Hur gör Bauer?

De senaste dagarna har jag sträckläst Belinda Bauers senaste – Betraktaren. Det här kan mycket väl vara årets bästa i genren och man kan inte låta bli att förundras över hur Bauer gång på gång sedan debuten med Mörk jord lyckas hitta nya, annorlunda ingångar till sina deckare. Denna gång utgår hon från Patrick som har Aspergers och som ända sedan fadern dog i en bilolycka har varit besatt av att förstå döden. Betraktaren är en oväntad och vacker berättelse och Bauers språk hittar så rätt i gestaltningen av alla inblandade. Läs!

Nästa bok på tur är nu Rolf och Cilla Börjlinds Den tredje rösten och det ska verkligen bli spännade att se hur dessa manusförfattarveteraner följer upp förra årets imponerande bokdebut Springfloden.

Missad höjdare

caseHur mycket man än läser så missar man en massa bra böcker ändå. För min del handlar det om Kate Atkinson. Eller egentligen inte om författaren själv. Jag läste med stor förtjusning hennes fantastiska debut I museets dolda vrår när den kom 1995 och även boken efter, Mänsklig krocket. Men jag har helt och hållet missat hennes fyra deckare om privatdetektiven Jackson Brodie. Efter tips från en omtänksam arbetskamrat  – tack Martina! – förgyllde dock seriens första bok, Case Histories, mina sista semesterveckor.
Av en förunderlig slump visar dessutom Svt just nu deckarserien Brottsplats Edinburgh som bygger på Atkinsons böcker. Så väl bok som tv-serie är charmiga, udda kriminalhistorier där Brodie följer flera utredningstrådar och på ett stundtals ganska slumpartat sätt hittar både oanade sammanhang och lösningar. Det är stillsamt, lågmält, torrt humoristiskt och så ibland överraskande dramatiskt. Perfekt!
Här kan ni läsa mer om Kate Atkinson och Jackson Brodie och del ett och två av Brottsplats Edinburgh ligger fortfarande på Svt play och den tredje och sista delen sänds lördag 24/8 21.00 på svt 1.

Missad höjdare

caseHur mycket man än läser så missar man en massa bra böcker ändå. För min del handlar det om Kate Atkinson. Eller egentligen inte om författaren själv. Jag läste med stor förtjusning hennes fantastiska debut I museets dolda vrår när den kom 1995 och även boken efter, Mänsklig krocket. Men jag har helt och hållet missat hennes fyra deckare om privatdetektiven Jackson Brodie. Efter tips från en omtänksam arbetskamrat  – tack Martina! – förgyllde dock seriens första bok, Case Histories, mina sista semesterveckor.
Av en förunderlig slump visar dessutom Svt just nu deckarserien Brottsplats Edinburgh som bygger på Atkinsons böcker. Så väl bok som tv-serie är charmiga, udda kriminalhistorier där Brodie följer flera utredningstrådar och på ett stundtals ganska slumpartat sätt hittar både oanade sammanhang och lösningar. Det är stillsamt, lågmält, torrt humoristiskt och så ibland överraskande dramatiskt. Perfekt!
Här kan ni läsa mer om Kate Atkinson och Jackson Brodie och del ett och två av Brottsplats Edinburgh ligger fortfarande på Svt play och den tredje och sista delen sänds lördag 24/8 21.00 på svt 1.

Höstkänning

Ute regnar och åskar det och inne börjar min bokhögarna så sakteliga växa. Höstkänning så här i början av augusti alltså.
Efter att jag avslutade fantastiska The Cuckoo’s Calling (läs mer i min deckarspalt nästa lördag) började nämligen recensionsböckerna ramla in. Just nu är det Christoffer Carlssons efterlängtade Den osynlige mannen från Salem jag läser. Den är en klassisk polisroman full av underfundiga referenser till genren men samtidigt med samma fina noirkänsla som gjorde så väl debuten Fallet Vincent Franke och som Den enögda kaninen så läsvärda. Efter Carlsson blir det lite kusligare när det är dags för Amanda Hellbergs nya bok i serien om Maja Grå. Snögloben heter den och har ett vansinnigt vackert omslag. Både Carlssons och Hellbergs bok har recensionsdaar i slutet av augusti. Liksom Mankells Handen. Då är deckarhösten i full gång.

Rowling och fotogenlampan

fotogenJust nu läser jag Robert Galbraiths, alias J. K. Rowling, The Cuckoos Calling i fotogenlampans sken på kvällarna i mitt lilla sommartorp. Perfekt belysning för denna bok som andas gammaldags, skarpsinnig, eftertänksam och på sätt och vis tidlös deckare så här långt. Och visst känner man igen Rowlings stil – i alla fall nu när jag vet att det är hon…
Här finns en härlig detaljrikedomen i miljöer och personbeskrivningar, en förtrollande berättarton och en historia man definitivt vill följa fram till det förhoppningsvis avslöjande slutet. Rekommenderas alltså så här långt. Med fotogenlampa helst.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×