MFF helt under isen

Många med himmelsblå glasögon kommer väl att skylla på att Jo-Inge Berget och Anders Christiansen inte var med.

Men det håller inte.

Inte när man tjatat en hel säsong om att man har en så bred trupp. Inte när man sitter med miljonvärvningar som inte används på bänken.

Inte när man än en gång åker på stryk mot ett lag på nedre halvan av tabellen (något som fick klubben att sparka fjolårets tränare Allan Kuhn).

Inte när man gör ett defensivt byte när huvudproblemet är att det är offensiven som inte fungerar.

Om inte MFF haft en nio poängs ledning  – den kan krympa till sju i morgon – så vete fasiken om inte Magnus Pehrsson fått kicken på stående fot efter dagens förlust i Örebro.

Det var en rakt igenom usel insats av Malmö FF.

Som många gånger förr den här säsongen så var defensiven inte bra nog. MFF släpper in för lätta mål. Ändå satt tunga nyförvärvet Bonke Innocent på bänken.

Men framför allt var offensiven, som vanligt, alldeles för blek och för ineffektiv. Alexander Jeremejeff gjorde inte en människa glad och tyvärr gjorde inte lagkaptenen Markus Rosenberg det heller. Det borde oroa alla MFF-fans att Rosenberg faktiskt inte levererat alls efter sommaruppehållet. Om han inte lyfter sig rejält framöver så vete tusan om det är något att jubla över att han skrivit kontrakt för ytterligare en säsong.

Trots detta, att lagets forwards var otroligt bleka i 90 minuter, fick inte nyförvärvet Carlos Strandberg komma in förrän det var sju minuter kvar att spela. Märkligt. Magnus Pehrsson valde att byta in en mittback och flytta upp en högerback till mittfältet. Jag ska ärligt säga att jag inte förstod någonting alls av det draget.

Nu har MFF tre raka matcher utan seger. Man har tagit en enda poäng i tre matcher och då har man mött tabelljumbon och ett lag som låg ganska nära bottendramatiken. Dessutom bara kryssat mot ärkefienden IFK Göteborg hemma på Swedbank.

MFF är i fritt fall just nu. Frågan är om och hur det fallet ska hejdas innan det är alldeles för sent, innan det blir nerv i den allsvenska toppstriden igen.

Dags för Daniel Andersson att agera??

————————————–

Nu har jag sett två Skånederbyn i starten av Handbollsligan. I Helsingborg besegrade ett darrigt Lugi nykomlingen OV. Men min slutsats efter matchen var mer att det kommer att bli en tuff säsong för Lugi än att OV har kvalitet nog att klara kontraktet. Den som lever får se, heter det ju. Men Lugi verkar ha alldeles för lite krut på nio meter den här säsongen och jag undrar om det verkligen är så smart att fortsätta spela en av lagets få rutinerade stjärnor, Hampus Jildenbäck, i en kantroll. Är det inte bättre att skola om honom till att spela på nio meter? Kantspelare har man ju faktiskt ganska gott om i truppen.

YIF kom undan med en hedersam förlust mot IFK Kristianstad, men låg ett tag under med åtta mål. Undrar om det inte blir HK Malmö som kommer att bli näst bäst i Skåne, efter Kristianstad, den här säsongen.

——————————————-

Hockeyexperten och exproffset Mikael Renbergs utspel om att det borde införas en lättare puck i damhockeyn måste vara årets mest korkade (eller kanske puckade) i svensk idrott.

Inte bara för att tanken förstås är helt befängd och idén snudd på kränkande för alla hockeytjejer  – men också för att Renberg helt tycks ha missat debatten om lättare bollar och mindre mål i damfotboll.

Trodde han verkligen att han skulle få gehör? Att han var något smart på spåret?? Herregud. . .

 

Skolexempel i idrottspsykologi

En och annan psykologistudent satt förmodligen i ”Biblioteket” i Lund och antecknade febrilt under den tredje SM-semifinalen mellan Lugi och H65.

Matchen var nämligen ett skolexempel i idrottspsykologi.

Det handlade ganska mycket om kroppsspråk.

För in i arenan dundrade en veritabel viljeorkan i form av H65 Höörs med adrenalin och självförtroende våldsamt uppumpade tjejer.
De slog an tonen direkt.
Liksom tränaren Ola Månsson. Men där var det lite som vanligt. Månsson var tröttare och svettigare än spelarna efter matchen. Det är lite hans grej. . .

Och som svar  började Lugispelarna tveka, darra i knävecken och stressa fram det ena tekniska misstaget efter det andra.

Det höll i princip i sig matchen ut.

Det var egentligen bara en enda spelare i Lugi som försökte hålla humöret uppe, som krigade allt vad hon orkade och visade med hela sitt kroppsspråk att hon ville vinna matchen. Du har säkert redan gissat vem.

Anna Lagerquist förstås.

Hade hon fått bollen lite oftare i offensiven så hade kanske matchen slutat annorlunda. Men nu blev det inte så. Dessutom vågade Lugispelarna, som inte förlorat en enda match i Lund den här säsongen – fram tills idag – plötsligt inte skjuta utifrån. De tappade tron på sig själva, säkert mycket på grund av H65-spelarnas enorma pondus.

Laget som vann ganska lätt i den första SM-semifinalen och ledde den andra med tio (!) mål innan H65 nästan mirakulöst kunde vända och vinna, var plötsligt helt utan självförtroende och underpresterade grovt.

Jag förstår att tränaren Dragan Brljevic försvann snabbt och inte gick att få tag på för intervju efter matchen.

Tänk att det kan vara så enkelt ibland inom lagidrotten.

Nu är den här drabbningen förstås ingalunda avgjord, även om H65 har allt i egna händer på tisdag. Lugi kan mycket väl kvittera och skaffa sig ett avgörande på hemmaplan.

Men klart är att laget är i brygga. Hur spelarna hanterar psykologin den närmaste veckan blir helt avgörande.

Ola Månsson är förresten en slipad man. Jag frågade honom efter matchen: Tar ni dem nu?  Han svarade snabbt: ”Zagreb, ja”.

En match i taget. Först är det returen i Challenge Cup-finalen på lördag.

Det finns en chans för H65 att ta två titlar den här säsongen. . .

——

Herrsemifinalen mellan IFK Kristianstad och Ystads IF ska jag inte gå alltför mycket in på den här gången, eftersom jag inte såg den. Men än så länge tycks det gå programenligt för regerande svenska mästarna, även om Ystads IF hade ett oväntat grepp kopplat i den första halvleken i den orangefärgade häxkitteln i Kristianstad.

Nu höll det inte distansen ut den här gången.

Men som slutspelet utvecklat sig hittills, men en hel del oväntade resultat både på herr- och damsidan, så ska man nog inte skriva att IFK tar det här i tre raka matcher. Det känns bara dumt, trots att IFK Kristianstad förstås är jättefavorit till att ta hem ännu ett SM-guld.

Vi låter väl matcherna spelas och njuter av festen i stället för att tippa.

För klart är att den här idrottsvåren i Skåne knappast kunde ha varit hetare än den är just nu. Med två häftiga Skånederbyn i SM-semifinalerna.

Och garanti på ett skånskt lag i vardera SM-finalen så småningom.

Härligt!

En enda bild räcker ibland för att bevisa en tes. Om vilja och kroppsspråk gör skillnad i handboll så föregår H65-tränaren Ola Månsson helt klart med gott exempel. Foto: Eric Bliding
Artur G Bliding

Blidings Blandning Online

Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport


Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott


Ålder: 50

Yrke: Journalist

Bor: Bonderup

Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.

Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Läser nu: Törst av Jo Nesbö.

Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Sherlock med Bendecit Cumberbatch.

Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.

Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.

Håller på: Lunds BK, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.


×