Tips om deckartipsarnas bästa

Påsken är snart här och i dag är det påskekrim för hela slanten på våra kultursidor – intervju med norska deckarförfattaren Jörn Lier Horst och så deckartips från sex suveräna svenska deckarförfattare. Imponerande nog har de sex – Arne Dahl, Kristina Ohlsson, Anders de la Motte, Tove Alsterdahl, Anna Lihammer och Anders Roslund dessutom lyckats med  konststycket att inte dubblera sina tips. Läs tipsen här och intervjun här.
Som extra påskekrimbonus tänkta jag dessutom passa på att tipsa om mina egna favoriter bland dessa sex författares många bra böcker. Mycket bra påskläsning det också:

Arne Dahl, författare (writer)Arne Dahl: Här finns så mycket att välja på att det är nästintill omöjligt men min favorit bland alla de suveräna böckerna om A-gruppen och Opcop är ändå fortfarande En midsommarnattsdröm med sin maffiga och olycksbådande festinledning och sin fantastiska intrig snyggt kopplad till Shakespeares drama. Sedan bara måste den egensinniga A-gruppspendangen Elva läsas. Unik bland svenska deckare. Dessutom kan man med fördel passa på att se andra säsongen av tv-serien baserad på A-gruppsböckerna – finns på Svt Play.

KKRISTINA OHLSSONristina Ohlsson: Kristinas serie om juristen Fredrika Bergman och kriminalaren Alex Recht inleddes så suveränt med den otäcka och spännande Askungar där en liten flicka försvinner från ett x-2000-tåg att den boken kvarstår som favorit. Sedan har serien utvecklats och fått nya spännande huvudpersoner – inte minst Säpochefen Eden Lundell – och i den senaste boken Davidsstjärnor är så omtumlande, tragisk, bra och otäckt nära verkligheten att den också får vara en favorit.

## noje deckalsterTove Alsterdal: Alla Alsterdals tre böcker är otroligt bra men nummer två I tystnaden begravd har ändå en alldeles speciell plats i mitt hjärta med sin fantastiska kylslagna miljö från Tornedalen och den dramatiska inledningen där Lars-Erkki Svanberg, en gång Sveriges snabbaste skidåkare, slås ihjäl med  en yxa på sin egen gård. Hur Alsterdal sedan knyter ihop det här med en skildring av dem som utvandrade från dessa trakter till Sovjetunionen med drömmar om ett bättre liv är mästerligt och överraskande.

ANDERS ROSLUNDAnders Roslund: Av böckerna som Anders Roslund skrivit tillsammans med parhästen Börge Hellström är Tre sekunder oslagbar med sin explosiva spänning och sin inifrånskildring av ett fängelse. Samtidigt är Edward Finnigans upprättelse också väldigt speciell med sin snyggt skruvade intrig och sin starka skildring av dödsstraff. Sedan vill jag gärna slå ett slag för Björndansen som kom förra året och som Anders Roslund skrev tillsammans med Stefan Thunberg som är en sträckläsarfiktion om den verkliga Militärligan.

SKÅNSKANAnders De La Motte: I den suveräna trilogin om Henrik HP Pettersson är det ändå den första boken, De La Mottes debut, Geim som är min absoluta favorit. Spännande med en intrig som aldrig är förutsägbar och ett språk som ger historien extra puls plus obehagliga konspirationsteorier är den omöjlig att motstå. Förra året inleddes dock en ny serie med MemoRandum där lögner och minnen, eller snarare brist på minnen, står i centrum som lovar väldigt, väldigt gott. Läs även den!

ANNA LIHAMMERAnna Lihammer: Här är det inga problem med att välja favorit eftersom Anna Lihammer hittills bara har skrivit två böcker varav den ena kom ut häromdagen. Debuten Medan mörkret faller är en omskakande bra historisk deckare från 30-talets Stockholm och Uppsala med skrämmande paralleller till vår nutid. Bok två, Än skyddar natten, är en fortsättning som (så långt jag kommit hittills) är minst lika bra och skrämmande och dessutom bara gör mig ännu mer förtjust i polissystern Maria Gustavsson.

Mina fina hyllor



Kommer hem efter trevligt deckartipsande på Arlövs bibliotek och känner mig ganska nöjd. Jag kanske inte är världens roligaste när det gäller att prata men jag kan banne mig deckare och kan tipsa. Med variation. Så sorterar jag tillbaka alla böcker jag tagit ut ur deckarhyllorna den senaste veckan när jag förberett mig. Och så betraktar jag mina dubbelradiga deckarhyllor och känner mig riktigt lycklig. Jag kanske inte har världens mest välordnade, välfixade, genomtänkta hem men fina, välfyllda deckarbokhyllor det har jag i alla fall.

Pratar påskekrim i Arlöv

## noje lierhorst3I morgon ska jag prata om norsk påskekrimtradition på Arlövs bibliotek. Eftersom jag precis intervjuat den mycket trevliga norska deckarförfattaren Jörn Lier Horst passar det ju det norska temat bra att prata om honom och hans Jakthundarna och alldeles nya Grottmannen. Det blir också tips om andra spännande nya deckare och så en hel del gamla favoriter. Alltid pirrigt att stå för allt prat själv men jag hoppas på en trevlig stund. 19.00 är det dags. Välkomna!

P.S Intervjun med Jörn Lier Hort kan man läsa på min och kollegan Pernilla Ekdahls påskekrimuppslag 31/3.
D.S

Foto: Jesper Mageröy

Krister Henriksson hos Harvey

WEB_NOJEFör ett par veckor sedan stötte jag på hänvisningar till den svensk/danska tv-deckarserien Bron när jag läste Peter Robinsons Abattoir Blues. Och nu dök plötsligt Krister Henriksson upp i John Harveys Good Bait . Huvudpersonen, DCI Karen Shields kopplar av på kvällen genom att hälla upp ett glas vin och slå sig ner framför svenska Wallander på BBC4. Hon sammanfattar serien som ”Angst and murder on the shores of the Baltic.” och konstaterar att den distraherar henne från verkligheten, i alla fall hennes egen verklighet av gängmord och hon uppskattar: ” (..) the somewhat ramshackle the way in wich the Ystad police were able, week in week out, to wrap up a case within a mere  ninety minutes.”

Speciellt mycket tid ägnar hon åt att fundera över Wallander/Henriksson: ”And her feelings about Wallander himself, or, rather the actor who played him, Krister Henriksson, hade gone from sheer exasperation – as a head of a murder squad he could be about as organised as a sack of kittens – to a resigned pleasure in the way he moved from anger and confusion towards a kind of resolution. Except were his love life was concerned. There, she know how he felt.”

Överraskningarna fortsätter sedan i Good Bait genom att Karen Shields vid ett annat tillfälle kombinerar sin lediga kväll och sitt röda vin med att läsa en av mina absoluta favoritdeckare de senaste åren – amerikanska Attica Lockes Black Water Rising (Svarta vatten).
Synd bara att Good Bait själv inte bjuder på riktigt samma nöje för min del. Den är tyvärr en av Harveys svagaste deckare med en ovanligt rörig intrig –  så proppfull med olika gängmedlemmar som vill ta livet av varandra att det är svårt att hålla ordning på dem. Betydligt mer ordning är det  i Wallanders Ystad måste jag säga. Eller i Lockes Houston.

 

Foto: Stefan Lindblom

Hej då till Annika Bengtzon

sprängaren1998 debuterade Liza Marklund med Sprängaren och presenterade sin huvudperson journalisten Annika Bengtzon för läsarna. Sprängaren var inte bara en rejält spännande kriminalroman utan också lite av en revolution i genren i Sverige. Här fick vi en huvudperson som var kvinna och hade ett alldeles vanligt vardagsliv men familj och dagishämtningar och lämningar och en så välbekant slitning mellan karriär och familj. Dessutom hade den en handling där just detta med att vara kvinna och göra karriär har avgörande betydelse för intrigen.

Sprängaren belönades med Polonipriset (ett pris som instiftades för att pusha kvinnor att skriva deckare) och blev också en riktig dörröppnare. Efter Marklund (och Tursten som debuterade samma år) kom en flodvåg av både kvinnliga författare och huvudpersoner.
Efter 16 år verkar det nu som det är dags att ta adjö av Annika Bengtzon. Den 17 juni kommer bok nummer 11 , Järnblod, och avslutar serien. I Piratförlagets information kan man läsa att Annika Bengtzon här letar efter sin syster Birgitta som har försvunnit samtidigt som en uppmärksammad rättegång om ett mord på en uteliggare pågår och Kvällspressen är på väga lägga ner sin papperstidning. ”Järnblod är en mörk och våldsam thriller om relationer och försoning, identitet och hämnd.”
Efter Den röda vargen (2003), som efter Sprängaren är min favorit, har Marklunds böcker om Annika Bengtzon gått lite upp och ned i kvalitet men den senaste (Lyckliga gatan, 203), var riktigt bra så nu hoppas jag på en bra avslutning som matchar den lysande inledningen.

Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon: Sprängaren (1998),  Studio sex (1999), Paradiset (2000), Prime time (2002), Den röda vargen (2003), Nobels testamente (2006), Livstid (2007), En plats i solen, Du gamla, du fria (2011), Lyckliga gatan (2013), Järnblod (2015)

Funderar över deckartips

Att dela med sig av deckarfavoriter och prata deckare är alltid lika roligt. Just nu sitter jag därför och funderar över vad jag ska säga och vilka böcker jag ska tipsa om när jag ska prata påskekrim och deckartips på Arlövs bibliotek 25 mars. Det finns gott om spännande böcker från 2014 att välja mellan och går jag längre tillbaka i tiden finns det förstås hur mycket som helst. Frågan är hur många böcker publiken orkar höra om under en timme… Inte lätt att välja. Men definitivt en kul uppgift!

Läs mer om arrangemanget här.

 

Längtar till Pleasantville

PleasantvilleI april kommer den – uppföljaren till amerikanska Attica Lockes Svarta vatten. Svarta vatten kom på svenska förra året och jag skrev om den här. Uppföljaren som heter Pleasantville utspelas 15 år senare, det vill säga 1996 och en försvunnen ung kvinna och en lokal valkampanj står i centrum för handlingen. Huvudperson är, precis som i Svarta Vatten, advokaten Jay Porter och jag längtar redan.

Läs mer här.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Snömannen av Jo Nesbö, A Legacy of Spies av John le Carré.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning.
×