Döden, döden

Det är 70 år sedan Pippi flyttade från tioåriga Karins sängkant till maskinskrivna papper i en pärm. Hade sagan och världens starkaste flicka stannat mellan mamma Astrid och hennes dotter hade världen varit en fattigare plats. I takt med att Astrid Lindgrens figurer jubilerar – härom året fyllde Emil 50 – verkar det stå klart att hon faktiskt är odödlig.
Generation efter generation förälskar sig i hennes karaktärer, ibland i mer lättuggade tecknade tv-varianter, i musiken, de gamla filmerna eller en pekbok med urdrag ur någon av de av Ingrid Vang Nyman, Björn Berg eller Ilon Wikland illustrerade bilderböckerna.
För egen del blir jag allt mer nyfiken på personen Astrid Lindgren och börjar bläddra i en för länge sedan inköpt bok av Christina Björk och Eva Eriksson, med titeln Astrids äventyr – innan hon blev Astrid Lindgren (Rabén & Sjögren, 2007). Den är något så pass ovanligt som en biografi som riktar sig till barn, och den beskriver enkelt och kortfattat författarens barndom och uppväxtbygd samtidigt som den genom kapitelvis återkommande fotnötter ger läsaren en bild av hur Astrid Lindgren använde sina egna upplevelser i sina böcker. Det är en fin bok, inte minst för att den både lyckas förmedla något om böcker och författarskap som en nybörjarläsare bör veta och för att den blir en guidebok för den som vill gå på Astrid-safari som billigare alternativ (eller ambitiöst komplement) till Astrid Lindgrens värld.
Som relativt insatt i författarens bakgrund blir jag dock inte mätt på information och måste införskaffa de krigsdagböcker (Salikon förlag) som nyligen utkommit, naturligtvis inte av en slump eftersom Pippi är årsbarn med krigsslutet. Dessutom rotar jag fram min utgåva av Ur-Pippi, originalmanuset som kom ut 2007 (Rabén & Sjögren) för dem som är nyfikna på hur Pippi tedde sig på de där maskinskrivna sidorna i pärmen som först refuserades av Bonniers och sedan antogs av kanske vid det här laget det lyckligaste förlaget i världen.
Det är Astrid Lindgrens förmåga att i de våghalsiga äventyren, de busigaste hyssen och de modigaste hjältedåden väva in melankoli, svärta och sorg men också lustigheter och livsglädje, som gör henne till en av de absolut största. I min hög av nyutkomna barnböcker, full med Pippi-nyutgåvor, ligger också boken Alla dör av Jesper Lundqvist och Gabi Frödén. När jag ser den tänker jag på hur det berättas att Astrid Lindgren och hennes systrar på äldre dagar började sina samtal med ”döden, döden” för att slippa prata mer om den saken. Jag tänker att det nog är tanken med Alla dör, att avdramatisera med samtidigt medvetandegöra barn om det som vi alla måste konfronteras med: alla ska vi dö. Att på varje sida påminnas om detta, riktigt låta sig översköljas av tanken, är inte helt enkelt varken för stora eller små.
Medan Bröderna Lejonhjärta kan läsas även av den som inte är redo eller orkar tänka på budskapet är Alla dör (Olika förlag) en bok att plocka fram när ämnet trycker på. När tankarna är många eller sorgliga omständigheter gör det aktuellt. I sin inkluderande anda, och hur skulle den kunna vara annat – döden bryr sig inte om vem du är, hur du ser ut eller vad du tror på – och sina jublande illustrationer (ja, jublande måste vara bästa ordet för så många människor med händerna sträckta mot luften) lyckas den faktiskt lämna mig med hopp och livsglädje mer än något annat. Dessutom lyckas Lundqvist (pappa till Kiwi, monsterhunden och goraffen) återigen med konststycket att skriva på rim.

Books, bücher, libros

Idag är det internationella barnboksdagen, och tillika Hans Christian Anderssons födelsedag. Med anledning av detta har bokbloggaren Boktjuven anordnat stafett, och jag hoppas att en del nya läsare hittat hit från Västmanländskans bokblogg och sedan går vidare till Bokomaten som ska publicera sitt inlägg klockan 18 idag.

Idag tänker jag lite extra i samma banor som jag gjorde i tisdags när ALMA-pristagaren tillkännagavs. Alltså på barns olika förutsättningar. Jag jobbar ju för tillfället på en biståndsorganisation, och ställs ofta inför fakta om hur viktigt det är med skola och läs- och skrivkunnighet. Det är ju inget nytt så klart, att utbildning leder till förbättrad livskvalitet. Men det är helt klart värt att fundera på.

AlfredoFör den som hittar till böckernas värld redan som barn är böckerna också ett möte med världen. Böcker tar oss på våra första resor, och ger kanske oss en första förnimmelse om språket och dess uppbyggnad i skriven form. En bok som jag minns väl från barndomen gav mig just den där första insikten om att det finns människor som pratar andra språk än svenska. Boken heter Alfredo och är skriven av Jørgen Clevin. Historien handlar om en cirkus och dess djur, samt cirkusdirektören Alfredo. Det speciella med boken, förutom att den är både rolig och färgsprakande, är att den är skriven på tio olika språk! Här lärde jag mig flaggor, jag jämförde bokstäver och ord och jag fick en liten liten glimt av världen. Jag minns hur jag brukade låtsas att jag kunde de andra språken, och hur jag lekte att jag var en flicka från ett annat land eftersom jag förstod vad det stod bredvid det landets flagga.

Förlaget Vivlios böcker liknar lite boken om Alfredo, även om varje bok bara är på två språk. Idén om att både gagna dem som av olika skäl redan är tvåspråkiga och att ge andra ett möte med ett nytt språk är genial tycker jag. Förstår vi bara lite lite mer om varandra, trots att vi kommer från länder med olika språk, så är vi också lite lite närmare ett möte. Och möten, det tror jag är vad både böcker och livet måste handla om.

Glad internationell barnboksdag!

Ivar träffar en stegosaurus

Bjärbo, L - Ivar träffar en Stegosaurus - 29690071Av Lisa Bjärbo och Emma Göthner

Ha kartong, färger och diverse pysselmaterial redo när ni läser den här boken. Inspirationsfaktorn är enorm, och det skulle inte förvåna mig om min femåring ligger och drömmer om att få hoppa in i sitt egenhändigt ihoppysslade dinoland medan jag skriver detta.

Lisa Bjärbo och jag har barn i samma ålder (vet jag för att jag följt den här bloggen sedan vi båda var gravida första gången) och hon lyckas återigen fånga intressen och tankegångar som jag känner väl igen. Fascinationen för fossiler och stora uråldriga djur verkar mer eller mindre vara en obligatorisk fas, men även den som hoppat över den till förmån för pirater eller prinsessor kan gilla en bok om att ta leken med in i nattens mörker. För vem vill lägga sig när det är som mest spännande, och vad gör egentligen leksakerna när jag sover – eller förväntas sova.

Just på grund av det spridda och mer eller mindre allmängiltiga dinosaurieintresset kan det kännas lite … väntat kanske är ordet, at ge sig in på den banan, men jag tycker att Bjärbo och Göthner lyckas fylla ett hål när de blandar fakta med fantasi och låter ett nutida barn göra en ”Jurassic Park” på egen hand och med lagom mycket spänning. I Sarah Shepards många dinoböcker är det fakta på fakta, och hon gör det fantastiskt bra. Jag tvivlar inte på att Ivars myckna kunskap delvis stammar från dessa, men intresset behöver ju inte bara bygga på kunskap om krångliga namn och fakta om matvanor och ryggplattor utan får ju gärna bjuda på äventyr och fantasi. Särskilt gillar jag Ivars pinnben och hur han angriper djungelns ”klätterställning”.

Lite nyfiken är jag på om Ivar kommer att göra fler nattliga äventyr i sitt dinoland, och vilka utmaningar det i så fall bjuder på. Att vi får se mer av Eddie verkar i alla fall klarlagt.

Hur bra är du?

Att läsa barnböcker ger många insikter i att vara barn, ger minnen av den egna barndomen och väcker tankar om vad som pågår i huvudet på mina små. Men liksom många andra föräldrar gillar jag också att ha teorier att luta mig mot, att ta till mig forskning och andras åsikter. Här är några tips för den som vill lägga lite av sin sommar på att bli en bättre förälder. Inte för att någon av författarna vet bättre än du vad just dina barn behöver, utan för att en förälder som reflekterar kring och ifrågasätter sitt eget föräldraskap inte kan låta bli att bli en ännu bättre version av sig själv.

petraTidigare i år kom beteendevetaren Petra Krantz Lindgrens bok Med känsla för barns självkänsla (Bonnier Fakta), till glädje för många som följt hennes blogg ”En annan du”. För Krantz Lindgren handlar föräldraskap om att lyssna och förstå barnens behov och att komma ifrån många idéer om att barn ska läras och anpassas. Vad ligger egentligen bakom det där utbrottet i mataffären? Vad ligger bakom min egen frustration över att leksaker ligger strösslade på golvet? Och inte minst, hur kan jag få mina barn att lyssna på mitt behov av ordning och reda utan att för den sakens skull ge dem känslan av att deras behov av att ha grejerna enkelt till hands är mindre viktigt? Petra Krantz Lindgren ger begrepp att jobba med. Inga snabba metoder eller mirakelkurer, utan en process som påbörjas vid läsningen och förhoppningsvis pågår resten av livet.

På samma tema, det lyssnande föräldraskapet, är den lite äldre boken Växa – inte lyda av barnläkaren från Lund, Lars H Gustafsson (Norstedts, 2010). Gustafsson ifrågasätter nyauktoritära uppfostringsprogram på tv, och frågar sig vad som händer med barn som utsätts för ”time-out”. Vill du att ditt barn ska lyda? Och vem ska det i så fall lyda och inte lyda? Gustafsson har också skrivit den spännande Leka för livet, och flera debattinlägg i form av böcker om skola och förskola.

Under hösten kommer en bok som jag ser fram emot, av psykologen Elaine N. Aron. Aron är den som myntade begreppet högkänslighet, och hon har forskat på ämnet i mer än tjugo år. Boken, som tidigare bara funnits på engelska, heter Det högkänsliga barnet: att växa och må bra i en överväldigande värld (Egia förlag). Den följer upp psykologensk bok om högkänsliga vuxna, och eftersom jag just nu läser den på originalspårk vet jag att den bjuder på spännande insikt om en känslighet som enligt Aron 20 procent av befolkningen lever med. Människor med ett känsligare nervsystem bearbetar enligt psykologen intryck på ett djupare plan och är särskilt mottagliga för stämningar och intryck. På grund av detta blir de lätt överstimulerade och har ofta ett stort behov av att dra sig undan. Vad innebär det att vara en sådan person, och inte minst att fostra en? Den kunskapen tror jag inte bara de som är direkt berörda utan de flesta som interagerar med barn har nytta av.

Lidström, C - Baka - 29689525Medan du läser är det möjligt att barnen behöver något annat att syssla med. Sätt bloggaren Clara Lidströms bok Baka Steg-för-steg (Rabén & Sjögren) i händerna på dem så får du fika lagom till du behöver en paus. Tanken som ”Underbara Clara” (så heter bloggen) vill förmedla är att barn kan själv. Ett budskap som går rätt väl hand i hand med tidigare nämnda böcker! Glad sommar!

April april – Bus och andra luringar

20140401-150040.jpgAv Sanna Pedersen och Bettina Johansson

Sällan har jag hört snart-femåringen därhemma skratta så gott som när han insåg att han skulle få luras idag, och när han igår kväll övade på sitt ”april, april din dumma sill”.

Det är något universellt med förtjusningen över bus och luringar, något särskilt som gör att barn i en viss ålder bara kiknar vid tanken på fejkhundbajs, vattensprutande tändare (fast det kan väl inte vara lika kul nu när inga föräldrar röker, eller?) och eldsprutarstarka karameller.

Den som ger den här boken till sina barn får vara beredd på att utsättas för diverse bus och trix. En tejtremsa i osthyvelspringan, karamellfärg i mjölkpaketet och pingisbollsregn ur höga skåp är några tips att hålla utkik efter när barnet satt sig att läsa. Boken, Sanna Pedersens debut, kategoriseras som lättläst. Det är den, och den är dessutom roligt skriven och ger såväl fakta som tips som är bra en dag som idag. Det enda jag förvånas lite över är att boken, som även om den är påhittig inte är en skönlitterär historia, fått markering som vore det en saga och inte en faktabok. Hade jag köpt den för att jag velat ge mina barn en berättelse hade jag nog blivit besviken.

Illustrationerna är som vanligt när Bettina Johansson är inblandad en källa till glädje och skratt.

Gästrecension: Skelett

Av Bengt-Erik Engholm & Jojo Falk
Wilma, 7 år:
Boken var kapitelbok och handlade om skelett. Det finns en skelettkyrka med allt i skelett, konstigt! Om man har en ficklampa under handen och ser massa svart, då är det skelett. Vi måste pröva det! Skalbaggen byter skal = skelett. Alla däggdjur har skelett. Liemannen var otäck, han dödade massa folk. Kroppens minsta skelett är sitgbygeln i örat, den är pytteliten. Det finns några som gräver och letar efter skelett.
Jag vill läsa de andra i samma serie. Intressant och bra men lite läskig. Den får 10p av mig.
 
Mamma Katarina:
Lärorik och intressant bok, den var inte alls som man tänkt sig när man ser omslaget på boken. Lagom mycket text till varje kapitel eftersom den är lite som en faktabok. Den var lätt att förstå samt väckte en nyfikenhet hos Wilma som ville lära sig mer. Att man kunde få fram så mycket om skelett och behålla intresset – då är den bra skriven.
Mycket läsvärd.
Detta är en gästrecension. Är du intresserad av att recensera barnböcker, så mejla mig på eva.emmelin[at]skd.se och berätta lite mer om dig och barnen, samt vilken typ av böcker ni gillar.
Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×