Och så det finska

Mitt i allt påskfirande höll jag på att glömma de finska favoriterna. Här är det i alla fall:
1. Snöjungfrum av Leena Lehtolainen
2. Vändpunkten av Leena Lehtolainen
3. Med en mördares ansikte av Matti Rönkä
4. Fälla av Marko Leino
5. Helaren av Antti Tuomainen
Dubbelt Leena Lehtolainen i topp var ett måste – hon är oslagbar och kunde egentligen fyllt fem-i-topp själv. Men lite variation skadar ju inte.

För övrigt har jag formligen slukat Kristina Ohlssons Davidsstjärnor i påsk. Vilken intrig! Efter det blev det Mo Hayders Ritual – en riktigt rysare. Bägge recenseras snart i min deckarspalt.

Danska favoriter och Glasnyckeln

Det tog ett par dagar men nu är jag framme vid mina danska favoriter. Blir en betydligt mer varierad lista än den isländska vilket ju kan bero på att det finns betydligt mer danskt än isländskt översatt och att danska definitivt är lättare att läsa på originalspråk. Så här ser listan ut i alla fall:
1. Paparazzons heder av Leif Davidsen
2. Kalla mig prinsessa av Sara Blaedel
3. Personskada av Elsebeth Egholm
4. Stormvarning av Michael Katz-Krefeld
5. Pojken i resväskan av Lena Kaaberbøl och Agnete Friis

Naturligtvis måste danska favoriter följas av finska när jag nu håller på – kommer i morgon.

Och när vi nu talar om nordiska deckare kan jag berätta för den som missat det att Åsa Larssons Till offer åt Molok är den svenska deckare som nominerats till det skandinaviska deckarpriset Glasnyckeln för 2012.
Övriga nominerade är: Danmark – Michael Katz Krefelds Sort sne falder, Norge – Jørn Lier Horsts Jakthundene, Island – Sigurjón Pálssons Klækir (Intriger) och Finland – Pekka Hiltunens Vilpittömästi sinun (I rättvisans namn).

Finska på engelska

Maria Kallios hårda kamp för att som ung polis bli trovärdig som yrkeskvinna, som polis. Det har vi svenska läsare missat i och med att de tre första böckerna (av totalt elva) i den finska deckarförfattaren Leena Lehtolainens serie om kriminalinspektör Maria Kallio aldrig har översatts till svenska. Det konstaterade Leena Letholainen när jag intervjuade henne i fredags. Å andra sidan poängterade hon samtidigt att alla hennes böcker kan läsas självständigt.
Nu får vi i alla fall äntligen chansen att lära känna Maria Kallio som riktigt ung. Åtminstone om vi kan tänka oss att läsa om henne på engelska. Amazon Publishing har nämligen köpt de engelskspråkiga rättigheterna till hela Leenas Kallio-serie och dessutom till hennes trilogi om livvakten Hilja Ilveskero. Redan i december inleds Kallio-utgivningen med seriens bok nummer ett – som kom ut i Finland redan 1993. My first murder blir den engelska titeln. Jag ska definitivt köpa och läsa.

Min intervju med Leena Letholainen kommer för övrigt att dyka upp på Skånskans kultursidor någon gång under de närmaste veckorna.

Nordisk uppvärmning

Utläst mitt skrivbord ligger norska Thomas Engers Fantomsmärta (Norstedts). Jag har precis slagit igen finska Leena Letholainens Var är alla flickor nu? (Bazar) och nu är det dags för isländska Yrsa Sigurdardottirs Eldnatt (Modernista). Efter det väntar bland annat danska Sara Blaedels De bortglömda (Massolit). I lördags innehöll dessutom min deckarspalt en recension av svenska deckardebutanterna Cilla och Rolf Börjlinds suveräna Springfloden. Det känns definitivt som jag kör en rejäl nordisk uppvärmning inför den stundande Bokmässan i Göteborg där temat är just nordisk litteratur.

 

Gammal favorit tillbaka

Just nu läser jag en ny bok av en gammal favorit – finska Leena Letholainens Var är alla flickor nu? (Bazar förlag).  Det är fem år sedan sist eftersom Letholainen inte översatts till svenska sedan Studio Näktergalen 2007. Det är härligt att återse den stridbara kriminalinspektören Maria Kallio vid polisen i Esbo även om det helt klart hänt en hel del i hennes liv sedan sist.
Nästa vecka är Leena Letholainen på besök i Sverige och jag ska passa på att göra en telefonintervju med henne. Då kan jag ju passa på att ta reda på vad jag och alla andra läsare missat i Kallios liv sedan 2007. Och kanske få en  bild av hur kriminalgenren mår i Finland just nu. Spännande!

Maj Sjöwall och Peter James till mässan

Nyss presenterade Bok- och bibliotek i Göteborg årets seminarieprogram. För den deckarintresserade kan det vara kul att veta att så väl den engelske deckarförfattaren Peter James (Levande begravd, Ett snyggt lik mfl.) som självaste Maj Sjöwall gästar mässan i år.
Peter James ska bland annat prata autencitet och trovärdighet i deckare tillsammans med Varg Gyllander och Kristina Ohlsson klockan 12 på lördagen. Klockan 13.00 samma dag ska Maj Sjöwall samtal om ”Det svenska deckarundrets vagga” med Leif GW Persson och Anders Roslund och Börge Hellström.

Årets stora tema på mässan är annars nordisk litteratur men den enda nordiska deckarförfattaren, förutom de många svenska förstås, som jag vid en snabbt titt kan upptäcka i programmet är Anne Holt. Förhoppningsvis dyker andra upp i monterprogrammet. Finska Leena Letholainen, isländska Arnaldur Indridason eller danska Sara Blaedel hade varit intressant till exempel.

Återfunnen Kallio i lucka 2

2/12
Maria Kallio:
Som jag har saknat finska Leena Lehtolainens polis Maria Kallio. Den senaste boken om henne (så vitt jag vet) på svenska kom 2007 och hette Studio Näktergalen. Efter det har minst fyra böcker kommit ut i Finland som inte översatts. Förrän nu! Jag har nämligen precis upptäckt att Bazar förlag tänker satsa på Leetholainen och Kallio. I mars ger de ut Var är alla flickor nu?, den senaste delen i serien som kom ut i Finland 2010.
För den som inte stött på Maria Kallio kan jag berätta att hon arbetar som polisinspektör vid Esbopolisen. Hon är feminist, har en jur kand, älskar att åka skidor och spela elbas. Hon älskar också sitt jobb men får kämpa för att göra sig hörd och få respekt bland sina manliga kollegor.  I seriens början (de tre första delarna som inte heller de är översatta till svenska) är hon singel men träffar så småningom matematikern Antti som hon gifter sig och skaffar barn med. Liksom så många andra kvinnliga deckarhjältar får hon sedan slita hårt för att få passionen för yrket att gå ihop med familjeliv och kärlek.
Snöjungfrun, den första boken på svenska, börjar med att Maria Kallio gifter sig och då beskriver hon själv sig så här: ”Jag tillhör de kvinnor som visserligen som småflickor drömt om bröllop, men som snabbt insåg att en brudslöja och en rik karl inte är livets yttersta mål. Från femton till trettio var jag en inbiten singel, och faktum är att jag fortfaramde ibland frågar mig vad som fick mig att svara ja när Antti Sarkela friade. Naturligtvis älskade jag Antti men jag älskade min frihet ännu mer och tyckte i högsta grad om mitt oregelbundna arbete.”

Återfunnen Kallio i lucka 2

2/12
Maria Kallio:
Som jag har saknat finska Leena Lehtolainens polis Maria Kallio. Den senaste boken om henne (så vitt jag vet) på svenska kom 2007 och hette Studio Näktergalen. Efter det har minst fyra böcker kommit ut i Finland som inte översatts. Förrän nu! Jag har nämligen precis upptäckt att Bazar förlag tänker satsa på Leetholainen och Kallio. I mars ger de ut Var är alla flickor nu?, den senaste delen i serien som kom ut i Finland 2010.
För den som inte stött på Maria Kallio kan jag berätta att hon arbetar som polisinspektör vid Esbopolisen. Hon är feminist, har en jur kand, älskar att åka skidor och spela elbas. Hon älskar också sitt jobb men får kämpa för att göra sig hörd och få respekt bland sina manliga kollegor.  I seriens början (de tre första delarna som inte heller de är översatta till svenska) är hon singel men träffar så småningom matematikern Antti som hon gifter sig och skaffar barn med. Liksom så många andra kvinnliga deckarhjältar får hon sedan slita hårt för att få passionen för yrket att gå ihop med familjeliv och kärlek.
Snöjungfrun, den första boken på svenska, börjar med att Maria Kallio gifter sig och då beskriver hon själv sig så här: ”Jag tillhör de kvinnor som visserligen som småflickor drömt om bröllop, men som snabbt insåg att en brudslöja och en rik karl inte är livets yttersta mål. Från femton till trettio var jag en inbiten singel, och faktum är att jag fortfaramde ibland frågar mig vad som fick mig att svara ja när Antti Sarkela friade. Naturligtvis älskade jag Antti men jag älskade min frihet ännu mer och tyckte i högsta grad om mitt oregelbundna arbete.”

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×