Kunde inte låta bli…

Det blev en hel del böcker inköpta på Bokmässan men faktiskt bara en deckare. Vilken var det då.
Ja, efter intervjun med den fantastisk trevlige och intressante Deon Meyer kunde jag ju inte göra annat än köpa hans senaste bok Thirteen Hours (på svenska i april 2011).
Här är kriminalinspektör Benny Griessel från Devils Peak tillbaka och måste hitta en amerikansk backpacker som försvunnit i Kapstaden. ”Griessel has just thirteen hours to save the girl, save his career – and crack open a conspiracy which threatens the whole country.” Vem kan motstå det?
Naturligtvis kan jag inte fördjupa mig ostört i Thirteen Hours. Recensionerna kallar och det är dags för debutanten Elias Palm (rättsläkare från Lund) och hans Corpus Delicti. Växelläsning får det bli.

Ännu en Da Vinci-kod?

Ett välbevarat lik i en översvämmad gruva, ett gammalt kors tillverkat av en mystisk metall och så konstiga koordinater som pekar på en plats norr om Svalbard och Spetsbergen. Lägg till detta kopplingar till Ingenjör Andrées ballongexpedition till Nordpolen, Sven Hedins upptäcker i Taklamakanöknen och August Strindbergs alkemiska experiment. Sätt sedan en tablettmissbrukande expert på gamla symboler, en ung, vacker kvinna med paranormal förmåga och en mystisk tysk stiftelse i händelsernas centrum och ni förstår varför Jan Wallentins debut Strindbergs stjärna ( 5/10 på Albert Bonniers förlag) ger Da Vinci-kods-vibbar.
Redan ett halvår före den svenska utgivningen har Strindbergs stjärna (enligt omslagstexten) sålts till 14 länder och naturligtvis ser förlaget en succé a la Dan Browns hägra i framtiden.
Och vem vet – jag är bara en femtedel in i boken och redan andfådd av tempo och nästan tvångsmässigt beroende av att läsa vidare för att få veta vad som ska hända.

Från Cambridge to Brantevik

Recension av Andrew Taylors Nattvandraren
och Sofi Sarenbrants Vecka 36:

Brittiska Andrew Taylor är en av deckargenrens mest mångsidiga författare. Sitt publika genombrott fick han i Sverige med den historiska kriminalromanen Den amerikanska pojken som bland annat skildrar skräckförfattaren Edgar Allan Poes tid på ett pojkinternat i England. Andrew Taylor han har också skrivit den fascinerande Roth-trilogin där han i baklängesform (från nutid mot 50-tal) berättar om en kvinnlig seriemördare. Förra året kom Det blödande hjärtat som utspelas i mellankrigstidens London och fick pris som bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin.
Andrew Taylors senaste bok Nattvandraren (Forum 22/9) är även den en historisk kriminalroman som tar oss till Cambridge anno 1786.
Det här är en sluten värld präglad av akademiska maktkamper, intriger och stora klassklyftor.
Hit skickas den fattige boktryckaren John Holdsworth på ett delikat uppdrag av den rika Lady Anne Oldershaw. Lady Anne vill att Holdsworth ska ta reda på omständigheterna kring hennes son Franks psykiska sammanbrott och om möjligt hjälpa honom att bli frisk.
För John Holdsworth är uppdraget en chans att komma på fötter igen men Cambridge är en främmande värld för honom styrd av osynliga regler och förbryllande hierarkier. Dessutom tycks Frank Oldershaw sammanbrott ha koppling till så väl en kvinnas mystiska drunkningsdöd som spöken och hemliga sällskap. Holdsworths enda förtrogna i denna förvillande och farliga Cam-bridgevärld är rektorns fru Elinor Carbury. Som en av få kvinnor i männens Cambridge känner hon igen sig i Holdsworths utanförskap.
Nattvandraren är en intressant blandning av kriminalroman, historisk roman och spökhistoria som ger en skrämmande inblick i ett akademiskt samhälle där kvinnoföraktet förenar alla män över samhällsklass och maktpositioner. Följaktligen är det också Elinor Carburys öde som engagerar allra, allra mest.

I Vecka 36 (Damm förlag 8/9) är vi långt från Cambridge och 1700-tal. I stället är det nutid i det idylliska, skånska fiskeläget Brantevik.
Hit kommer två familjer för att fira semester. Kvinnorna i familjen är bästa vänner och dessutom höggravida. När en av dem försvinner spårlöst blir det stort pådrag från så väl polis som media.
Vecka 36 är journalisten Sofi Sarenbrants debut som deckarförfattare och omslagstexten utlovar en deckare som ”vågar ha höggravida kvinnor som huvudpersoner” och ”har ett slut som kommer att få dig att tappa andan och längta efter mer”. Ganska vidlyftiga löften konstaterar jag när jag slår ihop den här relativt tunna och snabblästa kriminalromanen. Kanske är det modigt med höggravida offer och hjältinnor men knappast nytt. Tänk bara på Anna-Maria Mella i Åsa Larsson Solstorm eller Fredrika Bergman i Kristina Ohlssons Tusenskönor.
Det är annars ett riktigt otäckt scenario som Sofi Sarenbrant målar upp men tyvärr lyckas hon inte alls tillvarata dess potential. Det är dåligt driv i berättelsen som lite planlöst skiftar berättarperspektiv mellan de utredande poliserna, en samvetslös kvällstidningsjournalist, den försvunna kvinnans sambo och den bästa väninnan. Slutet är riktigt larvigt, mördaren lätt att gissa sig till och språket stelt och stundtals riktigt dåligt. Jag som utifrån baksidestexten förväntat mig en ny Rosemarys baby blev grymt besviken.

Deckare ska man vara två om

Maj Sjöwall och Per Wahlöö gjorde det för länge sedan. Anders Roslund och Börge Hellström har gjort det under en längre tid. Och just nu verkar de bara bli fler och fler – deckarförfattarna som skriver i par.
Det äkta paret Alexandra Coehlo Andoril och Alexande Ahndoril debuterade i genren förra året under den gemensamma pseudonymen Lars Kepler. De
fick debutsällskap av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Bägge dessa författarpar har kommit med ytterligare en deckare i år. Danska Dan
Buthler och svenska Dan Öhrlund har också skrivit flera deckare tillsammans. I år har de hunnit med två stycken – Grannen och Ares tecken.
Och det bara fortsätter. Den 6 september kom kriminalromanen Det fördolda – gemensam debut i genren för programledaren Hans Rosenfeldt och manusförfattaren Michael Hjorth. Den 9 september var det sedan dags för samborna Johanna Limme och Martin Palmqvist. De
har skrivit flera deckare tillsammans och inleder med ny Böljelek en ny serie med historiska deckare där kyrkoherden Simon Eldfeldt löser
mordgåtor i Karlshamn i slutet av 1800-talet.
Och fler par kommer säkert framöver.

Fast i Slaughters värld

Det är Thanksgiving i den lilla staden Grant County i Georgia. Rättsmedicinaren och barnläkaren Sara Linton är tillbaka i sin hemstad för första gången sedan hennes man (stans polischef) mördades. En ung kvinna hittas mördad i Lake Grant och den polis, Lena Adams, som Sara ger skulden för sin mans död utreder mordet. Inblandad i mordutredningen blir också specialagenten Will Trent som möjligen kan bli en ny kärlek i Sara Lintons tomma liv.
Det här låter som en riktigt, riktigt smetig såpopera, men så är det inte alls. Långt i från. Det här är den suveräna, hårdkokta amerikanska deckarförfattaren Karin Slaughters senaste bok Broken. Och, det här är starka känslor, våldsamma händelser, spänning och ett persongalleri som man liksom inte blir riktigt fri från . Jag har längtat efter Broken ett bra tag och är efter fyrtio sidor fast i Slaughters värld än en gång. Läs säger jag bara! Fast helst i kronologisk ordning.

Karin Slaughters hemsida!

Skånska mord

För tillfället är det Skåne som gäller som mordplats för min del. Jag är precis i sluttampen av Olle Lönnaeus Mike Larssons rymliga hjärta där man precis som i Lönnaeus debuten Det som ska sonas befinner sig i Tomelilla med omnejd.
Det som ska sonas belönades förra året med Svenska Deckarakademins debutpris och uppföljaren är precis så fantastisk som jag hoppades innan. En tragikomisk deckarskröna med precis det där rymliga hjärtat som titeln antyder är min kortfattade sammanfattning. En utförligare recension kommer på Skånskans kultursida.

När jag tagit reda på hur det går för Mike Larsson, hans son Robin och de andra i Lönnaeus härliga persongalleri tänker jag förflytta mig till Brantevik och Sofie Sarenbrants debut Vecka 36. Baksidestexten avslöjar att två familjer tillbringar en regnig semestervecka i Brantevik och att kvinnorna i bägge familjerna är gravida. En kvinnorna kommer att försvinna och en död kvinna kommer att hittas på stranden. På baksidan står det vidare: ”Vecka 36 är en deckare som vågar ha höggravida kvinnor som huvudpersoner och som har ett slut som kommer att få dig att tappa andan och längta efter mer.”
Vi får väl se om boken håller vad den lovar.
Höggravida huvudpersoner har det i alla fall funnits flera stycken i genren de senaste åren. Tänk bara på Anna-Maria Mella i Åsa Larssons Solstorm eller Maria Kallio i Leena Lehtohlainens Dödspiralen. Och i år är Fredrika Bergman rejält gravid i Kristina Ohlssons Tusenskönor. Nåja recension av Vecka 36 kommer också på Skånskans kultursida med tiden.

Läs min recension av Mike Larssons rymliga hjärta

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×