Stark, snäll.. och 70

Det lär inte ha undgått någon att Pippi fyllde 70 år igår. Egentligen var det Astrid Lindgrens dotter Karin som fyllde 70+ och som fick manuset just på sin födelsedag den 21/5 för 70 år sedan. Ytterligare tid tog det ju för Pippi att bli alla barns hjälte, men klart är ju att det är många generationer som fått förundras över, skratta åt och sjunga med Pippilotta Viktualia Rullgardina (jag glömmer nog några av hennes namn) Långstrump.
Själv hedrade jag högtidsdagen igår med att lyssna på denna intervju om Pippis betydelse: Suzanne Osten i P1 Morgon. Och du, firade du Pippi?

Villa Villekulla snart dyrare

Jag skulle ju ha recenserat den här appen för länge sedan, men tiden har inte räckt till. Nu skyndar jag fram min text lite, för att passa på att tipsa er om att appen finns till introduktionspris. Det vill säga den blir betydligt dyrare från och mer imorgon. Inte min uppgift kanske, men jag tänker på er och vet själv att appkontot snabbt kan sticka iväg. Inte minst för att det kommer fler och fler bra barnappar från svenska och utländska utvecklare. Nåväl:

Det här är en riktigt bra spelapp för barn. Är man ute efter en barnbok har man hamnat fel, men temat inbjuder så klart till fortsatt Pippiläsning när det är dags att lägga ifrån sig plattan. Villa Villekulla är basen, och här hittar vi massor av roliga sysselsättningar – man kan kalla dem spel, men få av dem har vinstsyfte, jag skulle snarare säga lekar. Vid de första användningarna är det roligt bara att leta reda på vad som finns, sedan hittar vi snabbt favoriter att återvända till.

Balansgång känner vi igen från tidigare app, liksom möjligheten att rita och färglägga. Treåringens förstaval när vi gått på besök i Pippis hus har hittills varit matrelaterade. Både vid pannkaks- och pepparkaksbak (som han kallar det, även när han gör muffins eller bullar) kan han sitta länge. En bonus är att resultatet av leken följer med till kalasbordet och hans förtjusning när Pippi kommenterar hans svartaste kakor är omisskännlig. Svårighetsgraderna varierar, men även de spel som kräver lite mer fingerfärdighet går att leka med – kanske är det till och med roligare att låta porslinet krascha i golvet än att fånga dem som tanken är.

Jag gillar de appar som uppmanar till lek snarare än tävling, och det är minst sagt lovvärt att den här dessutom vill flytta leken till spelarens fysiska rum. Däremot kan jag vara lite tveksam till just ”gömma surfplatta” då huvudkomponenten i den leken trots allt är både ömtålig och dyrbar. I det här huset hoppar vi över just den leken än så länge.

Sammanfattningsvis är det här alltså en bra app för barn från 2 årsåldern och – tror jag – rätt högt upp i åren. Själv kan jag också roas en stund 🙂

Den kostar för närvarande 15 kronor, men ska alltså bli dyrare från och med 2013-01-14, och finns både till iPhone och Android. Appen är utvecklad av Rabén & Sjögrens bolag Filimundus. Så här skriver Pappas appar om Villa Villekulla.

Appvecka: Pippi i ny form

Att fråga om du som läser en barnboksblogg känner Pippi Långstrump känns ju rätt fånigt, men känner du henne inte i den här formen är det ändå värt en presentation. Här har vi en av världens allra bästa och kändaste barnbok, och så har förlaget faktiskt lyckats göra något nytt och bra. Rätt häftigt.

Boken, i sin ursprungligt galna form, finns väl bevarad men nu kallas den ”spelbok” och det är ett rätt bra påfund eftersom det är precis vad det är. Medan varje sida läses upp finns nämligen en hel del att upptäcka. Inte alla men nästintill alla detaljer har väckts till liv, och vi hittar något nytt vid varje omläsning. Här kan vi stanna upp och rita, spela krocket, leta efter Herr Nilsson (det kan förresten även Androidinnehavare göra här) eller spela musik. Den som vill kan stänga av alltihop och bara läsa och prata med sitt barn, men jag skulle nog säga att den som gör det förlorar på det. Sitter man ändå med paddan är det bara att kasta sig in i Pippis nya värld – tillsammans. du får nog minst lika roligt som ditt barn.

Samtidigt är det klart man kan fråga sig varför böcker måste bli interaktiva. Räcker inte fantasin till? Klart den gör! Jag om någon hyllar väl böcker i form av döda trän. Men på samma sätt hyllar jag den teknik som gör det möjligt att upptäcka med fler sinnen – kan jag få träffa en stark, modig och rödhårig tjej även där är det bara en bonus.

Här hittar du appen för ipad. Här kan du läsa en annan recension av den.

Böcker i överflöd?

Helena på Barnboksprat diskuterar bokprylar och överflöd i senaste numret av Barnposten. Det är egentligen flera olika diskussioner, känner jag. Den om böcker som nästan är prylar i sig, den om prylar med koppling till böcker och den om överflöd av leksaker och böcker. För min egen, och kanske er, skull benar jag nog upp det:

Interaktiva böcker: Jag gillar när sonen är med aktivt i läsningen, vare sig det handlar om att engageras känslomässigt eller vara fysiskt aktiv. I barnboksspalten som jag länkar till här tipsar jag om En bok av Hervé Tullet, som utan att innehålla varken flikar eller andra attribut får barnet med sig hela vägen. Det behövs inte så mycket! När flikarna/knapparna med ljudillustrationer/pälsinslagen eller vad det nu är tar över, och får förlagen att tro att de kommer undan med en undermålig historia eller med ett dåligt språk blir jag dessutom rosenrasande (ping Go’boken).

Bokprylar: Vilken uppsjö det finns alltså! Vi har en mängd Labansaker hemma, främst gåvor, och mycket av det fick vi faktiskt av sonens farmor och farfar innan varken vi eller sonen fallit för det lilla spöket. Om det spelade in när sonen sedan började älska såväl filmer som böcker vet jag faktiskt inte, men det är klart att det är svårt att stå emot när han vill ha något Labanrelaterat, just för att det är kopplat till hans bokkärlek.

Sedan är det ju Babblarna, som jag brukar skriva om. Vi har samtliga (sex stycken) babbelfigurer i plast, och Ebbot älskar dem. Han har precis börjat prata, och några av de första orden han sa var ”Bobo”, ”Dada” etc. Han vet vad var och en heter, och badar dem och låter dem åka i sitt garage. Jag kan egentligen inte se att det är sämre med prylar som har bokkoppling än andra saker – allt beror ju på kvaliteten och där är det i slutänden upp till oss föräldrar att välja. Visst kan man bli beklämd när man ser hur Nalle Puh till exempel förvrängts till oigenkännlighet av Disney, men vad göra annat än att inte köpa? Och om barnet nu tröttnat på Pippi vid ung ålder undrar man ju om det beror på prylarna eller på att barnet ändå inte gillade – eller ens har läst!?! – böckerna så mycket.

Överflödet av böcker: Det här är nog den fråga jag funderar mest på i min vardag! Vi har överfulla bokhyllor både när det gäller barn- och vuxenböcker, och det är ju i grunden något jag är väldigt nöjd över. Det händer – inte minst vid flytt – att jag får kommentarer som antyder att det skulle vara något negativt men det örat kan jag faktiskt inte lyssna på. Däremot har ju inställningen till att äga böcker förändrats, inte minst när det blev billigare med böcker, generellt. Inte hade någon så bågnande hyllor när jag var liten? Vi hade det definitivt inte och vi är ändå en väldigt läsande familj. Det gjorde ju också att böcker var lite exklusivt – något man fick till jul och födelsedagar, och så i bokreatider!

För sonen är det ju något helt annat. Jag gissar att han i snitt får minst 2-3 nya böcker i månaden i sin hylla. Det är recensionsexemplar, reafynd, hans mors kompensationsbeställningar (när jag beställer till mig själv känns det alltid bättre att också beställa något till honom) och gåvor från morföräldrarna som dimper ner. Och även om han alltid är entusiastisk över en ny bok är det klart att det inte är särskilt speciellt för honom när de dyker upp.

Min rädsla är alltså att han inte ska förstå det fantastiska med en bok, samtidigt som jag ju vet att all forskning visar att just tillgången på böcker – och läsandet i hemmet – är det som skapar läsande barn. Lösningen är väl en mellanväg, att inte följa varje bokköpsimpuls (och jag begränsar mig faktiskt, jag har ju något hum både om ekonomi och utrymme hemma), men nog är det den sista delen av den där meningen jag just skrev som jag oftast har i bakhuvudet när jag agerar, långt oftare än förledet.

Hur tänker du om de här frågorna? Köper du mycket böcker till dina barn (miljöaspekten har jag ju inte ens varit inne på, det orkar jag nog inte)? Köper du bokprylar?

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×