Norsk Glasnyckel igen

Norge är bäst i Norden. Igen. För andra året i rad blev det nämligen en norsk författare som fick Glasnyckeln – Skandinaviska kriminalsällskapets pris för årets bästa nordiska kriminalroman. 2013 prisades Jörn Lier Horsts Jakthundarna (läs om den här) och i år gick priset till debutanten Gard Sveens Den siste pilegrimen. Sveen fick för övrigt också  det norska Rivertonpriset och blev därmed första debutanten sedan 1997 (då Nesbö fick det) att prisas. Allt detta låter definitivt lovande så nu är det bara att hålla tummarna för en svensk översättning snart.

Nominerad till årets Glasnyckel för Sveriges räkning var för övrigt Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem.

Besviken i Barcelona

Under en vecka i Barcelona har jag haft sällskap av först Claire McGowans The Dead Ground och sen Mo Hayders Wolf.
Kanske var det värmen, kanske var det för att denna häftiga, varierade, vackra och underhållande stad tog allt mitt engagemang – bägge läsningarna blev i alla fall lite av besvikelser. Bägge börjar visserligen lovande men sen tar de ut både intrigsvängar och våldsamheter onödigt mycket. Mer än vad som behövs.
I McGowans bok kidnappas spädbarn och profileraren Paula Maguire måste fatta beslut om sin egen oplanerade graviditet samtidigt som hon försöker förstå förövarens motiv – och hantera rabiata abortmotståndare. I Hayders bok knyts ett brutalt mord på ett tonårspar för 14 år sedan ihop med en familj som tas som gisslan och hennes kommissarie Cafferty blir inblandad när han återigen försöker ta reda på sanningen om sin brors försvinnande.
Lovande som sagt. Men sedan får Maguires velande för mycket utrymme på bekostnad av fördjupning av den fascinerande men minst sagt invecklade intrigen och så väl Caffertys letande som familjens invecklade gisslansituation håller på så länge att det trots snygga hopp emellan blir både småsegt och väl krångligt. Och väl mycket frossande i blodiga våldsamheter.
Min besvikelse måste dock sättas i relation till de höga förväntningarna jag hade på bägge böckerna som jämfört med mycket, mycket annat ändå håller hög kvalitet.
Nu närmast lite deckarpaus igen för lite mer Joyce Carol Oates och så den avslutande delen i Engelsfors-trilogin.

20140623-235859-86339674.jpg

Nedräkningen har börjat

östlundNu är det bara timmar som återstår innan det är semesterdags. Och som en extra liten present kom det ett recensionsexemplar av Håkan Östlundhs avslutande Broman-deckare. Män ur mörkret heter den och enligt baksidestexten drabbas Gotland av en snudd på övernaturligt smart seriemördare och utredningen riskerar att försätta Fredrik Broman, tillförordnad chef för våldsenheten, i livsfara. Låter lovande så kanske blir det här första lässällskapet när jag är färdig med Joyce Carol Oates fantastiska De fördömda.

Oates kom emellan

Plötsligt blev det lite stopp i deckarläsningen för att jag föll för att köpa Joyce Carol Oates tegelsten De fördömda i pocket och dumt nog satte i gång att läsa direkt. Nu går det inte att sluta. Härligt invecklat och dödligt spännande är det. Snart börjar tack och lov semestern och då ska jag läsa hejdlöst. Optimist som jag är har jag till exempel beställt Claire McGowans nya The Dead Ground och Mo Hayders Wolf.
Vad ska alla andra läsa under semestern?

Läser så jag inte hinner skriva

Den senaste tiden har det inte blivit mycket inlägg här i Deckarbloggen. Anledningen är enkel. Jag har läst så mycket att jag faktiskt inte hunnit skriva. Arne Dahls Sista paret ut, Marisha Pessls Nattfilm, Ingrid Hedströms Bortfall, Val McDermids Brända broar, Jens Lapidus Vip-rummet och Kallentoft & Luttemans Zack – alla ligger nu i färdiglästhögen. På lördag kommer recension av Dahl och Hedström på kultursidan och så småningom även resten.
Och det höga lästempot får nog fortsätta ett tag till. Nu närmast väntar Erik Axl Sunds läskiga Glaskroppar och sen Carin Gerhardsens Tjockare än vatten. Och mycket annat. Lite svettig men också otroligt kul eftersom det mesta hittills har varit väldigt bra. Inte mins amerikanska Marisha Pessls fantastiskt underhållande äventyrsthriller Nattfilm. och snart är det semester och ännu mer härlig lästid.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×