Irländskt återseende

Det var med en besviken suck jag lade isländska Yrsa Sigurdardottirs Silence of the Sea åt sidan. Den började så oerhört lovande men slutade inte alls på samma nivå tyvärr. Men naturligtvis blir det fler av henne ändå under våren.
Innan dess passar jag dock på att återknyta kontakten med irländska Julie Parsons som är aktuell med en ny thriller för första gången på tio år. Jag gillade verkligen hennes överraskande När tiden är inne (2001) om en Rachel som dömts till livstid för mord på sin man men släpps villkorligt efter 12 år och har en alldeles egen plan för att få rättvisa. För att inte tala om  För sina synders skull (2003) där den åttaåriga Owen försvinner på Halloween 1991 och hans pappa tio år senare hittar spår som kanske kan tala om vad det var som hände.
Parsons nya bok heter En sista söndag och är en ny del i hennes serie om polisinspektör Michael McLoughlin. Han är nu pensionär men gör lite privatdeckaruppdrag för att dryga ut pensionen. När hans granne, en pensionerad domare, hittas skjuten i sitt hus blir han indragen i utredningen.
Jag började läsa i går kväll, läste på tåget till jobbet och skulle gärna plocka upp boken precis just nu för att fortsätta läsa. Så bra är den just nu.

 

 

Engelsk omväg till Sigurdardóttir

Lite tråkigt är det att behöva gå omvägen via engelskan för att läsa en nordisk författare. Av suveräna isländska Yrsa Sigurdardóttirs böcker finns mindre än hälften översatta till svenska.
Just nu läser jag hennes The Silence of the Sea. Det är den senaste, och sjätte delen, i hennes serie om advokaten Thóra Gudmundsdóttir. På svenska finns Aska, Eldnatt och Ödemark på svenska. Yrsa Sigurdardóttir skriver en fin blandning av vardagshumor och spänning och med fascinerande glimtar av övernaturliga inslag. I The Silence of the Sea kraschar en helt tom lyxyatch in i Reykjaviks hamn. Besättningen och den isländska familj som fanns ombord är spårlöst försvunna. Rykten går om att det vilar en förbannelse över yatchen och när Thora får i uppdrag av familjens anhöriga att hjälpa till att ta reda på vad som egentligen har hänt blir det en både otäck och komplicerad utredning. Parallellt får man dessutom i kort nedslag följa vad som hände ombord på båten. Suverän deckar/rysarläsning och när jag är klar med den ska jag kasta mig över Sigurdardóttirs tre fristående deckare och hennes nya serie som har barnpsykologen Freyja som huvudperson. Allt på engelska …

Här kan man läsa vad som finns av Yrsa Sigurdardóttir på engelska:
https://www.fantasticfiction.com/s/yrsa-sigurdardottir/

 

Egholm bäst i Danmark

Elsebeth Egholms Jeg finder dig alltid är förra årets bästa danska deckare. Det och sina övriga deckarpriser avslöjade Det Danske Kriminalakademi i fredags.
Elsebeth Egholm är känd för sin serie om journalisten Dicte Svendsen som också blivit tv-serien Dicte. Totalt finns det 9 böcker i Dicte-serien men bara fyra av dem har översatts till svenska. Vinnarboken Jeg finder dig altid är dock en fristående deckare  – eller möjligen inledningen till en ny serie. Huvudperson är läkaren Rina som lever dubbelliv och ägnar nätterna åt gatukonst på höga byggnader under pseudonymen Private Eye. När en ung man störtar i döden från ett hus som Rina också har klättrat på och hon sedan blir överfallen inser hon att någon är ute efter henne. Det är väl bara att hålla tummarna för att den här boken så småningom översätts till svenska. Eller så kan man förstås läsa den på danska.

Samtliga deckarpriser som Det Danske Kriminalakademi delar ut 2018:
Palle Rosenkrantz pris för bästa utländska deckare: Til döden os skiller av Michelle Richmond (Michelle Richmond är från USA. den svenska titeln på boken är Pakten)
Harald Mogensens pris för bästa danksa deckare eller spänningsroman: Jeg finder dig alltid av Elsebeth Egholm)
Årets debutantdiplom: Ligblomsten av Anne Mette Hancock
Anton Koch-diplomet: Nabolandskanalerna.dk
Tage la Cour-diplomet: Bullshit – fortaellingen om en familie av Janus Köster-Rasmussen, Camilla Stockman

Läs mer om priserna här:
http://krimimessen.dk/og-prisen-gaar-til.html

 

 

 

 

 

 

Fransk krim i rutan

Den franska skådespelaren Carole Bouquet som spelar seriemördaren La Manté (Bönsyrsan) i Netflix-serien med samma namn. Foto: TT

Först var det tyska Dark och sedan franska La Manté. Det är definitivt uppfriskande att följa tv-serier som inte är engelska, amerikanska eller skandinaviska. Före jul satt jag som klistrade framför den tyska Netflix-serien Dark – en fascinerande blandning av skräck, sciene fiction och deckare som rör sig i ett antal olika tidsplan i en liten tysk stad med många hemligheter. Efter det blev det franska La Manté som är en slags fransk Hannibal Lecter-historia där en seriemördare kopierar en annan, fängslad, seriemördares mord och den fängslade mördaren erbjuder sig att hjälpa polisen. Förutsättningen är dock att hon får samarbeta med sin son som hon inte träffat sedan hon hamnade i fängelse för 20 år sedan. Sonen är numera polis. Skruvad historia kan man tycka men bra och vansinnigt spännande. Det franska gav mersmak så jag fortsätter med Glacé som utspelas i franska Pyrenéerna och börjar med isande snö och en död tävlingshäst i ett mycket lovande första avsnitt.

Laddar med omläsning

Ibland bara måste man ta en paus från recensionsläsandet och ägna sig åt ren njutningsläsning. Hela nyårsdagen låg jag därför i soffan djupt försjunken i en gammal, gammal favorit – Donna Tartts The Secret History. Och trots att jag säkert läst den minst fem gånger tidigare och egentligen vet precis hur historien utvecklas så är det verkligen ren njutning. Tartt komponerar sin hemliga historia med så oerhört skicklig hand, hon målar universitetsmiljön i det höstliga/vintriga Vermont med samma känsla och hennes grupp av världsfrånvända, självupptagna men också så sårbara och unga huvudpersoner är ständigt lika fascinerande. Jag hann inte igenom de totalt 629 sidorna under nyårsdagen så boken följde med på tåget till jobbet i morse och räcker ett bra tag till. Njutningsläsningen fortsätter därmed en bit in i 2018 och bättre upplandning inför allt nya som snart kommer finns nog inte.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: Crimson Lake av Candice Fox, Katharinakoden av Jörn Lier Horst.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Att rösta 9/9.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Höstrusk. Nästa resa.
×