Är jag gammal nu?

Friedner, C - Bara för dig på lågstadiet - 29693201Ni har nog sett dem i veckan, de där små benen som sticker fram under ryggsäckar nästan lika stora som barnen som bär dem. De guppar lättsamt fram, tomma sånär som på någon frukt och några informationspapper till spända föräldrar. Jag pratar om nollorna, ettagluttarna och alla de andra barnen som just börjat skolan. För en del, som för mitt äldsta barn, är det första mötet med skolvärlden. Allt är spännande och nytt. För många är det också första gången bokstäver ska fogas samman och ljudas till ord. Så småningom första boken läst helt på egen hand.

Oavsett om barnet kan eller ska börja lära sig läsa har det nog pirrat i många magar. Boken Var är bus-Alfons? var i alla fall utlånad på vårt bibliotek. Det var nog fler som behövde höra Gunilla Bergströms berättelse om hur Alfons våndades inför skolstarten, och få fnittra över att den som var allra nervösast var fröken. Vi lånade istället ett helt gäng böcker om klass 1B, av Helena Bross och Christel Rönns. Det är böcker för nybörjarläsaren som funkar lika bra för högläsning, där vi får följa alla barnen i klassen från skolstart och framåt. 19 böcker har det hunnit bli, med nyutkomna Hej, Hello! (Bonnier Carlsen). Nu är barnen lite äldre och har börjat lära sig lite engelska, vilket kommer väl till pass när Siris amerikanska kusin kommer på besök. Till den kommer också tredje fylla-i-boken, med övningar i just engelska, Skoj med English. Det är grundläggande övningar som lär ut ord för färger, frukter och andra vardagligheter. Det finns en ton i böckerna som är väldigt rak, en känsla för vad barn i skolåldern funderar på, som gör det lätt att förstå att de här böckerna har stor efterfrågan och fortsätter att komma ut. För lite yngre barn finns böckerna om Axel och Omar, korta berättelser skrivna med versaler.

Opal förlag tänker också i termer av lärande, och kommer med sin andra bok om Albert mus. I den första lät Lena Stissel och Jens Ahlbom den lilla musen berätta om atomer, i denna är det celler vi går på djupet med. I en tid då matematik och naturkunskap är prioriterade områden redan på förskolan finns det absolut en plats för böcker som Albert mus berättar om celler. Språket är enkelt och berättarstilen gör även det krångliga spännande och relativt lätt att förstå.

Två antologier som hamnade i min hylla redan innan sommaren kommer också väl till pass just nu. Även om böckerna heter Bara för dig på låg- respektive mellanstadiet (Rabén och Sjögren) tjuvkikar jag i dem och får en flodvåg av minnen och tankar kring min egen skolgång över mig. Här har författare som Lisa Bjärbo, Amanda Hellberg, Osmond Karim och Kristina Ohlsson fått i uppdrag att skriva korta berättelser med tydligt definierad målgrupp. Texterna håller hög kvalitet, men jag funderar lite över om barn i ettan är intresserade av detsamma som barn i trean, barn i fyran samma som barn i sexan? Å andra sidan är barn så olika så att det definitivt finns något för var och en. Mest av allt funderar jag faktiskt på om benämningarna låg- och mellanstadiet är korrekta. Jag trodde jag var gammalmodig som fortfarande tänker i de termerna. Å andra sidan är det just gammal jag känner mig när jag inser att jag numera har ett skolbarn hemma!

Nu räcker det med Moomin

Jag borde inte ens bli upprörd när jag läser, förlåt börjar läsa, Muminfamiljen på Rivieran. Den som följt mina spalter vet att just muminböcker tenderar att vara ett rött skynke för mig. Det tog mig ett bra tag att acceptera att en melankolisk barndomshjälte blivit glassig pekboksperson, och jag har sågat såväl rim som unkna könsroller. Men när det seriealbum (Familjen lever högt) som ganska oömt förts över till filmduk nu hoppat ner från duken igen och in i något som jag antar ska likna en barnbok så får jag nog säga att det gått längre än jag någonsin kunnat förutse. Enligt förlaget (Rabén & Sjögren) riktar sig boken till barn mellan tre och sex år. Redan när filmen marknadsfördes mot småbarnspublik var jag förundrad, det här handlar om dekadens och skratt på kändis- och konstelitens bekostnad, men på duk eller skärm kan barn ändå titta på det mesta. När filmens manus ska plitas ner i barnboksform blir det skrattretande, om det bara inte varit så hemult tråkigt. Själv orkar jag bara läsa knappt hälften av de drygt 40 rätt tätskrivna sidorna, och då har jag redan censurerat flera sidor för att slippa förklara för mina tre-till-sex-åringar varför mumintrollet är mer plumpt mansgrisig än någonsin förr. Jag förundras på nytt över vad Tove Janssons efterlevande tillåter i hennes namn, men kanske ännu mer över resonemanget på förlag som tuffar på som om varumärket Moomin aldrig skulle kunna förlora sin pengaglans.

Då är det trevligare att återse Eva Sussos och Benjamins Chaud charmtroll Max och Uno i boken Anden i flaskan (Rabén & Sjögren). Bröderna som sist jag träffade dem stötte på en snöman har nu lyckats köpa en ande i en blå flaska på loppis. Det kan ni ju gissa hur spännande det mötet blir, och hur fascinerande det är med önskningar om godisträd och möten med dinosaurier. Det finns något väldigt direkt och barnsligt i Chauds illustrationer, som trots mjukare lite flyktigare penna inte ligger helt långt från Peter Cohens Kalle i klätterträdet. Tillsammans med Eva Susso har Chaud gjort många fina böcker, inte minst för lite yngre barn om de musikaliska barnen Binta, Lalo och Babo. Max och Uno är en perfekt uppföljare till dessa i takt med att barnen växer från de repetitiva rytmiska böckerna för de yngsta.

I Bonnier Carlsens serie Extra lätt att läsa har det för övrigt just kommit två efterlängtade uppföljare. Axel och Omar, och resten av deras klass, får en liten chock när en fågel flyger in i fönstret till deras klassrum. Är fågeln verkligen död? Nybörjarläsaren hemma snubblar nästan på orden i Rädda Fågeln i ivern att få reda på hur det ska gå. Med korta meningar och versaler är boken verkligen lättläst och Helena Bross och Kadri Ilves fortsätter att leverera kvalitet till den som håller på att hitta sin läslust.

I Simma Sam träffar vi Lasse och Lisa och deras djur Frasse, Hasse och Bruno igen. Nu blir barnen med akvarium och vi får lära oss allt om vad som behövs och vad som kan hända med små lättskötta fiskar. Även här är texten versal, men lite ordrikare än i den om Axel och Omar. Margareta Nordqvist lyckas som i så många av böckerna om djurkompisarna att blanda fakta och berättande på ett sätt som för historien framåt, i all sin enkelhet.

Julklappstips: Lucka 19

Jag fortsätter på det lättlästa temat. För så länge femåringen vägrade gemener fick jag leta med ljus och lykta efter böcker med versaler. Här är en riktigt fin serie om Axel och Omar, och här pratar vi verkligen lättläst. Bara stora bokstäver och en-tre menigar per uppslag. Perfekt för nybörjaren eller den som av olika anledningar har det tufft med läsningen.

Julklappstips: Lucka 18

Idag blir det ett tips för barn som gillar spänning och lite mer läsning. Den här boken passar bra både för den som precis börjar vänja sig vid kapitelböcker och för den som behöver träna lite på att läsa själv. Klicka här för att komma till tipset.

Kunskap vs fantasi

Norlin, A - Här kommer Nya polisbilen - 29687712Det finns böcker som handlar om precis vad de heter och verkar handla om. Böckerna om Halvan är sådana. Här kommer nya polisbilen av Arne Norlin och Jonas Burman (Rabén och Söjgren) handlar om polisbilar, rätt och slätt. Kanske är det just detta rättframma och faktaspäckade som tilltalar vetgiriga barn – och kanske ännu mer deras föräldrar och andra vuxna som köper böcker till dem. Jag undrar ibland om de där bokköparna också är de som läser samma bok sjuttioelva gånger eller om de bara kan gå hem vid kalasets slut och gotta sig åt all nyttig samhällsinformation de gett till ett litet barn.

Tiberg, J - Vi springer - 29691436Jag skulle kanske hellre se att de kunde skrocka nöjt åt att ha väckt en tanke, spunnit igång ett fantasihjul som kan stanna någon helt annan stans och kanske dessutom börja rulla igen nästa gång de träffar barnet.
Just en sådan hjulsnurrarbok är Vi springer av Joar Tidberg och Sara Lundberg (Rabén och Sjögren). Att läsa den är som att skicka iväg en studsboll och sedan jaga efter den i alla dess oförutsägbara hoppsasteg genom världen. Jag är nästan andfådd när jag avslutat språngmarschen, men barnen vill tvunget ta om den från början och när boken är stängd springer vi lite till i skenet från nattlampan bara för att. För att vi i de allra underbaraste illustrationer rört oss i så skilda världar som Pippis Villa Villerkulla, Döda havets skrotbåtar och höghuslängornas cigarettrökiga balkonger. Vart vi är på väg är oklart, men det är heller inte poängen.
I Monsterkatten av Kalle Güettler, Rakel Helmsdal och Ásaug Jónsdóttir (Kabusa böcker) är Stora monster avundsjuk. Hen har ju ingen katt, som Lilla monster. Den som inte är uppmärksam kanske missar håven som dyker upp i bild och tror att Stora monster är genuint orolig när Monsterkatten inte dyker upp en kväll. Att bildvägen följa det dåliga samvete som så tydligt kryper över Stora monsters är en upplevelse. För barnen får boken två historier, den första nervkittlande (var kan monsterkatten vara?), den andra krypande obehaglig (när ska någon komma på vad Stora monster gjort?).

 

galoppÄven Saga, i Galopp, Saga av Pia Hagmar och Maria Källström (B Wahlströms) brottas med avundsjuka. I tredje boken om Saga och Max lär Saga sig galoppera, men hennes triumf störs av insikten om att Max fått en egen hund. Hur ska hon hantera det, och hur ska barnen kunna fortsätta vara vänner? I denna lättlästa bok, med versaler och korta meningar, är det återigen vänskapen som utforskas. Max är den trofasta som står bredvid Saga trots hennes utbrott och stundvis rätt otrevliga sätt. Jag gillar att de här barnen får vara precis som många människor är – fulla av känslor, inte alltid varken logiska eller ädla.

Pojkar och enkla analyser

Pojkar måste läsa. Vi måste få pojkar att läsa. Pojkar läser för lite. Även om det inte stämmer med min egen pojke håller jag naturligtvis med. Den senaste tidens larmrapporter oroar och det är svårt att låta bli att dra kopplingar mellan låg läskunskap och unga arga män i utanförskap. Ändå undrar jag när jag sitter med senaste tidens utgivning av böcker för barn som håller på att knäcka läskoden (korta meningar, ofta i versaler) om vi samtidigt är ute efter extrem könskodning och de negativa effekter som stereotyper när det kommer till genus för med sig.

domarnSmaka på några titlar: Ut med domarn! och Jag är fotbollsproffs! (Malin Stehn, Elin Fahlstedt, Opal), Utvisningen (Åsa Oxenmyr och Ingrid Flygare, Rabén & Sjögren) och Rakt i krysset (Pernilla Gesén och Jeanetta Milde, Lilla Piratförlaget). Gemensamt förutom sporttemat (fotboll och innebandy) är att huvudpersonerna är pojkar. Det är inget fel på de här böckerna. I de två förstnämnda från förlaget Opal finns ett tydligt tema av laganda och gemenskap, i Geséns och Mildes bok toppar en flicka motståndarlaget. Men här finns också en förutsägbarhet och en så enkel analys att det gör mig sorgsen. Oxenmyr, Å - Joel spelar innebandy: Utvisningen - 29689259Om det nu är ”sportkillarna” som dissar böcker är det naturligtvis bra att möta dem på ”deras nivå” men då får man hoppas att det följs upp med något mer. Då gör vi oss beroende av engagerade föräldrar/lärare/bibliotekarier som sticker mindre stereotypa böcker i händerna på dem efterhand. Och kanske dessutom någon som förklarar för dem att bara för att det är flickor i huvudroll i 90 procent av de omvårdande djurböckerna och pojkar i majoritet i sportlektyren behöver det inte vara så. Det står faktiskt var och en fritt i denna i övrigt individfokuserade värld att välja precis efter eget hjärta. Även om nu allt från barnklädesbutiker till barnboksförlag gör sitt bästa att övertyga oss om något annat.

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot i byggvaruhuset - 29692266Och när jag nu är inne på den linjen måste jag fråga mig hur snacket gick när Rabén & Sjögren satte vinjetten ”Jobbargubbar” på sina böcker om Vera och Vilgot (del två, Vera och Vilgot i byggvaruhuset, har just kommit ut). ”Vi har en flicka och en pojke i huvudrollerna, ett kreativt och skapande tema och till och med en kvinnlig chef för byggvaruhuset. Det här blir nog för mycket, vi måste nog ändå slå fast en gång för alla att det krävs en riktig ”gubbe” för att vara i byggbranschen”. Eller hur tänkte de?

Hellsing, L - Ticke tack! - 29691719Jag tar min tillflykt i några nya pekböcker med gamla klassiker. Det är Lennart Hellsings sånger Ticke Tack och Annabell Olsson som fått kartongpärmar och underbara illustrationer av Lena Sjöberg. Med semestern på intågande flyr jag och barnen nog också ut i naturen med Titta en… (Jenny Wik, Kabusa böcker) och Mina småkryp samt Mina blommor (Anja Baklien, B Wahlströms), även de stabilda kartongböcker för små utforskare och utan fokus på huruvida dessa små utforskare vill definiera sig som flicka eller pojke.

Denna text är också publicerad i Skånska Dagbladet.

Spännande uppdrag för nybörjarläsare

vatten_h_3d_360

Uppdrag: Vattenhäxan & Uppdrag Anden i flaskan
Av Cecilia Rihs och Jenny Lindqvist

Vi har ju gått in i en ny era hemma. En era av ljudade bokstäver och läslycka. Femåringen knäckte koden strax före födelsedagen, och vi läser serien Extra lätt att läsa (med bland annat denna serie) för fulla muggar hemma. Det har öppnat möjligheten att läsa kapitelböcker rejält, så även lättläst med små bokstäver och lite mer text har fått följa med hem. Olikas två nyutkomna böcker om Lina och hennes farmors hemliga äventyrarbok är sådana, och de gjorde verkligen succé.

Lina är i nedre skolåldern och halkar på grund av sin farmors olycka in i ”äventyrarsvängen”. Hon har inte bett om att få hud-knottrar-uppdrag men duckar inte för dem när de presenteras för henne i hemligt bläck i den bok som farmorn skickat från Ryssland. Till sin hjälp har hon en älva, eller rättare sagt en tolva – lite större, lite hårigare – som håller henne sällskap och guidar henne när äventyren blir lite väl äventyrliga. Peppar, hon heter så just för att hon livnär sig på små svarta korn. Annars är det pannkakor och bullar som gäller, när en ska uppfylla farmor Hildas första regel om att inte äventyra på tom mage (kurrande ljud kan avslöja dig och bli livsfarliga)!

Olikas koncept handlar om att välja till istället för bort, och att driva positiv förändring i frågor som rör normer, genus och mångfald. Det låter kanske krångligt, eller annorlunda, men handlar egentligen bara om att tänka ett extra varv. För Lina är varken pojke eller vit i hyn, som de flesta barnbokshjältar. Boken innehåller heller inga kommentarer om det faktum att hon är flicka och äventyrslysten. Och det räcker, sorgligt nog*. Inte för att boken – som i det här fallet – ska få högsta betyg, det får den på grund av flytet i språket och drivet i handlingen, utan för att den dessutom ska få det där lilla extra. Det som lugnar mig lite när jag tänker på att sonen nu kan läsa själv och alltså kommer att upptäcka i hur många andra böcker jag gått in och korrigerat stereotyper och knasigheter.

När vi läst färdigt om vattenhäxan var det förresten bara att rusa till biblioteket och reservera boken om anden i flaskan. Nu hoppas vi verkligen att det kommer ett tredje uppdrag!

 

* Jag kan förresten förekomma frågan: Men du har ju en son, vill du inte att han ska få bra förebilder? Svaret är att han redan har det. Precis som jag under uppväxten levde med förebilder som mumintroll, snusmumrikar, Villervallar, Lasse Pip-Larsson och andra pojkar vid sidan av Anne på Grönkulla och de andra flickorna (vänta nu, de var inte så många och de upplevde sällan särskilt spännande saker…) tror jag att det är nyttigt för honom att se att alla barn, oavsett kön, kan lösa mysterier och ge sig ut på äventyr!

April april – Bus och andra luringar

20140401-150040.jpgAv Sanna Pedersen och Bettina Johansson

Sällan har jag hört snart-femåringen därhemma skratta så gott som när han insåg att han skulle få luras idag, och när han igår kväll övade på sitt ”april, april din dumma sill”.

Det är något universellt med förtjusningen över bus och luringar, något särskilt som gör att barn i en viss ålder bara kiknar vid tanken på fejkhundbajs, vattensprutande tändare (fast det kan väl inte vara lika kul nu när inga föräldrar röker, eller?) och eldsprutarstarka karameller.

Den som ger den här boken till sina barn får vara beredd på att utsättas för diverse bus och trix. En tejtremsa i osthyvelspringan, karamellfärg i mjölkpaketet och pingisbollsregn ur höga skåp är några tips att hålla utkik efter när barnet satt sig att läsa. Boken, Sanna Pedersens debut, kategoriseras som lättläst. Det är den, och den är dessutom roligt skriven och ger såväl fakta som tips som är bra en dag som idag. Det enda jag förvånas lite över är att boken, som även om den är påhittig inte är en skönlitterär historia, fått markering som vore det en saga och inte en faktabok. Hade jag köpt den för att jag velat ge mina barn en berättelse hade jag nog blivit besviken.

Illustrationerna är som vanligt när Bettina Johansson är inblandad en källa till glädje och skratt.

Gästrecension: Djurräddarklubben Fallet knubbfisken

Av Anette Eggert
 
Wilmas recension (dotter 7 år)
Vilma och Valle ska lösa ett mysterium. De tyckte att Knubbfisken var ledsen så de bestämde sig för att göra honom gladare. Han bodde i ett akvarium och var jättetjock – en läskig pojke gav honom så mycket mat så han skulle nog spricka. Akvariet var på Valles lillasysters dagis, den läskiga pojken hade stor mustasch. Det är med en annan pojke i boken också som Valle är kär i och de åker skateboard ihop men Valles skateboard är trasig. Mamman är super duktig så hon lagar skateboarden.
Knix och Knax – deras hemliga språk.
 
Betyg: 8
Den var bra men tog lite lång tid att läsa men jag vill läsa mer mysterium som Valle och Vilma löser.
 
Katarina recension (mamma)
Boken är lite svår att komma in i man saknar en röd tråd genom alla kapitel. Vissa kapitel känndes mer som utfyllnad till boken. Boken har ett lätt språk att förstå och text som målar upp bilder och människor så man ser allt framför sig.
 
Betyg: 6
Detta är en gästrecension. Vill du också recensera barnböcker så mejla mig: eva.emmelin[at]skd.se och berätta hur gamla dina barn är och vilka böcker de gillar.
Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×