Nästan tillbaka på Shetland

cleeves

För nästan exakt ett år sedan gjorde jag en fantastisk resa till Shetlandsöarna där jag kombinerade deckarfestival med att uppleva öarnas fantastiska natur i strålande novemberväder. Den senaste veckan har jag nästan varit där igen genom Ann Cleeves senast (och näst sista) Shetlandsbok Cold Earth som fantastiskt nog nästan bara utspelas på platser där jag varit. Jag känner igen mig i allt från utsikter och vägar till Lerwicks bästa kafé och kulturhuset Mareel – där deckarfestivalen hölls.
Cold Earth knyter dessutom ihopShetlandsserien en del genom att det finns trådar tillbaka till Raven Black,den första boken. Kanske gör igenkänningen mig extra positivt inställd men Cold Earth är i alla fall en av Ann Cleeves bästa deckare och trots att den utspelas i februari passar den alldeles perfekt i novembermörkret. Och om ni läser den – passa på och njut av det vackra, stämningsladdade omslaget.

Nyårsdagsläsning

cleevesharbour

Ute regnar det nästan lika mycket som på omslaget ovan vilket är perfekt. Nyårsdagen är det soffhäng och läsning som gäller och jag som sysslat så mycket med Ann Cleeves på sistone blev sugen på Harbour Street som jag inte hunnit läsa än. Tur att den bara var ett knapptryck borta. Det börjar lovande med ett oförklarligt mord på en äldre dag på Metron och en gata där alla boende verkar något att dölja tills Vera klampar in. Härligt!

Deckarlucka 6

christieBakom dagens lucka döljer sig en riktig klassiker. Nästa år är det 125 år sedan Agatha Christie föddes och förlaget Bookmark har börjat firandet redan nu med en snygg, nyöversatt jubileumsutgåva av en av Christies mest välkända deckare – Mordet på Orientexpressen. Med ett passande rödguldigt omslag ser den ut som en julklapp redan innan den är inpackad. Bookmark fortsätter firande under kommande år med fler nyutgåvor och man har ju dessutom i år också gett ut en helt nyskriven deckare med Hercules Poirot i huvudrollen. Det är den brittiska deckarförfattaren Sophie Hannah som fått lov att gå i Christies spår med Monogrammorden. Själv har jag inte läst den än – men kanske i jul… Mordet på Orientexpressen däremot har jag läst – många, många gånger.

Ny omgång Lang

bildDags för en ny omgång nyutgivna Lang-deckare. Lika fina omslag som de tre tidigare. Speciellt Tragedi på en lantkyrkogård med sin kyliga, lila färgton och en olycksbådande fågel (kråka?, duva?, korp?) på gravstenen.
Tragedi på en lantkyrkogård är för övrigt en av de Langböcker jag gillar bäst. Å andra sidan är det inte läng sedan jag läste om den så i den här trippeln blir det i första hand En skugga blott som det är väldigt länge sedan jag läste. Rosor, kyssar och döden däremot är jag inte speciellt fötjust i så kanske nöjer jag mig med att beundra omslaget där. Och så undrar jag lite stilla när filmerna egentligen ska visas på tv. Har försökt hitta ett datum men gåt bet. Någon annan som vet?

En trippel Lang till

skuggaDet blir fler snyggutgåvor av gamla Maria Lang-deckare. I juli är det dags för ytterligare en trippel – En skugga blott, Tragedi på en lantkyrkogård samt Rosor, kyssar och döden. Här ser jag definitivt mest fram emot att läsa om En skugga blott från 1952 där riktigt mörka skuggor över makarna Bures äktenskap. Puck kommer nämligen hem för tidigt från en semesterresa och hittar en ung, vacker kvinna mördad i badkaret i hennes och Einars lägenhet. Einar hittar hon däremot inte alls. Spåren leder så småningom mot Humanistiska biblioteket och akademikerintriger.

Lang på gång

langMördaren ljuger inte ensam (1949), Farligt att förtära (1950) och Inte fler mord (1951) är Maria Langs tre första deckare. Det är också de tre som Norstedts valt att ge ut som nyutgåvor lägligt inför filmpremiären av just Mördaren ljuger inte ensam på fredag – Internationella kvinnodagen för övrigt.
Nyutgåvorna har försetts med förförande snygga omslag som avger precis rätt blandning av nostalgikänsla och aning om annalkande hot. Så klart blir jag sugen på en omläsning. Det blir jag i och för sig titt som tätt när det gäller Maria Lang. Nu får det nog bli debuten helt enkelt för den var det faktiskt ett bra tag sedan jag läste.
Och så måste jag, med viss bävan, se filmen. Här känns det som att det kan bli vad som helst från kalkon till succé. Svenska kriminalfilmer baserade på bokförlagor brukar sällan imponera men här finns ju bra skådespelare som Ola Rapace som Christer Wijk och Tuva Novotny somPuck Bure. Och regissören Birger Larsen är dessutom dansk med lång regissörserfarenhet – bland annat från suverän Brottet. Så jag håller tummarna. Maria Lang är väl värd en bra filmatisering,

Suggestivt Millenniumomslag

Lovande ser den ut – Stieg Larssons Män som hatar kvinnor i serieform som kom med redaktionsposten i dag. Suggestivt omslag och vid en snabb genombläddring snyggt innehåll. I helgen blir det mer noggrann läsning (speciellt av texten som skrivits av ingen mindre än Denise Mina). Gillar jag den är serieläsningen räddad för lång tid framöver – totalt sex delar kommer det nämligen att bli, två för varje bok i trilogin. 21 november är det recensionsdag

Ljuset i mina mörka hyllor

I mina (våra) bokhyllor står deckare för sig och övrig skönlitteratur för sig. De där övriga hyllorna ger sammantaget ett ljust intryck – med röda färgklickar här och var.
I deckarhyllorna är det mörkret som dominerar. Rejält. Några ljusglimtar finns i och för sig. Ett gäng  Agatha Christie med helt vita ryggar till exempel och i Elizabeth George-raden är hälften av ryggarna ljusa och hälften mörka. Peter Robinson i engelska pocketutgåvor domineras också av vitt. Och så finns det även här ett antal röda inslag – Leif GW:s L som i Lindamordet till exempel, en Val McDermid, en Liza Marklund och Jussi Adler-Olsens Flaskpost från P. Och Ian Rankin bidrar fakstiskt med lite rosa. Den mest udda färgen har ändå Arne Dahls Elva. Med sin klart gulgröna rygg lyser den i det omgivande mörkret och får mig att bli sugen på en omläsning. Innehållet är ju minst lika udda och lockande som omslaget.

Gummistövlar som bokomslag?

Jag har mer känt på än läst i deckare de senaste dagarna. Först fick jag Peter Robinsons nya novellsamling Skuggor på vattnet och sedan ett par dagar senare efterlängtade Jens Lapidus Livet deluxe. Bägge böckerna har av någon outgrundlig anledning försetts omslag med en slags sträv, gummiaktig yta – som gummistövlar ungefär. Ett minst sagt skumt omslagsmode. Kanske är tanken att böckerna bättre  ska stå emot väta eller feta fingeravtryck eller nått. Läskiga känns de i alla fall att hålla i. Tack och lov känns innehållet i bägge å andra sidan minst sagt lovande.

Jag läste dessutom en kortintervju i senaste numret av tidskriften Filter där Jens Lapidus konstaterar att man kan läsa alla hans böcker, inklusive serieromanen Gängkrig 145, som en enda bok. ”(…) det fiktiva universumet har blivit gigantiskt”, säger han och tillägger: ”Och det finns alltid öppningar för fler böcker.” Känns betryggande tycker jag och hoppas på det  av både Robinson och Lapidus – fast helst utan gummiomslag…

Gummistövlar som bokomslag?

Jag har mer känt på än läst i deckare de senaste dagarna. Först fick jag Peter Robinsons nya novellsamling Skuggor på vattnet och sedan ett par dagar senare efterlängtade Jens Lapidus Livet deluxe. Bägge böckerna har av någon outgrundlig anledning försetts omslag med en slags sträv, gummiaktig yta – som gummistövlar ungefär. Ett minst sagt skumt omslagsmode. Kanske är tanken att böckerna bättre  ska stå emot väta eller feta fingeravtryck eller nått. Läskiga känns de i alla fall att hålla i. Tack och lov känns innehållet i bägge å andra sidan minst sagt lovande.

Jag läste dessutom en kortintervju i senaste numret av tidskriften Filter där Jens Lapidus konstaterar att man kan läsa alla hans böcker, inklusive serieromanen Gängkrig 145, som en enda bok. ”(…) det fiktiva universumet har blivit gigantiskt”, säger han och tillägger: ”Och det finns alltid öppningar för fler böcker.” Känns betryggande tycker jag och hoppas på det  av både Robinson och Lapidus – fast helst utan gummiomslag…

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×