst vare sig Yxmannen eller Mafioso passa på att göra det. Suveräna och annorlunda historiska deckare.

 

Deckarlucka 19

img_0353

19/12 Rosens namn av Umberto Eco (1980):
Julafton närmar sig med rasande fart och inte så många deckarluckor kvar med andra ord. I och med dagens lucka har vi i alla fall kommit in på 1980-talet så kanske kan vi landa i nutid på julafton.
I dagens lucka passar jag på att hylla den fantastiske författaren, litteraturvetaren, filosofen, historikern Umberto Eco som sorgligt nog gick bort i början av året, 19 februari. Hans Rosens namn från 1980 är en härligt intelligent skriven tegelsten till deckare och broder Williams skarpsinniga jakt på en gäckande munkmördare är måsteläsning för alla som gillar genren.Vill man ha mer Eco med deckarkänsla så är Focaults pendel från 1988 faktiskt snudd på ännu bättre.

Triss i deckarförfattare på Lunds Stadsbibliotek

## noje deckalsterDen deckarintresserade får inte missa ett besök på Lunds Stadsbibliotek denna helg. I morgon, lördag 18/4, träffas vi i Svenska Deckarakademin för vårmöte i Lund och passar då på att dela ut förra årets deckarpriser (Den gyllene kofoten) under ett offentligt program på Lunds Stadsbibliotek.
15.00 startar programmet och alla tre pristagarna – Anna Lihammer, Tove Alsterdal och Jörn Lier Horst – finns på plats och kommer att ta emot sina priser och prata om sitt författande. Dessutom blir det samtal om deckarnoveller, Skåne som deckarlandskap och om historiska deckare.
Bättre sätt att tillbringa lördagseftermiddagen är svårt att tänka sig!

 

Foto av Tove Alsterdal. Forograf: Annika Marklund

Smaskig deckarmeny i Lund

Två lördagar och två torsdagar med start i morgon är det deckare som gäller på Lunds Stadsbibliotek. Deckarmeny kallas upplägget och det inleds i morgon, lördag 11/4 med förrätt där min  kollega i Deckarakademin, litteraturvetaren Kerstin Bergman, berättarom  pusseldeckaren från Agatha Christie till Kristina Appelqvist.

På torsdag 16/4 är det dags för huvudrätt och öppen bokcirkel där Kristina Appelqvists Minns mig som en ängel diskuteras.

Och sedan nästa lördag, 18/4, blir det smaskig dessert där jag och resten av Svenska Deckarakademin delar ut Den gyllene kofototen 2014 till Tove Alsterdal för bästa svenska deckare, till norska Jörn Lier Horst för bästa översatta deckare och till Anna Lihammer för bästa debut. Alla författarna är på plats och det blir samtal om deras författarskap, om historiska deckare, om Skåne som deckarlandskap och om deckarnoveller.

Sedan avslutas hela menyn med ostbricka torsdagen efter, 21/4, där Kerstin Bergman samtalar med Kristina Appelqvist.
Mycket att njuta av för alla deckarälskare med andra ord.

Läs mer om programmet här.

Deckarlucka 22

tystnadBakom lucka 22 hittar vi en av förra årets bästa svenska deckare.

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal:
Tiden går så fort och det kommer så mycket nya deckare hela tiden att det är lätt att glömma de man tyckte var fantastiska alldeles nyss. Tove Alsterdals I tystnaden begravd har jag dock inte glömt. Den var en av förra årets absoluta läshöjdpunkter i genren. Det är vackert vintervitt, ett brutalt mord och en fantastisk och tankeväckande historia som tar läsaren långt österut och bakåt i tiden till historia som vi knappt vet om. Suveränt helt enkelt.

Deckarlucka 4

carrI lucka nummer fyra döljer sig en riktigt gammal goding från 1950.

Bruden i Newgate av John Dickson Carr:
John Dickson Carr, som också skrev under pseudonymerna Carr Dickson, Carter Dickson och Roger Fairbairn, tillhör det där riktigt klassiska deckarförfattarna som man bara måste återvända till då och då. Han kallas ibland för det låsta rummets mästare men Bruden i Newgate (1950) som ståtti min bokhylla länge och väl utan att bli omläst handlar snarare om ett försvunnet rum och den är också en historisk deckare som utspelas i London början av 1800-talet där Miss Caroline Ross måste gifta sig för att kunna ärva en förmögenhet. samtidigt förlorar hon förmögenheten till sin man så fort hon gifter sig. Ett intrikat dilemma som Caroline löser genom att gifta sig med en dödsdömd fånge…

Värdiga pristagare

Åsa Larssons Till offer åt Molok är årets bästa svenska kriminalroman, Peter Robinsons En förgiftad man är årets bästa översatta kriminalroman och Lars Petterssons Kautokeino, en blodig kniv är årets bästa debut. Självklart är jag nöjd med Svenska Deckarakademins deckarpristagare i år – speciellt med tanke på att jag själv varit med och valt ut dem. Dock inte på plats i Eskilstuna där höstmötet traditionsenligt hölls eftersom födelsedagar och annat kom emellan.

För mig är Åsa Larsson definitivt en av Sveriges absolut bästa deckarförfattare och en ny bok av henne är alltid en riktig högtidsstund. Hon ägnar tid och omsorg åt både språk och miljöskildringar och ger dem en speciell och personlig touch genom närheten i skildringar av djur och natur och genom att våga sig på även övernaturliga inslag.
Hittills har jag tyckt mycket om varje bok och årets Till offer åt Molok är inget undantag. Snarare når den snäppet ännu längre eftersom Åsa Larsson denna gång även skildrar Kiruna under 1900-talets början och på så sätt ger en helhet, en historia åt bygden, människorna och miljön som hon skrivit så angeläget och vackert om  i de tidigare fyra böckerna. En mycket värdig pristagare alltså även om de övriga nominerade – speciellt Tove Alsterdals I tystnaden begravd – var mycket tuffa konkurrenter.

Att sedan Lars Petterssons Kautokeino, en blodig kniv blev årets bästa debut är vansinnigt roligt. Den är utan tvekan en av de bästa debuter jag läst på många år och värd all uppmärksamhet den kan få. Den som inte läst den än bör göra det på direkt! Så här skrev jag bland annat i min recension:
”Lite inspiration från både Jägarna och Åsa Larsson och så en alldeles fantastisk förmåga att sätta ord på snön, vitheten, kylan, fukten, frosten, fjällen, ja hela den mäktiga naturen i nordnorska Kautokeino. Lägg sedan till en övertygande kännedom om människornas slitiga värld som är så långt från naturromantik som man bara kan komma. Allt detta tillsammans gör att filmaren Lars Petterssons debutthriller Kautokeino, en blodig kniv är en av årets stora glädjeämnen i genren.”

Även bland de nominerade till bästa utländska kriminalroman var konkurrensen riktigt tuff – om än koncentrerad till enbart två länder. Vinnande brittiska Peter Robinsons En förgiftad man tävlade mot landsmanninnan Belinda Bauers Skuggsida och Ni älskar dem inte och islänningarna Yrsa Sigurdardottis Eldnatt och Arnaldur Indridasons Den kalla elden. På sätt och vis var alla fem värdiga vinnare här (jag är speciellt svag för Eldnatt) men En förgiftad man sticker ut på ett speciellt sätt i Robinsons författarskap – inte minst genom sina övernaturliga inslag – och är en vansinnigt välskriven och ruggig historia. Så här skrev jag bland annat om den i min recension:
”I någon annans händer skulle det här mycket väl ha kunnat bli en riktigt klyschig och förutsägbar spök/deckarhistoria men Peter Robinson ger den så mycket liv och spänning att det bara är att kapitulera – till och med för de övernaturliga inslagen… Han bjuder på knivskarpa porträtt – inte minst av Grace om en kvinna fast mellan sina egna ambitioner och sin tids syn på kvinnorollen – och en underbart realistisk skildring av den instängda engelska landsbygden. Dessutom avslöjar han hemligheter som ligger och skaver långt efter att man smått andlös slagit igen sista sidan. Hur mycket sanning finns det egentligen här?”

Och så blev det glädjande nog också ett specialpris till den deckarförfattande duon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquists mycket tätt romansvit i tre delar med samlingsnamnet Victoria Bergmans svaghet (Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar). Deckarakademins motivering säger det mesta om denna speciella och mycket bra historia: ”En hypnotiskt fängslande psykoanalys i kriminallitteraturens form.”

Den som missat läsning av någon av de prisade böckerna eller någon av de övriga nominerade har många suveräna lässtunder framför sig. Själv är jag lite sugen på omläsning av alla Åsa Larsson Rebecka Martinsson-böcker. Ska försöka hitta tid för det!

(På bilden Åsa Larsson, foto: Orlando G Boström)

Tid för skräckstämning

Lite Halloweenkänsla får vi ha i deckarspalten också. Det finns en hel del kriminalromaner som balanserar på skräckgränsen och många författare i genren som är skickliga på att bygga upp en sådan skräckstämning att åtminstone jag måste kolla några gånger extra under sängen och i garderoberna innan jag går och lägger mig. Konstigt nog gillar jag att bli rädd – trots att jag är rejält mörkrädd. Här är några favoriter bland skrämmande kriminalromaner:

Tio små negerpojkar av Agatha Christie: En isolerad ö, en mördare och gäster som inte känner varandra, inte vet vem som bjudit in dem och som dör som flugor. Christies klassiker är inte bara en komplicerad och mycket skickligt uppbyggd pusseldeckare utan också en perfekt kalla-kårar-bok.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor: Dimmigt London på 1800-talet och en kvinna som flyr sin våldsamma man och hamnar i ett hyreshus där de andra gästerna har gott om kusliga hemligheter. Varför får till exempel en av dem ruttnande hjärtan med posten? Brittiska Andrew Taylor är mästerlig på skräckstämningar och de flesta av hans böcker är riktigt otäcka, oavsett om de utspelas i nutid eller historisk tid.

Röda draken av Thomas Harris: Röda draken är en seriemördare som mördar en ung familj varje gång det är fullmåne. Han jagas av FBI-agenten Will Trent och naturligtvis finns Hannibal Lecter med på ett hörn. Harris stora succé är När lammen tystnar men Röda draken är snäppet ännu otäckare och det vill inte säga lite. ”En av de kusligaste någonsin” står det på omslaget till min slitna pocketutgåva och jag kan bara instämma.

Eldvittne av Lars Kepler: Mord på en anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende, ett medium som kanske vet något och en skrämmande mördarjakt genom Sverige. Lars Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril) kan som ingen annan i Sverige skapa andlös spänning och bygga upp mycket övertygande skräckstämning. I Eldvittnet går associationerna till allt från The Shining (världens bästa skräckfilm) till ovan nämda Harris och hans Lecter och det är definitivt riktigt, riktigt ruggigt.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson: Ett mordoffer (mördat på otäckast tänkbara sätt) som inte kan få ro och en gammal hemlighet i nordligaste Sverige. Åsa Larsson är precis som Kepler mästerlig på skräckstämningar och hon vågar dessutom låta sina kriminalromaner tassa in på de övernaturliga. Inledningen på Till dess din vrede upphör är bland de otäckaste jag läst i deckarväg och den här boken håller definitivt hela vägen från den rysliga början.

Det finns mycket, mycket mer skräck att hitta i deckargenren (Sherlock Holmes, Yrsa Sigurdardottir, Johan Theorin, Tana French, Gillian Flynn, Amanda Hellberg, Val McDermid för att bara nämna några författare till som kan) men tipsen ovan borde räcka för halloween och resten av höstlovet.

Och vill man ha mer renodlad skräck tipsar fyra, fantastiska skånska författare om det på dagens kultur sida och även på webben.

Historiskt från Malmö

Just nu förbereder jag mig för intervju nästa vecka genom att läsa Set Mattssons Ondskans pris (kommer ut i slutet av april på Historisk Media). Set Mattsson är deckardebutant och är på gång med en trilogi historiska deckare i Malmömiljö. Ondskans pris är nummer ett och utspelas precis efter andra världskrigets slut. Intressant!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×