Döden, döden

Det är 70 år sedan Pippi flyttade från tioåriga Karins sängkant till maskinskrivna papper i en pärm. Hade sagan och världens starkaste flicka stannat mellan mamma Astrid och hennes dotter hade världen varit en fattigare plats. I takt med att Astrid Lindgrens figurer jubilerar – härom året fyllde Emil 50 – verkar det stå klart att hon faktiskt är odödlig.
Generation efter generation förälskar sig i hennes karaktärer, ibland i mer lättuggade tecknade tv-varianter, i musiken, de gamla filmerna eller en pekbok med urdrag ur någon av de av Ingrid Vang Nyman, Björn Berg eller Ilon Wikland illustrerade bilderböckerna.
För egen del blir jag allt mer nyfiken på personen Astrid Lindgren och börjar bläddra i en för länge sedan inköpt bok av Christina Björk och Eva Eriksson, med titeln Astrids äventyr – innan hon blev Astrid Lindgren (Rabén & Sjögren, 2007). Den är något så pass ovanligt som en biografi som riktar sig till barn, och den beskriver enkelt och kortfattat författarens barndom och uppväxtbygd samtidigt som den genom kapitelvis återkommande fotnötter ger läsaren en bild av hur Astrid Lindgren använde sina egna upplevelser i sina böcker. Det är en fin bok, inte minst för att den både lyckas förmedla något om böcker och författarskap som en nybörjarläsare bör veta och för att den blir en guidebok för den som vill gå på Astrid-safari som billigare alternativ (eller ambitiöst komplement) till Astrid Lindgrens värld.
Som relativt insatt i författarens bakgrund blir jag dock inte mätt på information och måste införskaffa de krigsdagböcker (Salikon förlag) som nyligen utkommit, naturligtvis inte av en slump eftersom Pippi är årsbarn med krigsslutet. Dessutom rotar jag fram min utgåva av Ur-Pippi, originalmanuset som kom ut 2007 (Rabén & Sjögren) för dem som är nyfikna på hur Pippi tedde sig på de där maskinskrivna sidorna i pärmen som först refuserades av Bonniers och sedan antogs av kanske vid det här laget det lyckligaste förlaget i världen.
Det är Astrid Lindgrens förmåga att i de våghalsiga äventyren, de busigaste hyssen och de modigaste hjältedåden väva in melankoli, svärta och sorg men också lustigheter och livsglädje, som gör henne till en av de absolut största. I min hög av nyutkomna barnböcker, full med Pippi-nyutgåvor, ligger också boken Alla dör av Jesper Lundqvist och Gabi Frödén. När jag ser den tänker jag på hur det berättas att Astrid Lindgren och hennes systrar på äldre dagar började sina samtal med ”döden, döden” för att slippa prata mer om den saken. Jag tänker att det nog är tanken med Alla dör, att avdramatisera med samtidigt medvetandegöra barn om det som vi alla måste konfronteras med: alla ska vi dö. Att på varje sida påminnas om detta, riktigt låta sig översköljas av tanken, är inte helt enkelt varken för stora eller små.
Medan Bröderna Lejonhjärta kan läsas även av den som inte är redo eller orkar tänka på budskapet är Alla dör (Olika förlag) en bok att plocka fram när ämnet trycker på. När tankarna är många eller sorgliga omständigheter gör det aktuellt. I sin inkluderande anda, och hur skulle den kunna vara annat – döden bryr sig inte om vem du är, hur du ser ut eller vad du tror på – och sina jublande illustrationer (ja, jublande måste vara bästa ordet för så många människor med händerna sträckta mot luften) lyckas den faktiskt lämna mig med hopp och livsglädje mer än något annat. Dessutom lyckas Lundqvist (pappa till Kiwi, monsterhunden och goraffen) återigen med konststycket att skriva på rim.

Julklappstips: Lucka 1

Den här julkalendern blir inte full med julböcker, men så här första december kan det ändå vara värt att fundera på om det ska ligga någon julbok under granen. Hemma hos mig läser vi Rydbergs Tomten varje jul, men sedan några år är också Astrid Lindgrens variant ett stående inslag. Här är tips på några fina julböcker som jag skrev om samma år som Lindgrens Tomten är vaken, men fina illustrationer av Kitty Crowter kom.

BelleBooVeryMerryChristmas_SWE_COV.inddDen som vill fylla på med nya julböcker kan kika på Belle & Boo och den bästa julen av Mandy Sutcliffe. Jag skrev om Belle och hennes lilla kanin tidigare i år, och såg redan då att en julbok nalkades. Min lilla passning om att jag hoppades på uttagna svängar fick knappast gehör, men Sutcliffe lyckas ändå skapa en stämning och en känsla som jag gillar. I det lilla barnets värld, med vännerna gosedjuren och med fokus på kärlek och givmildhet finns en kärna av barndom som hör julen till även om det kanske smakar lite sådär sötsliskigt som en engelsk julkaka.

För de allra minsta kan jag för jag vet inte vilken gång i raden tipsa om sångpekböckerna av Catarina Kruusval, som nu tydligen säljs med mjukisdjur/tome också.

Flygande tunna över Ryssland?

Här hemma är det Tintin och Ture Sventon som diskuteras, i Ryssland är det något mer förvånande Karlsson på Taket som riskerar att åka ut från biblioteken. Karlsson skapar tydligen ”oönskade dåliga relationer mellan barn och föräldrar och är inte i linje med ryska värderingar”.

Undrar vems värderingar den lagom tjocke flygande tunnan över 50-talets Stockholm egentligen är i linje med. Karlsson på taket är ju kontroversiell genom att han är egoismen personifierad på ett sätt som få barnbokshjältar är. Han är helt enkelt inte snäll, vilket vi är vana vid att barnboksfigurer ska vara (eller bli i slutet). Men han är ju också en av de mest älskade av Astrid Lindgrens karaktärer och tydligen har han varit särskilt populär just i Ryssland. Som det framstår i Kulturnytt verkar detta handla om att uteslutande hänvisa medborgarna till ryska alternativ, då blir Karlsson på taket en måltavla i egenskap av ickerysk kultfigur.

När det handlar om Tintin och Sventon och den historiska rasismen är det i mitt tycke en relevant diskussion, och slutsatsen om vad som ska göras med böckerna är egentligen mindre viktig än innehållsdiskussionen och hur den hanteras när klassikerna presenteras för unga läsare. Hade det varit den historiska rasismen som till exempel styckena om Pippis pappa ger prov på det gällde hade en rysk diskussion om Lindgrencensur varit betydligt mer spännande. När det gäller Karlsson blir jag – återigen – mest oroad kring vad som pågår i Ryssland just nu.

Julbokskalender: Lucka 18

Lindgren, A - Tomten är vaken - 29680935Tomten är vaken av Astrid Lindgren och Kitty Crowther

Har under första halvan av december febrilt letat efter den här boken. Jag förstår inte vart den tagit vägen, men gissningen är att den glömdes vid något av förra årets julfiranden. Till slut gick jag faktiskt och köpte ett nytt ex, för jag kan inte tänka mig en jul utan den.

Barnen tog emot den som ett kärt återseende och vi läste den genast två gånger på raken. Det finns i Lindgrens omskrivna Viktor Rydbergs-text en rytm och känsla som även små barn förstår och gillar. Det finns en allmängiltighet och tyngd som fungerar trots att gårdsmiljön och närheten till djuren är långt ifrån det liv många av oss lever idag.

Jag skrev om boken här, förra året. Här kan du läsa lite om bakgrunden till boken.

Boken ges ut av Rabén & Sjögren.

Detta är lucka 18 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

 

Julbokskalender: Lucka 5

Lindgren, A - Kajsa Kavat hjälper mormor - 29675443Kajsa Kavat hjälper mormor av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Det är något med boken av Kajsa Kavat som får mig alldeles lugn inombords. Jag tror att det är kombinationen av Astrid Lindgrens röst, som läser den högt inne i mitt huvud, och Illon Wilkands mjuka teckningar.

Det finns en känsla av glittrigt julkort, eller snöfylld yrande julkula, över illustrationerna av hur Kajsa hjälper mormor den jul då hon råkar ut för en olycka. Det är något lovikevanteulligt som får mig att kontrollera pärmen för illustratörens namn en extra gång – sitter jag med böckerna om Barnen i Bullerbyn bredvid mig är det svårt att tro att pennan hållits av samma hand. Men visst är det Wikland och det är fantastiskt. Polkagrisarnas mintsöta doft stiger från sidorna och jag blir länge sittande med uppslaget där Kajsa väntar på sin inslagna julklapp i leksaksaffären. All barnaårens längtan och önskningar ryms i de plirande ögonen, på nästa sida är dockan uppackad och jag börjar själv längta efter julafton och paketpappersprassel. Vad ger du bort i julklapp i år? Klicka här för ett tips för under 100 kronor!

Boken ges ut av Rabén & Sjögren.

Detta är lucka 5 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

På besök i en bajshög

Denna spalt publicerades i Skånska Dagbladet 2013-06-01

Med sommarvärmen kommer flugorna, även i litteraturen. Den här veckan kan jag presentera inte mindre än två böcker om flugor, och därtill en daggmask. Inte fel kanske för den som vill flytta ut sagostunden i trädgården och gå på upptäcktsfärd i rabatter och komposter.

Spyflugan Astrid är en gammal bekantskap, inte minst hemma hos oss där det finns en namne på två år som gillar att påpeka i samband med läsningen att hon ”itte ä en fuuuga”. Flugan Astrid har två starka armar, fyra ludna ben och två snabba vingar. Magen är grön och i den gillar hon att stoppa lite av varje (Spyflugan Astrid gillar av Maria Jönsson, Bonnier Carlsen). Det är sött rött, håligt gult och platt brunt. Bland annat. Astrid är precis lika charmig som i tidigare böcker, även om jag kan längta efter uppföljaren som är mer av en historia än den mellanakt som denna pekbok känns som.

Elise Gravels Flugan (Lilla piratförlaget) är kanske lika charmig men lite mindre tillrättalagd än Maria Jönssons. Så heter serien, som också omfattar boken Masken, också ”De små äckliga”. Den kanadensiska författaren var, enligt pärmtexten, vid tre och ett halvt års ålder grundare, enda medlem och ordförande i Föreningen för de små äckligas försvar. Vad i boken som egentligen försvarar flugors existens är lite svårt att säga, men roligt är det när vi dyker huvudstupa i allt vad äckligt de små äckliga krypen äter. Daggmasken får i sin bok mer av ett försvarstal, men får även den en slev av äckelskopan. Att få äcklas lite (och säga ”bajs” otaliga gånger) är faktiskt inte fel. Särskilt inte om du är fyra år.

När vi krälat bland myror, maskar och fluglortar kanske det är dags att ge sig ut i skogen? Det ska i alla fall Tora och hennes pappa (Se upp för krokodilen av Lisa Moroni och Eva Eriksson, Bonnier Carlsen). Synd bara att pappa måste jobba först. Och handla. Och kolla GPS:en. Och prata lite i telefon. Annars kanske han sett alla de fantastiska saker som Tora upptäcker. I hennes skog finns både giraffer och lejon, men det är först när Tora måste rädda pappa från att bli uppäten av flodkrokodilen som han inser vilken sagolik skog han kommit till. Kanske har till och med Tora missat någon varelse som huserar där.

Att följa med Tora och pappa på skogsutflykt väcker tankar både kring naturen vi lever i (vilka djur finns egentligen här?) och fantasins gränser (om jag ser ett lejon, betyder det att där finns ett lejon?). Historien ger utrymme för nya upptäckter och ger både barn och föräldrar möjlighet att känna igen sig och reflektera. Eva Erikssons bilder är som alltid både realistiska och sagolika och trots att jag känner igen dem från den egna barndomen känns de moderna och uppdaterade.

Lindgren, A - Lotta på Bråkmakargatan - 29689006Ännu mer igenkänning blir det i nyutgåvan av Lotta på Bråkmakargatan (Rabén & Sjögren). Jag är osäker på om historien om när Lotta flyttar hemifrån funnits som bilderbok eller bara i sagosamlingar tidigare, men det är egentligen inte så viktigt. Viktigt är att den där hettande ilskan, de oåterkalleliga dumheterna som den kan mana fram inte bara hos femåringar, kan adresseras och kanske diskuteras med ytterligare en ny generation. Lotta har blivit ännu mer av en favorit hos mig, åtföljd kanske mest av Tjorven, sedan jag fick barn. Dessa porträtt av egensinniga flickor som tillåts vara som de är ger mig hopp bland alla prinsessor och popstjärnor.

Julböcker i massor

Här är barnboksspalten från dagens papperstidning. För er som följer bloggen blir det någon upprepning, men bra böcker jag man prata ofta och mycket om! 😉

När träd bor inomhus och det är overallkallt ute händer det plötsligt något. Tomten är på väg! Men först ska de vuxna äta och äta och äta. Och när tomten väl kommer är han allt lite läskig. Så är julen för charmtrollet Eddie, som flitiga bloggläsare nog känner igen som författaren Lisa Bjärbos son (Bjärbo bloggar här). Hennes debut i barnboksvärlden blir med denna varmroliga julbok, Eddie och julen (Rabén & Sjögren), som alla med små barn i sin närhet måste älska. Även hos de små barnen verkar det gå hem, mina följer i alla fall storögt med när Eddie – färgglatt och personligt tecknad av Jesus Verona – för första gången möter julen.

Storögd är också treåringen när han i Tarja och Mauri Kunnas bok Hemma hos jultomten får följa med hem till tomtefamiljen i finska Lappland. Kunnas är ett välkänt namn i den finska barnboksvärlden, och boken som nu ges ut på nytt i Sverige av Rabén & Sjögren, kom ut för första gången i grannlandet redan 1981. Med ett så tidlöst ämne som julen har boken åldrats väl. Boken doftar dokumentär, och får nästan mig att tro att tomtebyn finns undangömd någonstans där uppe på de samiska fjällen. Fokus ligger på tomtarnas vardag, med skolgång för småtomtar, bastubad och så klart klapptillverkning. Illustrationerna är detaljerade och fulla av upptäckter, andas lite Sven Nordqvists Pettson och Findus.

Men finast i julbokshyllan i år är ändå Astrid Lindgren och Kitty Crowthers Tomten är vaken. Det var ju inte utan att man rynkade pannan lite när det basunerades ut om ny bok av Astrid Lindgren. Profitera på döda nationalikoner.. mutter, mutter.. vad är nu det här.. mutter mutter.. ja ni fattar. Men det här är alltså ett tidigare outgivet manus som skrevs för en internationell marknad. Viktor Rydbergs Tomten ansågs omöjlig att översätta men bilderna lockade bland annat tyska utgivare och Lindgren då anställd på Rabén & Sjögren fick sätta sig ner och skriva sin egen julhistoria. Hon gjorde det – så klart, vill man utropa – med den äran och tillsammans med ALMA-vinnare Kitty Crowter blir berättelsen om den gamla hustomten magisk.

Tomten är vaken kommer vi att plocka fram många jular framöver, det är jag säker på. Och julen är ju en tid för att damma av klassiker efter ett år i jullåda på vinden. Hemma läser vi Kajsa Kavat på repeat, och sjunger julsånger med Katarina Kruusvals illustrationer (Rabén & Sjögren). Två nya har det blivit i den serien i jul: Räven raskar över isen och Vi äro musikanter.

Så några fler fina böcker i juletid:

Julpyssla tillsammans av Ingela Jonasson (Rabén & Sjögren), Den lilla Mullvaden och Snögubben av Zdenek Miler och Hana Doskocilova (Parabellum Nord), Lilla Barnkammarboken: Julsånger (Bonnier Carlsen).

Vilken är din favorit bland julböckerna? Kommentera nedan!

 

Appvecka: Pippi i ny form

Att fråga om du som läser en barnboksblogg känner Pippi Långstrump känns ju rätt fånigt, men känner du henne inte i den här formen är det ändå värt en presentation. Här har vi en av världens allra bästa och kändaste barnbok, och så har förlaget faktiskt lyckats göra något nytt och bra. Rätt häftigt.

Boken, i sin ursprungligt galna form, finns väl bevarad men nu kallas den ”spelbok” och det är ett rätt bra påfund eftersom det är precis vad det är. Medan varje sida läses upp finns nämligen en hel del att upptäcka. Inte alla men nästintill alla detaljer har väckts till liv, och vi hittar något nytt vid varje omläsning. Här kan vi stanna upp och rita, spela krocket, leta efter Herr Nilsson (det kan förresten även Androidinnehavare göra här) eller spela musik. Den som vill kan stänga av alltihop och bara läsa och prata med sitt barn, men jag skulle nog säga att den som gör det förlorar på det. Sitter man ändå med paddan är det bara att kasta sig in i Pippis nya värld – tillsammans. du får nog minst lika roligt som ditt barn.

Samtidigt är det klart man kan fråga sig varför böcker måste bli interaktiva. Räcker inte fantasin till? Klart den gör! Jag om någon hyllar väl böcker i form av döda trän. Men på samma sätt hyllar jag den teknik som gör det möjligt att upptäcka med fler sinnen – kan jag få träffa en stark, modig och rödhårig tjej även där är det bara en bonus.

Här hittar du appen för ipad. Här kan du läsa en annan recension av den.

Samling: Sagor, hyss & äventyr

image

Av Astrid Lindgren

Sitter och bläddrar i purfärska Sagor, hyss och äventyr, en samling som förutom självklarheter som Emil och soppskålen innhåller min favorit Allrakäraste syster, fina Pelle flyttar till Komfusenbo och för mig ganska okända Jag vill inte gå och lägga mig.

Först är jag lite tveksam, vi har ju redan flera av de här sagorna. Men med upptäckten att Peter och Petra finns i uppdaterad version med Kristina Digmans fina illustrationen, och efter en omläsning av favoriten Marit Törnqvists skymningsland blir jag vänligare inställd. En samling låter nya läsare upptäcka mindre kända klassiker, ger nya sammanhang åt gamla sagor och dessutom är den ju perfekt att ta med på resan!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×