Oj vad det listas

Oj vad det listas så här i sluttampen av 2011. Bäst att hänga på. Här är årets femton bästa deckare   – från B till Ä:

Buzz av Anders de la Motte
Dinosauriens fjädrar av Sissel Jo-Gazan
Eldvittnet av Lars Kepler
Flaskpost från P av Jussi Adler Olsen
Flimmer av Anne Holt
Getingsommar av Denise Mina
Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist
Hämnden av Reginald Hill
Mannen från Albaninen av Magnus Montelius
Mörk jord av Belinda Bauer
Huvudjägarna av Jo Nesbö
Sanning av Peter Temple
Tretton timmar av Deon Meyer
Viskleken av Arne Dahl
Änglavakter av Kristina Ohlsson

Sedan måste jag tillägga att bland årets bästa deckarläsningar tillhör definitivt omläsningen av Dorothy Sayers fyra Wimsey/Vane kriminalromaner. De (Oskuld och arsenik, Drama kring ung dansör, Kamratfesten och Lord Peters smekmånad) kom i nyutgåva i en mycket smakfullt designad box lagom till sommaren och var den givna semesterläsningen på en varm grekisk ö. Känns långt, långt borta nu…
Gott Nytt Deckarår!

Dahl gjorde en Hitchcock

Arne Dahl gjorde en Hitchcock. Och tv-filmatiseringen av Misterioso var imponerande lyckad. Liksom rollbesättningen av A-gruppen – trots att Jan-Olov Hultin blivit Jenny Hultin. Det är bara att se fram emot en fortsättning och hålla tummarna för att det blir lika bra.

561 sidor Harry Hole

Nu är deckarkalendern avslutad. Det var riktigt roligt att leta hjältar i bokhyllan och lyfta fram både gamla och nya favoriter. Många fick inte plats förstås men kanske kan jag klämma in dem nästa december.
En som kom med under rubriken Oemotståndlig norrman var i alla fall Jo Nesbös Harry Hole. Då skrev jag också att jag ser fram emot januari och nästa bok Gengångare. Det blev till och med tidigare än så för nu sitter jag faktiskt här med en 561 sidor fet Harry Hole-thriller framför mig.
Den inleds: ”Skriken kallade på henne. Som spjut av ljud trängde de igenom alla de andra kvällsljuden i Oslo centrum, det stadiga brummandet från bilarna utanför fönstret, den fjärran sirenen som steg och sjönk, kyrkklockan som precis hade börjat slå hel timme strax intill. Det var nu, på kvällen, och kanske strax före soluppgången, som hon letade efter mat.”
Mycket längre har jag inte kommit än men det är annandag jul, jag är hemma och underhåller sjukt barn medan resten av familjen släktfestar så kanske kan jag snart unna mig ett par timmar i lässoffan medan sjuklingen vilar. Definitivt något att längta efter.

Den mest hängivna i lucka 24

24/12
Kitty Drew:
Vem passar bättre än Kitty ( Nancy) Drew att avsluta en 24 luckor lång kavalkad över deckarhjältar. Hon är den verkligt hängivna detektiven som sätter gåtlösandet före allt annat. Hon är dessutom intelligent, modig, godhjärtad och kan allt från att från att köra bil, motorbåt och flygplan till att måla tavlor, prata franska, simma som ett proffs och rida som en cowboy.  Bättre förebild kan man knappast ha.
Kitty heter den här unga detektiven förstås  bara i Sverige. I USA och för många andra läsare runt om i världen är hon Nancy Drew (i Finland heter hon å andra sidan Paula Drew, i Frankrike Alice Roy och i Tyskland Susanne Langen). Den första boken om Nancy Drew kom i USA 1930 och hette The Secret of the Old Clock). Nancy är här 16 år (åldern ändras till 18 senare i serien) och vi får veta allt det grundläggande som att hennes mamma dog när hon var liten, att hennes pappa advokaten Carson Drew har uppfostrat henne tillsammans med hushållerskan Hanna Gruen. Kitty har två bästa vänner som hjälper henne i mysterielösandet – Bess Martin och George Fayne. Hon har också ett synnerligen kyskt förhållande med Ned Nickerson som får vara med på ett hörn ibland. Författarnamnet Carolyn Keene är en pseudonym för flera olika författare varav Mildred Wirt Benson var den första. Skapare av själva figuren Kitty var den amerikanska författaren och förläggaren Edward Stratemeyer.
Som så många andra tonåringar slukade jag Kitty-böcker under flera år och har fortfarande en rejäl hög rödryggade böcker kvar i min bokhylla. Här grundlades definitivt min kärlek till genren och inte minst till starka, självständiga kvinnliga hjältar. Och bättre än med slutorden i Kitty och i ekot i grottan kan inte Kittys hängivenhet beskrivas:
”- Mysterier. Får du aldrig nog av dem?
Kitty var säker på att det var något hon aldrig kunde få nog av. Hon längtade redan efter något nytt.
– I alla fall vet jag ett mysterium som aldrig blir löst, sa Ned.
– Vilket då Ned?
– Varför byter du alltid samtalsämne när jag försöker prata med dig om sånt som inte alls är mystiskt?
Kitty log mot honom och gick ut i solskenet.”

God Jul från mig och Kitty! Hoppas ni får många bra deckare i julklapp.


Efterlängtad återkomst i lucka 23

23/12
Kerstin Holm:
Med Arne Dahls Viskleken gör stora delar av A-gruppen efterlängtad comeback. Allra mest efterlängtad för min del är nog Kerstin Holm. I Viskleken är hon kriminalkommissarie och chef för Europols hemliga Opcop-grupps lokalavdelning i Sverige. Dessutom är hon och Paul Hjelm äntligen ett par igen.  Kerstin Holm finns med redan i Dahls första bok om a-gruppen, Misterioso. Där kommer hon från göteborgspolisen och blir en av de sex handplockade poliser som bildar A-gruppen. I En midsommarnattsdröm blir hon gruppens chef. Kerstin är imponerande smart och kompetent men har en hel del tungt personligt bagage att hantera. Genom Dahls böcker har man fått följa henne på en lång och tuff inre resa och önskar henne definitivt lite lycka i den nya serien. I mellandagarna får vi dessutom se om Malin Arvidsson kan göra henne rättvisa i tv-filmatiseringen av Misterioso – svt1 27/12 21.00.

Årets intressantaste i lucka 22

22/12
Jonas Holly:
Årets intressantaste polisbekantskap är utan tvekan landsortspolisen Jonas Holly. Honom lär man känna i brittiska Belinda Bauers Darkside – uppföljare till fantastiska Mörk jord (Blacklands). Jonas Holly är egentligen en polis med stora karriärsambitioner men efter att hans fru Lucy drabbats av MS bestämmer han sig för att ägna så mycket tid som möjligt åt henne. Paret flyttar därför tillbaka till Jonas lilla hemby Shipcott (samma by som står i centrum för Mörk jord) som ligger precis i kanten av den ödsliga Exmooreheden. De bosätter sig i Jonas gamla föräldrahem och Jonas ägnar dagarna åt att vara omtänksam bypolis och kvällarna åt Lucy. Det vill säga ända tills en äldre, helförlamad kvinna hittas mördad i sin säng. Kriminalpoliser från stora staden invaderar Shipcott och mördaren som både de och Jonas jagar tycks vara en person med en bestämd, och mycket bisarr plan. Med Jonas Holly har Belinda Bauer skapat en huvudperson som genren sent ska glömma. Läs!
Och se sedan fram emot att han kommer tillbaka. Redan i februari. Då är det nämligen dags för kriminalroman nummer tre av Belinda Bauer – Finders Keepers. Läs mer här.

En modern Poirot i lucka 21

21/12
Martine Poirot:
Naturligtvis är det som en hyllning till Agatha Christies Hercule Poirot som Ingrid Hedström döpt sin belgiska undersökningsdomare till Martine Poirot. Martine är också minst lika bra på att använda sina små grå som sin namne. Hon är dessutom snygg, modemedveten och härligt förälskad i sin man medeltidsprofessorn Tomas Hegér som har svenska rötter. Samtidigt är hon inte på minsta sätt så perfekt att man som läsare blir tröttnar på hennes. Snarare är hon en av de mest sympatiska deckarhjältar jag lärt känna de senaste åren och Ingrid Hedström låter mycket skickligt oss läsare bit för bit lära känna Martine Poirot bättre och bättre, liksom den lilla belgiska staden Villette där hon bor och all de människor som rör sig i hennes närhet.
Ingrid Hedström använder sig också fantasifullt av alla möjliga litterära associationer (med förkärlek för pusseldeckarna) samtidigt som hon skildrade en mörk verklighet fast förankrad i det 90-talets Belgien som hon själv bevakade som utrikeskorrespondent för DN. Och hon låter aldrig den litterära lekfullheten ta överhanden över verkligheten.
Den första boken om Martin Poirot kom 2008 och hette Lärarinna i Vilette – som fick pris som det årets bästa svenska debutdeckare av Svenska Deckarakademin. Sedan kom Flickorna i Villette 2009, Under jorden i Villette 2010 och i år Blodröd måne över Villette – som för övrigt inleds på samma sätt som Agatha Christies klassiska Mordet på Orientexpressen. I mars 2012 är det dags igen. Då kommer Rekviem i Villette  som ska handla om mord på unga mammor på 1980-talet och ett förmodat familjesjälvmord i början av 90-talet som Martine utreder. Definitivt något att se fram emot.

 

En riktig outsider i lucka 20

20/11
John Rebus:
Precis som Håkan Nessers kommissarie Van Veeteren verkar skotska deckarförfattaren Ian Rankins kriminalare John Rebus verkligen ha fått lov att gå i pension. Den sista boken hett logiskt nog Exit Music (Rebus sista fall på svenska) och kom 2007 vilket är exakt 20 år efter att John Rebus gjorde entré i deckarvärlden i Knots and Crosses.
John Rebus är på många sätt en ganska sorglig figur. Han är en riktig outsider, oförmögen att samarbeta på andras villkor än sina egna, har svåra alkoholproblem och minst lika svåra sociala problem, Han skilde sig från frun Rhona tidigt i serien och har ett komplicerat förhållande till dottern Samantha – inte minst efter att hon blir svårt skadad i en smitningsolycka i Den hängande trädgården 1998. Den enda människor som egentligen begriper sig på Rebus är kollegan Siobhan Clarke men även deras relation och samarbete präglas av någon slags hatkärlek.
Hur misslyckad han är kan man som läsare inte låta bli att tycka mycket om den grinige, vresige, stundtals moralisk tveksamme Rebus. Och man kan inte låta blir att bli väldigt förtjust i det skoningslöst skildrade Edinburgh och Skottland som är Rebus självklara miljö och av Rankins underbara språk och musikaliska kopplingar. Jag saknar Rebus innerligt även om internutredaren Malcolm Fox som Rankin presenterat i först Misstro 2010 och nu också i kommande En omöjlig död (april 2012) känns som om han kan bli en värdig ersättare.
Bästa Rebus-boken är utan tvekan Resurrection Men från 2002 (Botgörarna på svenska) där Rebus tillsammans med ett gäng andra poliser skickas på samarbetskurs på polisskolan i Tulliallan. Poliserna kallar sig ”The Wild Bunch”. Att associationerna går till regissören Sam Pekinpah (som bland annat gjorde en film med just titeln ”The Wild Bunch”) under läsningen beror inte bara på det här utan också på att det här är en bok, som liksom många av Peckinpahs filmer,  fokuserar på våldet inom oss och vad som händer när vi ger efter för det. Boken slutuppgörelse skulle dessutom kunna platsa som slutscen i en westernfilm av högsta kvalitet. Så här skrev jag bland annat om Borgörarna i min recension:
”The Wild Bunch” var Sam Peckinpahs pessimistisk framtidsvision av ett Amerika där bara profit och materialism räknas. Ian Rankins kriminalromanserie med John Rebus i huvudrollen går i samma mörka toner. Här skildras ett Skottland av i dag där korruption och pengar styr. Rankins hjältar, John Rebus och Siobhan Clarke, kämpar i ständig motvind och belönas sällan för sitt konsekventa ställningstagande för de svaga och utstötta i samhället, alla minst av sina egna kollegor inom polisen.”

Ovanliga, vanliga Siv i lucka 19

19/12
Siv Dahlin:
Siv Dahlin är en av de vanligaste men på samma gång också mest ovanliga svenska deckarhjältarna. När hon presenteras i Aino Trosells suveräna och mycket välskrivna Om hjärtat ännu slår (2000) är hon vårdbiträde, lyckligt gift med ombudsmannen Jan och mamma till utflugna dottern Åsa. Hon planerar att överraska Jan på fyrtioårsdagen med en riktig kärleksmåltid men får i stället veta att han varit otrogen mot henne. Förkrossad och rejält förbannad bryter Siv Dahlin helt med sitt gamla liv och flyttar till glesbygden i Dalarna. Där attraheras hon av fel man och blir inblandad i en otäck historia om rasism, nazism och naivitet. Efter det har Siv Dahlin fortsatt att bli inblandad i denna ena skumma historien efter den andra. I Se dem inte i ögonen (2002) är hon städerska på Sälens Högfjällshotell samtidigt som Folk och Försvar har rikskonferens där – en konferens som slutar med mord. I Tvångströjan (2004) städar hon fjällstugor och inser att en tragisk vådaskjutning är något helt annat. För tre år sedan kom den senaste boken, Järngreppet. Här har Siv fått tillfälligt jobb som kokerska på en konferensanläggning i Bergslagen där det tycks spöka och där en kvinna hittas drunknad i ett gammalt gruvhål.
Siv Dahlin är en alldeles vanlig medelålders kvinnan som hoppar mellan alldeles vanliga, och rejält slitiga, jobb. Hon gör inte så mycket väsen av sig men hon ser och hör desto mer – saker som inte alltid är avsedda för hennes öron. I Om hjärtat ännu slår beskriver hon sig själv så här: ”Jag är flugan på väggen, mönstret i tapeten, jag är någon man knappast noterar och fast jag själv tycker mig alltför omfångsrik kan jag stå mitt i skeenden utan att någon tar någon särskild notis om mig.”

Winter i brist på vinter i lucka 18

18/12
Erik Winter:
I brist på riktig vinter bjuder lucka 18 på kommissarie Erik Winter. Åke Edwardson presenterade honom för första gången i Dans med en ängel 1997. Snygg, snobbig och Sveriges yngsta kriminalkommissarie presenteras han som i en kriminalroman med mycket känsla, eget språk och en riktigt obehaglig kriminalintrig. Trots att han fortsatt att vara snygg och snobbig förändras Erik Winter rejält under serien och går från nöjd singel till engagerad tvåbarnsfar och visar upp ett inre som tar allt mer stryk av det jobb han tvingas utföra. Erik Winter är nog den känsligaste av de svenska kriminalkommissarierna och också den som lämnar mest utrymme för sina kollegor. Efter hand har vi läsare blivit minst lika fästa vid Bertil Ringmar, Lars Bergenhem, Aneta Djanali och Fredrik Halders som vid Winter själv. För att inte tala om hans fru Angela. Serien avslutades med Den sista vintern 2008 men som Åke Edwradson antydde redan i en intervju jag gjorde förra hösten finns det hopp om mer Winter framöver.

Här lite Winter al la Magnus Krepper att titta på i väntan på både Winter och vinter:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=nQE6REe0q8g]

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×