Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Mord vid Loch Ness

(Annie Redford (Laura Fraser) och Lauren Quigley (Siobhan Finneran) i Loch Ness. Pressfoto)

I torsdags startade en ny kriminalserie på Tv4 – brittiska Loch Ness – som känns riktigt lovande. Inte i klass med geniala Happy Valley visserligen men välspelad, intressant och med fängslande miljöer. och med Loch Ness-odjuret med på ett litet hörn så klart. Sedan är det väl i och för sig säkert fler än jag som undrar om det verkligen är så där supersuper illgrönt runt Loch Ness på riktigt.
Handlingen är klassisk. Ett lik hittas och snart står det klart att det kan handla om en seriemördare. Den lokala polisen Annie Redford (som aldrig behövt utreda ett mord tidigare) får hjälp av den mer professionella kriminalkommissarie Lauren Quigley och en berömd rättspsykolog. Snart visar det sig också att Annie har privata kopplingar till utredning.
Lauren Quigley spelas för övrigt av Siobhan Finneran som spelade syster till polisen Catherine Cawood i Happy Valley.
Jag tänker definitivt se några avsnitt till av Loch Ness. I alla fall i väntan på att höstens mest efterlängtade serie drar i gång – Top of the Lake, säsong 2.

 

Regn och sensommardeckare


De allra sista semesterdagarna är här och regnet bara öser ner … Som tur är har även ett antal av sensommarens recensionsböcker hittat hit. Katarina Wennstams Gänget (recensionsdag 22/8) har jag snart läst färdigt och efter det väntar danska Lone Theils Den blå poetens kärlek (recensionsdag 24/7) och så brittiska Peter Mays Coffin Road (recensionsdag 13/8). Sämre kan man ha det i soffan med regnet trummande mot rutan även om känslan är mer höstledighet än sommarsemester.
Och jag kan redan konstatera att Katarina Wennstam kan man alltid lita på att man bli engagerad av – många tunga och angelägna ämnen i Gänget.
Sedan är jag speciellt nyfiken på Lone Theils bok. Hon debuterade förra året med Flickorna på Englandsbåten – den första i en serie om journalisten Nora Sand. Boken var ojämn men någonstans lovande och kanske lyfter det rejält med bok nummer två.

För den som är sugen på mer tips om kommande läsning har jag också skrivit en artikel om höstens bokhöjdpunkter i alla genrer för kultursidan. Länk hittar ni nedan:

http://www.skd.se/2017/08/02/bocker-som-far-en-att-langta-efter-hosten/

En dos Vera för solskygga

(Joe Ashworth (David Leon) och Vera Stanhope (Brenda Blethyn) i Ett fall för Vera. Foto: ITV)

Strålande sol och ljuvlig värme – den svenska sommaren visar sig från sin allra bästa sida just nu och det är bara att njuta av svalkande bad, hängmatta i skuggan eller en iskaffe på utefiket. I alla fall om man är ledig.
När man fått nog av sol så där fram emot slutet av veckan väntar i alla fall en riktig höjdare för den som gillar traditionella, brittiska tv-deckare av högsta kvalitet (och då pratar jag inte Morden i Midsomer …).
Fredag 23/6 på SVT1 21.00 drar nämligen en ny omgång av Ett fall för Vera i gång. Serien är baserad på Ann Cleeves suveräna serien om den smarta men egensinniga och vresiga kriminalkommissarien Vera Stanhope som löser mordgåtor i Northumberland (Cleeves egna hemtrakter).
Åtta avsnitt blir det i sommar och det är både säsong fyra och fem som avverkas. I första avsnittet blir en pensionär knivmördad på ett pendeltåg mitt i rusningstrafiken.

Senast vi såg Ett fall för Vera på SVT var förra sommaren och då passade jag på att göra en ”Fyra frågor” med Ann Cleeves om Vera. Läs den här nedan om ni är nyfikna på varför Ann Cleeves älskar att skriva om Vera.

”Jag älskar att skriva om Vera”

Lämnar efter sig kommissarien man aldrig tröttnar på

Colin Dexter när han fick Order of the British Empire. Foto: TT

 

En butter, självgod, ensamvarg som älskar korsord, opera, litteratur och alkohol, är intelligentare än de flesta och naturligtvis inte lyckligt i kärlek. När den brittiska deckarförfattaren Colin Dexter stilla insomnade på tisdagen, 86 år gammal, lämnade han efter sig en kommissarie som är själva urbilden för den klassiska kommissarieschablonen i deckargenren. Dexters kommissarie Morse är så mycket urbilden att han faktiskt aldrig känns det minsta tröttsam – snarare uppfriskande vid varje omläsning.
Själv läser jag med glädje om några av seriens riktiga höjdpunkter med jämna mellan rum – debuten Sista bussen från Woodstock från 1975 till exempel som Dexter skrev för att han läst en dålig deckare och tänkte att han nog kunde bättre själv. Och Vägen genom skogen från 1992 till exempel.
Dexters Kommissarie Morse tillhör också de där deckarna som blivit riktigt bra på tv. I suveräna John Thaws gestaltning och med Kevin Whately som utredningsföljeslagaren Lewis bidrog serien definitivt till att skapa extra intresse för böckerna. Att den också fått två spin off-serier – Lewis och Endeavour (Unga kommissarie Morse) – säger en hel del om populariteten.
Colin Dexter skrev sin sista Morsedeckare, med den fyndiga titeln The Remorseful Day, redan 1999 och han har belönats med det brittiska deckarpriset Gold Dagger Award två gånger och Silver Dagger Award lika många. 2000 utsågs han också av Svenska Deckarakademin till Grand Master. Men priser i alla ära – att ha och lyckas behålla läsarnas kärlek är säkert viktigare och där lyckades verkligen Colin Dexter.

 

Reatips för deckarsugna

Sugen på att fynda lite deckare på bokrean? Här är några tips:
Bränd himmel av Gilly Macmillan:
Utifrån en klassisk grundhandling – ett barn försvinner och det blir en kamp mot klockan att hitta det – har brittiska Gilly Macmillan skrivit en överraskande och väldigt bra kriminalroman som var en av de bästa jag läste 2015.
Lewistrilogin av Peter May:
Att jag har en speciell förkärlek för ö-deckare är ingen hemlighet. Skotska Peter Mays trilogi (Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna) utspelas på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna och är precis så mörka, vinpinade och spännande som jag vill ha mina ö-deckare. De ger också en fin inblick i livet på öarna både nu och då.
En sån som du av Gillian Flynn:
Den här komprimerade och suveränt välskrivna historien är ingen deckare utan snarare en thriller uppbyggd som klassisk skräckroman och med mycket under ytan. Det är lätt att känna igen Gillian Flynn i både val av oförutsägbar huvudperson och i förmåga att vända och vrida på perspektiven.
Vinterstängt och Grottmannen av Jörn Lier Horst:
Självklara reaköp för den som gillar bra polisdeckare. Norska Jörn Lier Horsts serie om kriminalaren William Wisting håller alltid hög nivå. Vinterstängt handlar om narkotikasmuggling och Grottmannen om en amerikansk seriemördare som kanske befinner sig i Norge.
Blod salt vatten av Denise Mina:
Det här är skotska Denise Minas femte bok om Glasgowbaserade kriminalinspektör Alex Morrow och hennes team. Här har de under en längre tid haft koll på en kvinna som misstänks för knarkbrott men när hon försvinner spårlöst utvecklas hela utredningen på ett helt annat sätt. Som alltid är Denise Mina suveränt bra.
Norr om paradiset av Thomas Engström:
I Thomas Engströms tredje bok om ex-spionen Ludwig Licht sprängs två bilbomber utanför en restaurang i Miami och Licht dras in en rafflande historia med koppling till USA:s relationer till så väl Kuba som Ryssland. En bra uppladdning inför seriens fjärde och avslutande del, Öster om avgrunden, som kommer i augusti.
Små svarta lögner av Sharon Bolton:
Deckare som utspelas på Falklandsöarna finns det inte gott om så vitt jag vet. Sharon Boltons Små svarta lögner är dessutom en skickligt komponerad historia om ett litet samhälle, en tragisk olycka, en kvinna hårt drabbad av skuld och en annan som lever för att hämnas.

 

 

Deckarlucka 21

img_0358

21/12 Gallows View av Peter Robinson (1987):
Gallows View är den brittiska deckarförfattaren Peter Robinsons första bok om populära kriminalaren Alan Banks i huvudrollen. Peter Robinson är numera bosatt i Kanada men uppväxt i brittiska Yorkshire där också Banksböckerna utspelas, närmare bestämt i den fiktiva staden Eastvale. I Gallows View har Allan Banks precis flyttat dit med sin familj för att  precis flyttat dit för att komma bort från Londonstressen. Speciellt lugnt blir det dock inte när en fönstertittare terroriserar traktens kvinnor samtidigt som ett antal inbrott begås och en äldre kvinna eventuellt har blivit mördad. En väldigt givande första bekantskap med Banks på det hela taget.

Deckarlucka 18

img_0352

18/12 Mullvaden av John le Carré (1975):
Det får blir ytterligare en John le Carré. Mullvaden från 1975 är en alldeles precis lagom långsam och rejält komplicerad spionthriller och den första i den så kallade Karlatrilogon där Käpp i hjulet (1977) och Vinnare och förlorare (1979) är de två följande. handlingen i korthet är att den gamla spionen George Smiley kallas in från pensioneringen för att att utreda den brittiska underrättelsetjänsten och hitta en eventuell mullvad – förrädare – i de egna leden.
Ännu bättre än boken, som jag tycker mycket om, tycker jag faktiskt om Tomas Alfredsons underbara filmatisering från 2011 som behållit den engelska titeln Tinker Tailor Soldier Spy och är så vansinnigt snyggt och bra gjord i perfekt tempo och med Gary Oldman och Colin Firth i ledande roller

Deckarlucka 17

dexter

17/12 Sista bussen till Woodstock (1975):
Och så äntligen kommissarie Morse. Sista bussen till Woodstock (Last bus to Woodstock) från 1975 är läraren och författaren Colin Dexters första om den här buttra, självsvådliga kommissarien med förkärlek för korsord, engelsk litteratur och Wagner som definitivt stått modell för många kommande kommissarier i genren. Inte helt omöjligt att hitta lite Wallander här till exempel.
Morse parhäst Lewis finns också med redan här. De två poliserna utreder mordet på en ung flicka. Hon har, tillsammans med en kamrat, liftat från Oxford till byn Woodstock och hittas sedan mördad på parkeringen som tillhör puben Black Prince i Woodstock. Sista bussen till Woodstock är en klurig och välkonstruerad kriminalroman som dessutom blir extra rolig att läsa om man följt tv-serien Unge kommissarie Morse.

Deckarlucka 16

james

16/12 Döden går ronden av P. D. James (1971):
En P. D. James till måste jag bara ha med. Egentligen skulle jag kunna ha en hel kalender med bara hennes deckare. Döden går ronden (Shroud for a Nightingale) är riktigt obehaglig och riktigt bra i härligt välfångad sjukhusmiljö. Inledningen är brutal när en sjuksköterskeelev mördas under en träningslektion i sondmatning. I stället för varm mjölk får eleven i sig en frätande vätska …
Dalgliesh anländer till sjukhuset och förhör sig fram genom en sluten värld med många komplicerade relationer, intriger och fiendskaper. Självklart har P. D. James använt sig av sin egen erfarenhet från sjukhusvärlden och den här går att läsa hur många gånger som helst.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×