Är jag gammal nu?

Friedner, C - Bara för dig på lågstadiet - 29693201Ni har nog sett dem i veckan, de där små benen som sticker fram under ryggsäckar nästan lika stora som barnen som bär dem. De guppar lättsamt fram, tomma sånär som på någon frukt och några informationspapper till spända föräldrar. Jag pratar om nollorna, ettagluttarna och alla de andra barnen som just börjat skolan. För en del, som för mitt äldsta barn, är det första mötet med skolvärlden. Allt är spännande och nytt. För många är det också första gången bokstäver ska fogas samman och ljudas till ord. Så småningom första boken läst helt på egen hand.

Oavsett om barnet kan eller ska börja lära sig läsa har det nog pirrat i många magar. Boken Var är bus-Alfons? var i alla fall utlånad på vårt bibliotek. Det var nog fler som behövde höra Gunilla Bergströms berättelse om hur Alfons våndades inför skolstarten, och få fnittra över att den som var allra nervösast var fröken. Vi lånade istället ett helt gäng böcker om klass 1B, av Helena Bross och Christel Rönns. Det är böcker för nybörjarläsaren som funkar lika bra för högläsning, där vi får följa alla barnen i klassen från skolstart och framåt. 19 böcker har det hunnit bli, med nyutkomna Hej, Hello! (Bonnier Carlsen). Nu är barnen lite äldre och har börjat lära sig lite engelska, vilket kommer väl till pass när Siris amerikanska kusin kommer på besök. Till den kommer också tredje fylla-i-boken, med övningar i just engelska, Skoj med English. Det är grundläggande övningar som lär ut ord för färger, frukter och andra vardagligheter. Det finns en ton i böckerna som är väldigt rak, en känsla för vad barn i skolåldern funderar på, som gör det lätt att förstå att de här böckerna har stor efterfrågan och fortsätter att komma ut. För lite yngre barn finns böckerna om Axel och Omar, korta berättelser skrivna med versaler.

Opal förlag tänker också i termer av lärande, och kommer med sin andra bok om Albert mus. I den första lät Lena Stissel och Jens Ahlbom den lilla musen berätta om atomer, i denna är det celler vi går på djupet med. I en tid då matematik och naturkunskap är prioriterade områden redan på förskolan finns det absolut en plats för böcker som Albert mus berättar om celler. Språket är enkelt och berättarstilen gör även det krångliga spännande och relativt lätt att förstå.

Två antologier som hamnade i min hylla redan innan sommaren kommer också väl till pass just nu. Även om böckerna heter Bara för dig på låg- respektive mellanstadiet (Rabén och Sjögren) tjuvkikar jag i dem och får en flodvåg av minnen och tankar kring min egen skolgång över mig. Här har författare som Lisa Bjärbo, Amanda Hellberg, Osmond Karim och Kristina Ohlsson fått i uppdrag att skriva korta berättelser med tydligt definierad målgrupp. Texterna håller hög kvalitet, men jag funderar lite över om barn i ettan är intresserade av detsamma som barn i trean, barn i fyran samma som barn i sexan? Å andra sidan är barn så olika så att det definitivt finns något för var och en. Mest av allt funderar jag faktiskt på om benämningarna låg- och mellanstadiet är korrekta. Jag trodde jag var gammalmodig som fortfarande tänker i de termerna. Å andra sidan är det just gammal jag känner mig när jag inser att jag numera har ett skolbarn hemma!

Pojkar och enkla analyser

Pojkar måste läsa. Vi måste få pojkar att läsa. Pojkar läser för lite. Även om det inte stämmer med min egen pojke håller jag naturligtvis med. Den senaste tidens larmrapporter oroar och det är svårt att låta bli att dra kopplingar mellan låg läskunskap och unga arga män i utanförskap. Ändå undrar jag när jag sitter med senaste tidens utgivning av böcker för barn som håller på att knäcka läskoden (korta meningar, ofta i versaler) om vi samtidigt är ute efter extrem könskodning och de negativa effekter som stereotyper när det kommer till genus för med sig.

domarnSmaka på några titlar: Ut med domarn! och Jag är fotbollsproffs! (Malin Stehn, Elin Fahlstedt, Opal), Utvisningen (Åsa Oxenmyr och Ingrid Flygare, Rabén & Sjögren) och Rakt i krysset (Pernilla Gesén och Jeanetta Milde, Lilla Piratförlaget). Gemensamt förutom sporttemat (fotboll och innebandy) är att huvudpersonerna är pojkar. Det är inget fel på de här böckerna. I de två förstnämnda från förlaget Opal finns ett tydligt tema av laganda och gemenskap, i Geséns och Mildes bok toppar en flicka motståndarlaget. Men här finns också en förutsägbarhet och en så enkel analys att det gör mig sorgsen. Oxenmyr, Å - Joel spelar innebandy: Utvisningen - 29689259Om det nu är ”sportkillarna” som dissar böcker är det naturligtvis bra att möta dem på ”deras nivå” men då får man hoppas att det följs upp med något mer. Då gör vi oss beroende av engagerade föräldrar/lärare/bibliotekarier som sticker mindre stereotypa böcker i händerna på dem efterhand. Och kanske dessutom någon som förklarar för dem att bara för att det är flickor i huvudroll i 90 procent av de omvårdande djurböckerna och pojkar i majoritet i sportlektyren behöver det inte vara så. Det står faktiskt var och en fritt i denna i övrigt individfokuserade värld att välja precis efter eget hjärta. Även om nu allt från barnklädesbutiker till barnboksförlag gör sitt bästa att övertyga oss om något annat.

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot i byggvaruhuset - 29692266Och när jag nu är inne på den linjen måste jag fråga mig hur snacket gick när Rabén & Sjögren satte vinjetten ”Jobbargubbar” på sina böcker om Vera och Vilgot (del två, Vera och Vilgot i byggvaruhuset, har just kommit ut). ”Vi har en flicka och en pojke i huvudrollerna, ett kreativt och skapande tema och till och med en kvinnlig chef för byggvaruhuset. Det här blir nog för mycket, vi måste nog ändå slå fast en gång för alla att det krävs en riktig ”gubbe” för att vara i byggbranschen”. Eller hur tänkte de?

Hellsing, L - Ticke tack! - 29691719Jag tar min tillflykt i några nya pekböcker med gamla klassiker. Det är Lennart Hellsings sånger Ticke Tack och Annabell Olsson som fått kartongpärmar och underbara illustrationer av Lena Sjöberg. Med semestern på intågande flyr jag och barnen nog också ut i naturen med Titta en… (Jenny Wik, Kabusa böcker) och Mina småkryp samt Mina blommor (Anja Baklien, B Wahlströms), även de stabilda kartongböcker för små utforskare och utan fokus på huruvida dessa små utforskare vill definiera sig som flicka eller pojke.

Denna text är också publicerad i Skånska Dagbladet.

Julbokskalender: Lucka 7

Pettson får julbesök av Sven Nordqvist

Vet ni att det är tio år sedan Pettson och Findus var julkalender? Så är det i alla fall. Jag kan inte säga att jag minns så mycket av den, var i helt fel ålder, men jag undrar om inte barnen skulle gilla den.. Hmm! Julklappstips kanske!?

Pettson får julbesök är ju precis som övriga Pettsonböcker en pärla. Sagan i sig, om julen som kom av sig och som räddades av att den lite tokiga snälla gubben trots allt har goda grannar, och så klart bilderna med alla de små historierna runtomkring. Det är häftigt.

Ett helt annat julklappstips, till kluriga barn i 3- till 6-årsåldern (och för den sakens skull ännu äldre) är ju Pettsonappen. Så himla klurig, och rolig på samma gång. Läs mer om den här.

Boken ges ut av Opal förlag.

Detta är lucka 7 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

Vad vill de mig?

Ibland sprängs mitt huvud nästan  av intryck. Det kan vara strömmarna av information från sociala medier, men just nu är det bilderbokshögen intill mig. Ett femtontal böcker utgivna bara alldeles nyss som nästan skriker på mig. Som pockar på uppmärksamheten och vill mig något.

Det är vintervargen, Stefan Castas och Lennart Engs vintervarg (Du ska inte gråta vintervarg, Opal), som bokstavligen ylar tillsammans med Stieg. Stiegs historia flyter över pappret, väcker både honom och mig. Stieg och vintervargen, vad vill de mig?

Det är Berit och Flisan, i Pija Lindenbaums Ska vi va? (Rabén & Sjögren) som bara knackar lite på rutan och Frank och pappa som vill att jag ska följa med till pappas farmors lägenhet. Hon är död. Hon var gammal och nu ska pappa städa hennes bostad (När pappas farmor dog, av Farzad Farzaneh, Rabén & Sjögren). Vad vill de mig?

Och så är det Cissi, Malte och Py som kommer förbi på väg från Lördag (Vi går till lördag, Caroline Bruce och Helena Willis, Alfabeta). Lördag är en godisbutik, men det finns tugummin också. Precis sådana tugummin som mamma sagt att barnen inte ska köpa. Nu kommer de förbi mig med kinderna som hamstrars, tuggande. Vad vill de mig?

Christina Björks och Eva Erikssons riddare och drakar (Riddare och Drakar, Rabén & Sjögren) som stökar och bråkar, vad vill de mig? Jag får inte riktig kläm på dem, de kräver att jag ska veta en massa redan. Kunna gamla historier, eller i varje fall förstå att de finns. Då längtar jag nästan efter prinsessorna och deras drakar. De var roliga. De här prinsarna alltså, vad vill de mig?

Kanske är det Shaun Tans fel alltihop. Det är Almapristagaren från 2011 som satt griller i huvudet på mig, för att han vill mig något är otvivelaktigt. Hans bok Sommarregler (Kabusa) vill säga något om barndom, om fantasi och saga, dröm och verklighet. Vill säga något om rädslor, orosgnag i magen och svarta fåglar mot en allt mörkare himmel. Vill säga något om Monet, van Gogh och andra stora målare jag vet för lite om. Om litteratur jag bara skrapat på ytan och tavlor jag aldrig sett.

När det snurrar för mycket går jag över till fakta istället. Världens bästa näsa av Helen Rundgren och Ingela P Arrhenius (Alfabeta) är något att samla sig i. Det är enkelt och färgglatt och jag vet plötsligt lite mer om djur och deras sinnen än jag gjorde alldeles nyss. Jag skyndar vidare till Anna Ribbings och Mia Nilssons Stora Bildordboken (Rabén & Sjögren) när jag ändå är på gång. Här får jag långa och korta, nya och gamla ord för varje bokstav i alfabetet. En början och ett slut, det passar mig bra idag. Adjö!

Lektion i barnböcker

Välkommen till höstterminen. Du kanske är för gammal, eller för ung, för att gå i skolan men vare sig du vill eller inte är det dags för lektion. Dagen går i barnböckernas tecken, och vi börjar med geografi:


Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare av Sarah Sheppard (Bonnier Carlsén) är kartboken jag önskar jag haft i skolan. Att utforska världen med hjälp av kartor kan vara hisnande i sig, och som vanligt vet dinosaurieexperten Sheppard vad barn vill ha, nämligen spänning. Vad sägs om kartan över pirater och skatter? Eller den över var de livsfarliga djuren bor?

Rottböll, G - Hästfesten - 29687934Nu är det dags för matematik, och vi drar igång lektionen med Lisen Adbåge och Grethe Rottbölls Hästfesten (Rabén & Sjögren), uppföljaren om de tio vilds hästarna som hittar hem. Liksom i föregångaren går det på rim, och i en hiskelig fart. Det är roligt, färgglatt och överraskande.

Innan rasten tar vi lite samhällskunskap och utforskar statsskick med Kung Ludde, i nyutgåvan av Ulf Löfgrens klassiker (Rabén & Sjögren). Ludde och Hasse är allt lite tokiga, men hur tråkiga de eviga upprepningarna är för en vuxen högläsare så verkar de gå hem hos barnen som får känna sig kluriga och genomskåda Löfgrens galenskaper.

Rast var det ja, med Treo, Enis och en till. Maria Nilsson Thores rykande färska bok (Bonnier Carlsén) utforskar kompisrelationer i zebrarandigt. För hur hanterar man tristessen med den man känner väl, och oförutsägbarheten hos den nya vännen? Och går det verkligen att leka tre?

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot fixar bygget - 29688498

Slöjd nu, med Vera och Vilgot som fixar bygget (Emelie Andrén och Anna Härmälä, Rabén & Sjögren). Jag kanske inte hade kallat dem ”jobbargubbar” utan valt något mer genusneutralt, men bortsett från ordet är boken långt ån den fördomsfulla träslöjdsundervisning jag minns. Och vad är det egentligen Vera och Vilgot bygger?

Skolan är slut för dagen och det är dags att gå och shoppa. För det gillar väl både föräldrar och barn. Eller? Stackars Allan i Barbro Lindgren och Sven Nordqvists återrutgivna bok från 1990-talet (Opal förlag) följer med till köpcentret för att mamma vill, och mamma går dit för att hon tror att Allan gillar det. Vilken soppa, när såväl Allan som så många andra i affären kommer bort. Det är roligt, med en intressant spetsighet som inte brukar känneteckna någondera av författarna när de jobbar på egen hand.

Men nu är det dags för sängen, så skönt efter en lång skoldag. Om det bara inte vore så mörkt. Lemony Snicket och Jon Klassen sätter ljuset på mörkrädslan, bokstavligt talat, i Mörkret längst ner (Rabén & Sjögren). Den här boken öppnar för samtal kring vad mörker är, och kanske kan hjälpa den orolige att bli vän med mörkret i vrårna på samma sätt som bokens Alfred. Sov gott!
Denna text är tidigare publicerad i Skånska Dagbladet.

Gästrecension: Klubb S.O.S på pappajakt

Klubb S.O.S på pappajakt av Malin Stehn och Lena Thoft Sjöström

Wilmas recension:
Sam vill ha en riktig pappa. Sam ringer till Ines men hon skall fiska med sin pappa. Sam gick till Thea och fika baka med Thea och hennes pappa. Sam får ont i magen och går hem. När Thea och Sam hoppar studsmatta berättar Sam att han vill ha en pappa. Ett uppdrag till S.O.S klubben, de ska hitta en pappa till Sam. De skriver upp 3 pappor men alla sa nej. Men på kvällen kom pizzabagarn med pizza, alla barnen och Sams mamma åt.

Betyg: Sådär bra

Katarinas recension:
Lättläst men utan inlevelse. Förväntningarna var höga efter ”Snigelhotellet”. Bra med bilder så den var lätt att följa med för barnen.

Wilma, 7 år, och hennes mamma Katarina har läst tre lättlästa böcker för bloggens räkning. Här kommer den tredje av deras gästrecensioner. Vanligtvis läser de mycket hästböcker som Teddy och även en del mysterieböcker som LasseMaja. Samtidigt försöker Wilma läsa nybörjarböcker med versaler eftersom hon ska börja ettan snart. Vill du också skriva en gästrecension? Skicka ett mejl till eva.emmelin[at]skd.se och berätta hur gamla barnen är och vad de brukar gilla att läsa.

Gästrecension: Klubb S.O.S öppnar snigelhotell

Klubb S.O.S öppnar snigelhotell av Malin Stehn och Lena Thoft Sjöström

Wilmas recension:

Thea, Sam och Ines har en S.O.S klubb. Barnen är ute och leker och hoppar över lerpölar tills Ines säger stopp. Det är fullt av sniglar på vägen. De har hittat ett uppdrag. Thea hittar tegelplattor som de lägger sniglarna på, de bär hem ca 200 sniglar till hennes trädgård. Där bygger de ett hotell för sniglarna och frukosten är mammas grönsaksland. Mamma blir arg och säger att snigelhotellet måste stängas för de har ätit upp all sallad.

Betyg: Jippi, vill läsa fler böcker om S.O.S klubben

Katarinas recension:

Lättläst bok men ingen bok som jag känner var riktigt bra. Den känns mer riktad till barn och förutsägbar.

Wilma, 7 år, och hennes mamma Katarina har läst tre lättlästa böcker för bloggens räkning. Här kommer den andra av deras gästrecensioner. Vanligtvis läser de mycket hästböcker som Teddy och även en del mysterieböcker som LasseMaja. Samtidigt försöker Wilma läsa nybörjarböcker med versaler eftersom hon ska börja ettan snart. Vill du också skriva en gästrecension? Skicka ett mejl till eva.emmelin[at]skd.se och berätta hur gamla barnen är och vad de brukar gilla att läsa.

Alltså den blir bara bättre och bättre!

Jag tror att jag skrivit om den här boken flera gånger förut, men efter att ha läst den för sjuttioelfte gången för sonen – och denna gång med lillasyster förundrad i knät – måste jag bara ösa ännu mer beröm över denna bok.

Förutom – och den kritiken är allvarlig och måste framföras – att alla huvudpersoner, ja egentligen alla personer i hela boken är av manligt kön så är den nästintill perfekt. Den har spänning, humor och galna illustrationer, och är dessutom en utomordentlig inkörsport i kapitelböckernas värld. Den är välskriven och lättläst och, ja ni fattar ju.

Ha den som sommarläsning med barnen, vetja!

Sofis upptäcktsfärd

Av Stefan Casta & Bo Mossberg

Om det hänger med ett storasyskon på exkursionen som vi beslutade om igår så kan den här boken också få hänga med i väskan. Det är den femte om myran Sofi, men mitt första möte med henne. Det här är mer av en klassisk naturbok, med fantastiska illustrationer och små enkla texter om naturens förändring över året och de djur och växter vi hittar i skogen.

Myran Sofi är en kryssare, som sätter en liten markör när hon ser något för första gången. Längst bak i boken får läsaren själv notera sina fynd av daggmaskar, blåklockor och nässelfjärilar. Ett roligt sätt att göra barn uppmärksamma på vad som finns omkring oss och göra skogspromenaden mer spännande.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Provläs den här.

Lilla krokodilen vill inte!

Av Birde Poulsen

Lilla krokodilen vill inte bli passad. Lilla krokodilen vill egentligen ingenting. Eller? Lite kul är det ju att bygga en snökoja. Kanske vill Lilla krokodilen inte gå hem från Lilla isbjörnen och Stora isbjörnen när Stora krokodilen kommer tillbaka.

Som ni förstår är det här en bok för mycket små barn. Den är inte helt olik Stina Wirséns Vem-böcker, men av ett något enklare och mindre originellt slag. Det är charmigt, det är korrekt på det där okönade sättet som jag brukar gilla (huruvida krokodilerna och isbjörnarna har snopp eller snippa kan du bestämma själv, eller ännu hellre skita i), men det är något som ändå inte klickar för mig. Kanske är det bara för enkelt, kanske har jag och mina barn vuxit ifrån det. Eller så har jag bara sett sötgulliga trotsiga djur förr. (Till exempel i böckerna om Lilla Ugglan) Den som ändå faller för det här kan läsa om när Lilla krokodilen får en vän också.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Här kan du provläsa boken.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×