Testa deckarkunskapen från 1 – 24

I morgon är det första december och dags för första avsnittet av tv:s julkalender. I år är det en uppföljare till populära Mysteriet på Greveholm från 1996 som heter Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst och den kommer säkert att bjuda på mysrysliga mysterier. och så spöken förstås.

Den som vill ha mer mysterier att klura på i decmbermörkret kan följa deckarbloggens julkalender. Varje dag fram till julafton tänker jag bjuda på ett mer eller mindre lättigenkännliga citat plockat ur någon av alla de deckare som trängs i min bokhylla. Gammalt, nytt, våldsamt, vackert, blodigt, iskallt och mycket mer kommer det att bli.
Ni får dagen på er att fundera över vilken bok citat kommer från och dagen efter presenterar jag svaret – och ett nytt citat. Gissa gärna i kommentarsfältet samma dag som citate publiceras om ni har lust. Trogna och skickliga gissare belönas med en  pocketdeckare när kalendern gått i mål.

Värdiga pristagare

Åsa Larssons Till offer åt Molok är årets bästa svenska kriminalroman, Peter Robinsons En förgiftad man är årets bästa översatta kriminalroman och Lars Petterssons Kautokeino, en blodig kniv är årets bästa debut. Självklart är jag nöjd med Svenska Deckarakademins deckarpristagare i år – speciellt med tanke på att jag själv varit med och valt ut dem. Dock inte på plats i Eskilstuna där höstmötet traditionsenligt hölls eftersom födelsedagar och annat kom emellan.

För mig är Åsa Larsson definitivt en av Sveriges absolut bästa deckarförfattare och en ny bok av henne är alltid en riktig högtidsstund. Hon ägnar tid och omsorg åt både språk och miljöskildringar och ger dem en speciell och personlig touch genom närheten i skildringar av djur och natur och genom att våga sig på även övernaturliga inslag.
Hittills har jag tyckt mycket om varje bok och årets Till offer åt Molok är inget undantag. Snarare når den snäppet ännu längre eftersom Åsa Larsson denna gång även skildrar Kiruna under 1900-talets början och på så sätt ger en helhet, en historia åt bygden, människorna och miljön som hon skrivit så angeläget och vackert om  i de tidigare fyra böckerna. En mycket värdig pristagare alltså även om de övriga nominerade – speciellt Tove Alsterdals I tystnaden begravd – var mycket tuffa konkurrenter.

Att sedan Lars Petterssons Kautokeino, en blodig kniv blev årets bästa debut är vansinnigt roligt. Den är utan tvekan en av de bästa debuter jag läst på många år och värd all uppmärksamhet den kan få. Den som inte läst den än bör göra det på direkt! Så här skrev jag bland annat i min recension:
”Lite inspiration från både Jägarna och Åsa Larsson och så en alldeles fantastisk förmåga att sätta ord på snön, vitheten, kylan, fukten, frosten, fjällen, ja hela den mäktiga naturen i nordnorska Kautokeino. Lägg sedan till en övertygande kännedom om människornas slitiga värld som är så långt från naturromantik som man bara kan komma. Allt detta tillsammans gör att filmaren Lars Petterssons debutthriller Kautokeino, en blodig kniv är en av årets stora glädjeämnen i genren.”

Även bland de nominerade till bästa utländska kriminalroman var konkurrensen riktigt tuff – om än koncentrerad till enbart två länder. Vinnande brittiska Peter Robinsons En förgiftad man tävlade mot landsmanninnan Belinda Bauers Skuggsida och Ni älskar dem inte och islänningarna Yrsa Sigurdardottis Eldnatt och Arnaldur Indridasons Den kalla elden. På sätt och vis var alla fem värdiga vinnare här (jag är speciellt svag för Eldnatt) men En förgiftad man sticker ut på ett speciellt sätt i Robinsons författarskap – inte minst genom sina övernaturliga inslag – och är en vansinnigt välskriven och ruggig historia. Så här skrev jag bland annat om den i min recension:
”I någon annans händer skulle det här mycket väl ha kunnat bli en riktigt klyschig och förutsägbar spök/deckarhistoria men Peter Robinson ger den så mycket liv och spänning att det bara är att kapitulera – till och med för de övernaturliga inslagen… Han bjuder på knivskarpa porträtt – inte minst av Grace om en kvinna fast mellan sina egna ambitioner och sin tids syn på kvinnorollen – och en underbart realistisk skildring av den instängda engelska landsbygden. Dessutom avslöjar han hemligheter som ligger och skaver långt efter att man smått andlös slagit igen sista sidan. Hur mycket sanning finns det egentligen här?”

Och så blev det glädjande nog också ett specialpris till den deckarförfattande duon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquists mycket tätt romansvit i tre delar med samlingsnamnet Victoria Bergmans svaghet (Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar). Deckarakademins motivering säger det mesta om denna speciella och mycket bra historia: ”En hypnotiskt fängslande psykoanalys i kriminallitteraturens form.”

Den som missat läsning av någon av de prisade böckerna eller någon av de övriga nominerade har många suveräna lässtunder framför sig. Själv är jag lite sugen på omläsning av alla Åsa Larsson Rebecka Martinsson-böcker. Ska försöka hitta tid för det!

(På bilden Åsa Larsson, foto: Orlando G Boström)

Queen James

(Foto: Scanpix/Arkiv)

fullständigt fantastiskt hon är P. D. James. Intervjun med henne i Babel i söndags var säsongens bästa inslag – i alla fall för mig. Och som extra bonus kan man på Babels hemsida få hennes tips om hur man begår det perfekta mordet. ”Keep it simple” är hemligheten. Se hela inslaget här.

Jag kan för övrigt avslöja att den enda gång jag känt mig riktigt knäsvag och vördnadsfull inför en intervju var den gången för ett antal år sedan när P. D James var på besök i Lund och jag fick tjugo minuters intervjutid med henne. Som tur var gick knäsvagheten över och hon var precis lika skarp, sympatisk, rolig och ur-brittisk som jag föreställt mig.

Queen James

(Foto: Scanpix/Arkiv)

fullständigt fantastiskt hon är P. D. James. Intervjun med henne i Babel i söndags var säsongens bästa inslag – i alla fall för mig. Och som extra bonus kan man på Babels hemsida få hennes tips om hur man begår det perfekta mordet. ”Keep it simple” är hemligheten. Se hela inslaget här.

Jag kan för övrigt avslöja att den enda gång jag känt mig riktigt knäsvag och vördnadsfull inför en intervju var den gången för ett antal år sedan när P. D James var på besök i Lund och jag fick tjugo minuters intervjutid med henne. Som tur var gick knäsvagheten över och hon var precis lika skarp, sympatisk, rolig och ur-brittisk som jag föreställt mig.

Tröstad av Dahl på tv

Män som hatar kvinnor i serieform blev inte så kul läsning som jag hoppades (Läs mer i min recension i lördagens deckarspalt). Deckarhelgen räddades i stället av att jag såg om den mycket lyckade filmatiseringen av Jo Nesbös actionthriller Huvudjägarna och av söndagens Arne Dahl på tv.
Dahls böcker är visserligen många, många gånger bättre, lurigare, klurigare och kusligare än filmatiseringarna men de funkar definitivt bättre än många andra svenska tv-deckare. Det är inte förutsägbara intriger (tacka Dahl för det!) och de flesta av skådespelarna är riktigt bra. Dialogen är i och för sig inte alltid så lysande men det köper jag i soffan sent på söndagskvällen.
Dessutom var det min favorit i A-grupps serien nu i söndags – De största vatten. Borde för övrigt läsas om snart.

Har ni missat Dahl på tv. Ta igen det här.

Suggestivt Millenniumomslag

Lovande ser den ut – Stieg Larssons Män som hatar kvinnor i serieform som kom med redaktionsposten i dag. Suggestivt omslag och vid en snabb genombläddring snyggt innehåll. I helgen blir det mer noggrann läsning (speciellt av texten som skrivits av ingen mindre än Denise Mina). Gillar jag den är serieläsningen räddad för lång tid framöver – totalt sex delar kommer det nämligen att bli, två för varje bok i trilogin. 21 november är det recensionsdag

Mer Mo Hayder

Brittiska Mo Hayder är en nyupptäckt favorit. Jag har tidigare i år skrivit om suveräna Hanging Hill. Just nu är jag en bra bit in i Gone från 2010 som är Hayders senaste bok i serien om kriminalaren Jack Caffery. Trots att det finns fyra böcker i serien som jag inte läst fungerar det utmärkt och gör mig dessutom otroligt sugen på att läsa hela serien (Birdman, The Treatement, Ritual och Skin).
I Gone blir en kvinna rånad på sin bil. I bilen finns hennes elvaåriga dotter Martha och snart visar det sig att det inte var bilen utan just dottern som rånaren var ute efter och det här är bara början. Ett riktigt ruggigt fall för Caffrey och hans kollega Flea Marley och jag sträckläser.

Vardagsrumskänsla och två nyheter

Det var med visst motstånd jag gav mig ut i ösregn och mörker för att ta mig till Arlövs bibliotek på måndagskvällen. Men, gissa om det var värt det!
Deckarförfattarparet Anders Roslund och Börge Hellström var på plats och bjöd på ett av de trevligaste författarsamtal jag lyssnat på på mycket länge. Det kändes som om vi i publiken var inbjudna till deras vardagsrum och att de berättade för just oss på ett sätt som de aldrig berättat för någon annan på.  De var öppna, skämtsamma och engagerade och pratade bland annat om hur författarsamarbetet växte fram ur många och långa kafésamtal mellan två män med samma engagemang i frågor kring brott och straff, de berättade om bakgrunden till varje bok och naturligtvis extra mycket om senaste boken, Två soldater, och vilket enormt slit det var att skriva den.
Och så fick vi höra två nyheter:
1. I december kommer Daniel Alfredsons filmatisering av Roslund & Hellströms debut Odjuret att visas i tv.
2. Roslund & Hellström har haft en skrivpaus under detta året men efter nyår sätter arbetet med nästa bok i gång.

Guldkant med Roslund & Hellström

Den som vill sätta lite guldkant på en helt vanlig, höstmörk måndagskväll kan bege sig till Arlövs bibliotek (5/11, 19.00). Dit kommer nämligen två av Sveriges bästa och mest intressanta deckarförfattare – Anders Roslund & Börge Hellström. Vår tids Sjöwall & Wahlöö är en bra beskrivning av dem och deras författande och senaste boken, Två soldater, är en stark och oerhört viktig skildring av gängkriminalitet och unga kriminella. Så här skrev jag om den i min recension 9 maj i år. Den finns för övrigt med bland de nominerade böckerna till Svenska Deckarakademin pris för årets bästa svenska kriminalroman i år.

Läs mer om Roslund & Hellströms besök här. Och missa inte att det är föranmälan som gäller.

Och för den som undrar – deckarväggen som jag gått in i känns inte alls lika kompakt med ett sådant här spännande besök att se fram emot. Jag har hör Roslund & Hellström prata om sitt författande och sina böcker förut och vet att det definitivt är både underhållande och intressant.

Deckarväggen

Ibland händer det att jag går in i deckarväggen. Det är när jag läst bara deckare och mycket deckare, så mycket att det nästan står mig upp i halsen. Det spelar ingen roll att den senaste jag läste, Dead Scared av S. J. Bolton var jättebra – det har ändå blivit en överdos.
Bästa botemedlet är att läsa något helt annat. Just nu blir det Anna-Karin Palms Snöängel (som inte är helt utan gåtor och brott dock) och på vänt ligger Caitlin Morans Konsten att vara kvinna och Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland. Om jag nu hinner alla tre innan deckartröttheten gått över. Den brukar nämligen inte sitta i länge.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Patient Fury av Sarah Ward och Odd Child Out av Gilly MacMillan.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Julledighet.
×