Små och stora äventyr

Dromboken_framsidaVad drömde du om på din kudde i natt? Lilla Li berättar sin dröm medan mamma kammar ut hårets tovor, och vi får följa med på ett äventyr precis så böljande och omväxlande som de egna drömmarna kan vara. Resan går på rim, och rytmen sitter precis. Orden ligger inte bara bra i munnen utan harmonierar perfekt med Sara Gimbergssons bildspråk som får ta sådan plats att vissa sidor till och med går att vika ut. Mirando bok, här med Vad drömde du om? (Solja Krapu-Kallio och Sara Gimbergsson) har redan med böcker som Vad är ett barn? och Skogens hemligheter etablerat sig som ett förlag att räkna med för böcker med något litet extra. Den här gör mig inte besviken.
Kjell Thorsson som skrivit Mino & Micke, Havsmonster i Knipa (Bonnier Carlsen) är däremot allt annat än etablerad i barnboksvärlden. Han imponerar dock med sin debutbok, som inte gör någon hemlighet av att han är ingenjör i grunden. Mickes verkstad myllrar av klurigheter – blandat med en hel del skräp – men det är tur att han har Mino som vågar köra såväl hans luftskepp som hans ubåt. Hade det inte varit för henne hade det knappast blivit något äventyr, och kanske hade den stackars valen med magknip fortsatt skrämma slag på fiskarna i hamnen. Detalj- och uppfinningsrikedomen får verkligen spelrum här och vi ägnar mycket tid åt att förundras över allehanda knasigheter medan vi letar efter robothunden Thiago.
mormorMer åt det vardagsrealistiska hållet går Cecilia Torudds nya barnböcker som avslöjar att illustratören och serietecknaren kommit i barnbarnsålder. Hon viger en barnbarnsbok var åt farmor, farfar, mormor och morfar. Här är det inget romantiskt skimmer, inget snack om livets efterrätt, samtidigt som kärleken skiner igenom även när mormor skräckslaget ältar hur illa det kunde ha gått på tunnelbanefärden och när morfar sånär ger efter för barnbarnsskriken och avbryter dotterns klassfest.
Sonen ser, under läsningen, tvivlande och lite skräckslaget på barnet i boken som får utbrott som så pricksäkert liknar hans egna, när en främling trycker på stoppknappen eller mamma saknas vid nattning. Som mellangeneration kan jag möjligen känna mig exkluderad under läsningen, samtidigt som det är en viss lättnad att faktiskt få vara den som finns i bakgrunden och dyker upp i sluttampen som räddaren i nöden. Böckerna är naturligtvis givna presenter, antingen till en far- eller morförälder eller från desamma till barnbarnet.
Nisse och Nora, i boken Nisse & Nora städar (Emelie Andrén och Lisa Moroni, Alfabeta), skulle säkerligen driva en morfar eller farmor galen. För målgruppen – barn i pekboksåldern – vet jag inte om bokens budskap verkligen går fram, men varje vuxen som har barn hemma tänker nog både en och två gånger innan hen lämnar två småbarn ensamma en längre stund i närheten av städskrubben. Om någon nu skulle ha gjort det till att börja med? I den delen går bokens realism nog att ifrågasätta.

Julklappstips: Lucka 22

Har vabbat lite och umgåtts med en gammal klassiker. Trodde barnen var för stora för Lucy Cousins Molly, men treåringen fortsätter att välja både böcker och film om henne. Och det är ju något speciellt med musen och hennes kompisar. I filmformatet är det vilsamt långsamt och lite lagom tillrättalagt utan att för den saken ha en massa pekpinnar.
IMG_4315.JPG

Julklappstips: Lucka 3

Bjärbo, L - Ivar träffar en Tyrannosaurus - 29694239Har du barn att köpa julklappar till är risken ganska stor att någon av dem är dinotokig. Det verkar ju mer eller mindre vara en obligatorisk fas och tack och lov finns det mer än rena faktaböcker att tillgå för föräldrar som vill uppmuntra men inte tvunget sitta och torrabbla namn och tidsperioder i oändlighet. Lisa Bjärbos böcker är fina, och minst sagt inspirerande vilket jag nämnt.

För riktigt små dino-freaks finns Sarah Sheppards Hej Dino!

Första monsterboken

Av Johan Egerkrans

Pekböcker som är mer till vuxna än barn är nästan en egen genre. Jag tänker mig att det här är en bok som Johan Egerkrans velat göra för sitt eget höga nöje, och som förlaget sett potential att bli en gå-bort-present till nyblivna föräldrar. Jag ser lite ”hö-hö” när ettåringar till zombieälskande pappor öppnar sin födelsedagspresent och för den delen lite bondande mellan föräldrar med smak för det makabra och deras förhoppningsvis lika intresserade barn.

Allt som får föräldrar att läsa för sina småttingar är bra, det som är synd med just den här boken är dock att texten är så erbarmlig. ”Mumiekungen klädd blott i bandage får ej längre apanage” är visserligen helt ok textmässigt, men redan här blir målgruppen otydlig. Ett barnsligare tilltal hade nästan gjort de väl utförda – men lite för serietidningsklassiska för min smak – illustrationerna större rättvisa. Och redan på nummer två börjar jag undra om ingen redaktör har varit med i processen. ”Demonen är hin håles fä, Bergman stavar det med ”ä”.” Eh? Förklara det för en tre- och en femåring den som kan. Och så ett nödrim av värsta sorten: ”Varulven blir varje natt, till en hund (men ej en katt)”.

Vill du tvunget ge bort en monsterbok till småbarn i din närhet välj i så fall hellre geniala Vad äter du monster?

Pojkar och enkla analyser

Pojkar måste läsa. Vi måste få pojkar att läsa. Pojkar läser för lite. Även om det inte stämmer med min egen pojke håller jag naturligtvis med. Den senaste tidens larmrapporter oroar och det är svårt att låta bli att dra kopplingar mellan låg läskunskap och unga arga män i utanförskap. Ändå undrar jag när jag sitter med senaste tidens utgivning av böcker för barn som håller på att knäcka läskoden (korta meningar, ofta i versaler) om vi samtidigt är ute efter extrem könskodning och de negativa effekter som stereotyper när det kommer till genus för med sig.

domarnSmaka på några titlar: Ut med domarn! och Jag är fotbollsproffs! (Malin Stehn, Elin Fahlstedt, Opal), Utvisningen (Åsa Oxenmyr och Ingrid Flygare, Rabén & Sjögren) och Rakt i krysset (Pernilla Gesén och Jeanetta Milde, Lilla Piratförlaget). Gemensamt förutom sporttemat (fotboll och innebandy) är att huvudpersonerna är pojkar. Det är inget fel på de här böckerna. I de två förstnämnda från förlaget Opal finns ett tydligt tema av laganda och gemenskap, i Geséns och Mildes bok toppar en flicka motståndarlaget. Men här finns också en förutsägbarhet och en så enkel analys att det gör mig sorgsen. Oxenmyr, Å - Joel spelar innebandy: Utvisningen - 29689259Om det nu är ”sportkillarna” som dissar böcker är det naturligtvis bra att möta dem på ”deras nivå” men då får man hoppas att det följs upp med något mer. Då gör vi oss beroende av engagerade föräldrar/lärare/bibliotekarier som sticker mindre stereotypa böcker i händerna på dem efterhand. Och kanske dessutom någon som förklarar för dem att bara för att det är flickor i huvudroll i 90 procent av de omvårdande djurböckerna och pojkar i majoritet i sportlektyren behöver det inte vara så. Det står faktiskt var och en fritt i denna i övrigt individfokuserade värld att välja precis efter eget hjärta. Även om nu allt från barnklädesbutiker till barnboksförlag gör sitt bästa att övertyga oss om något annat.

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot i byggvaruhuset - 29692266Och när jag nu är inne på den linjen måste jag fråga mig hur snacket gick när Rabén & Sjögren satte vinjetten ”Jobbargubbar” på sina böcker om Vera och Vilgot (del två, Vera och Vilgot i byggvaruhuset, har just kommit ut). ”Vi har en flicka och en pojke i huvudrollerna, ett kreativt och skapande tema och till och med en kvinnlig chef för byggvaruhuset. Det här blir nog för mycket, vi måste nog ändå slå fast en gång för alla att det krävs en riktig ”gubbe” för att vara i byggbranschen”. Eller hur tänkte de?

Hellsing, L - Ticke tack! - 29691719Jag tar min tillflykt i några nya pekböcker med gamla klassiker. Det är Lennart Hellsings sånger Ticke Tack och Annabell Olsson som fått kartongpärmar och underbara illustrationer av Lena Sjöberg. Med semestern på intågande flyr jag och barnen nog också ut i naturen med Titta en… (Jenny Wik, Kabusa böcker) och Mina småkryp samt Mina blommor (Anja Baklien, B Wahlströms), även de stabilda kartongböcker för små utforskare och utan fokus på huruvida dessa små utforskare vill definiera sig som flicka eller pojke.

Denna text är också publicerad i Skånska Dagbladet.

Titta!

tittawirsenJag menar verkligen TITTA! Jag hade ärligt talat inte en aning om att det skulle komma en ny bok i serien om de små brokiga. Till skillnad från förra vårens Dela! finns här dessutom en figur som får tolkas som en omarbetad Lilla Hjärtat (numera kanske under namnet Lilla Ärtan?).

Jag kan vara väldigt imponerad över att Stina Wirsén inte lagt hela Liten-skär/brokiga-konceptet på hyllan. Att hon tagit till sig av kritiken, av stormen som blåste kring den svarta karaktären Lilla Hjärtat som olyckligt låg alldeles för nära – och på fel sätt liknade – gamla rasistiska klichéer, utan att för den sakens skull ge upp sin ursprungstanke: starka karaktärer av alla färger och former.

Det ska bli intressant att se om det blossar upp någon debatt kring Lilla Ärtan (ett namn som jag hittade på nu), om de som kan bildanalys läser den på ett annat sätt än jag. För liksom förra gången erkänner jag gärna att orden är mina verktyg, bilderna läser jag med amatörens blick.

Själv fick jag nyss boken i min hand, så detta är ingen recension utan en första reflektion. Återkommer!

 

Julbokskalender: Lucka 2

Grodan firar jul av Max Velthuijs

Många småbarnsföräldrar känner igen Velthuijs groda, antingen från böcker eller film. Det är enkelt, händelsefattigt men väldigt nära det lilla barnens verklighet. Det är vänskap, längtan och spänningen i enkla saker som att baka en julkaka och äta tillsammans. Det är trevligt också att en julbok för små barn helt kan förbigå presenter och klappar och bara fokusera på att umgås och ha roligt.

Grodan är nästan alltid nöjd, och det är spännande hur en liten böjning på hans streck till mun kan säga så mycket. Trots att tecknarstilen är ganska annorlunda är det något i holländarens penna som får mig att tänka på Janosch Lilla Tiger.

Boken ges ut av Berghs förlag.

Detta är lucka 2 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

E-bok: Babyn lär sig färger

babyomslagAv Jenny Holmlund

Det finns massor av pekböcker. Alltså om ni inte har barn i pekboksåldern så kan ni ärligt talat inte ana hur många det finns. Jag brukar strunta i att skriva om dem om de inte är extrema åt något håll. Den här blir omnämnd av positiva skäl, även om det är svårt att säga en så enkelt uppbyggd bok är ”extremt bra”.

Men jag gillar den här av två anledningar:

1. Det är en enkel e-bok för ett litet barn. Passar perfekt för bäbisar nyfikna på paddan men för små för avancerade appar.

2. Illustrationerna är glada, mjuka och precis så enkla och rena som bäbisbilder ska vara. Dessutom är bäbisen könsneutral.

Det sista låter kanske som en liten sak, men med tanke på hur de där högarna – ja bergen – av pekböcker brukar se ut så kan jag säga att det inte är det. En så enkel sak som att lära sitt barn namnen på diverse färger kan faktiskt om man inte ser upp bli lika mycket av en lektion i stereotypa könsroller!

Boken är ett recensionsexemplar från författaren.

 

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×