Sommar på ingång

bloggSolen lyser, syrenerna doftar och högen deckare som mycket snart måste läsas växer. Med andra ord – sommar och semester närmar sig. Juni är numera en populär deckarutgivningsmånad. Jag har precis läst ut Jo Nesbös Polis och  är halvägs inne i Kjell Erikssons Spetsad. Sedan ligger Arne Dahls Blindbock, Carin Gerhardsens Hennes iskalla ögon och nya konstellationen Camilla Grebe/Paul Leander Engströms Dirigenten från Sankt Petersburg på vänt.
Som om det inte skulle räcka var jag häromdagen inne i favoritbokhandeln och rekade i engelska pockethyllan inför semestern Fanns en hel del både känt och okänt som lockade, till exempel en fristående kriminalroman av Mark Billingham, Rush of blood, som jag missat helt. Och så har jag fortfarande en hel del kapitel i fantastiska Books to die for kvar. För att inte tala om den där högen med icke-deckare som jag också vill läsa som toppas av Hillary Mantels Wolf hall (halvläst) och Bring out the bodies (oläst).
Gissa om jag längtar efter semester och en solstol på en siciliansk strand!

Eriksson i Brasilien

2009 kom Öppen grav Kjell Erikssons sista kriminalroman om Uppsalapolisen Ann Lindell. En serie som jag verkligen gillar på grund av dess lågmäldhet, det konsekventa arbetarklassperspektivet och inte minst Erikssons språk. Efter en självbiografi, Simma i mörker, förra året är nu Eriksson tillbaka i deckargenren men har förflyttat sig till en helt annan del av världen. Nya Spetsad utspelas i Brasilien (där Eriksson själv bor delar av året). Jag har precis påbörjat läsningen och det här är definitivt något helt annat än Lindell-serien. Roligt med deckarförfattare som vågar prova nya vägar.

Browns skumma Florens

brown2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första recensionsdag för Dan Browns hajpade nya roman  Inferno var 14 maj. Samma dag som boken släpptes i hela världen och även landade på redaktionen. Denna snabböversatta bok är det alltså läge att börja läsa snabbt, eller snarare direkt. Så redan i går kväll (efter en underbar föreställning med Cirkus Cirkörs Knitting Peace) blev den kvällslektyr. Och i morse tåglektyr. 60 sidor är avklarade och spännande är det definitivt men den där snabböversättningen – ”den skumma silhuetten av Florens hade börjat framträda i gryningen”. Är Florens en sådan skum stad? Eller är jag petig? Läser i alla fall ivrigt vidare och en recension kommer på kultursidan. Snart.

French om Tartt

Tana French om Donna Tartts Den hemliga historien. Det var kapitlet kastade jag mig över när Books to die for dunsade ner i brevlådan vid lunchtid i dag. French skriver bland annat: ”For me, this book redefined the territory that mysteries can claim. When I started writing, more than ten years after I first read it, I was writing within a landscape that The Secret History had redrawn for me.” Alla som bland annat läst Tana French suveräna och klart Tartt-inspirerade Okänt offer förstår precis vad hon menar. Underbart att läsa.
Nu ska jag kasta mig över Sara Paretsky om Dickens Bleak House, Liza Marklund om Kitty-boken The Ghost of Blackwood Hall, Val McDermid om Reginald Hills Dalen som dränktes och Anne Cleeves om Mankells Mannen som log – bland annat.

Och så passar jag på att påminna om att i november – tjugoett år efter Den hemliga historien och elva år efter Den lille vännen är det äntligen dags för en ny roman av Donna Tartt. Steglitsen blir den svenska titeln och det här är definitivt något att se fram emot.

Böcker att dö för

BooksAndras favoritböcker är alltid spännande att ta del av. Extra spännande blir det om ens egna favoritförfattare som väljer sina favoriter. Efter ett tips från en pålitlig kollega i Deckarakademin har jag, med stora förväntningar, därför beställt Books To Die For. Här har har redaktörerna John Connolly och Declan Burke låtit 120 av vår tids bästa deckarförfattare skriva om de böcker i genren som de beundrar mest, som inspirerat dem själva mest. Snart vet jag alltså vilken som är deckaren med stort D för Ian Rankin, Karin Slaughter, Jens Lapidus, Liza Marklund, Val McDermid, Dennis Lehane, Andrew Taylor, Jo Nesbö och många, många fler. Återkommer med rapport.

Läs mer om Books To Die For här.

En trippel Lang till

skuggaDet blir fler snyggutgåvor av gamla Maria Lang-deckare. I juli är det dags för ytterligare en trippel – En skugga blott, Tragedi på en lantkyrkogård samt Rosor, kyssar och döden. Här ser jag definitivt mest fram emot att läsa om En skugga blott från 1952 där riktigt mörka skuggor över makarna Bures äktenskap. Puck kommer nämligen hem för tidigt från en semesterresa och hittar en ung, vacker kvinna mördad i badkaret i hennes och Einars lägenhet. Einar hittar hon däremot inte alls. Spåren leder så småningom mot Humanistiska biblioteket och akademikerintriger.

Läsa i solen

sol

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen lyser. Jag är ledig. Dags att plocka fram trädgårdsmöblerna och njuta av en lässtund i solen. Överst i högen ligger andra delen i brittiska David Peace Yorkshirekvartett (Red Riding Quartett). 1977 heter denna del som utspelas i samma korrumperade Yorkshiretrakt i skuggan av verklighetens Yorkshire Ripper som första delen – 1974. Sol under läsningens gång kan definitivt behövas för det här är hårdkokt, svart och oförsonligt.

Sedan finns det förstås annan läsning än deckare. I min hög ligger också den afghanske författaren Atiq Rahimis Satans Dostojevskij. Och eftersom en av mina läsnördar till kollegor pratat lyriskt om amerikanska Hillary Mantel i månader nu finns även hennes Bring up the bodies där. Ut i solen alltså!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×