Häxor och mord i ny Bolton

Brittiska deckarförfattaren Sharon Bolton är tillbaka med en ny fristående kriminalroman. I The Craftsman möter vi en polis med det underbara namnet Florence Lovelady. I inledningen är det 1999 och hon bevistar begravningen av kistmakaren Larry Glassbrook, en man som hon satte dit för mord för 30 år sedan i ett fall som gett henne en framgångsrik karriär.
Sedan får vi i en återblick följa med Florence tillbaka till 1969 och det lilla samhället Sabden i Lancashire där tre tonåringar har försvunnit och polisen är under hård press att hitta dem. Att vara ung, kvinna och ha gott om nya idéer för hur en utredning ska bedrivas är inte populärt inser Florence snabbt.
Området där Florence befinner sig har (även i verkligenheten) en skrämmande historia av häxprocesser. 1612 hölls en av Englands med kända rättegångar mot ”The Pendle Witches” här, och Bolton använder skickligt historien för att beskriva den moderna häxjakt som bedrivs mot Florence i hennes yrkesutövning men också för att öka spänningen i historien och naturligtvis finns det häxor i Sabden även 1969.
Jag har fortfarande cirka 150 sidor kvar i denna otroligt spännande och underhållande kriminalroman och det gläder mig mycket att Bolton nästa år kommer med ytterligare en bok om Florence Lovelady, The Cunning Wife, för det här kan mycket väl vara det bästa Bolton har skrivit. och det vill inte säga lite av den författare som ligger bakom bland annat den suveräna Lacey Flint-serien.

Lovande och blodigt från Grönland

Just nu läser jag en mycket lovande deckare av danska författaren Mads Peder Nordbo. Flickan utan hud heter den och utspelar sig i två tidsplan – 70-tal och nutid – på Grönland dit den danska journalisten Matthew Cave har flyttat för att försöka få distans till bilolyckan där han förlorade både sambo och barn. Han blir utskickad för att skriva om en mumie som hittats i isen men när den som vaktar mumien mördas på ett utstuderat brutalt sätt hamnar han mitt i en mordutredning med kopplingar till fyra olösta mord på 70-talet. Flickan utan hud är rejält blodig men har samtidit en fantastiskt språk för att beskriva så väl den speciella naturen som det tuffa förhållanden som framförallt ursprungsbefolkningen lever under på Grönland. Suverän läsning så här långt.

Deckare som utspelas på Grönland tillhör heller inte vanligheterna vilket naturligtvis gör läsningen extra intressant. På rak arm kan jag egentligen bara komma på Peter Höegs fantastiska Fröken Smillas känsla för snö som så småningom hamnar på grönland, isländska Yrsa Sigurdardottirs inte riktigt lika bra Ödemark där hennes huvudperson advokaten Thora reser till Grönland för att undersöka försvinnanden där. Och så danska syskonen Lotte och Sören Hammers Allting har sitt pris från 2013 som jag tyvärr inte har läst än. Det finns säkert fler.
Vill man läsa andra riktigt bra deckare som också utspelas i arktisk miljö kan man läsa brittiska Melanie McGraths deckare om vildmarksguiden och isbjörnsjägaren Edie Kiglatuk som utspelas i den kanadensiska delen av Arktis. Den första delen White Heat finns på svenska med titeln Där ingen har gått och sedan finns det ytterligare två, The boy in the snow och Bone Seeker på engelska. Rekommenderas!

Deckarlucka 5 – biopussel

Deckarlucka 5
Mordet på Orientexpressen
Dagen efter premiären (24/11) bänkade jag mig i biosalongen för att få avnjuta Agatha Christies Mordet på Orientexpressen i Kenneth Branaghs tappning och den var precis så stillsamt mysrysigt som jag hade tänkt mig med en helt underbar samling skådespelare – Kenneth Brangh själv, Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Johnny Depp för att bara nämna några. Snön yr, tåget tuffar fram på rangliga broar högt uppe bland bergen, en av passagerarna hittas mördad och Hercule Poirot sätter fart på sina små grå. Ingenting överraskar egentligen för har man läst denna klassiker är chansen minimal att man glömt själva upplösningen men det gör ingenting för det är här två timmars riktigt gammaldags bionjutning. Visst kan man reta sig på Kenneth Branaghs uppenbart påklistrade mustascher eller ett något utdraget tempo men det är bara onödigt. Jag utgår från att Mordet på Orientexpressen kommer att ligga kvar på biorepertoaren en bra bit in i september och rekommenderar den varmt som några timmars avkoppling från julstressen.
Dessutom blir man oerhört sugen på att se om Sidney Lumets version från 1974 med Albert Finney som Hercule Poirot och så väl Lauren Bacall som Ingrid Bergman och Anthony Perkins i rollistan.

Ida är Celestins favoritkaraktär

Privatdetektiven Ida Davies som finns med i både Yxmannen och Mafioso är den brittiska deckarförfattare Ray Celestins favoritkaraktär. Och hon kommer också att finnas med i alla fyra böckerna i hans serie om jazz, maffia och mord.
– När man träffar henne och Louis Armstrong i den första boken är de tonåringar och i sista boken är de runt sextio år, berättade han i den intervju jag gjorde med honom i torsdags.
Intervjun i sin helhet kommer på kultursidan inom kort. I väntan på den kan de som inte läst vare sig Yxmannen eller Mafioso passa på att göra det. Suveräna och annorlunda historiska deckare.

 

Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Regn och sensommardeckare


De allra sista semesterdagarna är här och regnet bara öser ner … Som tur är har även ett antal av sensommarens recensionsböcker hittat hit. Katarina Wennstams Gänget (recensionsdag 22/8) har jag snart läst färdigt och efter det väntar danska Lone Theils Den blå poetens kärlek (recensionsdag 24/7) och så brittiska Peter Mays Coffin Road (recensionsdag 13/8). Sämre kan man ha det i soffan med regnet trummande mot rutan även om känslan är mer höstledighet än sommarsemester.
Och jag kan redan konstatera att Katarina Wennstam kan man alltid lita på att man bli engagerad av – många tunga och angelägna ämnen i Gänget.
Sedan är jag speciellt nyfiken på Lone Theils bok. Hon debuterade förra året med Flickorna på Englandsbåten – den första i en serie om journalisten Nora Sand. Boken var ojämn men någonstans lovande och kanske lyfter det rejält med bok nummer två.

För den som är sugen på mer tips om kommande läsning har jag också skrivit en artikel om höstens bokhöjdpunkter i alla genrer för kultursidan. Länk hittar ni nedan:

http://www.skd.se/2017/08/02/bocker-som-far-en-att-langta-efter-hosten/

En dos Vera för solskygga

(Joe Ashworth (David Leon) och Vera Stanhope (Brenda Blethyn) i Ett fall för Vera. Foto: ITV)

Strålande sol och ljuvlig värme – den svenska sommaren visar sig från sin allra bästa sida just nu och det är bara att njuta av svalkande bad, hängmatta i skuggan eller en iskaffe på utefiket. I alla fall om man är ledig.
När man fått nog av sol så där fram emot slutet av veckan väntar i alla fall en riktig höjdare för den som gillar traditionella, brittiska tv-deckare av högsta kvalitet (och då pratar jag inte Morden i Midsomer …).
Fredag 23/6 på SVT1 21.00 drar nämligen en ny omgång av Ett fall för Vera i gång. Serien är baserad på Ann Cleeves suveräna serien om den smarta men egensinniga och vresiga kriminalkommissarien Vera Stanhope som löser mordgåtor i Northumberland (Cleeves egna hemtrakter).
Åtta avsnitt blir det i sommar och det är både säsong fyra och fem som avverkas. I första avsnittet blir en pensionär knivmördad på ett pendeltåg mitt i rusningstrafiken.

Senast vi såg Ett fall för Vera på SVT var förra sommaren och då passade jag på att göra en ”Fyra frågor” med Ann Cleeves om Vera. Läs den här nedan om ni är nyfikna på varför Ann Cleeves älskar att skriva om Vera.

”Jag älskar att skriva om Vera”

Lämnar efter sig kommissarien man aldrig tröttnar på

Colin Dexter när han fick Order of the British Empire. Foto: TT

 

En butter, självgod, ensamvarg som älskar korsord, opera, litteratur och alkohol, är intelligentare än de flesta och naturligtvis inte lyckligt i kärlek. När den brittiska deckarförfattaren Colin Dexter stilla insomnade på tisdagen, 86 år gammal, lämnade han efter sig en kommissarie som är själva urbilden för den klassiska kommissarieschablonen i deckargenren. Dexters kommissarie Morse är så mycket urbilden att han faktiskt aldrig känns det minsta tröttsam – snarare uppfriskande vid varje omläsning.
Själv läser jag med glädje om några av seriens riktiga höjdpunkter med jämna mellan rum – debuten Sista bussen från Woodstock från 1975 till exempel som Dexter skrev för att han läst en dålig deckare och tänkte att han nog kunde bättre själv. Och Vägen genom skogen från 1992 till exempel.
Dexters Kommissarie Morse tillhör också de där deckarna som blivit riktigt bra på tv. I suveräna John Thaws gestaltning och med Kevin Whately som utredningsföljeslagaren Lewis bidrog serien definitivt till att skapa extra intresse för böckerna. Att den också fått två spin off-serier – Lewis och Endeavour (Unga kommissarie Morse) – säger en hel del om populariteten.
Colin Dexter skrev sin sista Morsedeckare, med den fyndiga titeln The Remorseful Day, redan 1999 och han har belönats med det brittiska deckarpriset Gold Dagger Award två gånger och Silver Dagger Award lika många. 2000 utsågs han också av Svenska Deckarakademin till Grand Master. Men priser i alla ära – att ha och lyckas behålla läsarnas kärlek är säkert viktigare och där lyckades verkligen Colin Dexter.

 

Reatips för deckarsugna

Sugen på att fynda lite deckare på bokrean? Här är några tips:
Bränd himmel av Gilly Macmillan:
Utifrån en klassisk grundhandling – ett barn försvinner och det blir en kamp mot klockan att hitta det – har brittiska Gilly Macmillan skrivit en överraskande och väldigt bra kriminalroman som var en av de bästa jag läste 2015.
Lewistrilogin av Peter May:
Att jag har en speciell förkärlek för ö-deckare är ingen hemlighet. Skotska Peter Mays trilogi (Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna) utspelas på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna och är precis så mörka, vinpinade och spännande som jag vill ha mina ö-deckare. De ger också en fin inblick i livet på öarna både nu och då.
En sån som du av Gillian Flynn:
Den här komprimerade och suveränt välskrivna historien är ingen deckare utan snarare en thriller uppbyggd som klassisk skräckroman och med mycket under ytan. Det är lätt att känna igen Gillian Flynn i både val av oförutsägbar huvudperson och i förmåga att vända och vrida på perspektiven.
Vinterstängt och Grottmannen av Jörn Lier Horst:
Självklara reaköp för den som gillar bra polisdeckare. Norska Jörn Lier Horsts serie om kriminalaren William Wisting håller alltid hög nivå. Vinterstängt handlar om narkotikasmuggling och Grottmannen om en amerikansk seriemördare som kanske befinner sig i Norge.
Blod salt vatten av Denise Mina:
Det här är skotska Denise Minas femte bok om Glasgowbaserade kriminalinspektör Alex Morrow och hennes team. Här har de under en längre tid haft koll på en kvinna som misstänks för knarkbrott men när hon försvinner spårlöst utvecklas hela utredningen på ett helt annat sätt. Som alltid är Denise Mina suveränt bra.
Norr om paradiset av Thomas Engström:
I Thomas Engströms tredje bok om ex-spionen Ludwig Licht sprängs två bilbomber utanför en restaurang i Miami och Licht dras in en rafflande historia med koppling till USA:s relationer till så väl Kuba som Ryssland. En bra uppladdning inför seriens fjärde och avslutande del, Öster om avgrunden, som kommer i augusti.
Små svarta lögner av Sharon Bolton:
Deckare som utspelas på Falklandsöarna finns det inte gott om så vitt jag vet. Sharon Boltons Små svarta lögner är dessutom en skickligt komponerad historia om ett litet samhälle, en tragisk olycka, en kvinna hårt drabbad av skuld och en annan som lever för att hämnas.

 

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina.
Missar inte: Att läsa. Handmaids Tale. Westworld. Marcella. Hundpromenader.
Ser fram emot: Sommar och semester. Jämtländska fjäll. Årets första sjöbad.
×