Deckarlucka 9 – lik i mossen

9/12
Offermossen av Susanne Jansson
2017 har varit ett år som bjudit på ovanligt många spännande debutdeckare. En av dem är frilansskribenten och fotografen Susanne Janssons Offermossen där den unga biologen Nathalie gör undersökningar till sin doktorsavhandling om våtmarker i Mossmarken, ett sank och ödslig plats mellan Dalsland och Värmland. Nathalie har en något dunkel personlig koppling till trakten och när hennes vän Johannes blir brutalt nedslagen och hon sedan hittar en kropp i mossen blir det startskottet för en ruggig och spännande historia som rör sig i både skräck- och deckargenren. Bra och annorlunda.

Här är min recension från i våras:
http://www.skd.se/2017/04/15/488712/

 

Gotlands vinnare

(Lina Bengtsdotters Annabelle blev årets deckardebut på deckarfestivalen Crimetime Gotland. Foto: Karl Melander)

Under helgen samlades deckarförfattare och deckarälskare på Gotland för den tredje upplagan av deckarfestivalen Crimetime Gotland. Festivalen har också instiftat sina egna deckarpriser, Crimetime Specsavers Award, och redan innan festivalstarten avslöjades Kerstin Ekman som årets hederspristagare med motiveringen: ”Kerstin Ekmans kriminalromaner, inte minst Händelser vid vatten, var just banbrytande med sitt poetiska språk och en utvecklande stil och har varit en stor inspiration för många av dagens svenska deckarförfattare.”

Även Jo Nesbö som vinnare av det nyinstiftade Nordic Noir priset för kriminalromanen Törst avslöjades i förväg. Här löd motiveringen: ”Med sin enastående serie om kriminalkommissarie Harry Hole står Jo Nesbø ohotad på tronen som Skandinaviens kriminalförfattare nummer ett. Han besitter ett hantverk som gör att det är en njutning att läsa hans böcker, även när de som den senaste romanen Törst handlar om en ovanligt blodtörstig mördare.

På lördagen presenterades övriga pristagare och Lina Bengtsdotters Annabelle utsågs till årets debut medan Kristianstadsfödda Kristina Ohlssons Varulvens hemlighet och Zombiefeber blev årets barndeckare. Läsarpriset, årets deckarförfattare, gick för andra året i rad till Emelie Schepp.

Här nedan kan ni läsa vad jag tyckte om Törst och Annabelle.

I Harry Holes värld tar mörkret aldrig slut

En avslutad trilogi och två debutanter

 

 

 

Flitig nykomling från Glasgow

Om drygt en vecka ska jag tillbringa några efterlängtade dagar i Glasgow. Vilken kul slump att jag precis började läsa en ny deckare utgiven av Modernista, Ett långt spår av blod, av Mason Cross nu i helgen. Cross är nämligen bosatt i just Glasgow och Ett långt spår av blod är hans hyllade debutdeckare. Nu utspelar den sig visserligen inte alls i Glasgow utan i USA men den är i alla fall än så länge väldigt lovande läsning. Inledningsvis lyckas en ökänd prickskytt med över 20 liv på sitt samvete och dödstraffet två veckor bort fly från fängelset. FBI tar snabbt upp jakten och kallar även in den mystiske Carter Blake, en man som är expert på att hitta personer som inte vill bli hittade. Det är spännande, välskrivet och känns uppfriskande annorlunda. Jag återkommer med en recension av hela läsningen så småningom.
Ett långt spår av blod kom redan 2014 på engelska och Mason Cross har varit flitig sedan dess. 2015 kom The Samaritan som är bok två om Carter Blake,  2016 bok tre med titeln The time to kill och nu i april nummer fyra Don’t look for me. Håller ettan hela vägen blir det med andra ord ytterligare ett gäng böcker att köpa i Glasgow.

Reatips för deckarsugna

Sugen på att fynda lite deckare på bokrean? Här är några tips:
Bränd himmel av Gilly Macmillan:
Utifrån en klassisk grundhandling – ett barn försvinner och det blir en kamp mot klockan att hitta det – har brittiska Gilly Macmillan skrivit en överraskande och väldigt bra kriminalroman som var en av de bästa jag läste 2015.
Lewistrilogin av Peter May:
Att jag har en speciell förkärlek för ö-deckare är ingen hemlighet. Skotska Peter Mays trilogi (Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna) utspelas på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna och är precis så mörka, vinpinade och spännande som jag vill ha mina ö-deckare. De ger också en fin inblick i livet på öarna både nu och då.
En sån som du av Gillian Flynn:
Den här komprimerade och suveränt välskrivna historien är ingen deckare utan snarare en thriller uppbyggd som klassisk skräckroman och med mycket under ytan. Det är lätt att känna igen Gillian Flynn i både val av oförutsägbar huvudperson och i förmåga att vända och vrida på perspektiven.
Vinterstängt och Grottmannen av Jörn Lier Horst:
Självklara reaköp för den som gillar bra polisdeckare. Norska Jörn Lier Horsts serie om kriminalaren William Wisting håller alltid hög nivå. Vinterstängt handlar om narkotikasmuggling och Grottmannen om en amerikansk seriemördare som kanske befinner sig i Norge.
Blod salt vatten av Denise Mina:
Det här är skotska Denise Minas femte bok om Glasgowbaserade kriminalinspektör Alex Morrow och hennes team. Här har de under en längre tid haft koll på en kvinna som misstänks för knarkbrott men när hon försvinner spårlöst utvecklas hela utredningen på ett helt annat sätt. Som alltid är Denise Mina suveränt bra.
Norr om paradiset av Thomas Engström:
I Thomas Engströms tredje bok om ex-spionen Ludwig Licht sprängs två bilbomber utanför en restaurang i Miami och Licht dras in en rafflande historia med koppling till USA:s relationer till så väl Kuba som Ryssland. En bra uppladdning inför seriens fjärde och avslutande del, Öster om avgrunden, som kommer i augusti.
Små svarta lögner av Sharon Bolton:
Deckare som utspelas på Falklandsöarna finns det inte gott om så vitt jag vet. Sharon Boltons Små svarta lögner är dessutom en skickligt komponerad historia om ett litet samhälle, en tragisk olycka, en kvinna hårt drabbad av skuld och en annan som lever för att hämnas.

 

 

Hemligheterna avslöjade

Så är då äntligen årets nomineringar till Svenska Deckarakademins priser avslöjade. Bättre tips på bästa höstläsningen kan man knappast få. Läs vilka de är här:
http://www.skd.se/2016/11/10/skanska-anders-de-la-motte-kan-ha-skrivit-arets-basta-deckare-igen/

 

Kofotar i rätta händer

kofot

På söndagseftermiddagen fick Anders de la Motte och Sara Lövestam sina gyllene kofotar av Svenska Deckarakademin. Anders de la Motte för sin Ultimatum som blev årets bästa svenska kriminalroman 2015 och Sara Lövestam för sin Sanning med modifikation som blev årets bästa debut 2015.
Nedan kan ni läsa vinnarintervjuer med bägge från november 2015 när priserna offentliggjordes.

Anders de la Motte:
http://www.skd.se/2015/11/23/fyra-fragor-till-deckarpristagare/

Sara Lövestam:

http://www.skd.se/2015/11/25/ovantad-deckarvinst-for-lovestam/

 

 

Att hitta tillbaka till Hilary

Hilary

2014 kom brittiska Sarah Hilarys suverän debutdeckare Someone else’s skin på svenska som Någon annans skuld. Om den skrev jag bland annat: ”Hilarys sätt att verkligen på allvar tränga bakom ytan på de inblandade, att skärskåda kärlek till varje pris och störda familjeförhållande är imponerande bra och leder fram till en ganska oväntad upplösning.”
Efter det har det varit tyst om Sarah Hilary – i Sverige. När jag i helgen gjorde lite deckargoogling insåg jag att hon faktiskt hunnit med två böcker till om sin polis Marnie Rome efter debuten – No other darkness förra året och så nu i april i år Tastes like fear. Jag laddade genast hem No other darkness till min läsplatta och har sedan dessa varit som uppslukad av denna riktigt otäck historia där liken efter två små pojkar hittas i en underjordisk bunker i en helt vanlig villaträdgård ….
För övrigt sa Ann Cleevse så här när jag intervjuade henne och bad henne tipsa om en bra brittisk deckarförfattare: ”Det finns en ung brittisk författare, Sarah Hilary, som vann Theakstons Crime Novel of the Year 2015 som jag verkligen tyckte var en fin debut – intressant, välkonstruerad och eftertänksam.” Läs hela intervjun här.

I veckans deckarspalt skrev jag om Modernistas satsning på att ge ut Ian Rankins Rebus-serie från början i veckans. Läs gärna här.

Deckarlucka 15

15 december, Arktis:
I dag tar vi en rejäl tur från Irland till Arktis där vildmarksguiden Edie Kiglatuk agerar klassisk amatördeckare när hon på eget initiativ börjar nysta i ett dödsfall som avskrivits som jaktolycka. Det är brittiska journalisten och författaren Melanie McGrath som själv har bott i Arktis som skriver om Edie. Än så länge finns bara debuten Där ingen har gått (White Heat) på svenska men på engelska finns ytterligare två böcker om Edier – The Boy in the Snow och Bone Seeker.
Där ingen har gått börjar så här: ”Medan Edie Kigaluk satte ett stycke isberg på gasolköket för att koka te, fundera hon över hur det kom sig att den här jaktexpeditionen hittills varit osedavnligt misslyckad. Ett skäl var att de båda män hon guidade var osedvanligt dåliga skyttar.”

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×