Är jag gammal nu?

Friedner, C - Bara för dig på lågstadiet - 29693201Ni har nog sett dem i veckan, de där små benen som sticker fram under ryggsäckar nästan lika stora som barnen som bär dem. De guppar lättsamt fram, tomma sånär som på någon frukt och några informationspapper till spända föräldrar. Jag pratar om nollorna, ettagluttarna och alla de andra barnen som just börjat skolan. För en del, som för mitt äldsta barn, är det första mötet med skolvärlden. Allt är spännande och nytt. För många är det också första gången bokstäver ska fogas samman och ljudas till ord. Så småningom första boken läst helt på egen hand.

Oavsett om barnet kan eller ska börja lära sig läsa har det nog pirrat i många magar. Boken Var är bus-Alfons? var i alla fall utlånad på vårt bibliotek. Det var nog fler som behövde höra Gunilla Bergströms berättelse om hur Alfons våndades inför skolstarten, och få fnittra över att den som var allra nervösast var fröken. Vi lånade istället ett helt gäng böcker om klass 1B, av Helena Bross och Christel Rönns. Det är böcker för nybörjarläsaren som funkar lika bra för högläsning, där vi får följa alla barnen i klassen från skolstart och framåt. 19 böcker har det hunnit bli, med nyutkomna Hej, Hello! (Bonnier Carlsen). Nu är barnen lite äldre och har börjat lära sig lite engelska, vilket kommer väl till pass när Siris amerikanska kusin kommer på besök. Till den kommer också tredje fylla-i-boken, med övningar i just engelska, Skoj med English. Det är grundläggande övningar som lär ut ord för färger, frukter och andra vardagligheter. Det finns en ton i böckerna som är väldigt rak, en känsla för vad barn i skolåldern funderar på, som gör det lätt att förstå att de här böckerna har stor efterfrågan och fortsätter att komma ut. För lite yngre barn finns böckerna om Axel och Omar, korta berättelser skrivna med versaler.

Opal förlag tänker också i termer av lärande, och kommer med sin andra bok om Albert mus. I den första lät Lena Stissel och Jens Ahlbom den lilla musen berätta om atomer, i denna är det celler vi går på djupet med. I en tid då matematik och naturkunskap är prioriterade områden redan på förskolan finns det absolut en plats för böcker som Albert mus berättar om celler. Språket är enkelt och berättarstilen gör även det krångliga spännande och relativt lätt att förstå.

Två antologier som hamnade i min hylla redan innan sommaren kommer också väl till pass just nu. Även om böckerna heter Bara för dig på låg- respektive mellanstadiet (Rabén och Sjögren) tjuvkikar jag i dem och får en flodvåg av minnen och tankar kring min egen skolgång över mig. Här har författare som Lisa Bjärbo, Amanda Hellberg, Osmond Karim och Kristina Ohlsson fått i uppdrag att skriva korta berättelser med tydligt definierad målgrupp. Texterna håller hög kvalitet, men jag funderar lite över om barn i ettan är intresserade av detsamma som barn i trean, barn i fyran samma som barn i sexan? Å andra sidan är barn så olika så att det definitivt finns något för var och en. Mest av allt funderar jag faktiskt på om benämningarna låg- och mellanstadiet är korrekta. Jag trodde jag var gammalmodig som fortfarande tänker i de termerna. Å andra sidan är det just gammal jag känner mig när jag inser att jag numera har ett skolbarn hemma!

Och nu så vill jag sjunga…

Med tanke på de senaste årens utgivning gissar jag att sångböcker med inbyggd musikspelare har varit en bra affär för förlagen. Inte mig emot, för hemma hos oss är de väldigt populära. Det är inte bara tryggheten i att få hjälp med melodin, utan barnens egna utforskande, utantillärande och sifferträning som stimuleras.

För oss vuxna finns det naturligtvis både en nostalgi i återupptäckandet av barnvisor och ett intresse för de – få, ska sägas – nya visor som introduceras.

Under hösten, och lagom till tomten ska fylla sin säck, har vi fått tre nytillskott i sångbokshyllan. Förlaget Max Ström följer upp sångboken som startade trenden med Fler svenska barnvisor, denna gången utan Tina Ahlin men istället med urval och arrangemang av Martin Östergren. Jens Magnussons illustrationer är genomtänkta och jag uppskattar både att bilderna visar barn med olika hudfärg och att trollmor får spela sin Ho aj aj aj aj buff på elgitarr sittande på förstärkaren.

vaggvisorI mindre format, men med samma upphovsmän, kommer boken Svenska vaggvisor (Max Ström). Boken är lagom att ta med vid godnattstunden, men hade fått ett extra plus i kanten om den kommit med inbyggd läslampa. När en bok har så tydligt uttröttningssyfte gäller det att tänka hela vägen.

Rabén och Sjögren satsar som tidigare på tema, och kommer med 30 sånger om Pippi, Emil, Madicken och alla de andra i boken Och nu så vill jag sjunga. I uppföljaren till den förra samlingen (med Hellsingsånger) har de tack och lov löst problemet med pausknappen och nu går det att avbryta sången för att titta lite extra på en detalj eller svara på vad ”Pilutta” betyder. Jag brukar ha invändningar när förlag skamlöst utnyttjar sina klassiker för omotiverade antologier eller lösryckta utdrag men här finns det både poäng och värde för den som själv inte spelar något instrument att få hjälp med Björn Isfälts och Georg Riedels vackra melodier. Dessutom har förlaget lagt in citat och snuttar ur böckerna, så den som letar Astrid Lindgren-nostalgi får sitt lystmäte.

kastanjTiteln på nästa bok i min hög låter nästan som en sång av Astrid Lindgren. Vakna min kastanj av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson (Natur och Kultur) är en finstämd historia om ett kastanjeträd som inte vaknar trots att det blivit vår. Trädtemat fortsätter att fascinera barnboksförfattare, kanske för att de som jag växte upp med Jan Löfgrens Det underbara trädet, och jag hoppas att det i alla tider fortsätter att fascinera barn. För i denna liksom i många andra böcker om växter och träd blir livets kretslopp så hjärtskärande tydligt. Det är nästan så tårarna rinner över det lilla barnets sorg, men när boken är slut är det ljuset och de spirande skotten som jag tar med mig. Precis som i författarens och illustratörens tidigare böcker om Otis finns det något skört och mjukt, men samtidigt lekfullt i den här boken som jag tycker mycket om.

Denna text har publicerats i Skånska Dagbladet.

Mer bra än dåligt

domsomDet finns böcker som tar andan ur en. Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström (Urax) är en sådan bok. En bok som kan få tårarna att välla över, men som kan skapa en liten, liten glänta av ljus för den som är mitt i den sorg som boken handlar om. I Dom som är kvar är döden närvarande, men i Siri Ahmed Backströms bildvärld är det de levande som får ta plats. Som får känna, bråka, tystna. Som får kramas och minnas.
Samma stora känslor inför livets förgänglighet ryms i Hej igen! (Bonnier Carlsen), där Ulf Nilsson och Eva Erikssons samlade sagor getts ut på nytt. Här finns den feta näktergalen och alla döda små djur. Här finns en ensam mullvad på en scen och syskon som är ensamma i världen. Dessutom finns här nyskrivna Ett litet ingenting och extramaterial i form av författarens och illustratörens egna berättelser om böckerna och varför de blev som de blev. Hade inte Barbro Lindgren varit en så särdeles värdig Alma-pristagare hade jag sagt att Nilsson & Eriksson borde varit de första svenskarna att få priset. Kanske kan de fortfarande komma på tal om några år.

Skulle Beatrice Alemagnalitteraturpriset till Astrid Lindgrens minne inom en snar framtid skulle jag heller inte bli varken ledsen eller förvånad. Barnbokskonstnären från Bologna är redan internationellt prisad på annat håll, och beskriver just Pippi Långstrump som en av sin barndoms förebilder och hjältar. Det lilla förlaget Mirando bok har just plockat upp hennes Vad är ett barn? och gett ut den i översättning av Ida Andersen. Tur det, säger jag som fått njuta av hennes funderingar kring mänskligt och barnsligt. För barn finns det naturligtvis lika många som det finns människor – vissa av dem barn tills de dör – och Alemagnas stora bilder för små varelser är både vackra och tankeväckande. ”Alla barn är små människor som en dag kommer att förändras. […] Men varför ska man tänka på det nu?”

allatreMaria Nilsson Thore stannar också kvar i barnens värld, utan särskilt många tankar på de vuxna. Precis som i sviten om Mio, Gunna och de andra (tillsammans med Annika Thore) är de nyutkomna böckerna om ”alla tre” (Alla tre gräver en grop och Alla tre vilar, Bonnier Carlsen) skrivna ur de minstas perspektiv. Här är förskolan scenen och klassiska vardagsgöromål som sandlek och sovstund i fokus. Nilsson Thore gör barn precis som de ser ut och för sig, och igenkänningen vid högläsningsstunden är total. Kantigheten och reaktionerna hos Ester, Valle och Idde som de tre heter, återkommer hos Emma Adbåges Rally och Lyra. Adbåge är mamma till både Leni och Sven, och i boken om Rally och Lyra samarbetar hon med författaren och poeten Marie Norin. Mötet dem emellan känns minst sagt lyckat. Dilemmat Lyra utsätts för när Rally glömmer den fantastiska Nalla efter lekstunden väcker just den oro – på gränsen till magknip – och just de tankar om mitt, ditt och rätt som upptar många förskolebarns vardag.
En förskolepedagog nyss hemkommen från biblioteket frågade mig nyligen om jag inte tycker det ges ut många dåliga barnböcker. Visst gör det, svarade jag och lade snabbt till: Men det är fantastiskt hur många bra det också kommer hela tiden.

 

Jag <3 barnpoesi

Idag, den 14 februari, är det 100 år sedan Britt G. Hallqvist föddes. Det är alltså inte bara en dag för rosor, choklad och kommersiell kärlek utan en dag för barnpoesi. För även om Britt G. Hallqvists namn inte säger dig någonting tror jag faktiskt att du skulle känna igen många av hennes texter. Som dikten om de små saker som bara den som är mycket nära marken upptäcker:
Den som är mycket liten
hittar allt som är gömt,
leker med små, förtrollade ting
som de stora har tappat och glömt.
Eller som den älskade barnvisan om den lilla råttan som bor i en hatt och har fyra hål i fickan, den kommer också ur hennes penna.

smasakerFör mig var det faktiskt lite av en uppenbarelse att inse att så många texter från min barndom hade signerats av den (liksom jag) Umeåfödda författaren som hamnade i Lund. I Små saker, den jubileumsbok som Bonnier Carlsen nu ger ut tillsammans med Britt G. Hallqvist-sällskapet samlas många av författarens barnverser, med gamla och nya illustrationer. Helga Henschens Lillan, till dikten om Lillans aviga dag, minns jag av någon anledning nästan tydligare än texten. Den måste ha funnits i någon samling jag hade som barn.
Den som ändå inte känner igen Hallqvist, efter uppräkningen ovan, kanske börjar nynna med till barnpsalmen som inleds:
Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud.

Till och med jag som inte är med i svenska kyrkan får en melodi i huvudet när jag läser de raderna, som också fått ge titel åt den andra samling barntexter av Britt G. Hallqvist som ges ut detta jubileumsår (Verbum förlag).
Hallqvist är känd just för att ha gett barnen ord på den kristna tron, och trots att jag i Bonnier Carlsens samling, Små saker, kan tycka det är lite besvärande att de religiösa texterna blandas med övriga kan jag se att hon gjorde en stor gärning för kyrkan när hon kokade ner bibelns ord till något så lättfattligt och vackert. Att jag är besvärad är ju bara för att jag själv känner mig osäker på hur jag ska prata med mina barn om en religion som inte är min. Att texterna porlar som vatten och lugnar även den oroligaste själ kan jag ändå uppskatta. Men som småbarnsförälder uppskattar jag nog ändå allra mest den dikt som Maria Nilsson Thore fått ge en sådan fantastisk illustration i Små saker:

Min lilla arga älskling,
du skriker och du svär.
Du slåss och kastar saker
och ställer till besvär.

Min lilla arga älskling,
kom, sitt hos mig ett slag!
Så kramas vi. Du gråter,
och snyter, det gör jag.
Utdrag ur ”Min arga älskling” av Britt G. Hallqvist

Det händer mycket i Lund med anledning av 100-årsjubileumet. Kolla här och här till exempel.

Denna text har varit publicerad i Skånska Dagbladet

Julbokskalender: Lucka 20

Antologi: Tipp tipp tapp av flera författare

Det här är en rätt klassisk julsamling, men traditionella sångtexter (klicka på bilden för att provläsa lite), och korta sagor. Det är Lilla Anna, Alfons Åberg, Spöket Laban och många andra kändisar. För mig var dock denna bok framför allt första mötet med Ulf Starks Kanin och Kanel. Fortfarande många år senare (boken kom 2006, men jag tror jag köpte den 2009) nynnar jag melodin som Martin Hederos satt till Starks text.

Boken ges ut av Rabén & Sjögren och säljs med tillhörande cd.

Detta är lucka 20 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

Julbokskalender: Lucka 3

Svenska julvisor
Musikarrangemang av Anders Wihk & illustrationer av Jessica Kurki

Vi har sjungit och sjungit med de Svenska barnvisorna, och med Krakel spektakel. Klart vi också sjunger med Svenska julvisor då, så här i juletid.

Själv har jag noll minne för texter (och bara hjälpligt minne för melodier) så sångböcker är ett måste. Med ackompanjemanget fixat, som i de här böckerna men inbyggda musiker, blir sångstunden vid granen extra skojig. Här är det klassiska julvisor som gäller, och liksom i föregångaren med barnvisor kan jag förundras lite över urvalets förutsägbarhet. Är Blinka lilla stjärna verkligen en julsång, och behöver vi piano till den? Och måste musikerna spela så förbaskat fort? Jag får lite andnöd men är i alla fall glad att det i Max Ströms sångböcker går att trycka paus utan att behöva börja om från början som i Hellsing-sångboken. Fortfarande undrar jag om ingen kan uppfinna en spelare med siffror så vi slipper stega oss från 1 till 33, men det är ändå små invändningar jämfört med hur glad jag är att någon kom på att ge ut sångböcker med melodier. Nu väntar vi bara på den musiksatta Taubesamlingen! Eller varför inte Bellman?

Jessica Kurkis illustrationer är härligt tokiga, med lika delar stämning och julstök.

Boken ges ut av Max Ström.

Detta är lucka 3 i julkalendern 2013. Alla luckor hittar du här!

Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra

Hellsing, L - Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra - 29689389– 50 sånger i urval och ackompanjemang av Johanna Hellsing & Klas Widén
Av Lennart Hellsing

Rabén & Sjögren har gjort en Max Ström och för en gångs skull har jag ingenting emot att de slår mynt av sina klassiker. För hur många Hellsingböcker vi än har hemma är det svårt att toppa en som kommer med egna musiker. Både barndomsfavoriter och sånger jag aldrig hört kommer ackompanjerade och som vanligt fantastiskt illustrerade (Stig Lindberg och Poul Ströyer blandas med nya förmågor).

Men jag måste säga att testpatrullen därhemma uppdagat en rätt allvarligt miss. Det handlar inte om det klumpiga bläddrandet (för liksom i Mas Ströms Svenska Barnvisor måste man stega sig fram) utan om ett större irritationsmoment. För alla som sjungit med barn vet att det rätt ofta kommer tankar och reflektioner som måste dryftas omgående. Och utan pausknapp (eller som brukligt en pausfunktion i playknappen) blir det rätt frustrerande att plötsligt börja om med vers ett när man bara hade en av fem kvar. För att inte tala om när klåfingriga syskonfingrar kommer åt playknappen och avbryter Trollkarlen från Indialand precis när den sista versen sjunger på.. ja förlåt.. sista versen. Illa!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

En gång till!!

Jag vet att det är rätt många mor- och farföräldrar (inte bara mina barns) som kikar in här för tips. Jag hoppas ni hittar några som passar, och idag tänker jag skryta med att ha hittat* något som ni KOMMER att gilla. Och era barn och barnbarn också.

För visst finns det något extra i att få dela minnen med dem man älskar, få återuppleva något kärt? I den här fina samlingen, som kommit till för att fira att Opal förlag fyller 40 år i år, återkommer favoriter som Agaton Öman (och hans alfabet), Sjöflickan (och hennes guldnyckel) och inte minst den lilla osynlingen Plupp.

Berättelserna som samlats är enligt förlaget sådana som efterfrågas trots att det är länge sedan de kom ut. Plupp såg boksidornas ljus redan 1955, och det är den allra första sagan om honom vi möter här.

Trots att det rör sig om återutgivningar är naturligtvis vissa av historierna nya för mig. Jag skrattar med Pite och Palt och känner igen favoriten Eva Erikssons tecknarstil i Mannen, damen och något i magen. Starkast minnen ger nog ändå Agaton Öman, Pettson-pappan Sven Nordqvists galna alfabetshistoria som jag läste om och om igen som barn.

Det kommer många antologier för barn. Många nya samlingar, men tyvärr ofta en repetition i utbudet – det är samma ramsor och sånger och sagor som kommer igen, i lite olika former. Det här däremot är en samling sagor som vi inte sett på ett bra tag, och sådana är det riktigt roligt att återse!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Den finns i butik från 6/5 enligt förlagets hemsida.

*Nåja, fått mig skickat är kanske närmare sanningen.

Litens sagoskatt

 
Litens sagoskatt

Ett 30-tal sånger, dikter och sagor av välkända författare och illustratörer

Det här är en jättefin antologi, men jag måste säga att jag är lite kluven till alla dessa samlingar. Varför ska ALLA ha med Mössens julafton, Majas visa, luciasångerna och Idas sommarvisa. Tror förlagen inte att vi kan dem? Tror förlagen att ett barn idag bara har EN samling? Med tanke på hur populära presenter de är, och med tanke på att förlagen antagligen VILL att vi köper flera så hade variation varit att önska. Nog finns det massor av spännande nya författare som hade gett mycket för att vara med på ett hörn?

Med det sagt är detta som jag inledde med en fin samling. Här finns sådant som är nytt för mig (en paraplydikt av Stina Wirsén till exempel), och även många av de gamla godingarna har nya fräscha illustrationer. Lite synd är det, tycker jag när det inte finns en tillhörande cd, att man inte bifogar noter till sångerna. När Ebbot säger ”sjunga den” får jag vackert hitta på en melodi till de sånger jag inte kan (fast just i denna samlingsvolym är det faktiskt bara en, eftersom övriga verkligen är klassiker, men alla kan ju inte dem)!

Jag kan också bli irriterad på ambitionen att vara en ”åretruntbok” med sommarsånger och julsånger i samma bok. Små barn bryr sig inte, men som förälder känns det lite konstigt att sitta och sjunga julsånger i juni, eller sommarsånger vid juletid för den delen. Jag gillar årstidsrelaterade samlingar som man kan plocka fram när det är dags. Då håller böckerna längre också, för man kan ställa undan dem mellan varven!

Denna bok är ett recensionsexemplar från Bonnier Carlsén

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×