Var tog humorn vägen?

Jag har läst mängder av deckare skrivna av förhoppningsfulla svenska debutanter de senaste åren men inte har jag skrattat särskilt ofta under läsningen. Den tanken slog mig när jag var på väg hem efter att ha lyssnat på författarsamtalet mellan Maj Sjöwall och Arne Dahl (Jan Arnald) på Malmö Stadsbibliotek i torsdags.
Maj Sjöwall och Arne Dahl hade mycket att säga varandra och publiken om skillnaden mellan att skriva deckare på 60- och 70-talet och nu och om varför svenska deckare är så populära även utanför Sverige. Och Maj Sjöwall berättade om hur det var när hon och Per Wahlöö skrev sina böcker tillsammans. När hon mot slutet av samtalet fick en fråga om humorn i böckerna och om hon och Per Wahlöö hade roligt när de skrev svarade hon:
– Visst hade vi roligt. Vissa saker skrev vi ju för att roa varandra. Men jag tror också att det är viktigt med humor i den här typen av böcker och att människor som har den sortens jobb, som poliser och till exempel läkare, behöver humorn.
En man i publiken berättade att han tillbringat sommaren med att läsa om de tio Sjöwall & Wahlöö-böckerna och sedan beskriver han hur mycket han har skrattat, speciellt när han läste de 22 sidorna i Det slutna rummet som beskriver en misslyckad inbrytning som planerats av åklagaren ”Bulldozer” Olsson mot de misstänkta bankrånarna Malmström och Mohrén där Gunvald Larsson bland annat slår in en olåst dörr och en polishund blir skjuten av misstag.
– Det här 22 sidorna är nog det bästa som skrivits i genren, konstaterade han.
Maj Sjöwall har också Det slutna rummet som favoritbok:
– Vi fick verkligen in allt vi ville där – två parallella historier, teamwork, det här med speciella utredningsgrupper för bankrån som var nytt då och så humorn.
Jag minns också mycket väl de 22 sidorna som mannen i publiken beskriver och hur även jag skrattat så jag fått tårar i ögonen när jag läst dem. Jag minns också en massa andra gånger när jag gapskrattat högt för mig själv när jag läst Sjöwall & Wahlöö-böcker. Inte minst har jag skrattat mycket under läsning av den nu så aktuella Polis, polis, potatismos – åt klantpoliserna Kristiansson och Kvants ingripande mot barnet som skriker ”Polis, polis, potatismos” åt dem och inte minst åt Gunvald Larssons underbara utskällning av dem.
Maj Sjöwall och Per Wahlöös ”Roman om ett brott” har varit stilbildande för den deckargenren, både i och utanför Sverige. Samhällskritiken, melankolin och empatiska poliser a la Beck kan vi tacka dem för. Men, vad gäller den där härliga, förlösande gapskrattshumorn har nog de flesta svenska deckarförfattare en hel del kvar att lära.

Dagger till Theorin

Svenska deckare fortsätter att skörda framgångar utomlands. I helgen blev det klart att Johan Theorins Nattfåk (på engelska The Darkest Room) får årets CWA International Dagger. Det är ett pris som delas ut av engelska The Crime Writers’ Association. Förra året gick priset till franska Fred Vargas (som för övrigt vann även 2006 och 2007). Bland Theorins konkurrenter fanns både Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes och isländska Arnaldur Indridasons Frostnätter.
Juryns motivering till Theorins pris löd: ”Four plot strands whorl around the vortex of an unexplained death. It is impossible to reduce this mysterious novel to ghost story, a police procedural or a gothic tale.”

Läs mer om The CWA Dagger Awards 2010:

Sommarläsning i pocketformat

Det är fortfarande juli och många härliga sommardagar återstår. Här kommer tips på nyutkommen sommarläsning i pocketformat:
I midnattens stillhet av Denise Mina, (Månpocket)
Mörkrets alla färger av Peter Robinson, (Månpocket)
Rättvisans mörker av Donna Leon (Bonnier pocket)
Den orolige mannen av Henning Mankell (Pocketförlaget)

Högtidligt på Savoy

”Här brukade ”Pelle” och jag sitta” och ”Jag önskar att ”Pelle” fått uppleva det här.”
Det var ungefär vad jag kunde uppfatta långt bak i hörnet av den proppfulla baren på Elite Hotel Savoy när Polis, polis, potatismos-utställningen invigdes och Maj Sjöwall själv sa några ord efter konsthallschefen Jacob Fabricius tal.
Det gjorde egentligen ingenting att jag inte hörde mer eller att det var så mycket folk framför mig att jag inte såg någonting heller. Det kändes högtidligt nog bara det faktum att Maj Sjöwall själv var där på hotel Savoy och att en utställningen baserad på en fyrtio år gammal kriminalroman lockar så mycket människor.
Och naturligtvis stod ett fönster stod symboliskt öppet ut mot Norra Vallgatan. Redo för en mördares flykt.

Skillnad på blodstänk och blodstänk

”Hjärnsubstans kletade fast som en blöt grå gasbinda på ärmen till doktor Kay Scarpettas operationsrock och framsidan var nedstänkt av blod”.
Så här inleds Scarpetta Patricia Cornwells senaste bok om rättsläkaren Kay Scarpetta och jag suckar och känner mig smått illamående på samma gång.

”Nästan utan motstånd glider den genom hans skjorta och in i fettvävnader och tarmar. Blod pyser som ånga över bladet (…)”. Det här är en av många våldsamma skildringar av kniv- och skottskador som finns i Lars Keplers nya bok Paganinikontraktet. Men, här suckar jag inte alls.

Ingående och detaljerade beskrivningar av skador, lik, obduktioner förekommer flitigt i moderna deckare och kriminalromaner. Men skillnaden i hur det används är stor. Cornwell verkar numera till exempel besatt av att överträffa sig själv i äckligheter kring Scarpettas yrke medan Kepler/paret Ahndoril använder våldet för att förstärka det hemska i den vapenhandel som står i centrum för deras intrig. Deras skvättande blod, dunsande kroppar och perforerade tarmar visar med tydlig obehaglighet på de fruktansvärda skador olika vapen orsakar. Vapen som människor samtidigt tjänar pengar på.
Den här skillnaden i användandet av våld och blodig detaljrikedom är viktig att vara medveten om när man läser. Man ska aldrig acceptera vålds- och blodfrosseri bara för att det hör genren till. Själva historien och intrigen måste motivera det också.

Konst för deckarälskaren

Konst och deckare i en spännande kombination kan man få i Malmö i sommar. Malmö Konsthall hyllar Maj Sjöwall och Per Wahlöös Polis, polis, potatismos (som fyller fyrtio år i år) med konstverk på nio olika platser i Malmö – alla med anknytning till bokens handling.

I en intervju jag gjorde för Skånskans kultursida med Malmö konsthalls chef Jacob Fabricius sa han bland annat följande om tankarna bakom utställningen:
”Jag är otroligt intresserad av att skapa upplevelser utanför själva konsthallen och av att blanda olika genrer och i år blir det litteratur och konst. Jag har också alltid varit fascinerad av Sjöwall & Wahlöö och deras idé att skriva tio böcker på tio år som ett samhällsporträtt. De skrev också under en period när det hände mycket i samhället – Vietnamkriget, miljonprogram och välfärdsstatens utveckling.”

Förutom själva utställningen ser jag definitivt också fram emot författarkvällen med självaste Maj Sjöwall i samtal med Arne Dahl/Jan Arnald och Per Engström och filmvisningen av Polis, polis, potatismos (med Gösta Ekman som Martin Beck!) som också ingår i konceptet.

Vernissage är det på söndag och platsen är självklart hotell Savoy.

Läs mer på Malmö Konsthalls hemsida:

Lyckad omläsning av Liza Cody

Jag har tillbringat helgen med att läsumgås med en gammal och mycket omtyckt bekant – Liza Cody.
Denna totalcharmiga brittiska deckarförfattare skrev två deckarserier under 80- och 90-talet som jag var helsåld på. Debuten hette Dupe (Duperad på svenska) och kom ut 1980. Den har den londonbaserade privatdeckaren Anna Lee som huvudperson. Huvuperson i serie nummer två är fribrottaren Eve Wylie som dyker upp i Bucket Nut (Skamgrepp) 1992.
Liza Codys är Englands motsvarighet till Sara Paretsky och Sue Grafton och hennes kvinnliga huvudpersoner banade väg för många efterföljare.
Anna Lee är en klassisk privatdeckare som jobbar på deckarbyrån Brierly Security och rör sig i en väl och mycket kärleksfullt beskriven Londonmiljö. Eve Wylie är en udda och häftig huvudperson – en kombination av gangster och privatdeckare som drömmer om att bli brittisk tungviktsmästarinna i proffsbrottning.
Tråkigt nog är Liza Cody i dag ganska bortglömd även om hennes senaste bok, novellsamlingen Lucky Dip and Other Stories, kom ut 2003.
Min omläsning av Cody i helgen var just debuten Duperad (tack Ulf för att jag äntligen fick tag i den!) och det var enbart postivt att träffa Anna Lee igen även om ämnet – illegal kopiering av av spelfilmer – visar att det hänt en hel del inom filmtekniken på 30 år… Codys känsla för London och för Anna Lees roll som enda kvinna på deckarbyrån Brierly Security känns å andra sidan inte det minsta gammalt.

Liza Codys böcker om Anna Lee:
Dupe, 1980 (Duperad, 1987)
Bad company, 1982
Stalker, 1984
Headcase, 1985 (Livet blev hans död, 1990)
Under contract, 1986
Backhand, 1991 (Backhand: en thriller, 1993

Liza Codys böcker om Eve Wylie:
Bucket Nut, 1992 (Skamgrepp, 1994)
Monkey wrench, 1994
Musclebound, 1997

Övriga böcker av Liza Cody:
Rift, 1988
Gimme more, 2000
Lucky Dip and Other Stories (short stories), 2003

Lars Kepler upp till bevis

Förra årets mest omtalade deckardebutant Lars Kepler (pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) ska upp till bevis. Snart ligger Paganinikontraktet, uppföljaren till Keplers Hypnotisören, på bokhandelsdiskarna.
Jag var skeptisk mot Hypnotisören – mycket på grund av den aktiva marknadsföringen kring pseudonymen och sedan det spektakulära avslöjandet av den – men fick ändå gå med på att själva boken var välskriven och lovande om än alldeles för lång.
Paganinikontraktet som jag precis börjat läsa är ungefär lika lång men hittills är jag fast i denna komplicerade och krypande obehagliga historia om två mycket gåtfulla dödsfall. En kvinna hittas drunknad men alldeles torr i en båt på drift och en man hittas hängd i ett tomt rum…
Ett litet extra plus dessutom för det fantasieggande omslaget.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 52 år
Bor: Lund
Läser just nu: Det tysta huset av Arnaldur Indridason.
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass. Top of the Lake. Leka med valpen.
Ser fram emot: Höstrusk. Skidåkning. Bokens Dag i Hässleholm 18/11.
×