Gummistövlar som bokomslag?

Jag har mer känt på än läst i deckare de senaste dagarna. Först fick jag Peter Robinsons nya novellsamling Skuggor på vattnet och sedan ett par dagar senare efterlängtade Jens Lapidus Livet deluxe. Bägge böckerna har av någon outgrundlig anledning försetts omslag med en slags sträv, gummiaktig yta – som gummistövlar ungefär. Ett minst sagt skumt omslagsmode. Kanske är tanken att böckerna bättre  ska stå emot väta eller feta fingeravtryck eller nått. Läskiga känns de i alla fall att hålla i. Tack och lov känns innehållet i bägge å andra sidan minst sagt lovande.

Jag läste dessutom en kortintervju i senaste numret av tidskriften Filter där Jens Lapidus konstaterar att man kan läsa alla hans böcker, inklusive serieromanen Gängkrig 145, som en enda bok. ”(…) det fiktiva universumet har blivit gigantiskt”, säger han och tillägger: ”Och det finns alltid öppningar för fler böcker.” Känns betryggande tycker jag och hoppas på det  av både Robinson och Lapidus – fast helst utan gummiomslag…

Gummistövlar som bokomslag?

Jag har mer känt på än läst i deckare de senaste dagarna. Först fick jag Peter Robinsons nya novellsamling Skuggor på vattnet och sedan ett par dagar senare efterlängtade Jens Lapidus Livet deluxe. Bägge böckerna har av någon outgrundlig anledning försetts omslag med en slags sträv, gummiaktig yta – som gummistövlar ungefär. Ett minst sagt skumt omslagsmode. Kanske är tanken att böckerna bättre  ska stå emot väta eller feta fingeravtryck eller nått. Läskiga känns de i alla fall att hålla i. Tack och lov känns innehållet i bägge å andra sidan minst sagt lovande.

Jag läste dessutom en kortintervju i senaste numret av tidskriften Filter där Jens Lapidus konstaterar att man kan läsa alla hans böcker, inklusive serieromanen Gängkrig 145, som en enda bok. ”(…) det fiktiva universumet har blivit gigantiskt”, säger han och tillägger: ”Och det finns alltid öppningar för fler böcker.” Känns betryggande tycker jag och hoppas på det  av både Robinson och Lapidus – fast helst utan gummiomslag…

Laglöshet i instängd småstad

Här kommer min recension av lovande författaren Christoffer Carlssons nya roman Den enögda kaninen:

Den enögda kaninen
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag: Piratförlaget

Christoffer Carlsson är definitivt en författare att hålla ögonen på i framtiden. Förra våren debuterade han med Fallet Vincent Franke – en rå och skitig noir-roman i kriminell storstadsmiljö och i mina ögon ”vårens mest uppfriskande läsning”. I sin nya roman Den enögda kaninen har Christoffer Carlsson behållit noir-känslan men bytt storstadens undre värld mot laglöshet i en instängd småstad.
Berättare och huvudperson i Den enögda kaninen är David Flygare. Han är uppvuxen i det lilla samhället Dalen som beskrivs som ”en liten tätort på runt sexhundra invånare som ligger inklämd en mil från kusten, längs den stora landsvägen som går in i Småland lika rakt som en brygga”. David har lämnat Dalen för filosofistudier i Stockholm men nu är det sommar och barndomskompisen Lukas har lockat honom att återvända tillfälligt. ”Vi har en grej att visa dig” är övertalningsargumentet.
”Grejen” är ett gammalt ödehus långt inne i den mörkaste granskogen där Lukas och Davids andra gamla kompisar – Martin Rickard och syskonen Julian och Justine – smider planer. De ska göra inbrott i villor i Dalen, gömma tjuvgodset i huset och sedan köra runt och sälja det på loppmarknader runt om i Sverige.
David, som är en förbluffande passiv person, hänger utan större reflektion på kompisarnas inbrottsräder. Mellan inbrotten ligger han mest på sin säng och tänker, cyklar runt i Dalen, grillar vid det gamla huset och återupptar sin kärlekshistoria med Lukas yngre syster Alex. Naturligtvis tar det här med inbrotten en ände med förskräckelse och David och hans kompisar tvingas inse att de bara är små brickor i ett betydligt större spel.
Den enögda kaninen börjar effektivt med det spektakulära slutet. Redan på första sidan är det helikopterflygning över ett hus i brand, döda kroppar och smaskiga kvällstidningsrubriker som ”Uppgörelsen i Dalen”. David sitter vid sitt köksbord och blir förhörd av en polis. På radion sjunger någon: ”we feel nothing, so we search for nothing, so we achieve nothing, love.
Resten av boken är Davids tillbakablickar på sommarens händelser och radiosången (brittiska indierockbandet Hefners ”Hymn for Cigarettes”) är ett väl valt ledmotiv i den här historien där småstadsinstängdheten skapar bristande framtidstro, passivitet och den moraliska kompassen tycks helt satt ur spel. Det enda riktigt ljusa inslaget är Davids förhållande med Alex men inte ens det får honom att försöka styra sitt eget liv eller säga nej till Lukas destruktiva planer.
Det finns ytterligare ett ledmotiv i Den enögda kaninen. Rövarsången, från den norska barnboken Folk och rövar i Kamomillastad men kanske mer känd i KSMB:s punkversion, dyker upp i både nostalgiska och hotfulla sammanhang och ger berättelsen en ton av mörk saga och av glidande verklighet. Det förstärks ytterligare av det mystiska huset i skogen som tycks leva sitt eget liv och ha ett negativt inflytande över alla som tillbringar tid där. Samma känsla ger Davids bekantskap en annan Lukas – en liten, vilsen kille som har en enögd kanin som enda vän och som tycks veta betydligt mer om David och hans kompisar än vad som är hälsosamt.
Den enögda kaninen drar i väg med läsaren i en mängd associationer – allt från Ulf Malmros absurda glesbygdsfilm Smala Sussi till Quentin Tarantinos Pulp Fiction och naturligtvis alla  ruggiga småstadsskildringars moderna ursprung Twin Peaks. Persongalleriet känns dessutom rejält inspirerat av Donna Tartts Den hemliga historien –  framförallt är syskonparet Julian och Justine definitivt en svensk variant av Tartts Charles och Camilla.
Med dessa referenser som en lekfull bakgrund har Christoffer Carlsson än en gång skrivit en originell svensk noir-roman. Visserligen saknar jag det mustiga bildspråket från Fallet Vincent Franke men jag läser ändå Den enögda kaninen med stor glädje och är definitivt nyfiken på vad Christoffer Carlsson kommer att bjuda på nästa gång.

 

 

 

Dolk till Roslund & Hellström?

Förra året blev Anders Roslund och Börge Hellströms kriminalroman Tre sekunder årets bästa svenska deckare.
Nu stundar eventuellt också ett riktigt tungviktarpris till den svenska duon. I fredags avslöjade anrika engelska CWA (Crime Writers Association) vilka som är nominerande till årets ”dolkar” och Roslund & Hellströms Tre sekunder (Three Seconds) fanns med bland de totalt sju nominerade böckerna till ”The International Dagger”. Övriga nominerade var:
The Wings of the Sphinx by Andrea Camilleri  (Italien)
Needle in a Haystack by Ernesto Mallo  (Argentina)
The Saint-Florentin Murders by Jean-François Parot (Frankrike)
River of Shadows by Valerio Varesi (Italien)
An Uncertain Place by Fred Vargas  (Frankrike)
Death on a Galician Shore by Domingo Villar  (Spanien)

Läs mer om årets nomineringar här.

 

Nationaldag med Anne Holt

Så här i sluttampen av Norges nationaldag lägger jag in min senaste Deckarspalt här på bloggen. Den inleds med Anne Holt och hennes bror Even Holts medicinska thriller Flimmer och avslutas med sanslös spänning i sydafrikanska Deon Meyers Tretton timmar:

Anne Holt har skrivit kriminalromaner sedan 1993 och har en imponerande förmåga till förnyelse. Hon började med att skriva om den stilbildande kriminalaren Hanne Wilhelmsen i en genre där det definitivt var ont om kvinnliga huvudpersoner och än mer om lesbiska kvinnliga huvudpersoner. Anne Holt har sedan visat att hon kan skriva tillsammans med andra, att hon kan byta huvudpersoner och fortsätta att skriva minst lika bra, att hon behärskar så väl iskalla thrillers som action och pusseldeckare. I år har hennes första barnbok, Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen, kommit på svenska och med nya boken Flimmer (Piratförlaget) är det dags för ytterligare något nytt.

Flimmer är en medicinsk thriller som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even Holt som är civilingenjör och läkare. I USA och Norge får vi följa ett antal personer som alla har kopplingar till det framgångsrika läkemedelsföretaget Mercury Medicals. Det är företagets vd, änkan till en före detta anställd vid Mercury, en ensam alkoholiserad kvinna med en till en början något oklar koppling till Mercury och en börsmäklare på dekis vars pappa är läkare med koppling till Mercury. Och så har vi de två huvudpersonerna – den internationellt erkände hjärtspecialisten Sarah Zuckerman och hennes vän och kollega Ola Farmen. Bägge jobbar på Grini universitetssjukhus utanför Oslo och opererar in Mercurys hjärtstartare på patienter med hjärtproblem. När Sara och Ola upptäcker att hjärtstartarna verkar vara infekterade av ett datavirus programmerat att mörda sin bärare får det stora konsekvenser för alla inblandade och en fruktansvärd historia rullas upp.

Anne och Even Holt tvinnar mycket skickligt ihop de till en början minst sagt spretiga trådarna i Flimmer till en kusligt övertygande och vansinnigt spännande thriller där pengar och maktbegär står högt över mänskliga värden. Enda nackdelen med Flimmer är möjligen att Even Holts yrkeskunskaper gör att vi matas med väl enorma mängder fakta om hjärtsjukdomar, hjärtstartare och hjärtoperationer.

Den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer är en av mina största favoriter. Tretton timmar som nu kommer på svenska på Weyler förlag slukade jag för ett bra tag sedan på engelska. När jag nu läser om den på svenska imponeras jag över hur bra den håller för en omläsning. Trots att jag vet hur den slutar fångas jag på nytt av Deon Meyers förmåga att levandegöra olika sociala miljöer i Sydafrika, att skapa en nästintill outhärdlig spänning och får oss att tycka så mycket om hans slitna och sympatiska huvudpersoner.

I Tretton timmar är den nyktre alkoholisten och kriminalaren Bennie Griessel från förra boken, Devils Peak, som är tillbaka. När en ung amerikansk turist hittas mördad och det visar sig att hennes väninna, Rachel Anderson, har överlevt men nu håller sig gömd någonstans i Kapstaden får Benny en tuff uppgift. Tretton timmar har han på sig att hitta Rachel innan ett diplomatiskt helvete bryter loss. Den politiska pressen på Bennys överordnade är hård och naturligtvis blir pressen på honom ännu hårdare. Ovanpå detta får han ytterligare ett mord på halsen när en känd musikproducent hittas mördad.

Växelvis får vi följa den skräckslagna Rachels flykt  på bakgatorna i Kapstaden och Benny och hans kollegors ansträngningar att hitta Rachel, hitta väninnas mördare och även musikproducentens mördare.

Den välarrangerade spänningen är definitivt nummer ett för Meyer men på köpet får man närgångna inblickar i poliskorruption, etniska konflikter, samhällsklyftor, den sydafrikanska musikbranschen och inte minst turismen och den roll den spelar för dagens Sydafrika. Upplösningen är lysande och det är ingen tvekan om att Deon Meyer är en mästare på så väl angelägen samhällskritik som nagelbitarspänning.

 

 

 

Nationaldag med Anne Holt

Så här i sluttampen av Norges nationaldag lägger jag in min senaste Deckarspalt här på bloggen. Den inleds med Anne Holt och hennes bror Even Holts medicinska thriller Flimmer och avslutas med sanslös spänning i sydafrikanska Deon Meyers Tretton timmar:

Anne Holt har skrivit kriminalromaner sedan 1993 och har en imponerande förmåga till förnyelse. Hon började med att skriva om den stilbildande kriminalaren Hanne Wilhelmsen i en genre där det definitivt var ont om kvinnliga huvudpersoner och än mer om lesbiska kvinnliga huvudpersoner. Anne Holt har sedan visat att hon kan skriva tillsammans med andra, att hon kan byta huvudpersoner och fortsätta att skriva minst lika bra, att hon behärskar så väl iskalla thrillers som action och pusseldeckare. I år har hennes första barnbok, Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen, kommit på svenska och med nya boken Flimmer (Piratförlaget) är det dags för ytterligare något nytt.

Flimmer är en medicinsk thriller som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even Holt som är civilingenjör och läkare. I USA och Norge får vi följa ett antal personer som alla har kopplingar till det framgångsrika läkemedelsföretaget Mercury Medicals. Det är företagets vd, änkan till en före detta anställd vid Mercury, en ensam alkoholiserad kvinna med en till en början något oklar koppling till Mercury och en börsmäklare på dekis vars pappa är läkare med koppling till Mercury. Och så har vi de två huvudpersonerna – den internationellt erkände hjärtspecialisten Sarah Zuckerman och hennes vän och kollega Ola Farmen. Bägge jobbar på Grini universitetssjukhus utanför Oslo och opererar in Mercurys hjärtstartare på patienter med hjärtproblem. När Sara och Ola upptäcker att hjärtstartarna verkar vara infekterade av ett datavirus programmerat att mörda sin bärare får det stora konsekvenser för alla inblandade och en fruktansvärd historia rullas upp.

Anne och Even Holt tvinnar mycket skickligt ihop de till en början minst sagt spretiga trådarna i Flimmer till en kusligt övertygande och vansinnigt spännande thriller där pengar och maktbegär står högt över mänskliga värden. Enda nackdelen med Flimmer är möjligen att Even Holts yrkeskunskaper gör att vi matas med väl enorma mängder fakta om hjärtsjukdomar, hjärtstartare och hjärtoperationer.

Den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer är en av mina största favoriter. Tretton timmar som nu kommer på svenska på Weyler förlag slukade jag för ett bra tag sedan på engelska. När jag nu läser om den på svenska imponeras jag över hur bra den håller för en omläsning. Trots att jag vet hur den slutar fångas jag på nytt av Deon Meyers förmåga att levandegöra olika sociala miljöer i Sydafrika, att skapa en nästintill outhärdlig spänning och får oss att tycka så mycket om hans slitna och sympatiska huvudpersoner.

I Tretton timmar är den nyktre alkoholisten och kriminalaren Bennie Griessel från förra boken, Devils Peak, som är tillbaka. När en ung amerikansk turist hittas mördad och det visar sig att hennes väninna, Rachel Anderson, har överlevt men nu håller sig gömd någonstans i Kapstaden får Benny en tuff uppgift. Tretton timmar har han på sig att hitta Rachel innan ett diplomatiskt helvete bryter loss. Den politiska pressen på Bennys överordnade är hård och naturligtvis blir pressen på honom ännu hårdare. Ovanpå detta får han ytterligare ett mord på halsen när en känd musikproducent hittas mördad.

Växelvis får vi följa den skräckslagna Rachels flykt  på bakgatorna i Kapstaden och Benny och hans kollegors ansträngningar att hitta Rachel, hitta väninnas mördare och även musikproducentens mördare.

Den välarrangerade spänningen är definitivt nummer ett för Meyer men på köpet får man närgångna inblickar i poliskorruption, etniska konflikter, samhällsklyftor, den sydafrikanska musikbranschen och inte minst turismen och den roll den spelar för dagens Sydafrika. Upplösningen är lysande och det är ingen tvekan om att Deon Meyer är en mästare på så väl angelägen samhällskritik som nagelbitarspänning.

 

 

 

Dags för Getingsommar

The End of  Wasp Season. Så heter den – Denise Minas sprillans nya kriminalroman. På svenska kommer den först i augusti i år (med titeln Getingsommar) men på engelska finns den definitivt i en välsorterad bokhandel nu.
Jag stod själv och tummade på ett exemplar länge och väl i dag. Till slut beslöt jag mig för att skjuta upp den efterlängtade läsningen lite. Just nu svämmar måste-läsningen över i bokhyllan och det kännas inte roligt att hasta sig igenom en Mina-bok. Bättre att vänta till semestern. Om jag klarar det förstås…

The End of Wasp Season är en uppföljare till Minas förra bok I midnattens stillhet (Still midnight) och låter alltså läsarna möta den häftiga kriminalinspektören Alex Morrow igen. Denna gång är hon höggravid med tvillingar och undersöker mordet på en ung kvinna som visar sig ha många hemligheter.

Läs mer om The End om Wasp Season på Denis Minas egen hemsida..

Theorin lämnar Öland

Den som längtar efter sista delen i Johan Theorins ölandskvartett verkar få vänta ett tag. Men ny bok av Theorin blir det i alla fall i hösten. I Sankta Psyko, som kommer ut 13 oktober, tar Theorin en paus från Öland och tar i stället med  läsarna till en en mellanstor stad någonstans på västkusten och till dagiset Smultronstället som ligger intill ett sjukhus för psykiskt störda våldsbrottslingar. Läs mer om boken på förlagets  hemsida.
Definitivt något att se fram emot!

Uppföljare som lockar

”Rå, skitig och modern undrevärlden-noir” och ”vårens mest uppfriskande läsning”. Så skrev jag om Christoffer Carlssons debut Fallet Vincent Franke för knappt ett år sedan. 
Nu är det upp till bevis som gäller. Christoffer Carlssons bok nummer två har precis landat hos mig. Titeln, Den enögda kaninen, är läslockande. Omslaget snyggt och redan efter första sidan är jag faktiskt  fast. Tio  sidor hann jag sedan med på tåget på väg till jobbet i morse. Ytterligare en i rulltrappan på väg upp till stationen. Sedan var jag faktiskt tvungen att slå igen boken och stoppa ner den i ryggsäcken. Nu ligger den där och lockar.
Recension kommer i mitten av maj.

Läs hela recensionen av Fallet Vincent Franke här.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×