Jo toppar – och skriver Shakespeare

cock2Redan när jag var i New York i höstas kunde jag konstatera att Jo Nesbös nyutkomna Polis (Police) var synnerligen synliga i alla bokhandlar. Framgångarna fortsätter och nu har hans Kackerlackorna (The Cockroaches) gått direkt in på förstaplatsen på New York Times bästsäljarlista för pocketböcker. Imponerande – speciellt med tanke på att Kackerlackorna egentligen är den andra Harry Hole-boken av tio och kom ut på norska för 16 år sedan.

Nesbö är dessutom en av de författare som blivit uttagna av förlaget Hogarth att delta i deras Shakespeare series  och en egen version av ett av Shakespeares dramer. Nesbö har fått Macbeth på sin lott och i en intervju i The Guardian säger han så här om uppgiften:
”Yes, it is a great story. And, no, I will not attempt to do justice to William Shakespeare nor the story. I will simply take what I find of use and write my own story. And, yes, I will have the nerve to call it Macbeth.”
Andra författare som  ska skriva är bland andra Margaret Atwood (Stormen), Jeanette Winterson (En vintersaga) och Anne Tyler (Så tuktas en argbigga).

Reatips ur mängden

På tisdag är det dags för årets bokrea och är det deckare, svenska eller utländska, man vill köpa så finns det en hel del att välja på i det minst sagt digra utbudet. För den som vill ha lite hjälp på vägen har jag plockat ut några favoriter som definitivt är värda att lägga reapengar på. Jag har hoppat glatt mellan reasajter och reakataloger och garanterar inte att det pris jag skriver är det lägsta eller att boken inte finns hos någon annan försäljare än den jag nämner.

dömdDömd på förhand av Tove Klackenberg (19 kronor hos Bokus) – Klackenberg har aldrig fått det där riktigt stora genombrottet men skriver bra och läsvärda juridiska deckare. I Dömd på förhand hamnar en jurist med domardrömmar i en svensk småstad med Twin Peaks-vibbar. Riktigt läskigt.

Eldnatt av Yrsa Sigurdardottir (65 kr hos Adlibris) – Sigurdardottis är min isländska favorit just nu och Eldnatt hennes hittills bästa men sin fullständigt perfekta kombination av skräck och deckare och med en stark förankring i nuets Island.

tystnadI tystnaden begravd av Tove Alsterdal (69 kronor hos Akademibokhandeln) – I Alsterdals fantastiska deckare störs vackert vintervitt av ett brutalt mord och vi dras in i en omskakande berättelse som tar oss från Tornedalen till St Petersburg och  bakåt i tiden till historia som vi knappt vet om. En av 2012:s bästa deckare.

Kenzie & Gennaro – de första fallen av Dennis Lehane (79 kronor hos Adlibris) – Den här samlingen av de tre första böckerna i Lehanes serie om privatdeckarna Patrick Kenzie och Angela Gennaro i Boston har jag redan skrivit om här i spalten men den är värd att ta upp igen. Brutal, underhållande och suveränt skriven är den här serien måste-läsning och måste-reaköp.

Livrädd av S J Bolton (69 kronor hos Bokus) – En våg av självmord drabbar Cambridges universitet och Boltons huvudperson, den unga polisen Lacey Flint, nästlar sig in i studentvärlden för att ta reda på vad det är som händer. Outhärdligt spännande och otäckt av en av mina nyupptäckta brittiska favoriter.

På stort alvar av Johan Theorin (59 kronor hos Bokus) – Stillsamt fin novellsamling av Johan Theorin som  bjuder på både skräck och skrönor.

lethoVar är alla flickorna nu? av Leena Lehtolainen (55 kronor hos Adlibris) – Finska Lehtolainens svenska comeback är ruggig läsning om fördomar och rasism i ett litet finskt samhälle.

1974 av David Peace (69 kronor hos Akademibokhandeln) – Första delen i brittiska David Peace hårdkokta, svarta och oförsonliga Yorkshirekvartett som utspelas  i skuggan av verklighetens Yorkshire Ripper. Peace har sitt alldeles eget sätt att berätta på och det här är nog bland det mest annorlunda man kan hitta bland brittiska deckare just nu.

 

Tegelsten att älska

tegellehaneI vanliga fall brukar jag sucka djupt över tegelstensdeckare men i dag bara log jag lyckligt över denna senapsfärgade tjockis. Albert Bonniers förlag har inför bokrean samlat Dennis Lehanes tre första Kenzie & Gennaro-deckare i en volym som totalt blir över 1300 sidor. Kanske lite svårhanterlig bok men vilken fantastiskt bra läsning som finns samlad här. Många gånger bättre present än en ros på Alla hjärtans dag. Jag ska definitivt läsa om och njuta!

Bästa Robinson på länge

Robinsonrevolu

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ägnade nästan hela söndagen åt soffan och en ny Peter Robinson – Children of the revolution. Är inte riktigt färdig än men kan nog ändå våga säga att det här är en av de bästa Robinson på mycket länge.
En äldre man hittas död vid ett gammal järnvägsspår och när Banks och de övriga ska ta reda på om det handlar om mord och självmord avslöjas bit för bit en komplicerad historia med rötter både i politisk radikalism på universitetet i Essex på 70-talet och i mer näraliggande händelser.
Robinson tar tid på sig att berätta sin historia och berättar den också därför oerhört väl. Möjligen stör en väl fördomsfull syn på akademiker, feminister och radikala aktivister min läsning liksom stundtals Banks kvinnosyn men totalt sett är det här ändå nästan i klass med en annan Robinson favorit – Piece of my heart.

Sherlock – en mansvärld

Louise Brealey Benedict CumberbatchPremiären av Sherlock säsong tre väckte en hel del tankar – framförallt kring Sherlock som en mansvärld. Det blev en krönika som ni kan ta del av här:

Sherlock Holmes i Benedict Cumberbatch charmiga gestaltning är äntligen tillbaka. I lördags var det svensk tv-premiär för säsong tre av brittiska Sherlock och även om avsnittet inte levde upp till förväntningarna efter säsong två så lovar det gott. Sherlocksuccén hänger säkert samman med skaparnas skickliga och underhållande sätt att göra en modern tv-serie som finurligt och med stor och initierad kärlek knyter an till Sir Arthur Conan Doyles original. Så väl Sherlock-nördar som nybörjare känner sig hemma.
På så sätt blir denna supermoderna serie också en historielektion som tar oss tillbaka till
deckargenrens början. Och kanske förklarar det också en sak som stör mitt annars så förtjusta tittande – att Sherlock är en mansvärld där kvinnorna antingen är duktiga hjälpredor som laboratorieassistenen Molly och hyresvärden Mrs. Hudson eller möjligen Femme fatales som balanserar på ondskans kant som Irene Adler. Så såg det ju ut i genren – länge, länge.

I dag förväntar vi oss kvinnor bland så väl mordutredare som privatdeckare även i fiktiva brottsutredningar, men den förväntan har faktiskt mindre än tjugo år på nacken. Åtminstone i Sverige.  1998 debuterade Liza Marklund med sin första Annika Bengtzon-deckare (Sprängaren) och Helen Tursten med sin första Irene Huss-deckare (Den krossade Tanghästen). Det blev starten för en stor svensk deckarboom av kvinnor både som författare och huvudpersoner.
Utanför Sverige kom förändringarna aningen tidigare. I grannlandet Norge presenterade till exempel Anne Holt Hanne Wilhelmsen i början av 1990-talet. I USA kom utvecklingen i gång ordentligt under 1980-talet med Sara Paretskys och Sue Graftons stentuffa privatdetektiver V. I. Warshawski och Kinsey Millhone. Och i Storbritannien var P D James tidigt ute med privatdeckaren Cordelia Grey redan i 1970-talets början. Sedan dröjde det till en bit in på 1980-talet innan Val McDermids mysterielösande journalist Lindsay Gordon dök upp. Naturligtvis har film och tv hängt med i utvecklingen och varje film eller tv-serie i genren har i dag åtminstone någon kvinnlig polis – ibland väl plikttroget instoppad.

Självklart finns det ändå mycket kvar att göra innan deckargenren kan kallas jämställd men det är en positiv utveckling. Det påmindes jag om när jag nyligen såg den fenomenalt bra BBC-producerade tv-serien The fall. Huvudperson är kriminalkommissarien Stella Gibson (perfekt spelad av Gillian Anderson). Som ensam kvinna högt upp i makthierarkin i polisvärlden vägrar hon anpassa sig och gör allt på sina egna villkor (från mordutredningar till val av sexpartners). The fall har ett starkt medvetet feministiskt perspektiv i så väl mordutredningen som i seriens utformning som den än så länge är ganska ensam om. Dessutom bjuder den på ett mycket oväntat och annorlunda spänningsskapande.
Bortsett från uppmaningen att alla borde se The fall utvecklades den här krönikan till påminnelse om deckaregenrens historia som inte är så dum att ha med sig när vi förförs av Cumberbatch Sherlock även nästa lördag. Själv håller jag dessutom tummarna för att Watsons fästmö Mary ska bryta ny mark och delta i Holmes och Watsons bovjakt på lika villkor. I originalen gjorde hon inte det men kanske är tiden mogen nu.

Foto: TT

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Snömannen av Jo Nesbö, A Legacy of Spies av John le Carré.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning.
×