Nordirländsk lyckträff

ThelostVarje år på Bokmässan köper jag på tre (för priset av två) engelska pocketdeckare/thrillers från Uppsala English Bookshops lilla monter. Helst vill jag hitta åtminstone en av en för mig ny och okänd författare.

I år blev det verkligen en lyckträff. Nordirländska Claire McGowan har jag inte hört talas om innan men sedan första sidan av hennes The Lost har jag sträckläst. Miljön är en liten nordirländska stad, Ballyterrin, precis på gränsen till Irland. Det är en stad som i många år präglats av motsättningar mellan katoliker och protestanter, av IRA och av hårdföra poliser. Trots att läget nu är under kontroll finns motsättningarna kvar under ytan.
McGowans huvudperson Paula Maguire är rättsmedicinsk psykolog och specialiserad på försvinnanden. Att hennes egen mamma försvann spårlöst kan ha betydelse här… Paula är född och uppvuxen i Ballyterrin men har inte varit tillbaka på många, många år. Nu återvänder hon för att bli en del av ett specialgrupp som ska jobba med just försvunna personer. Två unga flickor har nyligen försvunnit i Ballyterrin och det finns eventuella samband med försvinnanden på mitten av 1980-talet och eventuellt med en sektliknande kristen grupp som nyligen startat ungdomsverksamhet i staden.

Intrigen i The Lost är kanske inte väldigt originell men McGowan är oerhört skicklig på att mejsla fram stämningar och motsättningar i den lilla staden, på att dra in oss i Paulas liv, på att skapa spänning och helt enkelt på att skriva en riktigt bra kriminalroman.

The Lost är Claire McGowans andra bok. Hon debuterade med The Fall (2012) som fått väldigt goda recensioner. Nästa år kommer The Dead Ground som är en uppföljare till The Lost och jag kommer definitivt att läsa allt av McGowan framöver. Läs mer på hennes egen hemsida.

Nordirländsk lyckträff

ThelostVarje år på Bokmässan köper jag på tre (för priset av två) engelska pocketdeckare/thrillers från Uppsala English Bookshops lilla monter. Helst vill jag hitta åtminstone en av en för mig ny och okänd författare.

I år blev det verkligen en lyckträff. Nordirländska Claire McGowan har jag inte hört talas om innan men sedan första sidan av hennes The Lost har jag sträckläst. Miljön är en liten nordirländska stad, Ballyterrin, precis på gränsen till Irland. Det är en stad som i många år präglats av motsättningar mellan katoliker och protestanter, av IRA och av hårdföra poliser. Trots att läget nu är under kontroll finns motsättningarna kvar under ytan.
McGowans huvudperson Paula Maguire är rättsmedicinsk psykolog och specialiserad på försvinnanden. Att hennes egen mamma försvann spårlöst kan ha betydelse här… Paula är född och uppvuxen i Ballyterrin men har inte varit tillbaka på många, många år. Nu återvänder hon för att bli en del av ett specialgrupp som ska jobba med just försvunna personer. Två unga flickor har nyligen försvunnit i Ballyterrin och det finns eventuella samband med försvinnanden på mitten av 1980-talet och eventuellt med en sektliknande kristen grupp som nyligen startat ungdomsverksamhet i staden.

Intrigen i The Lost är kanske inte väldigt originell men McGowan är oerhört skicklig på att mejsla fram stämningar och motsättningar i den lilla staden, på att dra in oss i Paulas liv, på att skapa spänning och helt enkelt på att skriva en riktigt bra kriminalroman.

The Lost är Claire McGowans andra bok. Hon debuterade med The Fall (2012) som fått väldigt goda recensioner. Nästa år kommer The Dead Ground som är en uppföljare till The Lost och jag kommer definitivt att läsa allt av McGowan framöver. Läs mer på hennes egen hemsida.

Glad överraskning

marklundJag hade helt glömt att det är dags för en ny Liza Marklund i höst. Lyckliga gatan dök därför upp som en riktigt glad överraskning i fredags. Trots skiftande kvalitet i Marklunds vid det här laget tio böcker långa serien inleder jag alltid läsningen med goda förhoppningar och glädjen över att träffa en gammal, god vän igen. Vi får se om känslan står sig när jag kommit en bit längre i den här historien om en misshandlad politiker och hans spårlöst försvunna fru.

Bäckström is back

Kriminalkommissarie Evert Bäckström är tillbaka. Än så länge är jag bara 40 sidor in i G W Perssons nya kriminalroman Den sanna historien om Pinocchios näsa men att Evert Bäckström är sig helt lik har jag kunnat konstatera. Smygsupande, sexistisk, arbetsskygg och i sina egna ögon en en vacker, genomklok och lagom tjock man i bästa Karlsson på taket stuk. Och i skuggan av detta antyder dessutom vanvårdade kaniner, pensionärer och misshandel med en konstkatalog som tillhygge en riktigt udda och spännande historia. Lovande alltså.

Gone girl igen

 

20130908-105151.jpg

Det är bara drygt ett halvår sedan jag läste Gillian Flynns prisade Gone Girl och instämde i prisningarna. Bortsett från slutet. Med tanke på den fantastiskt överraskande, omtumlande historia som så skickligt byggs upp, modelleras fram av Flynn blir slutet lite av ett antiklimax. Men nog om det för nu har är det dags för den svenska översättningen (Modernista) och jag läser på nytt med samma glupska glädje och är än så länge långt från slutet. Denna gång blir det inga överraskningar men desto mer kan jag njuta av hur Flynn konstruerar sin roman. Runt 550 sidor omläsning handlar det om. En liten stressfaktor med tanke på att jag parallellt läser Knausgårds tusensidors koloss Min kamp 6 och Gabriella Håkanssons 800-sidors tegelsten Aldermanns arvinge. Men i dag är det solig och varm höst och dessutom söndag så det får bli solstolen på altanen och Flynn överst i boktornet bredvid.

När omläsningen är klar kan det vara kul att se fram emot filmatiseringen. David Fincher (Seven, Fight Club, Benjamin Button och The girl with the dragon tatoo) regisserar, Ben Affleck spelar Nick Dunne och Rosamond Piké Amy Dunne. Kan bli riktigt bra.

 

Brittiskt Brottet

Som en brittisk Brottet är deckarserien Broadchurch i Tv 4. Här finns omsorg om detaljer och om personer och ett tempo som tillåter utvikningar och villospår och ger tittarna möjlighet att själva spekulera och fundera. Tre avsnitt återstår – nästa kommer på torsdag – och jag kommer att sitta som klistrad. Minst lika bra, men inte riktigt en renodlad deckare, är Jane Campions Top of the lake. Så vacker, så utflippat, så eget att man bara inte kan annat än fast. Bra början på tv-hösten med andra ord.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×