Dumt beslut av galoppen

Galoppen bryter sig alltså loss och lämnar Jägersro.

Det kan vara årets dummaste beslut inom skånsk idrott.

Jag kan visserligen ha en viss förståelse, med tanke på det infekterade bråket härom året då en del inom travet ville slänga ut galoppen från anläggningen.

Men det lugnade ner sig ganska fort, Travsällskapet tog sitt förnuft till fånga och samarbetet fortsatte.

Det borde ha stannat där. Men uppenbarligen rörde det upp så starka känslor att såret inte gick att läka. Någon annan förklaring till skilsmässan kan jag nämligen inte se.

Skånska Travsällskapet ska bygga en hypermodern ny anläggning på Husiefältet med gott om plats för både trav- och galopptävlingar. Och ridsport. Planen var – och är – att bygga ett Malmö Hästcenter, med plats för alla. Galoppsporten var inbjuden att flytta med. Med alla de samordningsvinster som finns vad gäller personal, varumärke (Namnet Jägersro är trots allt etablerat i hela kapplöpningsvärlden och hos allmänheten i regionen), möjligheten att locka publik korsvis mellan de olika hästsporterna och mycket annat. Ett ypperligt läge att lägga gammalt groll till sidan och stärka banden mellan hästsporterna, till förmån för alla.

Men den arbetsgrupp som bildades under den nämnda schismen mellan Travsällskapet och Fältrittklubben, för att undersöka möjligheten till etablering någon annanstans, fortsatte att jobba och har tydligen nått sitt mål nu. Bara, alltså, i Svedala kommun. Granne med golfbanan.

Här ska man bygga banor för träning och tävling, en läktaranläggning och gissningsvis en träningscamp med stallar. Det erbjöds nämligen inte på nya Jägersro som enbart kommer att fungera som en tävlingsanläggning. Det känns som en onödigt dyr historia för en smal sport som galoppen är i Sverige, särskilt med tanke på att det på några kilometers avstånd kommer att finnas en nybyggd hypermodern kapplöpningsanläggning. Pengarna kunde helt säkert ha använts bättre. Stallar kan man ha var som helst och med tanke på att svensk galopp i mångt och mycket lever på amatörerna, som håller till hemma på sina egna gårdar samtidigt som ett flertal tränare faktiskt har egna camper, så förstår jag inte varför man tvunget måste ha en stallbacke i anknytning till tävlingsbanan.

När galoppen riskerade att slängas ut från Jägersro skrev jag flera krönikor i ämnet och argumenterade starkt för ett fortsatt samarbete. Ett argument var att det behövs mer än ett ben att stå på för att framgångsrikt driva en arena. Det räcker inte med att hålla ett arrangemang i veckan i bästa fall, särskilt inte om man har låg publiktillströmning till att börja med.

Helst ska man kunna erbjuda något varje dag, göra arenan till en naturlig mötesplats med liv och puls. Jag talade mig varm för trav, galopp, ridsport och gärna ännu mer.

Av samma anledning tycker jag att det är ett felbeslut av galoppen att bryta sig loss. Det känns bara dumt att så liten sport ska bygga eget när det egentligen inte behövs. För vaddå? En publik på några hundra som bäst en gång i veckan? Man häpnar.

Det känns som om galoppsporten efter försäljningen av Täby Galopp och de pengar som strömmade in då fick en självbild som inte riktigt är hälsosam i ett långsiktigt perspektiv. Galopp är en fantastisk sport, men det är försvinnande få i det här landet som förstår det.

Pengarna hade gjort betydligt större nytta i insatser för marknadsföring och olika projekt i avseende att utveckla sporten och den bild som finns av den, att utveckla tävlingsarrangemangen och öka sin synlighet i media. Att stärka bredden, de oerhört viktiga amatörerna, rekrytera fler aktiva och lyfta profilerna i allmänhetens medvetande.

Men nej. Man ska bygga en ny anläggning i stället. Ännu en, efter storsatsningen på Bro Park.

Helt i onödan.

Det blir förmodligen en liten boost på kort sikt, för de aktiva, för att bygget får publicitet.

Men på längre sikt tror jag att en flytt från Jägersro snarare riskerar att göra galoppen ännu mindre och ännu mer anonym. Och den nya banan och anläggningen kommer såklart att dränera sporten på pengar. För jag kan i varje fall inte se hur man av egen kraft ska kunna få driften av en sprillans ny anläggning att gå ihop på några hundra åskådare i veckan och bara halva året. Det lär knappast bära sig.

Det är lika mycket att skjuta sig i foten som det var när man på vinst och förlust sa upp avtalet med Travsällskapet för några år sedan och satte sig själv i ett vanskligt läge.

Än fattas det en växel

Sverige är klart för avancemang i EM-handbollen.

Vilken lättnad.

Det hade varit en hemsk tråkig fortsättning på januari annars. Och det hade inte varit särskilt bra för svensk handboll om landslaget åkt ut på ändalykten redan efter det första gruppspelet.

Jag är fortfarande osäker på hur pass bra det här gänget är just nu. På något sätt känns det som om det fattas en växel.

Landskamperna mot Ungern – genrepet inför mästerskapet – var i ärlighetens namn inga lysande uppvisningar av blågult och sedan kom den numera historiska knockouten i EM-premiären mot Island. Så dåligt som Sverige spelade de första 20 minuterna i den matchen vet jag inte om jag någonsin sett ett blågult landslag spela.

Det var inte någon bländande insats mot Serbien heller. Tvärtom var vi nog många som blev riktigt nervösa när ledningen med sex mål plötsligt krympt till två inför slutspurten.

Men de svenska styrkorna samlade ihop sig och höll undan till slut, mycket tack vare ett mycket mer fokuserat försvarsspel, en säker Mikael Appelgren i målet och betydligt snabbare fötter ute på planen.

Men det serbiska laget är inte känt för sin snabbhet och fick ju storstryk av Kroatien, så sett som en värdemätare var det här nog inte något att korka upp champagnen över.

Livsviktigt för att gå vidare – och rentav ha chansen att gå vidare med två poäng i bagaget – men fortfarande inte något som skvallrar om en framskjuten placering i turneringen.

Vi får helt enkelt avvakta lite till och se hur ”vi” reder oss mot kroaterna.

En växel till behövs för att jag ska känna någon tillförsikt.

 

———-

 

De svenska skidåkarna har bjudit oss på en fantastiskt härlig helg. Främst förstås längdtjejerna som dominerat stadssprinten i Dresden med eftertryck och radat upp toppresultat.

Lite överraskande dock att Stina Nilsson och Hanna Falk torskade mot Ida Ingemarsdotter och Maja Dahlqvist i sprintstafetten. Frågan är om det inte handlade om lite underskattning i spurten av Stina Nilsson. En blick över axeln och tja… där kommer ju Maja närmast… så det är lugnt. Och sedan flög Maja Dahlqvist förbi på det innerspår som hon sett var snabbast men som tydligen Stina Nilsson inte kände att hon behövde välja.

Nu vet jag ju inte om det verkligen gick till på det viset, men nog talar mycket för det. och i så fall var det ju bra att Stina fick den läxan nu och inte under OS.

Kul också att se skicrossen, där Sandra Näslund nog måste vara vårt absolut största medaljhopp inför OS. Snacka om grym form den tjejen har. Nu får vi bara hoppas att Victor Öhling Norberg hinner bygga upp form och styrka också, i helgen som gick såg man tydligt att han saknar det lilla extra i slutet av åken.

Skidskyttedamerna plockade dessutom ännu en pallplats och uppenbarligen har Wolfgang Pichler viftat med sitt trollspö igen helt i rättan tid. Hoppas det håller i sig.

 

———

Mina två matchbevakningar under helgen gav upphov till blandade känslor. Malmö Redhawks som fått tillbaka de flesta av sina skadade nyckelspelare var chanslöst mot Växjö på hemmais och det bådar verkligen inte gott inför ett eventuellt slutspel. Det är bara att hoppas på att återvändarna är ringrostiga och att Peter Andersson hinner olja upp maskineriet bättre innan det är dags. Och att det inte blir fler skador.

Lugidamerna gjorde verkligen ingen bra match offensivt mot Skuru men tog ändå en poäng till slut och har onekligen repat sig från en svag inledning på säsongen. Men ska det bli någon framgång i slutspelet så måste en handfull av tjejerna lära sig att våga smälla på framåt och inte bara ta alibiavslut från 10-11 meter.

———

Läser att Fredrik Reuterskiöld blir VD för svensk galopp och det är han säkert rätt man för att ro iland med på ett bra sätt. Men samtidigt känns det ju mer än lite trist att en så stor tränarprofil försvinner från den aktiva sidan av sporten. Missförstå mig inte nu, jag tror säkert att svensk galopps styrelse har gjort en bra och spännande rekrytering, men är det verkligen en bra signal att en av våra absolut största och mest framgångsrika tränare så lättvindigt kan lägga ner sin verksamhet för att satsa på en ny karriär? Hur mår svensk galopp egentligen? Förmodligen inte så bra.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 50
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Läser nu: Törst av Jo Nesbö.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Sherlock med Bendecit Cumberbatch.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.
×