Harry Potter – igen

Min son frågade mig igår om J.K Rowling lever eller inte. Jag tror det var en kombination av att han förstått att Astrid Lindgren är död och att han hoppades på nya böcker om Harry Potter. Vi har visserligen bara läst tre än så länge, men med tanke på att kärleken ökat i takt med läsandet tror jag han redan nu inser hur stor tomhet sista sidan på sjunde boken kommer att innebära.

Därför känns denna nyhet lite extra rolig. Inte för att han har behövt bilder för att fastna i Harry Potters värld, men nya utgåvor betyder att nya läsare kommer att hitta till all den läsglädje och spänning som ryms inom sju böckers pärmar.

Döden, döden

Det är 70 år sedan Pippi flyttade från tioåriga Karins sängkant till maskinskrivna papper i en pärm. Hade sagan och världens starkaste flicka stannat mellan mamma Astrid och hennes dotter hade världen varit en fattigare plats. I takt med att Astrid Lindgrens figurer jubilerar – härom året fyllde Emil 50 – verkar det stå klart att hon faktiskt är odödlig.
Generation efter generation förälskar sig i hennes karaktärer, ibland i mer lättuggade tecknade tv-varianter, i musiken, de gamla filmerna eller en pekbok med urdrag ur någon av de av Ingrid Vang Nyman, Björn Berg eller Ilon Wikland illustrerade bilderböckerna.
För egen del blir jag allt mer nyfiken på personen Astrid Lindgren och börjar bläddra i en för länge sedan inköpt bok av Christina Björk och Eva Eriksson, med titeln Astrids äventyr – innan hon blev Astrid Lindgren (Rabén & Sjögren, 2007). Den är något så pass ovanligt som en biografi som riktar sig till barn, och den beskriver enkelt och kortfattat författarens barndom och uppväxtbygd samtidigt som den genom kapitelvis återkommande fotnötter ger läsaren en bild av hur Astrid Lindgren använde sina egna upplevelser i sina böcker. Det är en fin bok, inte minst för att den både lyckas förmedla något om böcker och författarskap som en nybörjarläsare bör veta och för att den blir en guidebok för den som vill gå på Astrid-safari som billigare alternativ (eller ambitiöst komplement) till Astrid Lindgrens värld.
Som relativt insatt i författarens bakgrund blir jag dock inte mätt på information och måste införskaffa de krigsdagböcker (Salikon förlag) som nyligen utkommit, naturligtvis inte av en slump eftersom Pippi är årsbarn med krigsslutet. Dessutom rotar jag fram min utgåva av Ur-Pippi, originalmanuset som kom ut 2007 (Rabén & Sjögren) för dem som är nyfikna på hur Pippi tedde sig på de där maskinskrivna sidorna i pärmen som först refuserades av Bonniers och sedan antogs av kanske vid det här laget det lyckligaste förlaget i världen.
Det är Astrid Lindgrens förmåga att i de våghalsiga äventyren, de busigaste hyssen och de modigaste hjältedåden väva in melankoli, svärta och sorg men också lustigheter och livsglädje, som gör henne till en av de absolut största. I min hög av nyutkomna barnböcker, full med Pippi-nyutgåvor, ligger också boken Alla dör av Jesper Lundqvist och Gabi Frödén. När jag ser den tänker jag på hur det berättas att Astrid Lindgren och hennes systrar på äldre dagar började sina samtal med ”döden, döden” för att slippa prata mer om den saken. Jag tänker att det nog är tanken med Alla dör, att avdramatisera med samtidigt medvetandegöra barn om det som vi alla måste konfronteras med: alla ska vi dö. Att på varje sida påminnas om detta, riktigt låta sig översköljas av tanken, är inte helt enkelt varken för stora eller små.
Medan Bröderna Lejonhjärta kan läsas även av den som inte är redo eller orkar tänka på budskapet är Alla dör (Olika förlag) en bok att plocka fram när ämnet trycker på. När tankarna är många eller sorgliga omständigheter gör det aktuellt. I sin inkluderande anda, och hur skulle den kunna vara annat – döden bryr sig inte om vem du är, hur du ser ut eller vad du tror på – och sina jublande illustrationer (ja, jublande måste vara bästa ordet för så många människor med händerna sträckta mot luften) lyckas den faktiskt lämna mig med hopp och livsglädje mer än något annat. Dessutom lyckas Lundqvist (pappa till Kiwi, monsterhunden och goraffen) återigen med konststycket att skriva på rim.

Emma och Tottes mamma är död

Idag läser jag att Gunilla Wolde har dött.

Tänk ändå att Totte som skapades 1968 kommer att bli så mycket äldre än sin ”mamma”, för jag kan inte se något som tyder på att små barn ska sluta läsa om duktiga Totte och stundvis motvilliga Emma (såväl jag som mina barn har ääääälskat Emma tvärtemot). Jag tipsade om filmatiseringarna när mina barn var betydligt yngre. Faktum är att dvd-skivan fortfarande åker fram då och då när treåringen känner sig lite liten.

SVT om författaren.

Glädjande pris för läsglädje

Det är ju alltid lite snöpligt att inte få nörda ner sig i en person och hens bokskatt en sådan här dag. När stora fina priser går till en författare finns alltid möjligheten att antingen (som förra året när Barbro Lindgren fick det) ropa ÄNTLIGEN eller (som 2010 när det gick till Kitty Crowther) få en ny favorit – en så kallad win-win-situation.

Men den tredje bubblaren, en organisation med fokus på barns läsning är heller inte fy skam! Bara att det finns organisationer som PRAESA gör en ju varm om hjärtat. Och att få veta mer om organisationen och dess idéer är en ren glädje.

På hemmaplan kan vi oroa oss över pojkars läsvanor (eller bristen på dem snarare), men det är ju ett faktum att det finns länder i världen där många barn inte får gå i skolan. Det finns länder där kvaliteten på undervisningen är så låg – antalet barn i varje klass gigantiskt och barnens behov aldrig tillgodosedda – att många hoppar av för att de bättre behövs för att försörja familjen. Rätten att få lära sig läsa och skriva, och rätten till sitt eget språk, är oerhört viktiga demokratiska och mänskliga rättigheter. Med tanke på vad Astrid Lindgren gjort för läsglädjen hos barn världen över – i generation efter generation – känns det här priset minst sagt klockrent.

Julklapptips: Lucka 6

Om det så är på juldagen eller de hektiska dagarna innan så finns det definitivt behov av avslappning och en glad stund. En julklapp kan vara ett presentkort på en filmvisning. Poppa popcorn och koppla upp dig med valfri skärm och kolla på klassikern Loranga, Masarin och Dartanjang.

Blir filmen populär är det bara att börja läsa!

En eller två kategorier?

Rowling, J - Harry Potter och hemligheternas kammare - 88877864Sedan en bunt finfina bilderböcker nominerades till Augustpriset pågår en diskussion om detta att barnböcker (det vill säga bilderböcker) och ungdomsböcker (det vill säga textböcker) klumpas ihop i en kategori.

Det innebär ju faktiskt att böcker för min treåring tävlar mot böcker som riktar sig till 17-åringar, i princip att Harry Potter tävlar mot Ann Forslinds bäbis (förutom att den ena boken inte är svensk och båda är gamla, men ändå ni fattar grejen).babis Lite galet, minst sagt – eller vad tycker ni?

Det har skrivits en del om det här, för den som vill fördjupa sig:

Till exempel har Lisa Bjärbo, som skriver både bilder- och ungdomsböcker skrivit så här. Och Christin Ljungqvist skrivit så här.

Från Augustprisets sida är svaret detta.

 

 

Hej författare!

Hej Frida Mikkelsén, författare till Nu är det bara du och jag, som recenserades här på bloggen nyligen.

Vem är du och varför skriver du barnböcker?

Jag är en helt vanlig tjej på 35 år som från början kommer från Partille som ligger utanför Göteborg men som nu bor i Sundbyberg med min sambo och mina två barn, en pojke på 10 år och en flicka på 6 år.
På dagarna jobbar jag halvtid på bank men det är som entreprenör och författare jag trivs allra bäst och där jag har mitt hjärta! Jag är grundare och VD för ett helt nystartat bolag som heter Svenska Klädmaffian AB vilket känns helt fantastiskt, en dröm som gått i uppfyllelse! Ända sedan de tidiga skolåren har jag älskat svenska språket och har haft lätt för att uttrycka mig i text men att jag skulle stå här idag med två utgivna barnböcker känns overkligt men  såklart jätteroligt! Jag är nog lite tokig med många idéer snurrandes i huvudet hela tiden och har den där kreativa ådran som ligger och pyr och efter en dag på banken är det så härligt att få komma hem och skriva och få utlopp för sin fantasi utan att ha några begränsningar.
Denna känsla kan man ju få oavsett om man skriver barnböcker, lagar mat eller vad som helst, en känsla av att nu är det min stund där jag lägger min kärlek i något jag tycker om att göra. Att det just blev barnböcker som jag skriver är nog inte så konstigt egentligen, jag älskar barnböcker och har läst väldigt mycket böcker för mina barn genom åren. Att göra något som man har lätt för som samtidigt är något man älskar, då går det liksom inte att misslyckas!

Vad kännetecknar en bra barnbok enligt dig?

En bra barnbok för mig är en bok som väcker något i mig eller som tar mig till en härlig plats dit jag inte kan komma i verkligheten. Men även de mest vardagliga berättelser kan få en att känna rakt in i hjärtat. Vad är det som vi alla upplever mest av allt, jo vardagen, och en bok som gör att man känner igen sig kan väcka många tankar och är något som barnen kan relatera till, visst, en resa till rymden eller till landet där det bara bor prinsessor eller vad det nu kan
vara kan helt klart vara spännande men böcker om vardagen kan ibland slå vilken fantasilandsbok som helst, titta bara på Alfons Åberg som är fantastiska böcker och böcker som barnen älskar för här är det vardagliga saker som är lätt att relatera till. Det kan även vara hur författaren använder språket i berättelsen, jag älskar till exempel boken om Karius och Baktus då författaren skriver så roliga fraser. Sedan Karlsson på taket och speciellt filmatiseringen är helt underbar då Karlsson är så otroligt ”osvensk och självgod”, inget lagom här inte! Jag tycker det är roligt med barnböcker som laborerar med det
som inte alltid anses vara så ”okej” i verkligheten.

Varför har du skrivit en bok om en mamma som är besatt av sin mobiltelefon?

Sigges mamma är helt klart förtjust i sin telefon men för den sakens skull är hon ingen dålig mamma, det är det som är själva poängen. Det är absolut ingen känga till oss föräldrar att vi skulle vara dåliga föräldrar som inte uppmärksammar våra barn bara för att vi håller på mycket med våra telefoner. Boken har helt enkelt fötts ur iakttagelser från verkligheten och jag tänkte att det kunde vara kul att skriva om ett ämne som berör oss alla på ett eller annat sätt.

Vad har du själv för relation till mobiltelefoner?

Jag har själv en mycket god relation till min mobil där jag jobbar och blir underhållen och är absolut inte teknikfientlig, tvärtom. Hemma hos oss är det både mobiler och datorer som används flitigt, inte minst av barnen. Det har nästan blivit så att mobilen ska följa med var barnen än går, ibland känns det som att barnen inte kan göra någonting utan att ha en skärm framför näsan, tekniken följer med även in på toaletten så visst har jag flera gånger sagt att nu räcker det! Kan du inte ens gå och bajsa utan datorn? Så på det sättet är jag och min familj verkligen inte några förebilder för hur man ska umgås mer utan tekniken inblandad. Idag kan ju familjer faktiskt umgås framför datorn, titta på roliga youtube klipp tillsammans till exempel så vi umgås kanske lite annorlunda med våra barn idag vilket absolut inte behöver vara negativt, det är så det är nu! Om boken om Sigge och hans mamma kan få oss att bara reflektera över vårt beteende för en liten stund så tycker jag det är positivt då vårt användande av tekniken också kan bli överdrivet, speciellt om vi är helt omedvetna om det. Har jag sått ett litet frö hos någon känner jag mig stolt!

Hur har boken tagits emot?

Boken har tagits emot riktigt bra! Många reaktioner från föräldrar som sett boken är just att man känner igen sig i Sigges mamma och att man känner sig lite ”träffad”. Boken har även blivit uppmärksammad av Sveriges Radio där jag fick vara med i direktsändning på P4 Radio Stockholm vilket är väldigt roligt då de uppmärksammar sådant de tycker är intressant så visst väcker boken många känslor och tankar vilket är positivt då vi tillsammans kan få oss en liten tankeställare, både barn och vuxna, och öppnar upp för att prata om hur tekniken påverkar oss.

Tack!

Tove 100 år: Om katastrofer och filifjonkor

”Det var för vackert väder, det var onaturligt. Nånting måste hända.” Filifjonkans ord ligger lite för nära till hands denna sommar av värmekaos och extremhetta. I kombination med femåringens dinosauriefascination kommer jag på mig själv med det ena ödesmättade scenariot efter det andra. I min favoritnovell i Det osynliga barnet skapar Filifjonkan sin egen katastrof. Hennes värsta rädslor slår in och – faktiskt – befriar henne. Jag säger inte att jag hoppas att klimatångesten ska explodera i våra ansikten, men kanske kunde vi lära oss av Filifjonkan att det finns miljoner viktigare saker än prylar och pynt. Att jakten på perfektion skapar skumma vrår och onämnbara misslyckanden. Att rädslan sätter sig i magen och äter upp oss inifrån. Och att en katastrof inte alltid är en katastrof, utan det är den förlamande skräcken som får oss att stoppa huvudet i sanden och vägra se att vi måste våga förändra något. Nu.

 

TovemedmuminDetta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

Texten har också publicerats i dagens Skånska Dagbladet, tillsammans med många andra kulturmedarbetares tankar och minnen om Tove Jansson.

Illustration: © Moomin CharactersTM

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×