Egotrippad födelsedagspresent

Den där tyska debutdeckaren – Jonas Hartmanns Südstern – som jag skrev om i mitt förraförra inlägg kunde jag naturligtvis inte låta bli att köpa. Trots att det inte finns minsta möjlighet för mig att läsa den – om jag nu inte skulle satsa ett år av mitt liv och slå upp vartannat ord…
En betydligt bättre lösning fanns inom räckhåll. Min man, som har en tysk pappa och är hyfsat bra på tyska, fyllde år i går. Gissa vad han fick av mig? Nu väntar jag bara otåligt på att han ska avsluta sitt nuvarande läsprojekt och ge sig i kast med sin present. Sedan får han återberätta och recensera. Fortsättning följer under hösten.

Egotrippad födelsedagspresent

Den där tyska debutdeckaren – Jonas Hartmanns Südstern – som jag skrev om i mitt förraförra inlägg kunde jag naturligtvis inte låta bli att köpa. Trots att det inte finns minsta möjlighet för mig att läsa den – om jag nu inte skulle satsa ett år av mitt liv och slå upp vartannat ord…
En betydligt bättre lösning fanns inom räckhåll. Min man, som har en tysk pappa och är hyfsat bra på tyska, fyllde år i går. Gissa vad han fick av mig? Nu väntar jag bara otåligt på att han ska avsluta sitt nuvarande läsprojekt och ge sig i kast med sin present. Sedan får han återberätta och recensera. Fortsättning följer under hösten.

Kvälls- och strandläsning

Semesterresan deckarupplevelser började bra med upptäckten av Hammet Krimibuchhandlung (se inlägget nedan – nu utökat med en fin bild också) i Berlin. Efter det har deckarupplevelserna mest varit mysig kvällsläsning hos tyska släktingar, på små tyska pensionat och strandläsning i solen vid Balatonsjön i Ungern. Och vilken läsning!
Först avverkade jag Karin Slaughters nya Criminal som levde upp till alla förväntningar. Tack vare gediget researcharbete ger Slaughter läsarna en mycket övertygande skildring av 60-talets Atlanta. Ras- och könsdiskriminering både inom poliskåren och i samhället i allmänhet står i fokus och samtidigt får den trogne Slaughter-läsaren mycket, mycket bakgrundshistoria till flera av Slaughters återkommande huvudkaraktärer. Och så är det förstås en rafflande, spännande och överraskande mördarjakt som snyggt knyter ihop då- och nutid. Kan vara Slaughters bästa.
Efter USA och Atlanta blev det Sydafrika och Deon Meyers Den sista safarin. Här får en livvakt i uppdrag att skydda en ung kvinna som är på jakt efter sin bror som försvann för 20 år sedan och som hon nu tror är en av de misstänkta i ett mord i Krugerparken. Starka miljöskildringar, gripande människoöden och mycket djur och natur är det i den här suveräna Meyerboken. Recension kommer.
Semesterns tredje deckare hann jag precis påbörja på färjan hem men även den – amerikanska författaren Linwood Barclays The Accident – börjar lovande med skildringar av hur den ekonomiska krisen påverkar livet i den lilla småstaden Milford i Connecticut och får människor att begå de mest desperata handlingar för att kunna fortsätta leva det liv det är vana vid.

Kan också tillägga att Tana Frenchs Okänt offer och Till skogs har har gjort den ena efter den andra av mina ressällskap fullständigt ointresserad av något annat än läsning.

Kvälls- och strandläsning

Semesterresan deckarupplevelser började bra med upptäckten av Hammet Krimibuchhandlung (se inlägget nedan – nu utökat med en fin bild också) i Berlin. Efter det har deckarupplevelserna mest varit mysig kvällsläsning hos tyska släktingar, på små tyska pensionat och strandläsning i solen vid Balatonsjön i Ungern. Och vilken läsning!
Först avverkade jag Karin Slaughters nya Criminal som levde upp till alla förväntningar. Tack vare gediget researcharbete ger Slaughter läsarna en mycket övertygande skildring av 60-talets Atlanta. Ras- och könsdiskriminering både inom poliskåren och i samhället i allmänhet står i fokus och samtidigt får den trogne Slaughter-läsaren mycket, mycket bakgrundshistoria till flera av Slaughters återkommande huvudkaraktärer. Och så är det förstås en rafflande, spännande och överraskande mördarjakt som snyggt knyter ihop då- och nutid. Kan vara Slaughters bästa.
Efter USA och Atlanta blev det Sydafrika och Deon Meyers Den sista safarin. Här får en livvakt i uppdrag att skydda en ung kvinna som är på jakt efter sin bror som försvann för 20 år sedan och som hon nu tror är en av de misstänkta i ett mord i Krugerparken. Starka miljöskildringar, gripande människoöden och mycket djur och natur är det i den här suveräna Meyerboken. Recension kommer.
Semesterns tredje deckare hann jag precis påbörja på färjan hem men även den – amerikanska författaren Linwood Barclays The Accident – börjar lovande med skildringar av hur den ekonomiska krisen påverkar livet i den lilla småstaden Milford i Connecticut och får människor att begå de mest desperata handlingar för att kunna fortsätta leva det liv det är vana vid.

Kan också tillägga att Tana Frenchs Okänt offer och Till skogs har har gjort den ena efter den andra av mina ressällskap fullständigt ointresserad av något annat än läsning.

Lycklig deckarupptäckt i Berlin

Hammet krimibuchhandlung – i den här otroligt charmiga deckarbokhandeln i Berlin hamnade jag av en ren slump. Den första bok jag såg var naturligtvis svensk, skånsk till och med – Olle Lönnaeus debut. Efter det undersökte jag hylla efter hylla och hittade allt från nya spännande namn till gamla, fina klassiker – mest på tyska förstås men också en del på engelska. Allra mest lockande verkade den tyska debutanten Jonas Hartmans Sudstern. Utspelas i Berlin men lite av samma känsla som i The Wire berättade affärsinnehavaren mycket förtjust. Bara åtta veckor sedan boken kom ut och den har tydligen blivit en stor succé.
Himla trist att jag inte kan tyska tillräckligt bra för att läsa en bok. Därför riktar jag härmed en önskan till något svenskt förlag att ta en titt på Hartman. Snälla!
Och alla deckarintresserade berlinbesökare rekommenderas ett besök i Hammet – Friesenstrasse 27. Eller kolla in www.hammet-krimis.de

Varför Jungstedt och Midsomer?

Mord på Gotland är uppenbarligen lika sommarcharmigt för oss svenskar som mord i Midsomer? När Svensk Bokhandel presenterar sina boktopplistor för juli toppar Mari Jungstedt skönlitteratur-, pocket- och ljudboklistan och har som ny ramlat in på en f järdeplats på E-boklistan. Deckare är populär sommarläsning – framförallt svenska deckare enligt listorna – men varför just allra, allra helst Jungstedt?

Mari Jungsted är med jämna mellanrum en helt ok och ibland en riktigt bra deckarförfattare men årets Den sista akten (som finns på skönlitteratur-, ljuboks- och e-bokslistan) var ett riktigt lågvattenmärke. Och förra årets Det fjärde offret (på pocketlistan) var faktiskt inte mycket bättre. Ska man läsa en deckare i sommar finns det så oerhört många andra betydligt bättre att njuta av. Varför finns till exempel Tove Alsterdals fantastiska spännande och vackra I tystnaden begravd inte med på listorna överhuvudtaget?

Samma förvåning känner jag varje sommar inför besattheten av att titta på den fullständigt osannolika och tämligen mediokra tv-serien Morden i Midsomer. Handlar det om traditioner – att vissa saker ska ses och läsas på sommaren? Är Midsomer och Gotland sommarparadisen som vi längtar allra mest till och gärna vill spetsa till med lite mord? Eller ska det vi läser och tittar på på sommaren helt enkelt inte vara för bra? Inte absorbera oss för mycket? En stilla undran så här i semester- och deckarläsningstid bara…

Mörkrädd på landet

Jag är djupt inne i Tana French nya nu och måste erkänna att den gör mig riktigt mörkrädd. Har tillbringat ett par dagar, och nätter, i stugan på landet och den här historien kryper riktigt inpå och in i alla skuggor som fotogenlampsskenet skapar på kvällen. Vansinnigt bra alltså. Och otäck.

Mörkrädd på landet

Jag är djupt inne i Tana French nya nu och måste erkänna att den gör mig riktigt mörkrädd. Har tillbringat ett par dagar, och nätter, i stugan på landet och den här historien kryper riktigt inpå och in i alla skuggor som fotogenlampsskenet skapar på kvällen. Vansinnigt bra alltså. Och otäck.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Snömannen av Jo Nesbö, A Legacy of Spies av John le Carré.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning.
×