Nygammal bekantskap

lucy

Förra veckan gjorde jag en liten genomgång av min deckarbokhylla för att se om det fanns någon författare där som jag glömt bort att hålla kolla på. Det var ganska många faktiskt, men speciellt en jag blev väldigt sugen på att återupptäcka. Den nordirländska deckarförfattaren Brian McGilloway har jag bara läst en enda bok av – Borderlands som jag minns att jag var väldigt förtjust i. En mörk deckare som utspelas i ett samhälle på gränsen mellan Irland och Nordirland – ett området som just kallas borderlands.
När jag googlade lite på McGilloway upptäckte jag att han börjat skriva på en ny serie med en ung kvinnlig polis, Lucy Black, som huvudperson som fått väldigt mycket bra kritik. Snabbt beställde jag den första delen som har titeln Little girl lost och är nu helt uppslukad av denna ganska traditionella men ändå så välskrivna polisdeckare där den unga polisen Lucy Black tar jobb i sin uppväxtstad Derry för att vara nära sin senildementa pappa. Hon blir snabbt indragen i två olika fall – en kidnappad ung flicka och en annan liten flicka som hittas i skogen med blod över hela sig. Det är spännande och en stark skildring av så väl intressanta personen som en hård och sexistisk arbetsmiljö. Det finns fler böcker i den här serien och Borderlands är dessutom den första i ytterligare en serie av McGilloway så stapeln med böcker jag ska läsa i sommar blev genast rejält mycket högre.

Deckarlucka 8

passagerarenI åttonde luckan finns en suveränt bra dansk thriller av en författare som jag gärna hade velat läsa mer av. Dags för fler svenska översättningar av honom snart kanske?

Passageraren av Steffen Jacobsen:
På bokstaven i har jag bara en författare i min deckarhylla – Arnaldur Indridason. Honom har jag skrivit så mycket om att jag helt enkelt hoppar till j och en dansk deckarförfattares debutroman som jag tyckte mycket om när den kom på svenska 2009.
Passageraren av Steffen Jacobsen är en imponerande välskriven thriller  som egentligen har allt allt – spänning, dramatiska miljöer, intressant persongalleri, andlöst tempo och en överraskande och otäck intrig.
Huvudperson är Köpenhamnskommissarien Robin Hansen som utreder ett fall som till en början ser ut som en jaktolycka. Reklamgurun Jacob Nelleman hittas död efter en ensam jakttur på sin vän Axels Nobels ägor. När Robin Hansen kommer till olycksplatsen inser han snabbt att det här inte alls handlar om en olycka utan i stället om en noggrant planerad avrättning. Robin börjar naturligtvis gräva i Jacob Nellemans liv och efter hand förstår han att en katastrofal  kappsegling i farvattnen runt Svalbard som Nelleman och Nobel gjorde tillsammans med äventyraren Anne Bjerre är av avgörande betydelse för Nellemans död.
Jacobsen har skrivit ytterligare tre thrillers efter Passageraren – Den Gode Datter, Når De Døde Vågner och nyutkomna Trofæ – men tyvärr har ingen av dem kommit på svenska än.

Var tog Egholm vägen?

dicte1Som så många andra följer jag naturligtvis den danska deckarserien Dicte (Tv 4 på måndagar) och gillar den riktigt mycket. Men, lika bra som Elsebeth Egholms böcker om Dicte är den inte. Trist därför att det verkar som om bara fyra av dem är översatta till svenska – Dolda fel och brister, SjälvriskPersonskada , och Närmast anhörig – och den fjärde och sista kom redan 2009. Sedan har det varit tyst om Egholm i Sverige. Fram till nu då.
På Egholms egen hemsida kan man däremot läsa sig till att det har kommit ytterligare två böcker om Dicte efter Närmast anhörig  – Liv och Legeme (2008) och Vold og makt (2009) – och att Egholm dessutom har inlett en ny deckarserie med koppling till Dicte-serien. Två böcker har det kommit ut där – Tre hundes nat (2011) och De döde sjaeles nat (2012). Jag hoppas verkligen att intresset för Dicte på tv gör att något förlag får lust att ge ut Egholm på svenska igen. Kanske är det redan på gång??

Gammal favorit tillbaka

Just nu läser jag en ny bok av en gammal favorit – finska Leena Letholainens Var är alla flickor nu? (Bazar förlag).  Det är fem år sedan sist eftersom Letholainen inte översatts till svenska sedan Studio Näktergalen 2007. Det är härligt att återse den stridbara kriminalinspektören Maria Kallio vid polisen i Esbo även om det helt klart hänt en hel del i hennes liv sedan sist.
Nästa vecka är Leena Letholainen på besök i Sverige och jag ska passa på att göra en telefonintervju med henne. Då kan jag ju passa på att ta reda på vad jag och alla andra läsare missat i Kallios liv sedan 2007. Och kanske få en  bild av hur kriminalgenren mår i Finland just nu. Spännande!

Indridason fyller tomrum

Jag har plötsligt hamnat i ett deckartomrum. Det vill säga tomrum vad gäller nya deckare. En hög gammalt oläst finns naturligtvis alltid att ta till. Och när jag letade igenom den där högen insåg jag att jag faktiskt missade en av mina storfavoriter i somras. Arnaldur Indridasons Svart himmel låg där oläst och lockande.
Denna gång är det den snobbige, kantige kriminalaren Sugurdur Óli som är huvudperson. Han utreder ett mord på en kvinna som försökte med utpressning mot en av hans vänner och får samtidigt en mystisk filmsnutt av en småkriminell alkoholist.
Jag är halvvägs in i Svart himmel nu men den där riktiga Indridason-lyckan vill inte infinna sig. Kanske beror det på Sigurdur Òli som är en ganska otrevlig person och polis och på att de andra huvudpersonerna Erlendur (han är fortfarande mystiskt försvunnen, alternativt håller sig borta) och Elinborg knappt finns med alls. Och kanske på att den här boken känns skriven mer på rutin än med den kärlek till genren, miljön och de slitna människorna som brukar prägla Indridasons böcker. Nåja det finns chans att den tar sig och den fyller definitivt mitt deckartomrum. För tillfället.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×