Svenska mord på karta

Jag rekommenderar varmt reportaget ”Brottsplats Sverige” som inleder Svensk Bokhandels sommarkatalog (nummer 6). Reportern Nils Svensson skriver engagerande och intresseväckande om den geografiska miljöns betydelse för svenska deckare. Deckarexperter och författare uttalar sig och man får bland annat veta att Stieg Trenter var pionjär vad gäller att göra de geografiska miljön central i deckarhandlingen. På ett helt uppslag breder också en Sverigekarta ut sig där alla fiktiva mord sedan 1991 är inritade. Klar mordövervikt i södra Sverige kan man konstatera.
I sommarkatalogen kan man också botanisera bland alla kommande böcker och även där är det mycket ond bråd död.

Svensk bokhandel kan bland annat köpas via Svb:s hemsida http://www.svb.se/

Att falla eller inte

Min snälla, deckartokiga granne knackade på med en riktig frestelse i dag. Elizabeth Georges nya, Believing the lie, hade hon precis läst ut och lånade nu ut till mig. 566 sidor nöjesläsning ligger alltså här och frestar mig. Att omslagstexten dessutom antyder att det är dags för Deborah och Simon St James att ta plats i historien igen gör det hela än mer frestande.
Samtidigt ligger en nätt liten hög recensionsdeckare på mitt skrivbord (Jussi Adler-Olsson, Anna Jansson, Gianrico Carofiglio med flera). Och så råkade jag ju ta en sväng inom en liten bokhandel på väg hem från jobbet i torsdags och kom ut med Val McDermids senaste – The Retribution – i pocket. Ännu en frestelse där.
Att falla eller inte det är frågan?

Nesligen besegrad

Ett skotthål i knäet eller sju hål i huvudet? Ett lätt val eller? Under gårdagens testrunda av Deckarspelet (se mer info i förra bloggen) fick det i alla fall samtliga deltagare att vrida sig av skratt. Och just skratten och den stora variationen mellan ibland rejält fåniga gåtor och seriösa kunskapsfrågor är nog det som gör att det här är ett spel som funkar alldeles utmärkt som sällskapsspel även om inte alla deltagare är inbitna deckarnördar.
Spelet är dessutom tilltalande lättspelat. Bara att slå tärning om kategori och sedan svara på en fråga. Rätt svar gör att man får fortsätta och fel svar att det är nästa deltagares tur. Om man vill kan man komplicera det hela mer genom att lägga till moment som Målvakt (ta hjälp av annan deltagare) eller Den skicklige detektiven (man tar bort a-,b -och c-alternativen på de frågor där de finns). Frågorna är varierade och rör sig lika mycket i nutid som i genrehistorien.
Och så finns då kategori nummer sex – Mordgåtan – där man alltså får välja mellan skotthål i knäet eller sju hål i huvudet. Eller svara på vad kannibalen som kom för sent till middagen får äta eller hur man kan se att två nakna personer som hittats infrusna i en glaciär är Adam och Eva. En av speltestarna jämförde en del av de här gåtorna med dem man brukar hitta i Kalle Anka-tidningar. Ganska träffande. Och ganska fånigt – men de höjde definitivt spelhumöret.
Vann jag då? Nej, det blev en neslig delad andraplats och ett stort revanschsug.

Kanske en chans att glänsa

Alla älskar frågespel – i alla fall om de som handlar om ens egna specialämnena så att man får chans att glänsa lite extra. Den ambitiöse gör gärna egna frågespel om sina favoritämnen. Genom åren har jag till exempel genomlidit ett stort antal hemgjorda frågespel sammanställda av musikfanatiska vänner. Speciellt minns jag ett om trumintron…
När jag fyllde 40 för ett antal år sedan passade jag på att ge igen och satte ihop en egen frågetävling med bara deckarfrågor. Konstigt nog blev det riktigt uppskattat.
Nu har det i alla fall äntligen dykt upp ett riktigt frågespel där jag (hoppas jag i alla fall) har chansen att glänsa till ordentligt. I Deckarspelet (Nicogame) får man nämligen svara på deckarrelaterade frågor i fem kategorierna – Böcker, Tv, Film, Riktiga händelser och Brott och blandat. Och så som en sjätte kategori får man dessutom lösa en liten, klurig mordgåta.  80 kort, 480 frågor, en liten tärning och penna och papper är innehållet i den rödsvarta asken.
Än så länge har jag inte hunnit testa spelet ordentligt – bara som hastigast med några deckarnördiga vänner (som genast hittade ett fel men annars tyckte att det var både kul och aktuellt). Återkommer med en mer utförlig recension inom kort.

Äntligen Åsa Larsson

Förra året blev utgivningen framflyttad. Men, nu ligger den äntligen på mitt skrivbord – Åsa Larssons nya Till offer åt Molok.
Åsa Larsson har aldrig skyndat fram sina kriminalromaner, aldrig fallit för det där ”en-ny-bok-varje-år-konceptet”. Hon gjorde lovordad debut med Solstorm 2000. Sedan dröjde det till 2004 innan uppföljaren, Det blod som spillts kom. 2006 var det dags för Svart stig och 2008 för gastkramande Till dess din vrede upphör. Det finns en imponerande omsorg om språket, gestaltningen, människornaoch inte minst naturen i Larssons böcker och det är med skyhöga förväntningar jag tar mig an Till offer åt Molok. Recensionsdag 3 april.

Historiskt från Malmö

Just nu förbereder jag mig för intervju nästa vecka genom att läsa Set Mattssons Ondskans pris (kommer ut i slutet av april på Historisk Media). Set Mattsson är deckardebutant och är på gång med en trilogi historiska deckare i Malmömiljö. Ondskans pris är nummer ett och utspelas precis efter andra världskrigets slut. Intressant!

Senfärdigt beroende

Vad gör jag om jag skulle råka få en timme över? Ingen tvekan. Slänger mig i soffan och tittar på ytterligare ett avsnitt av Baltimore-polisserien The Wire. Säsong två tog slut i måndags. Nu har jag efter svår abstinens inköpt säsong tre så det är bara att köra igen.
Och ja, jag vet att jag är sent på det. Jag vet att den är från början av 2000-talet. Jag vet att alla andra redan har sett den. Jag vet att alla andra har pratat om den i många år. Pratat om hur genial den är, hur snyggt gjord den är, hur realistisk och hur beroendeframkallande den är. Det är bara att instämma i alla lovord och medge att jag är trög och sent på det. Å andra sidan har jag tittandet kvar långt efter alla andra.
Klicka här nedan och se ett smakprov av vad jag snart ska uppleva.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=GwoyJ8wmZmI]

 

Indridason fyller tomrum

Jag har plötsligt hamnat i ett deckartomrum. Det vill säga tomrum vad gäller nya deckare. En hög gammalt oläst finns naturligtvis alltid att ta till. Och när jag letade igenom den där högen insåg jag att jag faktiskt missade en av mina storfavoriter i somras. Arnaldur Indridasons Svart himmel låg där oläst och lockande.
Denna gång är det den snobbige, kantige kriminalaren Sugurdur Óli som är huvudperson. Han utreder ett mord på en kvinna som försökte med utpressning mot en av hans vänner och får samtidigt en mystisk filmsnutt av en småkriminell alkoholist.
Jag är halvvägs in i Svart himmel nu men den där riktiga Indridason-lyckan vill inte infinna sig. Kanske beror det på Sigurdur Òli som är en ganska otrevlig person och polis och på att de andra huvudpersonerna Erlendur (han är fortfarande mystiskt försvunnen, alternativt håller sig borta) och Elinborg knappt finns med alls. Och kanske på att den här boken känns skriven mer på rutin än med den kärlek till genren, miljön och de slitna människorna som brukar prägla Indridasons böcker. Nåja det finns chans att den tar sig och den fyller definitivt mitt deckartomrum. För tillfället.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Snömannen av Jo Nesbö, A Legacy of Spies av John le Carré.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning.
×