Tartan Noir och Nordic Noir

Jag har precis fått programmet för deckarfestivalen Shetland Noir och konstaterar att det finns många intressanta programpunkter att se fram emot. Vad sägs om Nordtartan Noir där skillnader och likheter mellan Tartan (skotsk) Noir och Nordic Noir ska diskuteras av Arne Dahl, Yrsa Sigurdardottir, James Oswald och Craig Robertson. Eller Bloody Scotland där regionala rivaliteter och skillnader mellan skotska deckare och deckarförfattare diskuteras av bland andra Alex Gray och James Oswald. Sedan finns det också rubriker som Iceland Noir, Killer Woman: a womans place in crime fiction is? och CSI Scotland: the facts about crime fiction. och så högläsning och diskussion med Denise Mina och Håkan Nesser. Sista kvällen blir det filmvisning med Orson Welles A touch of evil. Avundsjuk någon?
Jag lovar i alla fall att rapportera flitigt.

Programmet i sin helhet:

Och så blev det vår!

Precis när jag skrivit färdigt mitt förra blogginlägg kom posten och Albert Bonniers vårkatalog och fick mig att längta efter våren. Då, närmare bestämt i mars, kommer en helt ny bok av Arne Dahl. Utmarker är titeln och katalogtexten antyder en spännande historia om ett försvinnande och två helt nya Dahl-huvudpersoner – detektiverna Sam Berger och Molly Blom. En helt ny sida av Arne Dahl utlovas och plötsligt känns det väldigt långt till mars.
Bonnierkatalogen utlovar dock en skräcknovell av Gillian Flynn, En sån som du, redan i december  så det är väl en helt ok tröst. I januari presenteras sedan den tyska deckarförfattaren Nele Neuhaus för svenska läsare med Snövit ska dö och förutom Dahl kommer även Tana French senast, En hemlig plats, på svenska i mars.

Längtar och läser Peter May

may

 

Om mindre än en månad befinner jag mig på Shetlandsöarna. Huvudsyftet är att delta i deckarfestivalen Shetland Noir men naturligtvis blir det en del turistande också. Mörkt, regnigt och blåsigt kan det bli men det känns hur spännande som helst. Flyg är bokat, boende är bokat, bil är bokad och programmet för deckarfestivalen börjar ta form. det naturligaste sättet att ladda upp vore naturligtvis att läsa Ann Cleeves men med Svenska Deckarakademins nomineringar inom en nära framtid är det bara årets deckare som gäller just nu. Lite vinpinad ö-stämning får jag i alla fall när jag läser skotska Peter Mays suveräna Lewispjäserna – även om det handlar om Isle of Lewis i Yttre Hebriderna och inte Shetlandsöarna. Säkert värt ett besök det också!
Peter May kommer tyvärr inte till Shetland Noir men det gör andra skotska författare som till exempel min stora favorit Denise Mina, naturligtvis Ann Cleeves och även Alex Gray och Stuart MacBride. Och så två svenska deckarförfattare – Arne Dahl och Håkan Nesser. Och så kommer den spännande isländska författaren Yrsa Sigurdardottir och en hel mängd andra varav jag inte ens hör talas om alla. kan bli många spännande läsbekantskaper med andra ord.
Men än så länge längtar jag och läser Peter May – och en hel del annat

En stund vid Mankellhyllan

mankell

Jag har ägnat dagen åt att skriva en krönika om Henning Mankell och minnas en författare och en människa med ett aldrig sinande engagemang för att skildra det stora i det lilla – hela världen i brott i Ystadstrakten inte minst. Ska man minnas Henning Mankell kan man dock inte fastna vid enbart kriminalromanerna eftersom det finns så mycket annat hos denna författare, dramatiker och aktivist.

Väl hemma fick i alla fall deckarnörden i mig ta över ett tag för Wallanderdeckarna har verkligen en mycket självklar och tydlig plats i mitt hjärta. Med Henning Mankell kom Sjöwall & Wahlöös politiska och samhällskritiska deckare tillbaka och han startade en trend som fått  så fantastisk många fina efterföljare och som öppnat hela världens ögon för svensk och skandinavisk deckartraditions styrka. Och så har han bjudit på så suveräna deckarläsningar.
Till mina favoriter hör debuten Mördare utan ansikte med sin oförglömlig inledning, Villospår som är så gripande och Steget efter där ett nedgrävt picknicksällskap för evigt får Hagestad naturreservat att framkalla rysningar. Jag sitter en stund vid Mankellhörnet i min deckarbokhylla och plockar bland böckerna och minns också hur fint han knöt ihop hela serien i den sorgliga, sista Wallanderboken Den orolige mannen. Och så tänker jag en stund på de fristående deckarna Danslärarens återkomst och Kinesen. Väldigt läsvärda bägge två även om Danslärarens återkomst helt klart är bäst. och så funderar jag en stund på var den lite annorlunda thrillern Kennedys hjärna har tagit vägen.
Det är tomt och sorgligt att Henning Mankell är borta men lyckan för en inbiten läsare är i alla fall att böckerna finns kvar och kan läsas hur många gånger som helst.

Bråda tider

I går satt jag ute i solen på gården och läste. I dag är det gråare ute och jag ligger i soffan och läser. Det är höst och bråda deckarläsningstider. Den 6 november ska Svenska Deckarakademin presentera nomineringarna till årets deckarpriser och mycket ska läsas innan dess. Lapidus Sthlm delete har jag nyss slagit igen och nu är det Thomas Engströms Norr om paradiset som gäller och efter det Keplers Playground. Sämre kan man ha det.

Alla blir naturligtvis recenserade i Deckarspalten så småningom också.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×