Läsning i sol och skugga

STOCKHOLM 20160629 En kvinna ligger i en hängmatta och läser en bok Foto: Christine Olsson / TT / Kod 10430

Äntligen verkar det riktigt fina sommarvädret ha kommit! Hängmattan, stranden, solstolen, gräsmattan och en hög med riktigt bra böcker är väl ett perfekt sätt att njuta – för den som är ledig i alla fall.
Vill ni ha hjälp med bokhögen kommer här en lista över ganska nyutkomna, väldigt läsvärda deckare. Känns det för dyrt att investera i dem som inte kommit ut i pocket än finns det ju trevliga bibliotek att uppsöka:

Sommarens bästa deckarläsning:
Offline av Anne Holt
Bränd himmel av Gilly Macmillan (finns i pocket)
Någon annans skuld av Sarah Hilary (finns i pocket)
Tomma luften av Ann Cleeves
Blindgång av Jörn Lier Horst
En hemlig plats av Tana French
Döda talar inte av Eva Dolan (för den som inte läst Dolans första bok Lång väg hem är det naturligtvis här man ska börja)

Skånsk spänning på gång

motte

De senaste dagarna har det varit spänning i skånska miljöer som gällt för min del. Jag har fått möjlighet att läsa så väl Anders de la Mottes kommande kriminalroman Slutet på sommaren som Mattias Edvardssons kluriga spänningsroman En nästan sann historia.
Slutet på sommaren inleds sommaren 1980 när en liten pojke försvinner spårlöst från en gård på den skånska slätten. Historien rör sig sedan mellan 1980 och nutid där systern till den försvunne träffar en ung man som får henne att börja gräva i det förflutna. En nästan sann historia rör sig också i två tidsplan – mitten av 90-talet där fyra studenter studerar litterärt skapande i Lund och lär känna den store författaren Leo Stark. En av dem blir så småningom anklagad för mord på Stark och 12 år senare är det dags att skriva den stora romanen om vad det egentligen var som hände.
Edvardssons bok kommer ut 24/8 och de la Mottes 7/9. På skånskan kultursidor blir det så småningom intervjuer med bägge författarna och jag kan i alla fall säga så mycket som att det är två mycket olika böcker som är väl värda att längta efter.

Edvardsson

Tack för kvällsunderhållningen Hans Rosenfeldt!

Oslo  20160304. Den svenske Hans Rosenfeldt, mannen bak den populære TV-serien Broen. Sammen med makker Michael Hjorth er han ute med boken som raskt kan bli en av påskens leserfavoritter. "Ikke bestått" er den femte boka om den sexmisbrukende og traumatiserte kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Rosenfeldt besøker Oslo og Norge fredag. Foto: Lise Åserud / NTB scanpix / TT / kod  20520
Hans Rosenfeldt, mannenbakom både Bron och Marcella.
Foto: Lise Åserud / NTB scanpix / TT

Lite halvdåligt väder framåt kvällen skadar inte just nu. Jag har nämligen nyligen upptäckt Bon-skaparen Hans Rosenfeldts brittiska TV-deckare Marcella på Netflix och naturligtvi fastnat. Hans Rosenfeldt vet definitivt hur man skapar beroendeframkallande TV-deckare och Marcella har gott om Bron-vibbar. Polishuvudpersonen Marcella (Anna Friel) själv är minst sagt lika speciell som Sofia Helins Saga Norén och döljer dessutom betydligt mörkare hemligheter. Intrigtrådar och inblandade personer finns det också imponerande gott om. En stor skillnad är dock att medan kvaliten på skådespelarna i de mindre rollerna i Bron var minst sagt varierande så är Marcella välspelad ner till minsta statistroll.
Enda problemet just nu är att den här första säsongen bara innehåller 8 episoder och slutet närmar sig snabbt nu. Som tur var portionerar Svt ut säsong 3 av Vera betydligt mer sparsamt så det finns i alla fall kvar. Och så kanske det fina vädret kommer tillbaka …

Alex Marwood är tillbaka

marwood_den_morkaste_hemligheten_omslag_inb

Alex Marwood (pseudonym för den brittiska journalisten och författaren Serena Mackesy) författardebuterade 2012 på ett mycket imponerade sätt med Onda flickor – en alldeles lysande rå, skitig och fängslande kriminalroman om två flickor som mördar ett barn och sedan återses 25 år senare. Ett svårt ämne hanterat på ett fantastiskt sätt och som tvingade läsarna till riktigt svåra ställningstagarna.
Marwoods uppföljare Granne med döden var jag personligen inte riktigt lika förtjust – välskriven, spännande annorlunda men över till och med mina ganska tränade och toleranta äckelkänslor. I slutet av juni kom nu Marwoods tredje bok, Den mörkaste hemligheten (Modernista), på svenska. Här rör sig historien också mellan då och nutid och med brott mot barn i fokus. I dåtid försvinner den treårig tvillingflickan Coco spårlöst från sin pappas vidlyftiga femtioårsfest och i nutid träffas alla inblandade på pappans begravning. Definitivt fängslande än så länge. Recension kommer.

 

Ferrante och semesterläsningen

Ferrante

Trots att jag är en minst sagt inbiten deckarläsare läser jag mycket annat också och de senaste veckorna har jag varit fullständigt uppslukade av italienska Elena Ferrantes hyllade Neapel-serie. Det började med del 1, Min fantastiska väninna, som kom på svenska i våras och sedan var jag bara tvungen att fortsätta så det fick bli del två, tre och fyra på engelska – Those who leave and those who stay, The story of at new name och The story of a lost child. Den här starka skildringen av en mycket komplex vänskap som också blir en spegling av Italien från femtiotalet och fram till vår tid är något av det bästa jag läst på mycket, mycket länge. Det är vackert, brutalt, förvillande, realistiskt och surrealitiskt på en och samma gång och rekommenderas starkt som sommarens läsning. Har man väl börjat kan man definitivt inte sluta. Själv har jag bara knappt halva sista boken kvar och försöker hålla igen för att den ska räcka så länge som möjligt.

Samtidigt förbereder jag mig också för en efterlängtad semesterresa och har laddat upp med så väl Ian Rankins senaste i engelsk pocket, Even dogs in the wild, som Sarah Hilarys nyutkomna tredje del i Marnie Rome-serien, Tastes like fear, som e-bok. Och så ska Stephens Kings deckare Den som finner läsas och recenseras liksom två norska deckare – Samuel Björks Ugglan dödar bara om natten och Monica Kristensens Operation Fritham. Och som motvikt mot deckarna ska jag också ta ett nytt tag med Jonathans Franzens Purity som blivit liggande alltför länge. Det blir nog en bra resa!

rankin

Bättre kan man inte ha det

holthorst

Bättre helg än så här kan nog inte en deckarrecensent ha. Jörn Lier Horsts nya Blindgång alldeles nyss utläst och Anne Holts nya Offline – om Hanne Wilhelmsen och Billy T! – precis påbörjad. Dessutom sitter jag precis och skriver på en recension av Roslund & Hellströms nya Tre minuter och kan säga så mycket som att den går i väldigt positiva tongångar. Läs mer på kultursidan i veckan.

Pris till Jörn Lier Horst

lierhorst3

The Petrona Award är ett brittiskt deckarpris till: Best Scandinavian Crime Novel of the Year. Första gången det delades ut var 2013 och då till Liza Marklunds Last will. 2014 blev det ytterligare en svensk – Leif G W Persson och Linda, as in the Linda murders belönade. 2015 var det isländska Yrsa Sigurdardottirs tur med The silence of the sea.
I lördags, 21 maj, var det dags för årets Petrona som delades ut under en galamiddag på Crimefest i Bristol och årets vinnare blev en norrman – Jörn Lier Horst och hans The Caveman (Grottmannen).
I ett pressmeddelande skrev Jörn Lier Horst bland annat: ” Det här är det fjärde Petrona Award och jag är mycket hedrad över att följa i spåren på Liza Marklund, Leif G W Persson och Yrsa Sigurdardottir.

Juryns motivering till The Cavemans vinst löd så här:The Caveman is a gripping police procedural drawing on Jorn Lier Horsts experiences as a  murder detective. All the books in the William Wisting series have had compelling narratives and The Caveman is no exception, exploring a Norwegian society where, in a supposedly close-knit community, a man can lie dead at home unnoticed and unmourned for weeks. Excellent plotting, well-drawn characters and writing of the highest quality make this book a worthy winner of the 2016 Petrona Award.”

 

Kofotar i rätta händer

kofot

På söndagseftermiddagen fick Anders de la Motte och Sara Lövestam sina gyllene kofotar av Svenska Deckarakademin. Anders de la Motte för sin Ultimatum som blev årets bästa svenska kriminalroman 2015 och Sara Lövestam för sin Sanning med modifikation som blev årets bästa debut 2015.
Nedan kan ni läsa vinnarintervjuer med bägge från november 2015 när priserna offentliggjordes.

Anders de la Motte:
http://www.skd.se/2015/11/23/fyra-fragor-till-deckarpristagare/

Sara Lövestam:

http://www.skd.se/2015/11/25/ovantad-deckarvinst-for-lovestam/

 

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 51 år
Bor: Lund
Läser just nu: The perfect girl av Gilly Macmillan
Missar inte: Att läsa. Veckans yogapass.
Ser fram emot: Sommarvärme. Sommar i Göingeskogen. Bad i bästa sommarsjön. Kantareller.
×