Häxor och mord i ny Bolton

Brittiska deckarförfattaren Sharon Bolton är tillbaka med en ny fristående kriminalroman. I The Craftsman möter vi en polis med det underbara namnet Florence Lovelady. I inledningen är det 1999 och hon bevistar begravningen av kistmakaren Larry Glassbrook, en man som hon satte dit för mord för 30 år sedan i ett fall som gett henne en framgångsrik karriär.
Sedan får vi i en återblick följa med Florence tillbaka till 1969 och det lilla samhället Sabden i Lancashire där tre tonåringar har försvunnit och polisen är under hård press att hitta dem. Att vara ung, kvinna och ha gott om nya idéer för hur en utredning ska bedrivas är inte populärt inser Florence snabbt.
Området där Florence befinner sig har (även i verkligenheten) en skrämmande historia av häxprocesser. 1612 hölls en av Englands med kända rättegångar mot ”The Pendle Witches” här, och Bolton använder skickligt historien för att beskriva den moderna häxjakt som bedrivs mot Florence i hennes yrkesutövning men också för att öka spänningen i historien och naturligtvis finns det häxor i Sabden även 1969.
Jag har fortfarande cirka 150 sidor kvar i denna otroligt spännande och underhållande kriminalroman och det gläder mig mycket att Bolton nästa år kommer med ytterligare en bok om Florence Lovelady, The Cunning Wife, för det här kan mycket väl vara det bästa Bolton har skrivit. och det vill inte säga lite av den författare som ligger bakom bland annat den suveräna Lacey Flint-serien.

Marcella är tillbaka!

Ni har väl inte missat att det finns en ny säsong av den brittiska polisserien Marcella på Netflix. Efter första avsnittet var jag mer än måttligt förvirrad över alla olika trådar och tidsperspektiv men nu efter tre är jag lika fast som jag var under förra säsongen. Det kan ju bero på att svenska Hans Rosenfeldt fortfarande är manusförfattare. Och att Anna Friel är fantastisk som Marcella.

Lovande och blodigt från Grönland

Just nu läser jag en mycket lovande deckare av danska författaren Mads Peder Nordbo. Flickan utan hud heter den och utspelar sig i två tidsplan – 70-tal och nutid – på Grönland dit den danska journalisten Matthew Cave har flyttat för att försöka få distans till bilolyckan där han förlorade både sambo och barn. Han blir utskickad för att skriva om en mumie som hittats i isen men när den som vaktar mumien mördas på ett utstuderat brutalt sätt hamnar han mitt i en mordutredning med kopplingar till fyra olösta mord på 70-talet. Flickan utan hud är rejält blodig men har samtidit en fantastiskt språk för att beskriva så väl den speciella naturen som det tuffa förhållanden som framförallt ursprungsbefolkningen lever under på Grönland. Suverän läsning så här långt.

Deckare som utspelas på Grönland tillhör heller inte vanligheterna vilket naturligtvis gör läsningen extra intressant. På rak arm kan jag egentligen bara komma på Peter Höegs fantastiska Fröken Smillas känsla för snö som så småningom hamnar på grönland, isländska Yrsa Sigurdardottirs inte riktigt lika bra Ödemark där hennes huvudperson advokaten Thora reser till Grönland för att undersöka försvinnanden där. Och så danska syskonen Lotte och Sören Hammers Allting har sitt pris från 2013 som jag tyvärr inte har läst än. Det finns säkert fler.
Vill man läsa andra riktigt bra deckare som också utspelas i arktisk miljö kan man läsa brittiska Melanie McGraths deckare om vildmarksguiden och isbjörnsjägaren Edie Kiglatuk som utspelas i den kanadensiska delen av Arktis. Den första delen White Heat finns på svenska med titeln Där ingen har gått och sedan finns det ytterligare två, The boy in the snow och Bone Seeker på engelska. Rekommenderas!

Deckarlucka 5 – biopussel

Deckarlucka 5
Mordet på Orientexpressen
Dagen efter premiären (24/11) bänkade jag mig i biosalongen för att få avnjuta Agatha Christies Mordet på Orientexpressen i Kenneth Branaghs tappning och den var precis så stillsamt mysrysigt som jag hade tänkt mig med en helt underbar samling skådespelare – Kenneth Brangh själv, Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Johnny Depp för att bara nämna några. Snön yr, tåget tuffar fram på rangliga broar högt uppe bland bergen, en av passagerarna hittas mördad och Hercule Poirot sätter fart på sina små grå. Ingenting överraskar egentligen för har man läst denna klassiker är chansen minimal att man glömt själva upplösningen men det gör ingenting för det är här två timmars riktigt gammaldags bionjutning. Visst kan man reta sig på Kenneth Branaghs uppenbart påklistrade mustascher eller ett något utdraget tempo men det är bara onödigt. Jag utgår från att Mordet på Orientexpressen kommer att ligga kvar på biorepertoaren en bra bit in i september och rekommenderar den varmt som några timmars avkoppling från julstressen.
Dessutom blir man oerhört sugen på att se om Sidney Lumets version från 1974 med Albert Finney som Hercule Poirot och så väl Lauren Bacall som Ingrid Bergman och Anthony Perkins i rollistan.

Deckarintervjuer på gång

Det kommande veckorna blir det flera spännande möten med intressanta deckarförfattare. På torsdag väntar en telefonintervju med brittiska Ray Celestin (Yxmannen och Mafioso) som ska gästa deckarfestivalen i Sundsvall som går av stapeln 8-10/11. Om ytterligare ett par veckor väntar ett möte med den danska deckarförfattaren Jens Henrik Jensen (aktuell med de två första delarna i Oxen-trilogin – De hängda hundarna och Mörkermännen).
Och i väntan på det läser jag just nu Kristians Lundbergs nya Malmödeckare De som skall dö. Det är tio år sedan den senaste, Grymhetens stad, kom så det ska bli väldigt spännande att se hur en Lundbergdeckare av i dag är.

Och på tal om deckarintervjuer så pratade jag nyligen med författarduon Olséni & Hansen om deras nya deckarserie som de inleder nu i höst med Ester Karlsson med K. Läs intervjun här nedan.

Ester Karlsson med K är Lunds egen Miss Marple

Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Mord vid Loch Ness

(Annie Redford (Laura Fraser) och Lauren Quigley (Siobhan Finneran) i Loch Ness. Pressfoto)

I torsdags startade en ny kriminalserie på Tv4 – brittiska Loch Ness – som känns riktigt lovande. Inte i klass med geniala Happy Valley visserligen men välspelad, intressant och med fängslande miljöer. och med Loch Ness-odjuret med på ett litet hörn så klart. Sedan är det väl i och för sig säkert fler än jag som undrar om det verkligen är så där supersuper illgrönt runt Loch Ness på riktigt.
Handlingen är klassisk. Ett lik hittas och snart står det klart att det kan handla om en seriemördare. Den lokala polisen Annie Redford (som aldrig behövt utreda ett mord tidigare) får hjälp av den mer professionella kriminalkommissarie Lauren Quigley och en berömd rättspsykolog. Snart visar det sig också att Annie har privata kopplingar till utredning.
Lauren Quigley spelas för övrigt av Siobhan Finneran som spelade syster till polisen Catherine Cawood i Happy Valley.
Jag tänker definitivt se några avsnitt till av Loch Ness. I alla fall i väntan på att höstens mest efterlängtade serie drar i gång – Top of the Lake, säsong 2.

 

Regn och sensommardeckare


De allra sista semesterdagarna är här och regnet bara öser ner … Som tur är har även ett antal av sensommarens recensionsböcker hittat hit. Katarina Wennstams Gänget (recensionsdag 22/8) har jag snart läst färdigt och efter det väntar danska Lone Theils Den blå poetens kärlek (recensionsdag 24/7) och så brittiska Peter Mays Coffin Road (recensionsdag 13/8). Sämre kan man ha det i soffan med regnet trummande mot rutan även om känslan är mer höstledighet än sommarsemester.
Och jag kan redan konstatera att Katarina Wennstam kan man alltid lita på att man bli engagerad av – många tunga och angelägna ämnen i Gänget.
Sedan är jag speciellt nyfiken på Lone Theils bok. Hon debuterade förra året med Flickorna på Englandsbåten – den första i en serie om journalisten Nora Sand. Boken var ojämn men någonstans lovande och kanske lyfter det rejält med bok nummer två.

För den som är sugen på mer tips om kommande läsning har jag också skrivit en artikel om höstens bokhöjdpunkter i alla genrer för kultursidan. Länk hittar ni nedan:

http://www.skd.se/2017/08/02/bocker-som-far-en-att-langta-efter-hosten/

En dos Vera för solskygga

(Joe Ashworth (David Leon) och Vera Stanhope (Brenda Blethyn) i Ett fall för Vera. Foto: ITV)

Strålande sol och ljuvlig värme – den svenska sommaren visar sig från sin allra bästa sida just nu och det är bara att njuta av svalkande bad, hängmatta i skuggan eller en iskaffe på utefiket. I alla fall om man är ledig.
När man fått nog av sol så där fram emot slutet av veckan väntar i alla fall en riktig höjdare för den som gillar traditionella, brittiska tv-deckare av högsta kvalitet (och då pratar jag inte Morden i Midsomer …).
Fredag 23/6 på SVT1 21.00 drar nämligen en ny omgång av Ett fall för Vera i gång. Serien är baserad på Ann Cleeves suveräna serien om den smarta men egensinniga och vresiga kriminalkommissarien Vera Stanhope som löser mordgåtor i Northumberland (Cleeves egna hemtrakter).
Åtta avsnitt blir det i sommar och det är både säsong fyra och fem som avverkas. I första avsnittet blir en pensionär knivmördad på ett pendeltåg mitt i rusningstrafiken.

Senast vi såg Ett fall för Vera på SVT var förra sommaren och då passade jag på att göra en ”Fyra frågor” med Ann Cleeves om Vera. Läs den här nedan om ni är nyfikna på varför Ann Cleeves älskar att skriva om Vera.

”Jag älskar att skriva om Vera”

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina.
Missar inte: Att läsa. Handmaids Tale. Westworld. Marcella. Hundpromenader.
Ser fram emot: Sommar och semester. Jämtländska fjäll. Årets första sjöbad.
×