Livet under den Brasilianska strejken

”Greve” betyder ”strejk”

Som ni säkert sett i media så är det en massiv strejk som paralyserat landet i över en vecka. Här kan ni läsa mer om anledningen till strejken men kort sagt är det en rekation till regeringens beslut att höja bensinpriset från 5 real till 10 (!!) real. Brasilien är känd i hela världen för att ha höga skatter på allt. Tyvärr går inte skattepengarna till vård, skola och säkerhet utan till att renovera biljonvillor, dyra resor och politikernas fickor.

Här i Itacaré lever vi dock i en liten bubbla. Vi är isoleras av hundratals kilometer av regnskog från resen av landets problem. I Itacaré är det alltid soligt, folk surfar andra ligger och solar på stranden. Det är svårt att märka av att det är en enorm kris som pågår i landet.

Sen kom strejken.

I början förstod jag inte riktigt hur beroende vi faktiskt är av transportering och bensin. Jag har spenderat större delen av livet med att protestera mot just bensin och biltransport. Så när strejken började och ingen kunde köra någonstans (dels på grund av att vägarna var blockerade av lastbilar men även för det inte fanns mer bensin att köpa) så var min första tanke att det skulle bli ett bra uppehåll som renade vår luft lite grann.

Folk i hela landet är ursinniga – på den här muren står det ”Ut med Temer”

Men sen gick jag till mataffären för att handla ingredienser till lunchen. Det var tomt på hyllorna. Jag gick till fruktaffären för att köpa grönsaker. Tomt där med. Vi gick till en restaurang för att äta lunch. Stängt. Gasen i stan var slut. Ingredienserna var slut. Sen fick vi höra en till oroande nyhet. Vattnet var på väg att at slut i stan (folk köper vatten i stora plasttankar). Va bra att vi har en maskin hemma som filtrerar vattnet som kommer från vattenverket tänkte jag genast. Men samma dag gick vattenverket ut med ett officiellt meddelande om att de inte kommer kunna förse oss med vatten länge till för produkterna de häller i vattnet som tar bort parasiter och liknande håller på att ta slut. Så vi gick hem och tänkte koka upp massa vatten så vi hade något att dricka ifall det skulle ta slut i kranen. Men när vi kom hem fanns det ingen el. Något träd hade vält över en elledning men ingen kunde åka dit för att åtgärda problemet för vägarna var blockerade. De enda som hade el kvar var folk som har solceller på taket. Senare samma kväll gick ambulansen ut med ett meddelande att den sista bensindroppen tagit slut. Nu var även ambulansen stängd (eftersom att Itacaré är så litet är ambulansen vårt enda sjukhus). Shit, tänkte jag och fick panik. Jag sa till Ian att vi måste ta vårt pick och pack och dra till Sverige tills situationen löser sig. Vi har fortfarande bensin i vår bil och jag vet en väg till Ilheus (närmaste flygplatsen) som antagligen inte är blockerad. Men då sa Ian att flygplatsen stängt ner förra veckan för det fanns inget flygbränsle kvar.

Här står vi i kö till att tanka bilen när bensinmacken sa att de hade få liter kvar.

Herre Gud sa jag till Ian. Vad ska vi göra? Hur i hela världen har vi snurrat in oss i en livsstil där vi är helt och hållet beroende av bensin och biltransport!? Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att hitta alternativa levnadssätt. Inte endast för att det är hållbart och gynnande för miljön men livsviktigt för oss. Så vi började genast fundera på alternativ och en Plan B. I trädgården har vi planterat gurkor, bananer, acai, papaya och tomater. Ian kunde fånga fisk och skaldjur i havet. Vi har ett vattenrenande sugrör som vi kunde dricka vatten genom ur olika floder som finns här i stan. Vi ställde ut hinkar i trädgården och samlade upp regnvatten.

Våra bananer blir snart gula här hemma i trädgården!

Vad det gäller anledningen till strejken så håller jag med om att något måste ske för att tvinga regeringen till att göra förändringar i landet. Det är en styrka vi har som medborgare att kräva våra rättigheter genom att samlas och strejka tillsammans. Jag hoppas verkligen att detta leder till någon sorts förändring. Det måste det! Men samtidigt var det som en slap in the face att få se hur beroende vi faktiskt är av bensin och biltransport. Detta fick mig att inse ännu mer att vi måste hitta alternativa levnadssätt så vi inte är helt och hållet beroende av bensin.

Idag vaknade vi upp till nyheterna att strejken ska pausas i två veckor. Men nya hot om att oljearbetarna ska starta en ny strejk imorrn.

Det är nog bäst att gå ut i trädgården och plantera fler tomater.

Surf Bum för hela slanten!

 

Tiririca – Itacaré – Brasilien

 

Jag tänkte dela med mig av min surf-historia. Det har varit en riktig resa och om det är något jag lärt mig så är det att den här sporten är inget du kan (eller borde) försöka kontrollera. En perfekt livsläxa för mig som är lite av en controlfreek – en bra påminnelse om att vara mer go-with-the-flow-ig.

Manly beach – Australien

 

Första gången jag var inne i en surfaffär var i Sydney år 2010. Jag skulle köpa en surfbräda och var super pepp på att börja mina surflektioner veckan därpå. Jag minns att jag gick in i affären och sa till expediten att jag ville köpa en surfbräda för jag skulle surfa efter plugget på måndagar och torsdagar. Kanske lördag morgon också. Han bara tittade på mig, log lite grann och sen sa han ”detta är din första gång, eller hur?” Ja. Svarade jag. Här kommer en heads up, mate, sa han och fortsatte – glöm ditt schema, det är inte längre du som bestämmer. The ocean is your boss now babe, sa han och gav mig en klapp på ryggen.

Mui Ne – Vietnam

 

Och shit va han hade rätt! Jag bodde på ett studentboende i centrala Sydney på den tiden och fick ta en buss till Operahuset och därefter åka med en färja till en strand som hette Manly – det var där alla nybörjare var. Och det var inte bara en gång då jag åkt hela vägen för att komma fram (1,5 timme senare!) och se ett flat hav eller monstervågor som man inte ens kunde komma nära. Så samtidigt som jag lärde mig att surfa – fick jag även lära mig att ha tålamod och respekt för naturens oförutsägbara beteende.

 

Namoto – Fiji

Idag – nästan tio är senare – är det inte mycket annorlunda. Att tajma in surfandet är lite av ett pussel nu när jag är mamma. Jag kan inte längre välja vilka vågor jag ska surfa – om de är stora, små, högtid eller lågtid. Det är lite av en överraskning – jag surfar när det går, när Julian sover eller är på dagis så det finns inte rum för att vara så selektiv längre.

Våra nya brädor!

 

Tiririca – Itacaré – Brasilien

Men det som är bra med Itacaré är att det åtminstone alltid finns vågor. Året runt! Alltid varmt vatten och soliga dagar. Inte som i Sverige till exempel. Där är vågorna genererade av vind så det måste vara riktigt risigt för att det ska finnas vågor. Jag är inte tuff nog att surfa i Sverige men Ian – han missade inte ett enda ”swell”. Så när det var typ storm varnig nr 2 och Öresundsbron stängt ner pga hög vindhastighet, då stod Ian i hallen ikädd sin våtdräkt och var på väg till Mölle (en riktingt bra surfspot i Skåne).

Ian på väg till Mölle – Sverige

Men tillbaka till Itacaré. Den här lilla surfbyn kallas även för Brasiliens Surf-Mecca. Hit kommer folk från hela landet för att surfa – från hela världen skulle jag säga! Allt här handlar om surf, allt folk pratar om är vågor, allt man kan köpa här är surf-relaterat. Julian är helt med i denna viben redan. Varje dag när han vaknar kollar han på mig och säger ”tem onda?” Vilket betyder ”finns det vågor?”. Jag tycker att han fortfarande är för liten att börja men Ian har redan köpt en skräddarsydd surfbräda åt honom! Jag har börjat surfa mer intensivt på senaste för jag känner att jag måste kunna vara med och hjälpa Julian i vattnet när det väl blir dags. Havet kan vara farligt ifall man inte är beredd och därför förbereder jag mig väl jag kan så att jag ska kunna skydda honom.

I filmer och i media är surfare oftast porträtterade som slöa och slappa. Termen ”Surf Bum” används ofta och refererar till någon som endast hänger på stranden hela dagen och alltid är chillax. Och visst är det så – fast inte alls på ett negativt sätt. Nej deras laid-back-vibe hänger nog ihop med att just vara i symbios med naturen, med havet. Inte stressa över saker som man inte har kontroll över utan acceptera och vänta in den rätta stunden.

Och om det är något jag lärt mig av surfandet så är det just detta – att släppa taget och lita på att rätt stund kommer när det är dags. Och den perfekta vågen kommer till dig när du är redo för den.

Kultur-kompromissen

Det fina med vår mångkulturella värld är alla olika livsstilar, åsikter, traditioner, synvinklar och livsstilar som får plats i en och samma värld. Vi kan lära oss av andra och få perspektiv på de sanningarna vi själva vuxit upp kring. Jag växte upp med 3 olika kulturer hemma och det var ständigt diskussion krig hur man ska vara, vad man ska göra och hur man ska tänka. Redan som barn visste jag att det fanns flera vägar och sätt att se på livet.

Sen blev saker ”real” när jag gifte mig med min fina brasse. Vi var uppväxta i två olika kontinenter – våra åsikter och kulturer skiljde sig åt mycket! En hel Atlant emellan oss! Varje dag lärde vi oss av varandra och hittade nya sätt att kunna kultur-kompromissa.

Och sen blev saker ännu mer ”real”. Vi fick Julian. Nu hade vi en liten pojke som skulle få lära sig en hel livsvy från scratch – och det var vi som skulle visa honom vad som var rätt och fel.

%50 Brasse – 50% Gringo – 100% Fantastisk!

Att bo i ett annat land är en fantastisk upplevelse och jag har alltid tyckt det är roligt att ta seden dit jag kommer. Men med det sagt – så är det inte så att det inte finns saker som jag helt enkelt inte kan förstå mig på. Här i Brasilien är sockerkaka och Oboj en hälsosam frukost för både barn och vuxna, kaffe är något man dricker på kvällen och återvinning är en konspirationsteori.

Sen är det många praktiska saker som är no-no’s beroende på vilken ”klass” man kommer ifrån. Segregationen är inte endast en social fråga men även en hållbar en! Vilket färdmedel du väljer till exempel har att göra med ditt bankkonto, och inte ditt gröna samvete. Jag minns när jag och Ian precis flyttat till Sverige och hur fascinerad han var av att se kostymklädda business-snubbar åka cykel till jobbet!

Eller bussen – som i Sverige anses vara ett smart och kollektivt färdsätt till skillnad från Brasilien där man bara tar bussen ifall man inte har råd att köpa en bil. När vi bodde i Sverige valde vi att inte ha bil bara för det var så himla mycket mer praktiskt att inte ha en. Istället tog vi bussen eller tåget (eller cykeln) när vi behövde. En annan bra sak med buss och tåg (för längre resor och äventyr) är att man kan slappna av, ta en kaffe, prata och njuta av det förbipasserande landskapet – tillsammans! Nu för tiden verkar man till ju till och med kunna hyra sin egna stora buss! I bilen är allt detta endast ett privilegium för den som inte måste totalkoncentrera på vägen och körandet.

Detta får mig att tänka på en liten utflykt som jag och Julian gjorde förra året när vi var och hälsade på i Sverige. Vi tog tåget till Göteborg (från Malmö) och han satt fastklistrad vid fönstret hela vägen! Vi såg vackra landskap, havskust, blomstrande rapsfält, kor, hästar, små samhällen och barn som vinkade till oss när tåget åkte förbi. Julian var helt fascinerad – han brydde sig inte ens om sin kanelbulle som jag köpt till honom i tågets bistro.

Så nu tar vi med oss denna Svenska sed till Brasilien – nästa månad ska vi göra en buss-luff längs med vår Bahianska kust. En annan proffsig sak med kombon barn+längre resa är att man inte måste muta barnet med glass för att det ska sitta still i barnstolen i flera timmar – bara det borde vara kollektivtrafikens största slogan!

Och nu är Ian helt med på detta också. Buss-och-tåg-lover! Det är just detta som är så häftigt med olika kulturer – när vi är öppna så kan vi lära oss av varandra. Och sedan lära våra barn. Julian kommer att få en blandad (första) världsbild – en mix av båda våra kulturarv för att sedan skapa sin egna när han väl lämnar boet och flyger ut i världen med egna vingar.

Bella Estrela
Ålder: 29 år
Från: Lund
Bor i: Itacaré, Brasilien
Är: Journalist, Hållbarhetsexpert, surfare, mamma
Bloggar om: Livet i Brasilien, hållbarhet och föräldrarskap
Bloggade tidigare om: Hållbarhet i vardagen läs här och Antarktis.
×