Varning för bok

I den här fina bloggen läser jag om en åttaåring som lagt in en varning i en skolbok för att nästa läsare ska slippa mötas oförberedd av förlegade normer. Det sätter igång en del tankar hos mig, just kring varningslappar. Det kanske inte vore helt fel med sådana, säg på biblioteken. ”Den här boken är värd att läsas men innehåller många stereotyper”, eller ”Den här boken kan du strunta i om du inte vill ha gammaldags könsroller uppkörda i halsen”. Vilka böcker skulle du vilja sätta varning på?

En eller två kategorier?

Rowling, J - Harry Potter och hemligheternas kammare - 88877864Sedan en bunt finfina bilderböcker nominerades till Augustpriset pågår en diskussion om detta att barnböcker (det vill säga bilderböcker) och ungdomsböcker (det vill säga textböcker) klumpas ihop i en kategori.

Det innebär ju faktiskt att böcker för min treåring tävlar mot böcker som riktar sig till 17-åringar, i princip att Harry Potter tävlar mot Ann Forslinds bäbis (förutom att den ena boken inte är svensk och båda är gamla, men ändå ni fattar grejen).babis Lite galet, minst sagt – eller vad tycker ni?

Det har skrivits en del om det här, för den som vill fördjupa sig:

Till exempel har Lisa Bjärbo, som skriver både bilder- och ungdomsböcker skrivit så här. Och Christin Ljungqvist skrivit så här.

Från Augustprisets sida är svaret detta.

 

 

Kunskap vs fantasi

Norlin, A - Här kommer Nya polisbilen - 29687712Det finns böcker som handlar om precis vad de heter och verkar handla om. Böckerna om Halvan är sådana. Här kommer nya polisbilen av Arne Norlin och Jonas Burman (Rabén och Söjgren) handlar om polisbilar, rätt och slätt. Kanske är det just detta rättframma och faktaspäckade som tilltalar vetgiriga barn – och kanske ännu mer deras föräldrar och andra vuxna som köper böcker till dem. Jag undrar ibland om de där bokköparna också är de som läser samma bok sjuttioelva gånger eller om de bara kan gå hem vid kalasets slut och gotta sig åt all nyttig samhällsinformation de gett till ett litet barn.

Tiberg, J - Vi springer - 29691436Jag skulle kanske hellre se att de kunde skrocka nöjt åt att ha väckt en tanke, spunnit igång ett fantasihjul som kan stanna någon helt annan stans och kanske dessutom börja rulla igen nästa gång de träffar barnet.
Just en sådan hjulsnurrarbok är Vi springer av Joar Tidberg och Sara Lundberg (Rabén och Sjögren). Att läsa den är som att skicka iväg en studsboll och sedan jaga efter den i alla dess oförutsägbara hoppsasteg genom världen. Jag är nästan andfådd när jag avslutat språngmarschen, men barnen vill tvunget ta om den från början och när boken är stängd springer vi lite till i skenet från nattlampan bara för att. För att vi i de allra underbaraste illustrationer rört oss i så skilda världar som Pippis Villa Villerkulla, Döda havets skrotbåtar och höghuslängornas cigarettrökiga balkonger. Vart vi är på väg är oklart, men det är heller inte poängen.
I Monsterkatten av Kalle Güettler, Rakel Helmsdal och Ásaug Jónsdóttir (Kabusa böcker) är Stora monster avundsjuk. Hen har ju ingen katt, som Lilla monster. Den som inte är uppmärksam kanske missar håven som dyker upp i bild och tror att Stora monster är genuint orolig när Monsterkatten inte dyker upp en kväll. Att bildvägen följa det dåliga samvete som så tydligt kryper över Stora monsters är en upplevelse. För barnen får boken två historier, den första nervkittlande (var kan monsterkatten vara?), den andra krypande obehaglig (när ska någon komma på vad Stora monster gjort?).

 

galoppÄven Saga, i Galopp, Saga av Pia Hagmar och Maria Källström (B Wahlströms) brottas med avundsjuka. I tredje boken om Saga och Max lär Saga sig galoppera, men hennes triumf störs av insikten om att Max fått en egen hund. Hur ska hon hantera det, och hur ska barnen kunna fortsätta vara vänner? I denna lättlästa bok, med versaler och korta meningar, är det återigen vänskapen som utforskas. Max är den trofasta som står bredvid Saga trots hennes utbrott och stundvis rätt otrevliga sätt. Jag gillar att de här barnen får vara precis som många människor är – fulla av känslor, inte alltid varken logiska eller ädla.
Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.
×