Books, bücher, libros

Idag är det internationella barnboksdagen, och tillika Hans Christian Anderssons födelsedag. Med anledning av detta har bokbloggaren Boktjuven anordnat stafett, och jag hoppas att en del nya läsare hittat hit från Västmanländskans bokblogg och sedan går vidare till Bokomaten som ska publicera sitt inlägg klockan 18 idag.

Idag tänker jag lite extra i samma banor som jag gjorde i tisdags när ALMA-pristagaren tillkännagavs. Alltså på barns olika förutsättningar. Jag jobbar ju för tillfället på en biståndsorganisation, och ställs ofta inför fakta om hur viktigt det är med skola och läs- och skrivkunnighet. Det är ju inget nytt så klart, att utbildning leder till förbättrad livskvalitet. Men det är helt klart värt att fundera på.

AlfredoFör den som hittar till böckernas värld redan som barn är böckerna också ett möte med världen. Böcker tar oss på våra första resor, och ger kanske oss en första förnimmelse om språket och dess uppbyggnad i skriven form. En bok som jag minns väl från barndomen gav mig just den där första insikten om att det finns människor som pratar andra språk än svenska. Boken heter Alfredo och är skriven av Jørgen Clevin. Historien handlar om en cirkus och dess djur, samt cirkusdirektören Alfredo. Det speciella med boken, förutom att den är både rolig och färgsprakande, är att den är skriven på tio olika språk! Här lärde jag mig flaggor, jag jämförde bokstäver och ord och jag fick en liten liten glimt av världen. Jag minns hur jag brukade låtsas att jag kunde de andra språken, och hur jag lekte att jag var en flicka från ett annat land eftersom jag förstod vad det stod bredvid det landets flagga.

Förlaget Vivlios böcker liknar lite boken om Alfredo, även om varje bok bara är på två språk. Idén om att både gagna dem som av olika skäl redan är tvåspråkiga och att ge andra ett möte med ett nytt språk är genial tycker jag. Förstår vi bara lite lite mer om varandra, trots att vi kommer från länder med olika språk, så är vi också lite lite närmare ett möte. Och möten, det tror jag är vad både böcker och livet måste handla om.

Glad internationell barnboksdag!

Varning för bok

I den här fina bloggen läser jag om en åttaåring som lagt in en varning i en skolbok för att nästa läsare ska slippa mötas oförberedd av förlegade normer. Det sätter igång en del tankar hos mig, just kring varningslappar. Det kanske inte vore helt fel med sådana, säg på biblioteken. ”Den här boken är värd att läsas men innehåller många stereotyper”, eller ”Den här boken kan du strunta i om du inte vill ha gammaldags könsroller uppkörda i halsen”. Vilka böcker skulle du vilja sätta varning på?

En eller två kategorier?

Rowling, J - Harry Potter och hemligheternas kammare - 88877864Sedan en bunt finfina bilderböcker nominerades till Augustpriset pågår en diskussion om detta att barnböcker (det vill säga bilderböcker) och ungdomsböcker (det vill säga textböcker) klumpas ihop i en kategori.

Det innebär ju faktiskt att böcker för min treåring tävlar mot böcker som riktar sig till 17-åringar, i princip att Harry Potter tävlar mot Ann Forslinds bäbis (förutom att den ena boken inte är svensk och båda är gamla, men ändå ni fattar grejen).babis Lite galet, minst sagt – eller vad tycker ni?

Det har skrivits en del om det här, för den som vill fördjupa sig:

Till exempel har Lisa Bjärbo, som skriver både bilder- och ungdomsböcker skrivit så här. Och Christin Ljungqvist skrivit så här.

Från Augustprisets sida är svaret detta.

 

 

Åldersgräns på böcker?

Blev tipsad om en intressant text som handlar om barn och läsning. Har själv helt missat diskussionen kring pojken som hindrades att läsa färdigt Orange is the new black, men känner spontant att jag har svårt att förstå en rektor som rycker vad som helst ur händerna på ett barn utan att ta en diskussion om det och lyssna på barnets tankar. Om rektorn hade frågat barnet vad boken handlade om, vad barnet fick ut av den, hur den var att läsa? Om rektorn själv hade läst boken och bokat en timmes bokprat med eleven? Kanske med klasskompisarna också, och breddat diskussionen till att handla om vilka böcker de tycker om, och om det finns böcker som de önskar att de inte läst för att de varit för läskiga. Det hade kunnat bli hur spännande som helst, tänker jag. Vad tänker du?

Första monsterboken

Av Johan Egerkrans

Pekböcker som är mer till vuxna än barn är nästan en egen genre. Jag tänker mig att det här är en bok som Johan Egerkrans velat göra för sitt eget höga nöje, och som förlaget sett potential att bli en gå-bort-present till nyblivna föräldrar. Jag ser lite ”hö-hö” när ettåringar till zombieälskande pappor öppnar sin födelsedagspresent och för den delen lite bondande mellan föräldrar med smak för det makabra och deras förhoppningsvis lika intresserade barn.

Allt som får föräldrar att läsa för sina småttingar är bra, det som är synd med just den här boken är dock att texten är så erbarmlig. ”Mumiekungen klädd blott i bandage får ej längre apanage” är visserligen helt ok textmässigt, men redan här blir målgruppen otydlig. Ett barnsligare tilltal hade nästan gjort de väl utförda – men lite för serietidningsklassiska för min smak – illustrationerna större rättvisa. Och redan på nummer två börjar jag undra om ingen redaktör har varit med i processen. ”Demonen är hin håles fä, Bergman stavar det med ”ä”.” Eh? Förklara det för en tre- och en femåring den som kan. Och så ett nödrim av värsta sorten: ”Varulven blir varje natt, till en hund (men ej en katt)”.

Vill du tvunget ge bort en monsterbok till småbarn i din närhet välj i så fall hellre geniala Vad äter du monster?

Hej författare!

Hej Frida Mikkelsén, författare till Nu är det bara du och jag, som recenserades här på bloggen nyligen.

Vem är du och varför skriver du barnböcker?

Jag är en helt vanlig tjej på 35 år som från början kommer från Partille som ligger utanför Göteborg men som nu bor i Sundbyberg med min sambo och mina två barn, en pojke på 10 år och en flicka på 6 år.
På dagarna jobbar jag halvtid på bank men det är som entreprenör och författare jag trivs allra bäst och där jag har mitt hjärta! Jag är grundare och VD för ett helt nystartat bolag som heter Svenska Klädmaffian AB vilket känns helt fantastiskt, en dröm som gått i uppfyllelse! Ända sedan de tidiga skolåren har jag älskat svenska språket och har haft lätt för att uttrycka mig i text men att jag skulle stå här idag med två utgivna barnböcker känns overkligt men  såklart jätteroligt! Jag är nog lite tokig med många idéer snurrandes i huvudet hela tiden och har den där kreativa ådran som ligger och pyr och efter en dag på banken är det så härligt att få komma hem och skriva och få utlopp för sin fantasi utan att ha några begränsningar.
Denna känsla kan man ju få oavsett om man skriver barnböcker, lagar mat eller vad som helst, en känsla av att nu är det min stund där jag lägger min kärlek i något jag tycker om att göra. Att det just blev barnböcker som jag skriver är nog inte så konstigt egentligen, jag älskar barnböcker och har läst väldigt mycket böcker för mina barn genom åren. Att göra något som man har lätt för som samtidigt är något man älskar, då går det liksom inte att misslyckas!

Vad kännetecknar en bra barnbok enligt dig?

En bra barnbok för mig är en bok som väcker något i mig eller som tar mig till en härlig plats dit jag inte kan komma i verkligheten. Men även de mest vardagliga berättelser kan få en att känna rakt in i hjärtat. Vad är det som vi alla upplever mest av allt, jo vardagen, och en bok som gör att man känner igen sig kan väcka många tankar och är något som barnen kan relatera till, visst, en resa till rymden eller till landet där det bara bor prinsessor eller vad det nu kan
vara kan helt klart vara spännande men böcker om vardagen kan ibland slå vilken fantasilandsbok som helst, titta bara på Alfons Åberg som är fantastiska böcker och böcker som barnen älskar för här är det vardagliga saker som är lätt att relatera till. Det kan även vara hur författaren använder språket i berättelsen, jag älskar till exempel boken om Karius och Baktus då författaren skriver så roliga fraser. Sedan Karlsson på taket och speciellt filmatiseringen är helt underbar då Karlsson är så otroligt ”osvensk och självgod”, inget lagom här inte! Jag tycker det är roligt med barnböcker som laborerar med det
som inte alltid anses vara så ”okej” i verkligheten.

Varför har du skrivit en bok om en mamma som är besatt av sin mobiltelefon?

Sigges mamma är helt klart förtjust i sin telefon men för den sakens skull är hon ingen dålig mamma, det är det som är själva poängen. Det är absolut ingen känga till oss föräldrar att vi skulle vara dåliga föräldrar som inte uppmärksammar våra barn bara för att vi håller på mycket med våra telefoner. Boken har helt enkelt fötts ur iakttagelser från verkligheten och jag tänkte att det kunde vara kul att skriva om ett ämne som berör oss alla på ett eller annat sätt.

Vad har du själv för relation till mobiltelefoner?

Jag har själv en mycket god relation till min mobil där jag jobbar och blir underhållen och är absolut inte teknikfientlig, tvärtom. Hemma hos oss är det både mobiler och datorer som används flitigt, inte minst av barnen. Det har nästan blivit så att mobilen ska följa med var barnen än går, ibland känns det som att barnen inte kan göra någonting utan att ha en skärm framför näsan, tekniken följer med även in på toaletten så visst har jag flera gånger sagt att nu räcker det! Kan du inte ens gå och bajsa utan datorn? Så på det sättet är jag och min familj verkligen inte några förebilder för hur man ska umgås mer utan tekniken inblandad. Idag kan ju familjer faktiskt umgås framför datorn, titta på roliga youtube klipp tillsammans till exempel så vi umgås kanske lite annorlunda med våra barn idag vilket absolut inte behöver vara negativt, det är så det är nu! Om boken om Sigge och hans mamma kan få oss att bara reflektera över vårt beteende för en liten stund så tycker jag det är positivt då vårt användande av tekniken också kan bli överdrivet, speciellt om vi är helt omedvetna om det. Har jag sått ett litet frö hos någon känner jag mig stolt!

Hur har boken tagits emot?

Boken har tagits emot riktigt bra! Många reaktioner från föräldrar som sett boken är just att man känner igen sig i Sigges mamma och att man känner sig lite ”träffad”. Boken har även blivit uppmärksammad av Sveriges Radio där jag fick vara med i direktsändning på P4 Radio Stockholm vilket är väldigt roligt då de uppmärksammar sådant de tycker är intressant så visst väcker boken många känslor och tankar vilket är positivt då vi tillsammans kan få oss en liten tankeställare, både barn och vuxna, och öppnar upp för att prata om hur tekniken påverkar oss.

Tack!

Behöver du hjälp att stänga av?

Jag skrev ju om en het potatis igår, och även om det var tyst här i kommentarsfältet väckte den en del diskussioner när jag länkade den på Facebook. Bland annat fick jag tips om Unicefs ”Playtimer” – en app för att hjälpa föräldrar att vara närvarande. Ingen dum idé, och tyvärr är det nog fler föräldrar än man vill tro som behöver den. Jag själv inräknad ibland. Fast jag brukar lösa det genom att lägga telefonen i ett annat rum. Precis som boken ska man väl se appen som ett debattinlägg, men på samma sätt kan den också öppna för ett samtal mellan förälder och barn om närvaro och vad vi önskar av varandra i form av uppmärksamhet och tid.

Vi pratar ju en hel del om skärmar i förhållande till hur de påverkar barn. Men pratar vi för lite om ”skärmbegränsning” för vuxna?

Ivar träffar en stegosaurus

Bjärbo, L - Ivar träffar en Stegosaurus - 29690071Av Lisa Bjärbo och Emma Göthner

Ha kartong, färger och diverse pysselmaterial redo när ni läser den här boken. Inspirationsfaktorn är enorm, och det skulle inte förvåna mig om min femåring ligger och drömmer om att få hoppa in i sitt egenhändigt ihoppysslade dinoland medan jag skriver detta.

Lisa Bjärbo och jag har barn i samma ålder (vet jag för att jag följt den här bloggen sedan vi båda var gravida första gången) och hon lyckas återigen fånga intressen och tankegångar som jag känner väl igen. Fascinationen för fossiler och stora uråldriga djur verkar mer eller mindre vara en obligatorisk fas, men även den som hoppat över den till förmån för pirater eller prinsessor kan gilla en bok om att ta leken med in i nattens mörker. För vem vill lägga sig när det är som mest spännande, och vad gör egentligen leksakerna när jag sover – eller förväntas sova.

Just på grund av det spridda och mer eller mindre allmängiltiga dinosaurieintresset kan det kännas lite … väntat kanske är ordet, at ge sig in på den banan, men jag tycker att Bjärbo och Göthner lyckas fylla ett hål när de blandar fakta med fantasi och låter ett nutida barn göra en ”Jurassic Park” på egen hand och med lagom mycket spänning. I Sarah Shepards många dinoböcker är det fakta på fakta, och hon gör det fantastiskt bra. Jag tvivlar inte på att Ivars myckna kunskap delvis stammar från dessa, men intresset behöver ju inte bara bygga på kunskap om krångliga namn och fakta om matvanor och ryggplattor utan får ju gärna bjuda på äventyr och fantasi. Särskilt gillar jag Ivars pinnben och hur han angriper djungelns ”klätterställning”.

Lite nyfiken är jag på om Ivar kommer att göra fler nattliga äventyr i sitt dinoland, och vilka utmaningar det i så fall bjuder på. Att vi får se mer av Eddie verkar i alla fall klarlagt.

Fotboll idag och imorgon

Jag skriver om fotbollsböcker i morgondagens papperstidning, och kan därför berätta redan nu att morgondagens blogginlägg kommer att handla om sport. Precis när jag skrivit klart texten till kultursidan kollade jag min mejl, och nu är jag lite orolig att det ska verka som att jag är sponsrad. Men alltså – avancerad tempussoppa här – morgondagens inlägg skrevs innan denna nyhet damp ner!

Och den som läser morgondagens text förstår nog att jag tycker Olikas nya satsning verkar mycket lovande. =)

olikafotboll

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×