Kungen, Myhrer och drottning Hanna

Vilken fantastisk svensk OS-dag. Igen.

Trots kungen, alltså.

Det var ett fasligt tjat före torsdagens tävlingar om att kungens närvaro var en jinx för de svenska aktiva. Att det brukar gå dåligt när han är på plats, vilket han aviserade att vara både under slalomen och skidskyttet.

Så då kan vi släppa den saken nu. Spöket är bortjagat. Kungen kan andas ut.

Tacka André Myhrer för det.

När vi ändå tackar honom för – och gratulerar till – OS-guldet.

Ännu en av många underbara sannsagor under dessa spel i Pyeongchang. Myhrer, som i sitt fjärde och kanske (förmodligen) sista OS äntligen fik sätta pricken över i:et och ställa sig överst på pallen.

Det är när sådant händer som man verkligen förstår hur magisk idrotten kan vara, med sina hjärtevärmande sannsagor som för alltid kommer att finnas kvar i minnet.

Självklart väckte Myhrers framgång också gamla minnen. Minnen från en tid då det stod en tjock-teve i varje klassrum, en teve som man i vanliga fall bara irriterade sig på, eftersom den användes till att visa ruskigt sega och tröttsamma program i utbildningssyfte. Men då och då när den sattes på innebar det att vi slapp en stor del av lektionen, kanske rentav hela.

Det var när en viss Ingemar Stenmark åkte och hela nationen stod stilla.

Senast en manlig svensk alpinist vann ett OS-guld var jag 13 år och stod förmodligen i ett klassrum i Lund och kollade. Det var, förstås Ingemar Stenmark.

Nu har vi ett nytt guld, i slalom. Det tog sin tid. Kanske tar det lika lång tid innan det händer igen, Myhrer lär i varje fall knappast upprepa den bedriften då han mest troligt inte är aktiv en hel olympiad till.

Så det gäller minsann att njuta.

Det här mästerskapet har varit fullt av sagolik idrottslig rättvisa för oss svenskar. Eviga tvåan Frida Hansdotter fick äntligen vinna. Stina Nilsson fick sin stora revansch för favoritfallet (i dubbel bemärkelse) i den där VM-semifinalen. Och nu alltså Myhrers triumf.

Men det har också bjudit på fantastiska genombrott och oväntade idrottsbragder.

Räkna till exempel med att en viss Hanna Öberg kommer att bli en av årets kanske mest populära idrottstjejer i Sverige.

Först det där helt osannolika OS-guldet.

Sedan fortsatt jämna och starka prestationer strax utanför pallen.

Och nu då. En fullständigt mirakulös upphämtning till OS-silver för det svenska stafettlaget på damsidan.

Jag ska villigt erkänna att jag var på väg ut på hundpromenad flera gånger under tävlingen. Men så sköt ju Anna Magnusson plötsligt en riktigt bra serie och det fanns ett litet mikroskopiskt hopp kvar, samtidigt som jag ville se om sympatiske och legendariske norrbaggen Ole Einar Björndalens (som inte blev uttagen i den norska OS-truppen) nya flickvän Darja Domracheva skulle ta hem guldet.

Det gjorde hon ju.

Men ännu bättre: Hanna Öberg svarade för en helt galen upphämtning. Sköt tio snabba träff, åkte fort i spåren och körde hem OS-silvret till sina hårt kämpande lagkamrater, som hade det så svårt där ute på skjutvallarna men som aldrig gav upp och på något mirakulöst sätt undvek straffrundor.

Hanna Öberg. Vilken OS-hjälte.

Det är något med skidskyttetjejer som gör att de går hem i de svenska stugorna, att de går rakt igenom teve-rutan. Minns Magdalena Forsbergs många Jerringpris. Nu har vi fått en ny ”Magda”. Jag skulle inte bli ett skvatt förvånad om Hanna Öberg tar hem Jerringspriset 2018.

Och skulle hon ta hem bragdguldet också så kommer jag inte att protestera.

Om inte för guldet, så för sin nästan omöjliga silversträcka i stafetten. En minut efter när hon gick ut. alltså. Nästan obegripligt.

Sverige har förresten ytterligare en medalj säkrad, efter Lag Edins uppvisning i curlingsemifinalen.

Det kan mycket väl bli ännu ett guld.

Det är inte över ännu i Pyeongchang.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 50
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Läser nu: Törst av Jo Nesbö.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Sherlock med Bendecit Cumberbatch.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.
×