Snö en regnig nyårsafton

Regnet öser ner på denna nyårsafton och det är säkert fler än jag som längtar efter snö och riktig kyla. Gott om bägge delarna finns det i alla fall i en kriminalroman från 2012 som inte riktigt fick den uppmärksamhet den förtjänade. Jag vill därför så här denna regniga sista dag 2012 passa på att påminna om Melanie McGraths Där ingen har gått (White Heat) som kom på svenska (Wahlström & Widstrand) i våras. McGraths huvudperson är  vildmarksguiden och isbjörnsjägaren Edie Kiglatuk som bor i det lilla samhället Autisaq i Arktis – en minst sagt exotisk miljö av istäckta vidder, snö och fyrtiogradig kyla.
McGrath är en engelsk journalist och fackboksförfattare som själv har har bott i Arktis och skrivit om livet där i flera fackböcker. Där ingen har gått är hennes skönlitterära debut och i den skildrar hon realistiskt inuiternas livsvillkor. Huvudpersonen Edie Kiglatuk är förutom envis amatördetektiv också en engagerande förespråkare för ursprungsbefolkningens traditioner och liv. Den som missat Där ingen har gått har bra läsning framför sig och den som vill ha mer kan jag glädja med att bok nummer två om Edie Kiglatuk, The Boy in the Snow, redan har kommit på engelska. En förhoppning inför 2013 är att Wahlström & Widstrand fortsätter ge ut McGraths böcker på svenska.

Läs mer om McGrath på hennes egen hemsida.

Och läs gärna min recension av Där ingen har gått här

Snö en regnig nyårsafton

Regnet öser ner på denna nyårsafton och det är säkert fler än jag som längtar efter snö och riktig kyla. Gott om bägge delarna finns det i alla fall i en kriminalroman från 2012 som inte riktigt fick den uppmärksamhet den förtjänade. Jag vill därför så här denna regniga sista dag 2012 passa på att påminna om Melanie McGraths Där ingen har gått (White Heat) som kom på svenska (Wahlström & Widstrand) i våras. McGraths huvudperson är  vildmarksguiden och isbjörnsjägaren Edie Kiglatuk som bor i det lilla samhället Autisaq i Arktis – en minst sagt exotisk miljö av istäckta vidder, snö och fyrtiogradig kyla.
McGrath är en engelsk journalist och fackboksförfattare som själv har har bott i Arktis och skrivit om livet där i flera fackböcker. Där ingen har gått är hennes skönlitterära debut och i den skildrar hon realistiskt inuiternas livsvillkor. Huvudpersonen Edie Kiglatuk är förutom envis amatördetektiv också en engagerande förespråkare för ursprungsbefolkningens traditioner och liv. Den som missat Där ingen har gått har bra läsning framför sig och den som vill ha mer kan jag glädja med att bok nummer två om Edie Kiglatuk, The Boy in the Snow, redan har kommit på engelska. En förhoppning inför 2013 är att Wahlström & Widstrand fortsätter ge ut McGraths böcker på svenska.

Läs mer om McGrath på hennes egen hemsida.

Och läs gärna min recension av Där ingen har gått här

Gubbig Banks?

Naturligtvis kunde jag inte motstå senaste Peter Robinson i pocket när jag tog en sväng på mellandagsrean. Trots att den naturligtvis inte var på rea. Watching the dark är titeln och Banks utreder ett mord på en polis som har kopplingar till illegal arbetskraft och en mord på en engelska i Estland. Definitivt väl uppbygg intrig men favoriten Alan Banks känns sorgligt nog gnällig, ogin – och faktiskt gubbig. Han dricker mest vin, lyssnar på musik och känner sig hotad av en ung, kvinnlig internutredare. Ända tills hon säger att hon tycker att han är en fantastisk mordutredare och att hon bara vill lära av honom. Då smälter han…
Inte alls sidor jag vill se men ibland måste man kanske släppa taget om gamla favoriter också. Nåja boken är inte slut än…

Gubbig Banks?

Naturligtvis kunde jag inte motstå senaste Peter Robinson i pocket när jag tog en sväng på mellandagsrean. Trots att den naturligtvis inte var på rea. Watching the dark är titeln och Banks utreder ett mord på en polis som har kopplingar till illegal arbetskraft och en mord på en engelska i Estland. Definitivt väl uppbygg intrig men favoriten Alan Banks känns sorgligt nog gnällig, ogin – och faktiskt gubbig. Han dricker mest vin, lyssnar på musik och känner sig hotad av en ung, kvinnlig internutredare. Ända tills hon säger att hon tycker att han är en fantastisk mordutredare och att hon bara vill lära av honom. Då smälter han…
Inte alls sidor jag vill se men ibland måste man kanske släppa taget om gamla favoriter också. Nåja boken är inte slut än…

Gubbig Banks?

Naturligtvis kunde jag inte motstå senaste Peter Robinson i pocket när jag tog en sväng på mellandagsrean. Trots att den naturligtvis inte var på rea. Watching the dark är titeln och Banks utreder ett mord på en polis som har kopplingar till illegal arbetskraft och en mord på en engelska i Estland. Definitivt väl uppbygg intrig men favoriten Alan Banks känns sorgligt nog gnällig, ogin – och faktiskt gubbig. Han dricker mest vin, lyssnar på musik och känner sig hotad av en ung, kvinnlig internutredare. Ända tills hon säger att hon tycker att han är en fantastisk mordutredare och att hon bara vill lära av honom. Då smälter han…
Inte alls sidor jag vill se men ibland måste man kanske släppa taget om gamla favoriter också. Nåja boken är inte slut än…

Lang avslutade tävlingen

En äkta svensk deckardrottning, Maria Lang, och hennes Tragedi på en lantkyrkogård fick avsluta min 24-dagar långa citattävling. Några av er har varit mycket flitiga med att svara och att svara rätt och kommer att belönas med en pocketdeckare när helgerna är över.

Passa nu på att njuta av julfriden och läs gärna en och annan deckare. Kanske någon av de tre som jag utsett till årets bästa kanske? Sedan finns det ju även annan skönlitteratur än deckare. Varför inte läsa någon av de böcker som våra litteraturskribenter utsett till årets bästa?
Själv ska jag läsa Anne Holst sprillans nya Död i skugga (Piratförlaget) som kommer ut i januari och så en ny dansk deckare – Henrik Bruns Lockfågel (Massolit förlag). Samt något helt annat – Nicole Krauss roman Det stora huset.
God jul!

24/12 ”På julafton?”

En av de absolut bästa deckarna som skrivits, Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, var det bakom gårdagens citat. I dag är det grand final för citattävlingen och vi avslutar naturligtvis med någon slags julstämning.

24/12:
”Julaftonsidyllen var fullständig…
Då ringde det på ytterdörren.
Det var en lång, på något sätt uppfordrande signal, och vi stirrade under några sekunder häpet på varandra.
Tord kastade en hastig blick på klockan och mumlade därefter nästan misstroget:
– Halv nio… på julafton…?
I dörröppningen till matsalen visade sig Hjördis Holm, och nu var hon inte längre effektiv utan snarare illa till mods och osäker.
Men Lotta hade redan avgjort den frågan. Hon skyndade ut i hallen och snart hörde vi henne prata med någon därute. Hon återvände full av iver och ropade.
_ Det är ju Barbara! Hon… hon säger att hon måste få tala ett par ord med far.
Jag tror att jag alltid ska minnas Barbara Sandell sådan hon var när första gången såg henne stiga in i vår julstökiga prästgårdssalong.”

24/12 ”På julafton?”

En av de absolut bästa deckarna som skrivits, Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, var det bakom gårdagens citat. I dag är det grand final för citattävlingen och vi avslutar naturligtvis med någon slags julstämning.

24/12:
”Julaftonsidyllen var fullständig…
Då ringde det på ytterdörren.
Det var en lång, på något sätt uppfordrande signal, och vi stirrade under några sekunder häpet på varandra.
Tord kastade en hastig blick på klockan och mumlade därefter nästan misstroget:
– Halv nio… på julafton…?
I dörröppningen till matsalen visade sig Hjördis Holm, och nu var hon inte längre effektiv utan snarare illa till mods och osäker.
Men Lotta hade redan avgjort den frågan. Hon skyndade ut i hallen och snart hörde vi henne prata med någon därute. Hon återvände full av iver och ropade.
_ Det är ju Barbara! Hon… hon säger att hon måste få tala ett par ord med far.
Jag tror att jag alltid ska minnas Barbara Sandell sådan hon var när första gången såg henne stiga in i vår julstökiga prästgårdssalong.”

23/12 ”Det var dun överallt”

I går (23/12) var det ett mindre mysigt citat från Jo Nesbös Huvudjägarna. I dag så här dagen före julafton kommer citat från min favoritdeckare.

23/12:
”Solskenet flödade över ett långt hår. Det hade varit svart och lockigt. Nu var det klibbigt av blod och det satt dun i det. Det var dun överallt, fasttorkat i blodfläckarna. Sovsäckarna var sönderhuggna och dunet strömmade ur dem när de rörde vid tältduken. Fina fågeldun seglade i väg med fjällvinden.”

 

22/12 ”Sjunka ner i skit”

Gårdagens (21/1) citat var mycket riktigt från Liza Marklunds Nobels testamente:

22/12:
”Det var en overklig känsla att sjunka ner i skit, att känna det lätta trycket av människoskit när jag pressade mig neråt med raka vrister. Dasslocket blev liggande kvar när mitt huvud passerade hålets kant.”

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×